Marja

Den långa resan.

Kategori: Musik

Ett konstverk

Av , , 6 kommentarer 12

akvarell

Vad ser ni i den här bilden?

På akvarellmålningen i går kväll fick vi göra en intressant sak. Först stod vi och målade slumpmässiga linjer på ett papper på golvet med en lång tråd doppad i svart akrylfärg. Sen målade vi med akvarellfärger som vanligt. Det blev många fina och fantasifulla målningar. Somliga innehöll en hel berättelse.
Jag skulle måla ett fjällandskap, men blev inte alls nöjd med det,(det skymtar lite till höger i bild) så jag ville göra ett nytt försök. Det blev bilden ovan. Jag såg direkt hur jag ville måla den, men sen började jag titta närmare och såg så mycket olika saker att jag bestämde att jag inte skulle förstöra den, utan lämna den så här. Voilá… ett konstverk gjort på 1 minut med en ylletråd som pensel.

I kväll började vattengympan. Med en kyla på -23 grader, längtade jag verkligen att få krypa ner i det varma vattnet. Vår ledare hade satt ihop ett nytt program med ny musik. Abba är alltid ett säkert kort, när det gäller dans och gymnastik. Den här säsongen har vi fått Gimme!Gimme!Gimme ( A man after midningt…) för ett konditionspass. I vattnets motstånd kan det ibland vara svårt att hålla takten om musiken är för snabb, men taktfast disco passade utmärkt till våra övningar. Det var riktigt kul.

I morgon ska jag vara på vårdcentralen kl 08.45 för provtagning på labbet. Det tar mig 45 min att ta mig dit med bussbyte och kort promenad, så jag hinner inte sova många timmar. Dessutom ska jag vara fastande efter kl 10.00 i kväll. Jag ångrar att jag inte åt det där saftiga äpplet, för nu kommer jag att ligga och tänka på det hela natten. Jag får ta med mig det och sätta tänderna i det på hemvägen efter provtagningen.

Det var visst kramens dag i dag, KRAM på er alla <3

Hello from the other side…

Av , , 10 kommentarer 8

För mig är det en självklarhet att jag har ansvaret för det jag säger och skriver. Lennart Holmlund, som blev anmäld och nu utreds för sina rasisitiska kommentarer, hävdar att han inte har något ansvar, utan det är den som godkände hans kommentar som bär ansvaret. Jag fattar ingenting. Jag måste ta ställning till alla kommentarer jag får och de enda jag inte låter gå igenom är reklam och spam. Får jag en negativ kommentar, godkänner jag den, dels för att kunna besvara den och dels för att eventuellt få i gång en diskussion. Jag har aldrig förstått att jag ska ta ansvar för vad andra tycker. Så vad är det för trams? Så ynkligt att skylla ifrån sig.
Jag har aldrig godkänt förklaringar som ’jag var så full’, ’jag var så arg’… för såvida du inte tvingas säga saker under tortyr är du ALLTID ansvarig för vad du gör och vad du säger.

I morse sov jag alldeles för länge, satt alldeles för länge med frukosten och tidningen, så dagens motion blev att skotta balkongen. Jag försöker hålla den snöfri, för jag såg första vintern jag bodde här att träplattorna förstördes av smältvattnet när snön som låg på smälte.
Jag behövde inte ens skotta, snön var mjuk och lätt så det räckte med att sopa och lyfta snön över räcket.

balkong

balkongen2

I går var det ju tulpanens dag och jag köpte årets första tulpanbukett på ICA Maxi. De hade bara små buketter om 7 st, så det blev två, en röd och en rosa. Jag satte dem i den höga vasen jag fyndade på Myrorna. I dag har de slagit ut så fint, men jag undrar om vasen är för hög (eller tulpanerna för korta).

tulpaner

tulpaner2

Jag tycker det ser fint ut, fast i morgon vill de kanske ha mera utrymme. Min fina Aalto-vas som jag brukar använda, har fått en spricka i botten och håller inte riktigt tätt.

Och så lite musik så här på lördagskvällen. Den här lyssnar jag på nu flera gånger om dagen.
Adele med ’Hello’.

Ha en trevlig lördagskväll<3

Äntligen vattengympa!

Av , , 6 kommentarer 10

I kväll hade månen en magisk korona. Hade bara mobilen med mig, men var tvungen att ta ett kort på väg till vattengympan.

korona

För att kunna rikta mobilen mot himlen och fokusera någorlunda, var jag tvungen att stå med ryggen mot en lyktstolpe. Jag har varit så där yr igen i dag. Kristallsjukan light, liknar det som. I natt när jag var uppe kände jag det… höll på att sätta mig bredvid toastolen och sedan när jag la mig snurrade det i huvudet trots att jag blundade.
Hela dagen har jag känt mig så där ’lightheaded’ (hittar inget bra svenskt ord), lite trögtänkt, hittade inte de enklaste orden när jag skulle skriva. Ett par gånger gick jag in i badrummet och kollade i spegeln att jag kunde grimasera, att båda ansiktshalvorna var symmetriska.
Målet för dagen var vattengympan. Jag har missat fyra gånger och nu m.å.s.t.e jag bara ta mig dit. Jag tänkte att händer det något där, så är jag på det bästa stället: granne med akuten.

