Så heter en utställning med Knutte Wester på Väven i Umeå. Jag har tidigare skrivit om bl.a. utställningen ’Ofrivilliga nomader’ här, som bl.a. berättar om barnen på ett barnhem i Riga, samt den lilla nomadflickan på Umeå Östra station här.

När Knutte nu efter flera år åkte tillbaka till barnhemmet, fanns bara två av barnen kvar. Här är en bronsstaty gjord på gipsavgjutningar av deras kroppar. De håller i lergökar de gjort som en symbol för att de vill bli hörda.

J är 8 år och har under de senaste fyra åren bott med sin mamma på olika härbärgen för hemlösa i New York. Knutte Wester lärde känna honom när han arbetade med barnen på ett härbärge i Brooklyn. Knutte gjorde en avgjutning av J:s axel och arm, som sedan placerades, tillsammans med en plakett, på väggen till det hus där J och hans mamma bodde innan de de blev hemlösa. Fin ’streetart ’.

Här är bilder på fotografier.

Utställningen innehåller även flera filmer… från barnhemmet i Riga och från någonstans i Sverige där en grupp papperslösa flyktingar gömmer sig. Det handlar om barnen och deras utsatthet, men även om barns obändiga styrka att klara av svårigheter genom att aldrig ge upp hoppet.

Ha en lugn tisdagskväll <3