Det var alldeles stilla och disigt i luften nere vid sjön i kväll. Efter nattens regn är luftfuktigheten hög. Det var en viss stämning i luften dock… folk, både vuxna och barn rörde sig i utrarapid och talade tyst med varandra. Till och med hundarna och fåglarna var lugna.

Min själ behövde verkligen det här lugnet. Tidigare i dag fick jag ett meddelande att min allra första och käraste vän, Gun-Britt, gått bort. Min lekkamrat från Fåglum som jag hållit kontakt med hela livet. Jag pratade med henne i telefon senast i början på juni och vi träffades när jag var i Stockholm i januari. Hon var sjuk, men jag var inte förberedd. Denna förbaskade cancer.

Fick meddelandet precis innan jag skulle hoppa på bussen för ett läkarbesök på öron-näsa-hals mottagningen och hann inte reagera mera än att jag satt där med en klump i halsen och tårarna brännande bakom ögonen. Inte förrän jag kom hem och skrivit ett svar till hennes son (som hade skickat meddelandet), meddelat Johanna och pratat med exet, fattade jag vad som hade hänt. Exet berättade att han blivit morfar för tredje gången… så är livet…ger och tar.

Jag längtar så efter mina flickor… efter den lilla familj jag har kvar.

Ha en lugn tisdagsnatt <3