Det var en dimmornas dag i dag. Så här såg det ut när jag tittade ut genom fönstret i morse. Den välkända skogssiluetten var höljd i dimma.

Sen blev det värre fram på dagen och när jag kom ner på stan tidig eftermiddag kände jag knappt igen mig. Lyftkranarna syntes inte, älven hade försvunnit och de spökliga kala träden förstärkte overklighetskänslan.

Det var +7 grader och fuktigt och friskt… ett väder jag faktiskt trivs med.

Jag var på väg till Väven för en berättarföreställning med Berta Hanssons bilder och dagboksanteckningar från tiden som lärare i Fredrika på 1930- och 40-talen. Marianne Folkedotter berättade och läste ur dagböckerna och Rickard N Jokela ackompanjerade på basgitarr. I bakgrunden visades Bertas målningar.
Det var en underbar föreställning där jag förlorade mig totalt i orden och bilderna.

När vi kom ut efter föreställningen hade dimman lättat och man kunde se älven igen. Det duggade lite lätt.

Blå timmen.

Vi gick och fikade… fast jag var hungrig och åt en god champinjonsoppa.

Sen blev det lite oroligt i kväll. En person har hamnat på akuten och jag fick bli sambandscentral. Fick ringa runt lite och nu har det lugnat sig. När något sånt här händer är jag alltid redo att störta iväg och ta hand om saker och ting och jag måste lära mig att det finns andra människor som också kan ställa upp.

Ha en lugn onsdagsnatt <3