Nu är det rörigt på mitt köksbord. Har tagit fram material och planerar för kort till Alla hjärtans dag. De allra viktigaste verktygen ligger framme… saxarna och specialpincetten. Papper med hjärtan, söta bilder, stämplar med fina budskap, lim och fästkuddar behövs också. Ronja har sparat alla kort hon fått på födelsedagar, till jul och till Alla hjärtans dag i en låda, som hon faktiskt hade tagit med sig till studentboendet i Karlstad. Hon tycker de är fina att ha framme också. Jag kan tänka mig att min stil har förändrats allteftersom hon blivit äldre. Jag är väldigt nyfiken på att se de allra första korten jag gjorde.

Fladdret i ögat återkom i morse, men jag blev inte lika överrumplad. Har lite ont i bihålan och det knäpper i örat, så jag tror fortfarande på spänningar. Tycker jag känner av trigeminusnerven igen.

I dag fick jag kallelse till ortopeden för mitt knä. Drygt tre månader har jag väntat, så de håller garantin. Innan det ska jag ta en massa prover och en röntgen. Även om jag gruvar mig, skulle jag välja operation om jag blir erbjuden. Har funderat mycket på det och kommit fram till att jag absolut inte vill bli sittande när jag bli gammal, utan vill kunna röra mig så länge som möjligt.

Det gick bra att gå på vattengympan med ett vattentätt plåster på såret. Förutom ett motionspass, blir det också en sångstund. Vi sjunger med i vissa av låtarna… Do you wanna dance… och Delilah bl.a. Flera av kvinnorna sjunger i olika körer och jag blev faktiskt tillfrågad om jag inte ville börja sjunga med i en. Jag hävdar att jag inte kan sjunga, men den här kvinnan hade minsann hört att jag sjöng bra i bassängen. Ha,haa. Under studietiden i Åbo på 60-talet, sjöng jag faktiskt med i anrika Florakören. Jag var mest aktiv på höstarna när vi övade inför adventskonserten i Domkyrkan, men vårkonsertens sånger fick jag oftast huvudvärk av. Jag sjunger altstämman.
När Johanna var liten sjöng vi mycket och spelade piano. En gång när Johannas pappa hade varit bortrest, hade vi övat in Scarborough Fair och hade ett litet uppträdande för honom när han kom hem. Flera år senare umgicks jag med en grekisk man som älskade att sjunga typ opera. Jag spelade piano och han stod bakom mig och sjöng Bella chiao i högan sky. Undrar vad mina grannar tänkte. Sen lärde jag mig spela några av Theodorakis sånger, så han fick sjunga dem också. Pianot såldes så småningom, för jag förstod att jag aldrig skulle bli bra på att spela. Mina fingrar trasslade in sig i varandra. Johanna spelade en kort tid, men övergick till elbas och hårdrock i tonåren.

Ha en lugn fredagsnatt <3