Så här såg den ut, gårkvällens objudne gäst. En ’långskank’, eller en Pappa långben som vi sa som barn. Det är en spindel som inte bygger nät, utan springer ikapp sitt byte. I fjol hade jag en här inne som sprang över golvet så fort att jag bara hann se ett svart streck.

Trummandet i örat är lite bättre i dag, d.v.s. det förekommer pauser om än väldigt korta, men jag tolkar det som att muskeln börjar bli trött. Med s.k. tics vet man ju inte eftersom det är ofrivilliga ryckningar och kramper. Jag hoppas ju att det blir bättre snart, men risken för återfall är alltid stor. Jag hade en arbetskamrat som hade tics i ena ögonlocket och till slut fick hon en spruta botox för att förlama muskeln som stod och ryckte. Lite svårare med botox i mitt fall, tror jag.

Det gäller att distrahera sig och den bästa distraktionen är att fara ut. Annars blir man sittande apatisk på soffan. Jag orkar alltid cykla, men inomhus orkar jag inte företa mig något, förutom att fixa lite mat och koka kaffe. Då ligger jag mest på soffan med TV:n påslagen.
I dag for jag iväg till återvinningsstationen med cykeln fullastad med tidningar, glasburkar och ett par konservburkar. Jag fick gå och leda cykeln dit och på vägen upptäckte jag ett hallonsnår jag inte sett förut. Som tur var hade jag några rena glasburkar jag kunde plocka dem i. Någon blev glad när jag kom hem med fina vildhallon.

Efter maten kunde jag sova en stund på soffan och sen for jag ut en sväng till sjön på kvällen. Det har blåst ordentligt i dag igen … nästan stormvindar nere vid sjön. För övrigt var det en vacker kväll.

Ha en lugn måndagsnatt <3