I måndags la jag ju ut en bild på mig när jag varit ute i snöyran. På tisdag var det dags igen. Det var nollgradigt och det hade snöat hela natten och fortsatte ganska ymnigt hela dagen. Jag hade ju tänkt att jag skulle gå till återvinningen med tidningar m.m. och velade länge om jag skulle göra det eller vänta till onsdagen och eventuellt bättre väder. Men ibland är jag envis, ville få det gjort och packade min lilla bagagekärra med en stor papperskasse med tidningar och ett par påsar med plastförpackningar, glas m.m.

När jag kom ut insåg jag att det inte skulle bli så lätt. Det hade ju som sagt snöat och kärran med sina små hjul fungerade mer som en snöplog på den oplogade trottoaren. Funderade på att ge upp och vända tillbaka, men bet ihop och valde att gå en lång omväg via de cykelvägar som var någorlunda plogade.

Vi har så mycket snö nu. Det var väldigt vackert att gå där i skogen och jag fick gå förbi min älsklingsbjörkdunge, som jag inte sett på länge. Att man kan bli så kär i en björkdunge.

Det snöade mer och mer…blötsnö…och jag var blöt när jag äntligen kom fram till kontainrarna vid OK. Där var det inte plogat, så jag fick pulsa i snön mellan de olika stationerna. Jag skulle gå in på OK och köpa mjölk och eftersom jag var så himla nöjd att mitt uppdrag blev genomfört, köpte jag en semla också. Hade faktiskt tänk hoppa semlan trots att det var fettisdag, eftersom jag snart ska ta prover, bl.a. långtidssocker och därför är väldigt noga med dieten just nu.

Sen pulsade jag hem den korta vägen, eftersom jag kunde bära den hopfällda kärran. Jag gick genom ’sagoskogen’ och det var också vackert. Jag var genomblöt när jag kom hem, men motionen hade varit bra för mitt blodsocker, så jag kunde äta semlan med gott samvete.

I kväll var det vattengympa som vanligt. Vattnet var så ljuvligt varmt och luktade inte alls klor. Mera som saltvatten. Damerna som drev runt förra gången, lyckades hålla sig på sina platser… däremot var det två som pratade med varandra hela tiden. Sånt irriterar mig lite, för jag vill ju gå in i min egen bubbla och njuta av stunden. Dessutom var de tvungna att prata ganska högt för att överrösta musiken. Jag såg att vår ledare blev lite irriterad och sen höjde hon musiken lite. Jag vet inte… ska man säga till vid såna tillfällen? Just då eller efteråt?

Ha en lugn fredagsnatt <3