Marja

Den långa resan.

Kategori: Dikter

Livets vägval.

Av , , 4 kommentarer 16

DSCN1619

Två vägar skilde sig åt i en skog, och jag –

Jag tog den som var minst tagen,

och det gör hela skillnaden allteftersom.”

Ur dikten The Road not Taken av Robert Frost.

Ha en lugn onsdagskväll <3

Så besviken!

Av , , 13 kommentarer 12

1448230650605

I dag fick jag hem de exemplar jag beställt av diktantologin Make Love not War, utgiven av poeter.se

En söt liten bok på 15×15 cm och på sidan 156 finns min dikt. Men jag blev besviken… det fattades en rad…
Vi skulle få skriva max 15 rader inklusive blankrader och eftersom den dikt som är tryckt i boken bara är 14 rader, är jag säker på att det är tryckeriets fel, för jag komprimerade min dikt till 15 rader. besviken!

Dikten kom till när jag satt i bussen och såg en stol vid en av hållplatsstolparna. Jag hann ta ett foto genom det smutsiga bussfönstret och här är dikten i sin helhet:

varsagodositt(1)

Vem ställer en stol
framför busshållplatsen?

Var-så-god-och-sitt?

Ska jag stiga av bussen,
sätta mig på stolen
och vänta?

Kommer du då?
Om jag stiger av bussen
och sätter mig på stolen?
Om jag väntar på dig,
som jag så gärna vill
ska komma? 

Mitt hjärtas längtan.
Kommer du då?

/Marja

Jag har mailat support på poeter.se, men skadan är ju redan skedd. Så besviken!

Ha en mysig fredagskväll <3

Poesi för Kärlek

Av , , 4 kommentarer 13

1448230650605

Poeter.se ger ut en diktsamling med medlemmarnas kärleksdikter. Make Love not War heter den och temat har valts bl.a. med tanke på den aktuella flyktingsituationen och oroligheterna i världen.
Kriterierna var strikta… max ett visst antal rader, max ett visst antal ord per rad. 400 bidrag lämnades in, 250 antogs till antologin och jag var en av dem. Jag gjorde små ändringar i en dikt jag skrivit för ett par år sedan i sorg efter en mycket nära väns bortgång. Den första i serien ’Mitt hjärtas längtan’. Jag är så lycklig att just den dikten blev antagen för den betyder så oerhört mycket för mig.

Trots att jag inte skriver dikter regelbundet, så är det nu den tredje antologin jag finns med i. Jag känner mig väldigt ödmjuk inför det.
Boken kommer ut lagom till jul och kommer att finnas både hos bokhandlarna och på nätet. Längtar tills jag får den i handen.

God Natt mina vänner <3

Mest citerad på Instagram just nu.

Av , , 4 kommentarer 11

vissnadvitrosdoftpion

”later that night
i held an atlas in my lap
ran my fingers across the whole world
and whispered
where does it hurt?

it answered
everywhere
everywhere
everywhere”

Warsan Shire

 

Senare samma kväll
höll jag en kartbok i famnen
lät fingrarna vandra över hela världen
och viskade
var gör det ont?

Den svarade
överallt
överallt

överallt

 

 

Ordet för november: Möte

Av , , 6 kommentarer 9

Vi har inlett november månad och ordet i Paulo Coelhos kalender är MÖTE.

mote

”För de flesta människor handlar generositet nämligen bara om att ge. Men att ta emot är också en kärlekshandling. Att tillåta den andre att göra mig lycklig – och det gör också den andre lycklig.”
(Ur Manuskriptet från Accra)

Ja visst är det så! Möten mellan människor är viktiga. Vi behöver att andra ser oss, hör vad vi säger, bekräftar oss, stillar vår längtan, lindrar sorg och smärta och framför allt älskar oss. Vi har också ett behov av att rikta oss mot andra på samma sätt. Oftast är det lättare att ge än att ta emot.

I dag sker många möten på de sociala medierna på nätet och även om vi sitter ensamma framför datorn, kan vi ha en givande kontakt med andra via nätet. Ibland så givande att man vill träffas irl (in real life).

Jag uppskattar väldigt mycket de korta mötena i vardagen, att bara säga ’hej’ på busshållplatsen, att besvara ett leende på bussen, skämta lite med hen som sitter i kassan på ICA, växla några ord i förbifarten med den trevliga grannen osv. Då finns man i ett sammanhang.

Vilka möten gillar du?

Hjalmar Gullberg har skrivit en dikt som heter Människors möte. Jag läste den ofta med mina elever och den gav oss mycket att fundera kring.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

 

God natt mina vänner <3

 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!”

Av , , 2 kommentarer 9

tomas-gammel

En av mina favoritpoeter, Tomas Tranströmer, är död.

Här är min favoritdikt av honom, som jag läst och diskuterat så många gånger med mina elever.

ROMANSKA BÅGAR

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
“Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

Jag var blind av tårar och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr. och Mrs. Jones, herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
(Tomas Tranströmer)

Jag är så tacksam över att jag fick äran att vara med och hylla Tomas Tranströmer, när han fick Nobelpriset 2011, i en diktsamling via poeter.se

Vila i frid du store man! Dina ord kommer att leva för evigt.

Kvinnan i den röda sportbilen.

