På Rådhustorget i Umeå hölls i går eftermiddag en tyst protestmanifestation mot den friande våldtäktsdomen i Umeå Tingsrätt.

Tre män stod åtalade och friades. Kvinnan hade inte agerat tydligt nog. En man höll i henne, en annan stoppade en flaska i hennes underliv tills hon började blöda och en tredje filmade det hela. Kvinnan säger att hon inte var med på att männen skulle använda en flaska. Hon hade knipit ihop benen för att förhindra detta och tingsrätten gjorde den tolknigen att hon kanske var i.n.i.t.i.a.l.t. b.l.y.g. Att männen kanske trodde att hon ville bli trugad.

Får lagkunniga spekulera på det sättet? Menar de att kvinnor vill bli ’trugade’ till att göra sexuella handlingar de inte vill vara med om? Menar de att om man påbörjat en sexuell akt, så måste man sedan vara med på vad som helst?

Tre män mot en kvinna. Om inte detta är övervåld, så vet jag inte vad jag ska tänka. Om kvinnan tvekar, ska man respektera det i alla lägen. En tvekan är alltid en tvekan, lika väl som ett nej alltid är ett nej.

Nu har domen överklagats till Hovrätten och flera personer kräver att lagen ska skrivas om och bli tydligare.

Men hur mycket än lagen skrivs om, blir det aldrig någon förändring så länge de som ska tolka den påvisar samma respektlösa och nervärderande kvinnosyn som de som står åtalade.
Det är det som gör mig så besviken.

Ha en lugn måndagskväll<3

Vk hade som vanligt det bästa april-skämtet. Jag önskar att det skulle vara genomförbart att spåra nonchalanta hundägare genom DNA, men nu får vi hoppas på en debatt och en opinionsbildning mot hundskiten.

Jag har ont i knäna, men gick ändå ut på en knapp halvtimmes promenad i halvfart. Jag gick längs skogsvägen ner till sjön och sedan längs gator hem igen. På den korta vägen hann jag räkna till 52 st hundskitar på den sidan av vägen där jag gick. På andra sidan vägen låg det minst lika många, så omkring 104 hundskitshögar fick jag passera. Det skulle bli en ansenlig skithög om man samlade ihop dem. Precis utanför min port ligger det två påsar med hundskit... en på marken och en i en cykelkorg.

Nu är jag less. Det var underbart väder med lite vårkänsla i luften, men promenaden blev allt annat än avslappnad, eftersom jag hela tiden fick vara uppmärksam på att inte få hundskit under skorna eller på stavarna.

Hundskitpåsar är inte särskilt dyra, så har man råd att ha hund borde man ha råd att köpa påsar. Hundlatriner finns ganska tätt, tycker jag. Min slutsats blir att hundägarna är lata och helt enkelt inte ids plocka upp efter sina hundar. Men orkar man gå ut med sin hund, borde man väl orka kröka på ryggen och plocka upp efter den, eller?

Nu skriver jag om hundägare som om alla vore lika slarviga och tyvärr blir det så. En grupp nonchalanta hundägare förstör för alla hundägare. Så jag uppmanar alla skötsamma hundägare att förena sig i kamp mot dem som sabbar deras rykte!

Ha en trevlig annandagskväll<3

I dag blev det en promenad i det underbara vårvintervädret. Solen sken, skuggorna var långa och ute på sjön åkte folk skidor och promenerade.

Jag höll mig till min sedvanliga stig vid kanten. Nere vid äventyrslekplatsen hade en femåring tydligen haft kalas. De rosa hjärtformade ballongerna hängde kvar runt ett träd. Hmm... när luften gått ur dem ser de ut som något helt annat underifrån.

Och sen är det ju det här med hundskiten. Ett vanligt samtalsämne så här års. Det finns sådana här soptunnor på flera ställen, men tror ni att de används?

Nej, en meter från den här låg en skithög och de ligger tätt på båda sidorna om promenadvägen. Inne i skogen ligger det stora korvar. Tänk vad bekvämt att låta hunden gå dit och sedan skylla på att man inte själv kan ta sig dit på grund av all snö.
Jag fattar inte hur hundägare tänker. Fattar de inte att skiten ligger kvar när snön smälter? Gillar de själva att få illaluktande gegga under skorna som är nästan omöjlig att få bort?

Nere runt sjön finns det många promenadstigar och cykelstråk. Familjer brukar fara ut på piknik sommar som vinter. Naturligtvis är det ett idealiskt område att gå på långpromenad med sin hund. Naturvårdsföreningen har skyltat alla stråk fint och satt upp holkar för fåglar. Kommunen har placerat ut tunnor för hundskit ganska tätt.

Meningen är att alla ska ha tillgång till, samsas och trivas i den fina naturen. Jag blir så arg över att en grupp sabbar för andra genom att vara nonchalant på ett egoistiskt sätt. Ja, ja, många hundägare sköter sig och plockar upp skiten efter sina hundar, men av spåren att döma är det MÅNGA som inte gör det. Det resulterar ju tyvärr i att ALLA hundägare misstänkliggörs och tittas snett på.

Hur ska vi komma till rätta med det här problemet?

Nu ska jag stryka några plagg och sedan börja packa lite. I morgon kväll bär det i väg.

