I går var jag på BilTema och letade efter en sköldpadda i betong till min balkong. Dessutom har de det billigaste akvarellpappret på 300 gr i stan.

Sen fastnade jag vid förvaringslådorna och valde ut en låda med fack som skulle passa till alla mina små spillpapper jag får när jag scrappar. Jag använder allt. Det roligaste är att göra kollage som på kortet på bilden. Jag var lite trött och trög i huvudet och stod och planerade hur jag skulle lägga pappersbitarna i fack med olika färger… då en man kom och plockade i alla lådor. Han visslade och hummade och uppförde sig som jag inte fanns. Han såg trevlig ut, välklädd och luktade gott, men verkade vara i sin egen värld. Okej, tänkte jag, jag gör mitt och han får göra sitt och vi följdes åt längs hyllan med förvaringsaskarna.
På andra sidan gången ligger verktygen och plötsligt såg jag ur ögonvrån att han var där och rotade, tog en stor hammare, vägde den i handen och slog lätt med den i den andra handen. Fortfarande hummande och visslande. Jag kände hur jag spände mina armar i positionen ’vindrutetorkare’ som jag lärt mig i tai chi… den manövern har jag använt tidigare då någon som satt bedvid mig på en fest gestikulerade för mycket. En bra värjningsmanöver som överrumplade min bordskavaljer då… men han hade förstås ingen hammare i handen. Jag ville inte gå därifrån, för jag-hade-all-rätt-att-vara-där-och-välja-ut-en-låda, ingen man skulle hindra mig från det.
Jag gick tillbaka till andra ändan av hyllan med lådorna och då kom han efter och sträckte sig över mig efter en låda. Ja, han var lång. Min hand gick snabbt ner i kappfickan där jag hade min mobiltelefon. Han kanske inte var en galning, bara en smart tjuv. Han hummade och visslade, inga lådor verkade vara bra och så hade han försvunnit runt hörnet.

Jag går till kassan, betalar, ger en papperspeng till tiggaren utanför i glädjen över att ha livet i behåll och sen ska jag gå till busshållplatsen som är på andra sidan av den livligt trafikerade Fogvägen. Övergångsstället är alldeles för långt borta, så jag inväntar en lucka mellan bilarna som håller hög fart och rusar ut på vägen. Såg inte att det kom en bil från andra hållet och blir tvungen att stanna mitt på vägen med bilar farande på båda sidor. Just då och där inser jag att det finns större hot mot mitt liv än en hummande och visslande man i sina egna tankar inne på BilTema.

Ha en lugn söndagsnatt <3