Av , , 2 kommentarer 13

Spanarens blogg hittade jag en rolig utmaning. Man skulle skriva en dikt/berättelse på meningen ’Kvinnan i den röda sportbilen’. Den skulle skrivas spontant och på kortast möjliga tid.

På en minut skrev jag en sammanfattning av mina tre dikter i serien ’Mitt hjärtas längtan’ i hennes kommentatorsfält.

Jag är kvinnan i den röda sportbilen,
som sitter och väntar på dig
som jag så gärna vill ska komma.

Finns du kanske där bakom hörnet?
Eller långt, långt borta,
kanske på andra sidan havet?

En lätt vindpust
smeker min kind
och jag känner.
Du är här!
Mitt hjärtas längtan.

Så det kan bli… Visst är det tillåtet att plagiera sig själv?

I dag har jag varit på möte med HSB. Vi förbereder oss för årsstämman och i år ska vi anta nya stadgar. Vår ordförande kunde inte gå på informationen, så jag fick gå och nu erbjöd jag mig att ro hela proceduren i land. Det är lite (onödig?) byråkrati kring ärenden som berör stadgeändringar. Men jag har tid att fixa med detta och så tycker jag att det är kul på något sätt. De andra tyckte det lät roligt när jag sa att jag gillar de nya stadgarna, för de är skrivna på förståelig svenska och det är luft mellan raderna, så man orkar läsa dem. Jag tror det bor en liten byråkrat i mig.

Ha en lugn onsdagsnatt <3

Memento vivere!

Av , , 7 kommentarer 13

hjarta

 

Memento vivere. (Kom ihåg att leva!)

Jag går förbi hallspegeln
och ser min mamma.
Hur hamnade hon där?

Den lätt böjda nacken
den krumma kroppen.
Är det jag?

Var finns det rultiga barnet,
den vetgiriga flickan,
den ångestlaxerande tonåringen,
den förälskade studentskan,
den helt ok kvinnan?

(Hon finns fortfarande inom mig.)

En gång sprang jag till den stora eken,
till smultronbacken,
upp på berget i skogen.
En gång sprang jag på stockarna i älven,
på syllarna över järnvägsbron,
jumpade på isflaken om våren.

En gång cyklade jag över stock och sten,
åkte spark nerför backarna,
tog kurvorna så knät tog stryk.
En gång dansade jag Zorbas dans
med mina vänner.

Nu står kryckor, käpp,
och gåstavar vid ytterdörren.

Jag ser min mamma i spegeln,
medan mitt liv går vidare
en dag i sänder.

/Marja

Ha en bra måndag <3

 

Sovit ut.

Av , , 4 kommentarer 9

hostbild2

I dag steg jag upp kl 13.30. Egentligen steg jag upp redan kl 07.00 för att fara till Labbet på Mariehems Hälsocentral för att ta prover på fastande mage. Jag skulle vara fastande från kl 22.00 kvällen före.

Dessutom skulle jag ha med mig ett urinprov och det skulle tas ’first thing in the morning’. Vilken stress det blev för mig att hålla reda på allt. En post-it-lapp på kylskåpet om att inte äta efter kl.22.00, en annan post-it-lapp på dörren att jag skulle komma ihåg att ta med mig urinprovet och så blockera toalettstolen, så att jag inte halvsovande skulle sätta mig där och sabba provet.

Jag kom iväg, men var både yr och illamående av att inte få äta. Jag borde egentligen byta Hälsocentral, för det tar mig 30-45 minuter att åka med buss, eftersom jag måste byta buss.
Nåja, provtagningen gick fort och jag kunde fara hem, äta frukost och krypa ner i sängen igen. Jag kröp ner under täcket och stängde dörren till sovrummet, så att jag kände mig riktigt ombonad. Jag behövde sova.

I går kväll började akvarellmålningen. Åh, det var så kul att börja igen. Vi fick måla en kvist med paradisäpplen alt. rosor. Jag målade kvisten med paradisäpplena och min målning avspeglade verkligen hur jag känner mig. Hängig, halvvissen och oansenlig.

 

hostbild

I kväll kom jag äntligen iväg på vattengympan. Jag har missat fyra gånger och många frågade var jag varit. Kul att de saknat mig. Jag kunde inte hoppa/jogga så mycket, men det varma vattnet var skönt och jag behövde mjuka upp nacke och axlar. Det var nya övningar och ny musik… en låt hade lite magdanstoner i sig och då dansade jag/ rörde på höfterna i stället för att hoppa upp och ner.

I dag är det Världsdiktdagen , och jag har valt en dikt av Eeva Kilpi.

Drömmen
där jag hänger, hänger och faller,
har jag slutat drömma.
Nu irrar jag kring på okända järnvägsstationer
släpande på resväskor
bara någon minut innan tåget ska gå.
Skynda dig, jag åldras.

(översättning Kerstin Lindqvist)

Ha en lugn fredagsnatt <3

Ja visst gör det ont.

Av , , 4 kommentarer 5

1maj2014-2

Ja visst gör det ont när knoppar brister
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister
ont för det som växer
                                   och det som stänger. 

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad
svårt att känna djupet dra och kalla
ändå sitta kvar och bara darra
svårt att vilja stanna
och vilja falla.
 

Då, när det är värst och inget hjälper.
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                         som skapar världen. 

/Karin Boye.

Ha en bra måndag <3