Ha en skön lördag<3

När jag satt på motionscykeln i förmiddags och vevade runt, kände jag att jag var arg. Natten hade varit orolig. Jag somnade arg i natt, fast jag inte ville medge det, och vaknade efter ett par timmar och kunde inte somna om. Till slut steg jag upp, tog in tidningen och åt en knäckemacka och ett litet äpple medan jag läste. Sen försökte jag somna om och drömde... en mardröm:
Jag var ute i havet och simmade med ett stort fartyg bakom mig. Det var mörkt, jag låg mitt i farleden och såg bara en stor hög mur komma efter mig. Desperat började jag simma in mot land och märkte snart att jag bottnade. Jag kunde gå på en hård och fast botten mot stenarna vid land. Jag tänkte förundrat att botten var så fast och fin, utan någon slemmig lera.

När jag vaknade och lugnat ner mig, började jag skratta. Det var ju helt absurt att ett så stort fartyg skulle kunna gå i så grunt vatten. Antingen stod det på grund eller så fanns det inte. I varje fall fanns det inget hot och jag stod på fast grund.

Men jag var arg... och kanske lite rädd i alla fall... och det berodde på något jag läste om i tidningen i går. Först en notis om att allt fler pensionärer hamnar hos kronofogden och ökningen består av skulder för sjukvård och mediciner. Jag tycker det låter skrämmande.

Men det som riktigt skrämde upp mig var när jag läste om Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) syn på pensionärers lönsamhet i samhället. Det gäller prostatamedicinen Zytiga, en dyr medicin, som verket inte vill subventionera med motiveringen att den genomsnittlige patienten är 69 år gammal och ”Förlängd överlevnad för den här åldersgruppen ger därmed upphov till ökade samhällskostnader”.

Man blir ju mörkrädd över en sådan människosyn. Är vi robotar som bara bedöms efter lönsamheten för samhället? Jag har arbetat, betalat skatt, gjort min ’samhällsplikt’ och varit ’lönsam’ hela livet. Räknas inte det nu? 

Sen tänker jag på andra svårt sjuka personer, ex cancersjuka. Ska sjukvården göra en krass bedömning om det är ’lönsamt’ med alla dyra undersökningar och behandlingar som nu görs för att lindra och förlänga livet. Ska sjukvården bedöma att en person inte kommer att tillfriskna helt, inte kommer att kunna gå tillbaka till arbetslivet och då avbryta alla behandlingar? Skulle inte det vara en logisk konsekvens av den omänskliga människosyn som TLV visat?

Trots budskapet i min dröm är jag rädd och ARG och instämmer med Ulf Nilsson som inleder sin krönika i dagens Expessen med
”I dag skriver jag i raseri...”.

Läs hans krönika här. 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Ett ord som kvällstidningarna älskar och jag hatar är: ballongmage.
Alltså, jag hatar själva ordet, för tidningarna använder det på ett sätt som jag inte tycker är respektfullt. Väldigt ofta tycker jag de slår upp rubriker om hur man kan bli av med sin ’ballongmage’ och det måste ju vara så att de goda råden inte är särskilt effektiva eftersom samma artiklar återkommer hela tiden. Det kallar jag att profitera på sjuka människor, som griper efter varje halmstrå för att må bättre.

Dagens Expressen slår igen upp stora rubriker och inne i tidningen finns en artikel som säger att NU ska man forska på allvar på folksjukdomen IBS. Enligt Expressen lider var sjunde svensk av IBS, jag har tidigare hört siffran en av tio. I alla fall är det en diagnos som förtjänar att uppmärksammas och kallas vid dess rätta namn. IBS = Irritable Bowel Syndrom och drabbar INTE bara tarmsystemet, utan HELA matsmältningorganet från matstrupen till analen. När man har uteslutit inflammatoriska tarmsjukdomar, magkatarr, magsår, cancer, födomedelsintolerans, allergier m.m., får man till slut diagnosen IBS. Det är alltså en ’slaskdiagnos’, som inte tidigare har tagits på allvar, men nu fått mer uppmärksamhet inom vården.

För den som har fått diagnosen är det väldigt frustrerande och att då kalla det för ’ballongmage’ känns rent av kränkande. Det handlar inte bara om att känna sig uppblåst, ha gaser i magen, utan oftast är det smärta, kramper, diarreer och förstoppning och förlamande trötthet som kommer i skov. Det finns ingen direkt medicin inga allmängiltiga råd om diet, utan var och en måste själv komma underfund med vad som är bäst för en.

Jag har själv diagnosen IBS och jag får oftast smärtor i magsäcken och tolvfingertarmen. Då tappar jag kraften i ryggmusklerna och orkar inte hålla mig upprät. Jag kan aldrig ha kläder som sitter åt i midjan. I min ungdom kände jag mig alltid tjock, men foton bevisar att jag var mycket smal. Jag kanske kan säga att det kändes som ’ballongdiafragma’?

Jag var med i Fråga Doktorn på TV för några år sedan. Då trodde en läkare som medverkade i det programmet att det inte var helt osannolikt att min IBS utlösts redan efter en (traumatisk) blindtarmsoperation jag gick igenom när jag var 7 år. Det kan vara så, för så länge jag minns har jag haft mina magbesvär.
Med åren har jag emellertid blivit mycket bättre och det ger ju en viss tröst.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Det som har varit frustrerande för mig är att jag inte orkat ta mig ner på stan för att vara med på allt trevligt som hänt där i helgen. Jag missade helt årets höstljusfestival, som bara pågick i tre dagar och jag missade invigningen av den nya gång- och cykeltunneln mellan Haga och Järnvägstorget. Däremot har jag inte missat rabalderna kring censureringen av konstverket i tunneln. Så det kan bli när politiker får panik!

