På vattengympan i kväll skulle vi springa tvärs över bassängen och när jag närmade mig de stora fönstrena såg jag en reflexion av en kvinna som såg så glad och pigg ut. Det var ju jag. Blev så glad över det jag såg. Jag har alltid tänkt att jag ger ett trumpet intryck, eftersom jag oftast är i min egen värld.

De bygger och gräver i gatorna runt sjukhuset, så det är svårt att ta sig till Terapibadet från bussen… om man inte vill ta en megastor omväg. I dag har det varit värsta höstvädret med regn och hård blåst, så ingen ville nog vara ute mer än nödvändigt. Man kan gå i kulvertarna under sjukhuset, men vissa dörrar låses på kvällen innan vi kommer, så det kan vara en chansning. I dag gick jag i kulverten till en annan ingång, Södra ingången, på baksidan av huset. Därifrån är det en kort bit nerför en backe till Terapibadet. Det var ett smart drag. Efter gympan låste vår ledare upp dörrarna åt oss, så vi kunde gå en kortare väg tillbaka.

Jag skulle ju visa bilderna jag tog i Dungen på Ålidhem i går. Det finns ett par kryptallar där, som är verkligen intressanta. Grenarna ålar sig fram längs marken som stora ormar. Säkert kul för barnen att leka där.

Konstverket på berghällen har jag säkert visat tidigare. Jag är inte så förtjust i det. Vet inte alls hur jag ska förhålla mig till det. För det första är det ett separat huvud… lite makabert. Det här fotot är lite från sidan och då tycker jag att hela ansiktsuttrycket blir elakt. Rakt framifrån är det mera neutralt.

Ha en lugn fredagsnatt <3