I dag fick jag anledning att läsa i mina dagböcker från åren då jag var utbränd och gick i terapi. Jag har flera anteckningsböcker där jag skrivit ner alla terapisessioner, alla drömmar vi jobbade med och så finns det små teckningar och målningar. Två små självporträtt föll ut ur en av böckerna, som så bra beskriver mina känslor. Den ovan tycker jag är ganska lugn och fin, medan den andra beskriver hur jag önskade att jag kunde krypa ut ur min kropp. Jobbade en tid med den imaginära dragkedjan och lirkade mig ut så småningom.

Besöket på HSB kontoret gick bra. Killen som sitter med i vår styrelse som HSB representant kom ut och hjälpte mig. Han är ganska ny, men duktig och trevlig. Sen kom jag hem till ett mindre kaos. Någon hade satt upp en arg personlig lapp på ytterdörren och tvättestugedörren stod på vid gavel och på torkskåpet fanns ett meddelande att vi väntar på reservdelar. Skåpet har krånglat en gång tidigare och då fick vi byta ut ett kretskort. Det blir aldrig tråkigt här i huset. Ordföranden hade varit ute med ena hunden och vi stod och pratade en stund. Vi vet vem som satt upp lappen, men kan inget göra just nu. En never-ending-story, så att säga.

I natt kunde jag inte sova igen, utan satt uppe och löste korsord tills huvudet föll ner i tidningen. Jag måste få ordning på sovandet, det är så himla opraktiskt att sedan sova halva dagen.
Saknade vattengympan i kväll och i morgon är det fredag igen. Tycker fredagarna kommer väldigt tätt.

Ha en lugn fredagsnatt <3