För de läsare som inte kommer från Umeå, kan jag kort berätta att den nya gångtunneln skulle utsmyckas med ett konstverk till Sara Lidmans ära. Bl.a. skulle man ha citat av Sara Lidman på väggarna och marken. Allmänheten har fått komma med förslag och Sara Lidman- sällskapet i Umeå har varit inblandade. Ett av citaten på marken är ”Skriv något på väggen så andra vet hur du har det!” En typisk uppmaning från Sara Lidman, som alltid stred för de förtrycktas rätt till yttrandefrihet och kamp.
Ett par dagar innan invigningen tejpades detta citat över på intiativ av Hans Lindberg, ordförande i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden. Han menade att det kunde uppfattas som en uppmaning till klotter och att främst ’förståndshandikappade’ inte skulle förstå att texten var en del av konstverket. Ganska snart insåg han vilken groda han släppt ur sin mun och bad om ursäkt på sin blogg, men då hade diskussionen redan tagit fart. Tejpen togs bort till invigningen och en arbetsgrupp har tillsatts för att i samråd med konstnärerna klura ut vad man ska göra med det ’farliga’ citatet. Nu är man nämligen rädda för att polisen inte kan ta en ev klottrare, eftersom h*n blivit uppmanad till att klottra.

I dagens Vk publiceras ett mail från Hans Lindberg till stadsdirektören Mikael Öhlund och kommunalrådet Lennart Holmlund, där Hans Lindberg faktiskt föreslår att man skall täcka över citatet med kallasfalt. Det var alltså det ursprungliga förslaget.

Hans Lindberg säger att han inte riktigt minns hur det var... Mikael Öhlund säger att han tyckte att det var bättre med tejp än kallasfalt... Lennart Holmlund vet ingenting...han har inte fått/läst något mail och skyller på att han minsann brukar radera några mail varje dag. Hoppsan!

Jag tänker så här. Citatet är olyckligt, i synnerhet när man ständigt har bekymmer med klottrare. Däremot är det inte de ’förståndshandikappade’ som klottrar, för de brukar ha en stark uppfattning om vad som är rätt och fel.
Jag kräver att politiker ska vara ärliga och stå för vad de gör.  Det är mycket bättre att medge att man drabbats av panik, tagit galna beslut, sagt fördomsfulla saker, i stället för att komma med bortförklaringar. Det gäller verkligen att värna om sitt förtroendekapital. Jag är besviken.

Kan jag lita på en politiker som hamnar i panik och låter grodorna hoppa ur munnen och ljuger om ’uppdragsfrågan’? Kan jag känna respekt för en politiker som säger att han raderar sina mail, utan att först läsa dem? En politiker som i vanliga fall är full med åsikter, men i den här frågan plötsligt inte vet någonting? Som skyller på andra.
 

Det hade kanske varit bättre att tänka efter... före.

Så fort jag orkar ska jag fara ner och ta några bilder på konstverket, som vad jag sett av bilderna i Vk och på andra bloggar är väldigt vackert.

Inga mardrömmar i natt.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Har ni också dagar då ni av någon anledning blir irriterade på allt och alla? Jag tycker inte att jag vanligtvis hakar upp mig på ’tokigheter’, men ibland blir jag irriterad på precis allt. Antagligen är jag stressad, trött eller allmänt less.

I dag läste jag i Aftonbladet att Angelina Jolie och Brad Pitt tjänar runt 100 miljoner kronor per film, men ändå får deras barn ärva kläder av varandra. Mäh! Det är väl bara bra? Återanvändning är ekologiskt och ju fler gånger man tvättar kläderna, desto mindre farliga ämnen finns kvar i tygerna som kan skada barnen. Man borde väl i stället berömma Brangelina att de gör så i stället för att hela tiden köpa nytt, trots att de skulle ha råd? En totalt värdelös och korkad notis.

Sen har jag funderat över diskussionerna om att skolbarnens foton skall retuscheras. Föräldrar har ifrågasatt det och en fotofirma har förklarat att det inte är frågan om att försköna barnen, utan snarare att retuschera bort ev snor, matrester eller blod. Men hallå... vore det inte enklare att torka av barnen INNAN de ska fotograferas? Men fotofirmorna vill förstås tjäna pengar på en retuschering, för den är inte gratis.  

På vattengympan i kväll blev det igen diskussion om/med kvinnorna som gympar passet efter oss.  Det är en grupp invandrarkvinnor och somliga i min grupp är så irriterade på att de flesta har tunna leggings eller cykelbyxor under baddräkten.  Det påstås att de inte duschar ordentligt och att de badar med ’kläderna på’. Jag har tidigare deklarerat att jag inte bryr mig och att jag inte oroar mig över att vattnet ska bli ’smutsigt’, för de är sista gruppen för dagen och sedan dammsugs bassängen hela natten.

I dag försökte jag säga att vi måste förstå att de inte är vana att visa sig nakna, att de har mycket hår på vissa ställen som de vill dölja o.s.v. Jag fick ta emot det vanliga svaret att man måste ’ ta seden dit man kommer’ och att jag också måste bära burka om jag åker till vissa länder. Javisst, men jag kan välja bort att åka till länder där jag tvingas bära burka, men de här kvinnorna har inte kunnat välja bort att tvingas fly från sitt land och att tvinga dem att klä av sig nakna tycker jag är att kränka deras integritet.

