Solnedgången var som vanligt vacker hos min kompis i går kväll. Huset som syns i nederkanten är Sveriges Radio och P4.

Det blev alltså middag med grekiskt tema i går. Vi fick en väldigt god moussaka, grekisk sallad, tsatsiki och så serverades ett grekiskt rödvin som fick mycket beröm. Jag dricker inte rödvin (dricker överhuvudtaget sällan alkohol) så det blev bubbelvatten för mig. Det går bra det med.
Till efterrätt fick vi en utsökt tiramisu, den godaste jag någonsin ätit. Krämig och inte för söt, men med tydlig amarettosmak.

Lite diskussioner som vanligt och sen blev vi lite sentimentala och började minnas en bilresa vi fem gjorde tillsammans i en liten hyrbil tvärs över Lassithislätten på Kreta för en hel massa år sedan. Vi hade varit på en veckas danskurs i Sitia på sydkusten och for sedan i sakta mak till Heraklion för att ta flyget hem. Den bästa roadtripp jag har gjort… vi tog en dag i sänder och tog in på olika hotell på kvällen. Det var trångt i den lilla bilen och en av oss var sjuk, men så här efteråt är det ju bara de trevliga minnena man skrattar åt.

I natt började min mobil spela igen. Den väckte mig när jag hade sovit ett par timmar och jag kunde inte få tyst på den. Om och om igen samma melodi med stegrande styrka, som ett alarm. Till slut hittade jag en inställning på ett alarm som skulle upprepas efter tre dagar och ett visst antal timmar… och det var ju i onsdags som den började spela första gången. Vem i all friden har ställt in det larmet?? Ingen har faktiskt haft tillgång till min mobil de senaste dagarna och jag har inte fipplat med den. Jag har hittills inte använt mobilens alarm. Det måste vara en osalig ande som stryker runt mig… jag tänker på doften av rakvatten i rummet, mannen som fastnade på mitt fotografi och nu ett inställt alarm.

På tal om doften av rakvatten, satte sig en man framför mig i bussen, som luktade väldigt illa av smutsiga och svettiga kläder. Jag blev tvungen att byta plats. Var jag hemsk?

I morse när jag så småningom vaknade och tittade ut, fick jag den där känslan igen att jag sovit i hundra år.

Ett lager snö på marken och träden och buskarna. Jag hade legat och frusit hela natten och sovit dåligt, så jag var glad att jag inte hade planerat något valborgsmässofirande. Så småningom tog jag bussen till Ålidhem för att handla lite. Då hade snön smält, men jag blev överröst med små sockerkornsliknande hagel.

I morgon är det 1 maj och min dotters födelsedag. Jag har skickat ett kort och pengar som jag hoppas kommit fram. Kortet ska jag visa i morgon.

Ha en lugn valborgsmässoafton <3