Marja

Den långa resan.

”Individen i väntrum”

terapibadet

Hade ingen mer inspirerande bild i dag. Fast detta är onekligen veckans höjdpunkt för mig. Jag höll verkligen med en kvinna som sa att hon stönar lika njutningsfullt var gång hon går ner i det varma vattnet… det är som den första kaffeslurken när man är riktigt kaffesugen. Vi kommer att hålla på in i Juni, alltså ett par veckor längre än vanligt och jag tror förstås att vi blir kompenserade för de gånger vattengympan varit inställd och vi inte fått någon vikarie. Det kanske krävs ett visst antal gånger för att få bidrag.

I dagens VK hade en före detta arbetskamrat skrivit en jättebra insändare… apropå situationen inom vården. Han skriver att i stället för ‘individen i centrum’ kan man nu tala om ‘individen i väntrum.’ Man följder uppgjorda rutiner och när något går fel har ingen ansvaret, utan man hänvisar till utredningar, bedömningar m.m. Alla har gjort rätt. Man hör ofta att patienter faller ‘mellan stolarna’ och insändarskribenten menar att det då inte är människorna det är fel på, utan möbleringen.

Pratade med Ronja i dag. Hon var så glad över mitt kort … hon tyckte att det var så riktat till henne. Hur ska jag kunna toppa det?

Ha en lugn fredagsnatt <3

4 kommentarer

  1. Ditte

    Jag kan verkligen förstå att Ronja tyckte om kortet. Det var så personligt och vackert.
    Vad gäller vården är den ju i stort en sorglig historia och i vissa landsting än sämre. Jag har hyfsad tur här där vi bor och har alltid fått bar hjälp.
    Vad gäller ”individen i ävntrum” var det ju helt ”på spiken”.

    Kram och trevlig helg.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Det är nog värst inom primärvården, men har man kommit in i systemet så får man bra hjälp. Min kompis som har reumatism, har en bra kontakt med reumaten och vad jag förstår så har du en bra kontakt med Sös. Och det är ju himla bra.
      Ha en fin helg!
      Kram!

  2. Paula

    Du har alltid så kloka tankar, tack för dem. Skulle önska jag hade fått bada jag också, varför har jag valt att bo sex mil från all civilisation? För att jag gillar byborna förstås…jag hittar inte denna känsla någon annanstans. Ändå är det inte tal om att folket här är särskilt glada eller framåt, tvärtom, de är buttra, sura o tystlåtna, men, när de hälsar så känns det som om solen lyser upp himlen. Och så är dom ärliga…

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Paula! Man ska bo där man trivs. Du har en så underbar natur och jag tror säkert att du gillar dina grannar, även om de är lite buttra. :) Känslan är viktigt.
      Jag är så glad att jag har möjlighet till gympan i det varma vattnet… min kropp skulle må så mycket sämre utan den.
      Ha en fin söndag! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>