Det blev en ganska hätsk ordväxling mellan en ung invandrartjej och en svensk dam. Tjejen anklagades för att duscha med kläderna på, men hon sa att hon tar av sig kläderna i duschen. Att hon är hygienisk. Vet ni vad den svenska damen då gör? Hon gör sig ärende in i duschrummet för att kolla att tjejen faktiskt klär av sig!!! Jag var på väg ut när hon kom tillbaka och högt deklarerade att...

Jag är så IRRITERAD på inskränkta människor som tror att de är så himla PERFEKTA själva. Jag är så IRRITERAD på människor som hela tiden kontrollerar att alla andra gör RÄTT, men ändå tycker att de själva får göra som de vill.

Ja, nu vet ni.

God natt mina vänner <3

Min fjärrkontroll fungerar igen! Jag fick ett bra tips om att lägga den i en påse med risgryn och det lät ju trovärdigt, för risgryn drar ju åt sig fukt. Tyvärr hade jag inga risgryn hemma, så kontrollen fick torka på egen hand över natten och vaknade sedan till liv med nya batterier.

I dag har jag varit hemmavid och pulat på. Flyttfirman kom efter alla flyttlådor jag lånat av dem och plötsligt blev min lilla hall mycket rymligare. Jag har inte kunnat skruva ihop mitt köksbord, för paketet har stått och stöttat upp alla flyttkartonger och hindrat dem från att flyta ut över golvet. Nästa projekt blir alltså att montera ihop bordet.

En liten man från Peab har gått omkring i huset och åtgärdat små fel. Han ringde på hos mig av misstag och vi växlade några ord. Bl.a. skulle han någonstans och åtgärda hatthyllan i hallen. “Ja, min hylla är det inget fel på”, sa jag och ryckte i den… och då visade det sig att en av skruvarna satt lös. Han skrev upp det och skulle komma och sätta in en plugg. Då kom jag på att jag glömt att ringa HSB om dörrkarmen i badrummet, så jag frågade om han kunde titta på den. Jag sa att jag förstod att jag skulle anmäla det den ‘officiella’ vägen, men ville veta om det var fara för fuktskada. “Den där ska jag fixa”, sa han och skrev upp det på sin lapp. Krångligare än så var det inte.

Och så de här eländiga personlighetstesterna. Mediernas makt är ibland bra. Under hela året har tydligen facken och skyddsombud förgäves kritiserat dessa tester, men inte förrän problemet tagits upp av Vk, lyssnar kommunen. Personaldirektör Birgitta Forsberg säger i dagens Vk att “Vi ska inte göra saker som väcker anstöt… Vi slutar med det omgående”.

Som f.d. skyddsombud har jag tänkt mycket på det här. Det verkar som att man använt dessa tester, inte i syfte att rehabilitera personer som varit långtidssjukskrivna, utan snarare som ett maktmedel i situationer där anställd och arbetsledning inte kommit överens. Det finns nämligen ‘obekväma’ människor, som skiljer sig från mängden och därmed uppfattas som besvärliga. Samhället hyllar likformighet vare sig det handlar om korvvagnar på stan eller människor. Det är tryggast så. I slutändan handlar det om makt.

Hur som helst så vidhåller jag att frågorna är alldeles för kränkande för vem det än må vara och det får ju Personalpartner stå för. Fast kommunen borde ju ha haft bättre insyn i vad man upphandlat för över en miljon kronor.

Nej, fram för mångfalden och större tolerans. I naturen finns det många arter och många variationer inom de olika arterna. Här kommer ännu en fin bild på Magnus.

Ha en skön tisdagskväll <3

“Klarar du av- och påklädning?”
“Klarar du att stå framåtböjd över tvättställ?”
“Hur ofta tar du dig en tupplur?”
“Är du morgon eller kvällsmänniska?”
“Är du nöjd med ditt sexliv?”
“Störs du av förändrad sexuell lust?”
“Störs du av väderkänslighet?”
“Har du under det senaste året haft en konflikt med make eller maka?”
“Har du under det senaste året fått en försämrad ekonomi?”
“Äter du onyttig mat?”
“Kan du gråta när du är ledsen?”
 “Går du i kyrkan eller deltar du i religiösa möten?”
“Kan du skratta helhjärtat?”
 “Har du en känsla av att något hemskt kommer att hända?” 

Detta är några exempel på frågor i ett personlighetstest kommunanställda inom Umeå kommun tvingats besvara. Kommunen har köpt testet från ett företag som heter Personalpartner och det har bl.a. använts då en arbetsledare ifrågasatt om en anställd fungerat i sitt arbete.   

 Många av dem som deltagit i de här testerna har känt sig kränkta av frågorna. Jag är innerligt glad att jag inte längre arbetar för Umeå kommun, för jag skulle definitivt ha vägrat svara på dessa korkade frågor. Det hade i så fall tolkats som ‘arbetsvägran’ och det hade ju kunnat bli intressant.

Om detta läste jag i dagens Vk. Just nu kan vi läsa på webbtidningen att kommunen slutar med dessa tester. Gå in här och läs vad personalchefen säger, samt kommentarerna på det. Det verkar som att de ansvariga inte hade en aaning om detaljerna i den ‘utvärdering’ de har beställt av Personalpartner. KUSLIGT hur det kan gå till. Det vore kanske läge att använda pengarna till utbildning av chefer och arbetsledare. De skulle kanske svara på frågorna för att visa att de “fungerar i sin roll”.