Det gick bra och var så obeskrivligt skönt. Jag tog det lugnt, men det varma vattnet och möjligheten att få sträcka ut alla kroppens muskler var så fantastiskt lustfyllt och något jag verkligen behövde. Nu har vi bara tre gånger kvar den här terminen.

Yrseln känns inte lika mycket nu. I morgon ska jag till tandläkaren. Gruvar mig lite, men nu måste jag få ordning på den där eländiga tanden.

Här är en av låtarna på vattengympan, som jag alltid blir så glad av. Hittade en version med en ung Jerry Williams. Ni får klicka er vidare till YouTube.

Ha en lugn fredagsnatt <3

 

La Donna E Mobile i den perfekta sommarkvällen.

Av , , 4 kommentarer 8

I kväll var den perfekta sommarkvällen. En ljum vind och helt underbart att cykla nere vid sjön.

Från andra sidan hördes musik från kyrkstugan. Det var måndag och musikkväll.

kvallsbilder2

En fiskare satt i sin eka och lyssnade och en långdistanssimmare gled tyst förbi i vattnet.

kvallsbilder

Skriktrutarna stod förstummade i kvällssolen.

kvallsbilder5

Jag cyklade sakta runt till andra sidan. Utanför kyrstugan stod det rader med bilar och cyklar… musikkvällarna är populära. Jag gick in i stugan för att se om våra akvareller hängde där och när jag skulle gå in i den lilla kammaren, höll jag på att krocka med en frackklädd man som smög hukande à la Basil i Pang i bygget. Det var kvällens solist, som inte ville bli sedd genom fönstret. Jag tyckte det var hysteriskt roligt, men det gjorde inte han…

Jag cyklade hemåt och lyssnade på hans sång. Han var duktig, han sjöng gamla italienska operettdängor… La Donna E Mobile och Funiculì Funiculà m.m. Sången hördes tydligt ända till andra sidan och folk på kvällspromenad stannade upp och stod och lyssnade. Jag steg av cykeln och promenerade sakta framåt i den underbara kvällen.

Näckrosorna blommar, men är så rackarns svåra att fotografera. Jag hasade ner till vattnet och zoomade… Tänkte att jag får inte trilla i, för då skulle mina skrik skära sig med den vackra sången.

nackrosor

 

Och så fick jag inspiration att lyssna på Pavarotti.

Ha en lugn kväll <3

Det blåser…

Av , , 4 kommentarer 8

När jag steg upp i morse undrade jag om jag hade drömt att det snöade. Jag hade för mig att jag hade sett stora ’lappvantar’ singla ner mot marken när jag varit uppe på toaletten tidigare. Nu sken solen, men på gräsmattan låg det lite snö.

Det blåser fortfarande. Oj, vad det har blåst de senaste dagarna. I går kväll höll jag på att fara iväg med vinden på väg till vattengympan. Jag är ingen lättviktare, men när jag steg av bussen kom en stormil som fick mig att stanna upp, ställa mig bredbent och balansera så att jag inte skulle välta omkull. Egentligen skulle man kanske krypa ihop till en boll för att få mindre segelyta för vinden.

Alla cyklar låg huller om buller på marken. Stackars dem som har sina cyklar underst… cykel-plockepin blev det för dem.

storm3

storm4

Rökrutan med sin cementfot hade vält omkull. Stackars den som hade låst fast sin cykel vid den stolpen, för cykeln hamnade under. Hen hade kanske trott att det var ett klokt val att kedja fast cykeln vid stolpen med cementfot.

storm

storm2

I dag for jag till Myrorna och Willy:s. Myrorna har så mycket saker nu, så det tar en evighet att rota sig igenom allt.

När jag skulle hem satt en kvinna och skrek (på ett språk jag inte förstod) på busshållplatsen. Först trodde jag hon pratade upprört i telefon med någon, men när jag kom närmare såg jag att hon satt och ’grälade’ högljutt med någon osynlig. Vad gör man i en sådan situation? Hon hade varit och handlat på Willy:s och satt och drack ur en Cola Green. Sen gick hon bakom busskuren, tömde ur burken och ställde den sedan på locket till papperskorgen. Hela tiden grälade hon på någon bredvid sig. Det kom fler till hållplatsen, men ingen sa något. Bussen kom, hon steg på, stämplade sin biljett och gick och satte sig. Hela resan in till stan muttrade hon…

Min erfarenhet av psykotiska människor är att de inte har någon verklighetsförankring över huvud taget, men hon hade ju handlat och kunde åka buss… Jag funderade om hon kanske hade en svår form av Tourettes syndrom, för hon hade även små ticks med huvudet. Synd om henne var det i alla fall och det är jättejobbigt när man inte vet hur man ska reagera.

Och så en favorit med John Legend. Han sjunger för sin vackra fru, som syns i början på videon, men även för alla andra kvinnor i hela världen. Vi är fina och älskvärda som vi är.

