I går kväll var det ljusfest i Vänortsparken. Det var Internationella barndagen och då brukar förskolebarnen måla lyktor och tända dem i parken. Det var väldigt svårt att ta en översiktlig bild med mobilen, sorry för att jag valde att vinkla kameran… jag tog en liten film som jag la ut på instagram och som över hundra personer har tittat på redan. Lättare att filma när man kan röra på kameran över hela fältet.

Det var kolmörkt i parken. De flesta barnen hade ficklampor eller andra ljuskällor med sig för det var läskigt att ta sig fram när man inte såg marken. Jag försökte tänka mig var bäcken fanns m.m., men fick gå med myrsteg. Nästa år ska jag ta med mig pannlampan.
Vid en av ingångarna hade man satt ut lyktor längs vägen. Det var ett under att de inte blev omkullsparkade. Ja, ni ser hur mörkt det var.

Det var en mäktig stund i min favoritpark.

I dag gick jag ner till sjön. Isen hade lagt sig och folk var ute och åkte skridskor och kälke. Jag vågade mig inte ut än… det får nog bli lite kallare först.

Det blev inte riktigt ljust på hela dagen.

Nu har jag sovit i två nätter. Jag bytte till en bättre kudde (sover med två kuddar + nackkudde) och kom lite högre upp så jag kunde slappna av i axlar och nacke. Måste sköta sömnen, känner jag.

Tänker mycket på Robert Mugabe, som så överraskande blev diktator och nu har förlorat sitt spel. Han började ju som politisk frihetskämpe i Sydafrika, fängslades och satt i fängelse i Rhodesia som landet hette då. Han blev adopterad av Amnesty International och tilldelad vår arbetsgrupp i Haparanda på 70-talet. Exet och jag var till och med i London och hälsade på hans dåvarande fru Sally, som levde i exil där. Jag borde kanske skämmas över att jag kämpat för att få ut Mugabe ur fängelset, men då visste vi ju inget om hans utveckling. För oss var han en politisk fånge som kämpade för de svartas rättigheter.

Ha en lugn söndagsnatt <3