Själv har jag klantat mig på hemmaplan. Jag ställde min kaffemugg på en sax, så den välte över dator och fjärrkontroll. Datorn klarade sig, men fjärrkontrollen (till digitalboxen) dog. Jag har skakat ur kaffet, torkat med hårtorken, bytt batterier… men inget hjälper. Jag hoppas att den börjar fungera igen när den torkat. Jag kan inte byta kanal på TV:n, så det blir att titta på trean hela kvällen. Tur att jag kan reglera ljudet med den andra fjärrkontrollen
 

Här kommer ett par bilder från trädgården i norr. Vackrast var en Echinea med namnet Magnus. Den stod så fint mot den gråblå husväggen.

Daggkåpans blad glittrade i solen efter det häftiga regnet.

 Ha en trevlig måndagskväll <3

Rappel, rappel. Jag skulle vilja prata med den som designat upphängningsanordningarna till Kirsch gardinstången. Hur tänkte man?
Jag har hittills haft rejäla gammeldags mormorsstänger i trä, med träringar som glider lätt mot stången och nypor som håller ordentligt i gardinerna. Jag vill kunna dra för och från mina gardiner, använda dem i stället för att ha dem som sirat. Finns det något härligare än att dra från sovrumsgardinerna på morgonen och välkomna den nya dagen?

Nu har jag köpt enkla svarta Kirsch-stänger med tillhörande ringar och nypor. Först ska man pilla in krokar i nyporna och sedan ska man trä krokarna på ringarna som ska träs på stången. Jag skulle vara smart, så jag trädde ringarna på stången först. Sen pillade jag krokarna i nyporna, strök gardinerna och satte fast nyporna medan gardinerna låg på strykbrädan. Sen var det ju bara att kroka fast gardinerna på ringarna. Trodde jag. Krokarna föll ur nyporna och nyporna orkade inte hålla i tyget. Med lite list och ihärdigt trampande upp och ner på pallen fick jag till det någorlunda, så nu hänger mina Marimekko-gardiner i hörnfönstret. Tills vidare.

I morgon bär det av norrut och eftersom det är dåligt med internetkontakten där ute vid havet, blir det en bloggpaus på några dagar. Ha det så bra så länge!

Tills vi hörs igen <3

 Nu gör jag tummen ner för Tele2! I dag tänkte jag att jag skulle ge dem en chans och vänta tiden ut. Väntetiden var återigen 30-40 minuter, sen blev den så småningom 20-30 minuter, men jag måste säga att klockan hos Tele2 går mycket långsammare än min. Efter 45 minuter kom jag fram och fick framföra mitt ärende. Då började damen i Kundtjänst fråga en massa och föreslå en massa och till slut rörde hon vid en känslosam sträng hos mig, nämligen om jag skulle avstå från telefonnumret jag haft i 31 år. Vi kom överens om att vi skulle frysa det och låta det vila i etern, men för det måste hon koppla mig till en kollega. Hon kopplade och väntetiden skulle återigen vara 30-40 minuter… Tror ni jag väntade? Inte en chans. Jag satt alltså i telefonen i en timme utan att ha uträttat ett skit! En service under all kritik. Jag kan varken maila eller göra något på hemsidan, utan jag MÅSTE ringa i det här ärendet. 

 Är det den nya trenden nu när man kan nixa de flesta försäljare i telefonen, att de kommer hem till dig och ringer på? 

Tror ni däremot att jag bli bjuden på frukost av ICA Maxi i morgon om jag hänger den här skylten på dörren? De lovar att de kommer att bjuda på lördagsfrukost med tidningen (Vk): nybakat bröd, pålägg, te, juice och frukt. 

 I går kväll var det akvarellmålning igen och vi fick måla av bilder med stilleben på blockljus och torra lönnlöv. Oj, vad roligt det var. Rosa och röda ljus med skuggor och återsken från lågorna. Löven var trixiga dock och ett par av oss målade helt enkelt röda äpplen i stället. Varför kommer jag aldrig på en sån idé? Trots det blev jag nöjd med min målning. 

I dag går mina tankar till två personer, en 91-årig sjuk kvinna och en 4-årig mördad liten pojke.

91-åriga Ganna Chyzhevska från Ukraina får inte stanna i Sverige, TROTS att hon inte har någon släkt kvar i Ukraina (barn, barnbarn och barnbarnsbarn bor i Sverige) och TROTS att hon lider av demens, blindhet och hjärtfel. I dag ska hon utvisas. Kl 15.55 lyfter planet från Arlanda.

Vad är detta för trams? Vad hände med ‘humanitära’ eller ‘särskilt ömmande’ skäl för uppehållstillstånd? Det är tydligen ord som både lagstiftare och lagtolkare, här Migrationsverket, har uteslutit ur sitt vokabulär. Migrationsverket säger att “så är lagen” och Migrationsverkets läkare säger att de fem läkarintyg han fått in inte är ‘samstämmiga’ och därför kan han inte göra någon bedömning.

Krister Westerlund, ordförande för Alzheimerföreningen, säger så här i dagens Aftonblad om beslutsfattarna: “De här människorna har fan inte blod i ådrorna, de har bara isvatten. Man har skyldighet att hjälpa äldre. Är lagarna så jävla inhumana att det här är enligt reglerna, så är det för jävligt.”

Jag håller helt med honom och jag skäms!

Och så har vi en liten oskyldig pojke på 4 år, som blir mördad. Nu har vi inte fått veta så mycket om bakgrunden än, annat än att han hade sex syskon och att pappan sitter av ett fängelsestraff för misshandel av mamman. Polisen har anmält familjen till socialtjänsten, som ev. har påbörjat en utredning i augusti… Man kan ana att det bakom denna helt onödiga händelse ligger en stor tragedi. Jag ser denna lilla pojke som ett offer för ett samhällsklimat jag är rädd för.