Ha en mysig fredagskväll <3

Och ljuset lyser i mörkret…

Av , , 4 kommentarer 7

kyrkan

Ja, då har jag genomlidit Långfredagen och i år blev det i en mer angenäm form.
Johannespassionen, ett nyskrivet verk av tonsättaren Fredrik Sixten, uppfördes i Umeå stads kyrka av Oratoriekören. Passionsberättelsen är ett gemensamt beställningsverk av 13 församlingar i Sverige och kommer alltså att uppföras i 13 olika kyrkor i år.

Det är en dramatisk musikalisk berättelse om sveket, domen, korsfästelsen och gravläggningen. Ingen uppståndelse, men ett hoppfullt slut, för kören avslutar med orden ”och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.” Musiken var vacker, orgeln spelade med alla toner, kören och solisterna sjöng ur hela sitt hjärta. Jag brukar bli känslosam i såna här sammanhang, men jag njöt och följde med i texterna vi fått.

Applåderna ville aldrig ta slut och den talangfulle dirigenten Jonas Östlund var mycket nöjd. Han torkade svetten ur pannan och kastade tillrätta den långa flätan på ryggen för ett foto.

dirigenten

Jag såg att jag hade missat min buss och då hade jag tid att ta några foton inifrån kyrkan.

kyrkan4

kyrkan3

orgeln

När jag kom ut såg jag att månen var riktigt full.

fullmane2

God Natt mina vänner <3

Thinking Out Loud…och kardemummakaka.

Av , , 2 kommentarer 8

Jag tänkte dra upp mig ur missmodet och baka en kardemummakaka, men lyckades inte särskilt bra.

bakat

Trots att jag både smorde formen och bröade den med kokosflingor, fastnade botten när jag skulle hälla upp kakan. Sen såg jag att det endast stod att man skulle smörja formen i receptet.

De svarta prickarna är dåligt mortlade kardemummakärnor. Inte ens det klarade jag av att göra ordentligt. Smaken är dock god. Inget vitt mjöl, inget socker, utan mandelmjöl, kokosmjöl och endast en matsked honung och en massa annat gott förstås.

Jag hade tänkt göra små bakelser… skära skivor och lägga på vispad grädde och bär, men nu får jag göra en ’stubbe’ med massor av vispad grädde och en massa bär som kamouflerar min klantighet.

Receptet på kakan och även en bild på hur den borde se ut finns här. Man kan även göra LCHF-semlor av kakan.

På vattengympan i kväll hade vi en vikarie vi inte haft förut. En ung tjej med världens energi. Hon hade ett bra program och annorlunda musik. Vi fick röra oss fritt till en hel låt och jag dansade och kände att min själ frigjordes från alla tunga tankar.

Thinking Out Loud med Ed Sheeran

“People fall in love in mysterious ways.
Take me into your loving arms,
Place your hand on my beating heart…”

Ha en lugn torsdagskväll <3

Öden.

Av , , 2 kommentarer 8

oden3

oden2

Februari månads ord i Paulo Coelhos kalender är Öden. Illustrationen är en vacker, eldig mandala. Nästan alla illustrationer i årets kalender är i form av en mandala. Jag brukar sitta och rita av dem. Det är nästan hypnotiskt att sitta och rita detta mönster runt, runt… börja i mitten och arbeta sig utåt.

Jag är glad att det står öden i pluralis och inte Ödet, för det hade varit svårare att skriva något om. Vad jag förstått när jag läst Paulo Coelhos böcker, så menar han att alla människor har sitt eget öde, sin sanna livsväg. Svårigheten är att veta vilken den är, samt att uppfatta de tecken som vägleder oss. Vi går ofta vilse och då gäller det att tolka det som händer oss så att vi hittar tillbaka till den sanna vägen. Han anger också fyra dygder som hjälper oss på den vägen: djärvhet, elegans, kärlek och vänskap (Ur Manuscriptet från Accra).

Även om vi inte direkt tror på öden, tror många ändå på slumpen som verkar styrd av någon/något. Vi säger ju ofta ’det var nog meningen att det skulle hända’ eller ’det var inte meningen att jag skulle vinna’. Det kanske sägs i förundran eller som tröst, men hur ofta funderar vi på vad vi borde lära oss av det som händer?

Jag har lite svårt för att diskutera om man ska tro eller inte tro på öden, för då måste man även diskutera om vi människor har en fri vilja, om vi kan påverka våra liv. Det går ju inte att leva efter devisen att allt redan är förutbestämt, att det inte spelar någon roll vad man gör.

När jag var barn kallade jag det för slumpen… jag förstod att några var födda fattiga och andra rika, några fick det ganska jobbigt och till synes orättvist, som jag. Men det var min livslott och jag kunde trösta mig med att när jag skulle bli vuxen och fick bestämma över mig själv, skulle allt bli mycket lättare. På så sätt stod jag ut.

Jag har nog styrt mitt liv ganska mycket själv och med tiden förstått mer och mer att det som har styrt mig har varit allt det jag gått igenom, alla erfarenheter och nya kunskaper. Och utan att veta om det har jag faktiskt levt efter Paulo Coelhos fyra dygder: djärvhet, elegans, kärlek och vänskap.

Hur tänker ni?

Ha en mysig fredagskväll <3