Så kom den äntligen… 2018 års antologi från poeter.se Den skulle ha kommit ut innan jul, men eftersom huvudredaktören råkade ut för en olycka, har arbetet försenats… ganska mycket.

Jag har tidigare berättat att jag fått äran att vara med i även den här antologin… den fjärde nu på poeter.se och jag har faktiskt redan publicerat dikten en gång här på bloggen. Temat för den här antologin var existentialism och titeln blev till slut Allt är inte svart/vitt. En poesiantologi om att vara eller inte vara människa.

Här kommer dikten igen. Jag har ändrat lite beroende på reglerna om antal rader och längden på raderna.

MEMENTO VIVERE

Jag går förbi spegeln
och ser min mamma.
Hur hamnade hon där?

Den lätt böjda nacken,
den krumma kroppen.
Är det jag?

Var finns det rultiga barnet,
den vetgiriga flickan,
den ångestladdade tonåringen,
den förälskade studentskan,
den aktiva kvinnan?

En gång sprang jag till den stora eken,
till smultronbacken, upp på berget i skogen.
En gång sprang jag på stockarna i älven, 
på syllarna över järnvägsbron,
jumpade på isflaken om våren.
En gång cyklade jag över stock och sten,
åkte spark nedför backarna.
En gång dansade jag Zorbas dans
med mina vänner.

Nu står kryckor, käpp och gåstavar
vid ytterdörren.

Jag ser min mamma i spegeln
och mitt liv går vidare.
En dag i sänder.

Ha en lugn tisdagsnatt <3