Jag blir förbannad och jag skäms!

Dagens höstbild går i gult. Högst uppe verkar löven flyga fritt för vinden.

Ha en arg tisdagskväll <3

I går fick jag ett brev från Institutet för kvalitetsindikatorer. Det var en “Nationell patientenkät för god vård” där man undersöker “patientupplevt kvalitet”.

Jag ombads besvara några frågor angående mitt senaste läkarbesök på min vårdcentral d.v.s. Mariehems vårdcentral. Fast det heter inte ‘vårdcentral’ längre, utan något annat.

Mitt senaste läkarbesök var när jag fick en akuttid hos en jourläkare då jag började få ont i benet en vecka efter operationen och det var inga problem att ge högsta betyget för det besöket. Jag fick en tid samma dag jag ringde, jag behövde inte vänta när jag kom dit, jag fick all den hjälp och den medicin jag behövde och blev verkligen tagen på allvar. Doktorn fixade ju till och med en akuttid på sjukhuset för ett ultraljud för att utesluta blodpropp.

Men det finns andra saker, som man inte frågade efter i enkäten, som jag har funderat över. Bland annat hur jag som patient har upplevt hur sparkravet inom Landstinget påverkar de anställdas attityd. Alla skall spara på alla områden och ibland kan det bli lite bisarrt.
Ett gott exempel är när jag skulle åka hem efter min operation. Jag bad att få åka taxi (sjuktaxi) och sköterskan sa att jag skulle säga till när jag var redo för hemfärd, så skulle de beställa en. När jag sen kände för att åka, gick jag ut till sköterskorna och bad en att beställa en taxi. “Hmm”, sa hon, “var bor du?” Jag sa att jag bor på Mariedal. “Kan du inte tänka dig att åka buss?”, frågade hon då. Jag trodde att hon skämtade. Jag hade bara några timmar tidigare legat sövd på operationsbordet och fått mitt ben misshandlat… om jag skulle ta bussen, skulle jag få GÅ en ganska lång bit genom en byggarbetsplats till busshållplatsen. “Verkligen INTE”, sa jag ganska skarpt och skrattade till. “VI SKA JU SPARA”, sa sköterskan då och ryckte på axlarna. Uppriktigt sagt kände jag mig kränkt.
Sen kom det en taxichaufför upp på avdelningen efter mig och undrade bekymrat om jag kunde gå själv, för han hade inte hittat någon rullstol.

Jag betalade 80 kr för min sjukresa och de få kronor som Landstinget fick bidra med har jag redan sparat in åt dem med råge. I och med att jag har valt att själv lägga om mitt sår varje dag i stället för att springa hos distriktssköterskorna på vårdcentralen, har jag snart lagt ut en tusenlapp på sårstrips, sterila kompresser, kirurgtejp, gasbinda, handsprit, Aloevera Gel m.m. och därmed inte tärt på Landstingets förråd.

Nu vore det ju på plats att jag berättar vad jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n. tycker Landstinget ska spara på, men det får bli ett annat inlägg.

Här kommer dagens höstbild, som jag tog häromdagen då solen  sken så vackert.

Ha en mysig fredagskväll <3

I dagens Aftonblad kan man än en gång läsa om att SOS Alarm nonchalerat en vädjan om hjälp från en ung kvinna, som sedan hittats död hemma i soffan. Tidigare var det en ung man med andnöd som inte fick hjälp för att han “kunde prata” och operatören hörde att han “andades”.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det här. Som ensamboende och äldre blir jag ju orolig. Ponera att jag känner att jag håller på att få en hjärnblödning och ringer efter hjälp. Kommer SOS-operatören då att säga att jag inte är prioriterad för att jag fortfarande kan “sluddra fram mitt ärende”? Men när jag inte längre är vid medvetande, kan jag väl inte ringa, eller?
Om jag i stället ringer min kompis och hon ringer SOS, är det ju samma sak. Har jag kunnat meddela mig med henne, är det väl ingen fara med mig. Jag kan ju både andas och prata.

Nej, här måste jag tänka ut en strategi. Jag får ringa på hos grannen och falla ihop framför hennes dörr. Jag ska bara bestämma vilken av mina grannar som ska få ett så otrevligt besök.

Skämt åsido. Jag tycker att det är skandalöst att en person som tar emot samtal till SOS Alarm skall kunna skylla på att h*n trodde att den som ringde hade ett panikångestanfall i stället för allvarlig andnöd. Den unga kvinnan i dagens Af hade ringt tre gånger, den sista gången kl 02.00 på natten, och berättat att hon varit sjuk länge och att hon nu blivit sämre och hade svårt att andas. Det sista samtalet hade varat i 15 minuter. Hon hade ropat på hjälp.

Vad är det som händer? Ringer många ‘i onödan’ till SOS? Har sjukvården för små resurser? Har vi fått en cynisk attityd gentemot våra medmänniskor? Vad ska vi göra för att kunna känna oss trygga med dagens sjukvård?

Känner mig så här i dag. Vacker, men farlig.

Ha en bra tisdagskväll <3

P.S. Panikångest är absolut inget man ska förringa. Den kan också leda till döden. D.S.

