Marja

Den långa resan.

Glöm mig

IMG_20161030_132757 (1)

Nu har jag läst de sista kapitlena i Alex Schulmans bok Glöm mig. Jag sträckläste nästan hela boken tills jag förstod att de sista kapitlena skulle ändra tempo och då sparade jag dem.

Jag har läst Alex Schulmans bok om sin pappa: Skynda att älska – och den var mycket bra. Den här boken är lite annorlunda. Samma briljanta språk, samma ärlighet, samma barnperspektiv… men ändå annorlunda. Kanske beror det på att jag känner igen så mycket och att det hugger till i bröstet med jämna mellanrum.

Boken handlar om mamma Lisette och hennes missbruk,  om medberoende och den djävulsdans barnen dras in i. Inget barn ska behöva växa upp i en så disfunktionell miljö, där vuxna går med skygglappar, helt oförmögna att hantera verkligheten. Inget barn ska behöva tassa runt självcentrerade vuxna och ständigt pejla in stämningen.

Jag rekommenderar den här boken starkt.

Ha en skön söndagskväll <3

2 kommentarer

  1. Ditte

    Jag ska läsa den och igår ögnade jag genom några tidningars recensioner av boken och där var de väl inte helt överens om språket, men i sammanhanget var det budskapet som var viktigt. Kanske också förståligt varifrån Alex Schulman fått sin ilska ifrån…
    Och det var vänliga ord från litteraturkritiker i pressen tyckte jag.
    Boken om hans pappa läste jag och tyckte mycket om den, en fin skildring.
    Så den här är på tur.
    Kram och trevlig måndag.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Språket är ojämnt… ibland intellektuellt, ibland väldigt enkelt… och det tycker jag visar hans ambivalens som person, så mig stör det inte. Jag tror du kommer att gilla boken.
      Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>