I natt har jag drömt en återkommande dröm, som jag inte drömt på flera år:
Jag skulle bli tvungen att köra bil, trots att jag inte hade något körkort. I verkliga livet har jag inget körkort och tror inte att jag skulle vara någon bra bilförare; i mina drömmar är situationen den samma, men av någon anledning är jag den enda personen som kan köra och jag bli tvungen att köra, för att rädda liv eller liknande.
I drömmen går det bra att köra så länge vi är på landsvägen, men sen ska vi alltid in i stadstrafik och det är då ’mardrömmen’ börjar. Jag har hittills aldrig varit inblandad i någon 'olycka', utan jag brukar vakna innan det blir för trassligt, med en stark känsla av obehag/ förtvivlan.

I natt skulle jag köra till ett jobb dagen därpå. Jag hade nycklarna i handen till en fin röd bil, men jag ville inte fara, för jag var rädd att jag inte skulle klara av att köra och det var ju dessutom olagligt eftersom jag inte hade något körkort. Min ’chef’ visste att jag inte hade något körkort och att jag hade kört förut utan körkort, så hon tyckte att det skulle väl gå bra nu med. Jag ville verkligen inte fara och jag våndades över att jag inte kunde vägra. Jag vaknade innan jag kom iväg, med en mycket olustig känsla.

Nu undrar ni kanske vad det är för olagligheter jag håller på med, som jag inte vill avslöja. Ja, det undrar jag med. Det finns detaljer i drömmen som jag inte vill utelämna och eftersom det är en återkommande dröm, måste jag ta mig en funderare. Det positiva med den här drömmen är att jag aldrig kom iväg. Kanske en utveckling åt rätt håll.

När jag var utbränd och mådde som sämst, drömde jag att jag körde bil nerför en grässlänt med en bromspedal som stod på kant och jag var barfota. Då gjorde det ont att bromsa, precis som i verkliga livet.

Dagen har för övrigt präglats av dystra tankar.
I veckan har vi kunnat läsa om män med makt som tycker att de har rätt att utnyttja kvinnor efter eget behag. Är deras kvinnosyn så snedvriden, eller är makten i sig så berusande att de helt tappar omdömet?

Vi har läst om en 55+ kvinna, som inte hade kurage att polisanmäla en man som skickade barnpornografiska bilder och filmer till henne, utan raderade dem och fortsatte ha kontakt med mannen. Man kan inte ens skylla på att hon var ung och oerfaren. Sorry, du får ingen respekt av mig.

Vad är det som händer? Inte ens Gandhis kloka ord känns bra i dag.

“Du får inte förlora tron på mänskligheten. Om några få droppar i oceanen är smutsiga, så blir inte oceanen smutsig.”
(Mahatma Gandhi)

Ha en lugn söndagskväll <3

I dag har vi haft gemensam vårstädning av utemiljön i vår bostadsrättsförening. Jag tänkte att jag skulle ta fasta på talesättet att ‘sopa framför egen dörr’ innan man går vidare, så jag sopade framför alla fyra dörrar i min ingång. Två av mina grannar är bortresta och en deltar inte i städningen med ålderns rätt, så jag gjorde fint för oss alla.

Sen snyggade jag till rabatten framför den ena grannen. Det växer bara buskar där och jag hade tänkt köpa några penséer vid framkanten, men såg att buskarna kommer att bre ut sig, så det är nog ingen vits. I morgon ska jag torka av våra brevlådor. Det gjorde jag i fjol och det blev stor skillnad.

Det blev också en trevlig pratstund med grannarna och fika och varm korv i föreningsgården. Riktigt trevligt har det varit.

Upptäckte till min fasa att en av de ungerska syrenbuskarna framför vårt hus hade misshandlats alldeles förfärligt mycket. Det ser ut som något tungt, ex en grävskopa, har släppts ner mitt i busken.

Trots att en gren är nästan helt av, försöker den ändå skjuta skott.

De andra två syrenbuskarna har kommit så här långt.

I juni i fjol tog jag detta foto av blommorna på den skadade busken.
 

Jag känner mig lite arg över att busken skadats så mycket. Känns som att någon med en stor maskin har varit vårdslöst slarvig med uppmärksamheten.

Ha en trevlig söndagskväll <3

(Bild lånad från Aftonbladet.se)

Här injicerar en mamma, som inte har någon medicinsk utbildning, botox, som hon köpt på nätet, i sin åttaåriga dotters ansikte. Detta för att hennes dotter ska vinna skönhetstävlingar.

Läs hela artikeln här:

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13019093.ab

Jag blir alldeles förstummad. Hur långt kan man gå? Om hon bodde i Sverige, skulle jag genast anmäla henne för barnmisshandel, men i USA kan man tydligen sitta i TV-programmet “Good morning America” och berätta sådant helt öppet.

Det här med skönhetstävlingar för små barn är någonting jag tycker är otäckt. Små flickor sminkas, friseras, kläs upp som små dockor och drillas till förföriska miner och gester på scenen. Bakom varje ‘drillad docka’ står en mamma som egentligen borde leka med barbiedockor i stället för att förstöra sin egen dotter. Är det mammans egna brustna drömmar som driver henne till detta? När ska föräldrar fatta att MAN INTE SKAFFAR BARN FÖR ATT DE SKA FÖRVERKLIGA ENS EGNA DRÖMMAR? Våra barn ska förverkliga sina egna drömmar.

Jag lämnar de andra aspekterna på det här ämnet och citerar i stället vad Kahlil Gibran säger i Profeten:

Era barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
- - -

Respekt för vartenda barn på jorden!

Ha en mysig fredagskväll <3

Då hade jag uppfattat ärendet rätt. Kommunstyrelsen hade tagit ett beslut redan i december 2010 om seniortaxa på lokalbussarna, men Länstrafiken väntar till årsmötet den 8 juni 2011 innan de tar sitt formella beslut. Snacka om förhalning.

I dagens Vk kan vi läsa att många arga pensionärer har hört av sig till både Länstrafiken och Britt-Marie Lövgren (FP), som tillsammans med Lennart Degerliden (FP) motionerade i ärendet till kommunfullmäktige. Britt-Marie säger att hon hoppas att beslutet ska träda i kraft så fort som möjligt, för ”- Annars blir det väl pensionärsuppror!”

Länstrafiken säger att folk inte har förstått att det här är en lång process. När beslut är taget gäller det att ”genomföra förändringen rent tekniskt”, så vi får nog vänta tills vintertabellen tas i bruk den 3 oktober.

Ursäkta mig om jag verkar dum, men ”rent tekniskt” är det väl inte så svårt för busschaufförerna att ta ungdomstaxa för seniorerna i stället för vuxentaxa? I Stockholm har man två taxor/remsor, en grön för vuxna och en orange för barn/seniorer. That’s it! Inget tekniskt strul där inte. 

Om nu Länstrafiken inte gillar det här förslaget, får väl kommunen byta bolag för lokaltrafiken vid nästa upphandling.

”Ett litet uppror då och då är en nödvändig medicin för en regerings goda hälsa.”
(Thomas Jefferson)

Ha en trevlig onsdag <3

Jag tycker det är svårt att hitta en kundvagn som inte har använts som papperskorg. Vad tänker man, när man ställer tillbaka en vagn med en massa skräp i? Tror man att nästa kund blir glad över reklambladen, den hopskrynklade inköpslistan, den senapskladdiga servetten eller bananskalet efter barnens bjudbanan?

Jag säger: Tack, men nej tack! Tanken är väl att man lämnar vagnen så som man vill ha den själv, så du bryr dig tydligen inte om att kundvagnen du drar ut redan är halvfull med skräp, men jag och många med mig tömmer ev skräp i papperskorgen INNAN vi ställer tillbaka vagnen, för vi tycker inte att någon annan ska städa efter oss. Ibland när det är riktigt stökigt i vagnen får jag lust att ställa mig och skrika: Ska JAG städa, ska JAG plocka ut dina kladdiga servetter, ska JAG…

På tal om inköpslista hände det en kul grej i kassakön häromdagen. Jag stod och ögnade igenom min långa lista för att se att jag inte glömt något, då en man bakom mig skämtsamt frågade om han kunde få låna listan, för han hade glömt listan hans fru hade skrivit. Jag tittade som snabbast i hans kundvagn och sa: “Du har glömt toapappret”. “Ja, herregud, det har jag ju”, sa han och ilade iväg efter det. Det är mycket man kan vara utan, men toapapper måste man ha.

Nu till tvättstugan.

Ha en skön tisdagskväll <3

I morse vaknade jag ganska tidigt av ett brak utanför mitt sovrumsfönster. Jag hoppade upp, drog ifrån gardinerna, kikade i springan till bambujalusin och såg ett manshuvud. Javisst ja, de skulle komma och byta ut vår ute- och fasadbelysning den här veckan. Har aldrig tänkt på att lampan sitter så högt upp.

I dag tog jag så ut cykeln på premiärtur. Vilken lycka! Allting fungerade perfekt, jag behövde bara pumpa däcken lite.

For iväg till Willy’s, för jag hade ärende till Jula som ligger bredvid. På väg till kassan efter en maklig rundtur på Willy’s, kom jag på att jag inte hade låst min cykel. Min kropp kom ihåg att jag inte hade gjort den rörelsen, men det tog ju verkligen lång tid för min hjärna att fatta. Fick lite minipanik och tänkte att det skulle då vara typiskt om någon skulle stjäla min cykel under premiärturen… men jag hade tur. Att låsa cykeln är ju annars en automatisk rörelse jag gör varje gång jag ska parkera den.

Nu när snön smälter kommer den fram: h.u.n.d.s.k.i.t.e.n. I går var det en insändare i Vk om detta och jag reagerade själv starkt i förgår när jag gick en bit på cykelbanan på Mariehem. På båda sidor om vägen låg det h.u.n.d.s.k.i.t. i högar med inte ens en meters mellanrum. Är det samma hundägare eller flera hundägare som inte orkat plocka upp efter hunden under hela vintern? Tycker hundägarna själva att det är kul att promenera bland dessa s.k.i.t.h.ö.g.a.r.?
Jag tycker inte man ska ha hund om man inte orkar plocka upp s.k.i.t.e.n. efter den. Att inte plocka upp s.k.i.t.e.n. visar noll hänsyn, noll respekt.
Hundarna har väl fest nu, när det finns så mycket s.k.i.t. att lukta på, men vem ska ta hand om den? Fastnar den i den stora gatusoparens borste? Huu, jag ryser.

Vare sig du är hundägare eller inte, kom ihåg att:
“Hänsyn till andra är i själva verket hänsyn till oss själva.”
( John Galswothy)

Jag har börjat med en ny medicin och min IBS-mage reagerar med kramper, illamående och olustkänslor. Vi får hoppas att det bara är initialt, jag ska då ge den en chans över helgen.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I torsdagens Aftonblad läste jag att vår nya socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har, efter 100 dagar i tjänst, kommit underfund med att det behövs förändringar i reglerna kring sjukförsäkringen.

Är vi förvånade?

Ulf Kristenssen säger att Fk fattar 19 miljoner beslut varje år och ca 17 000 av de besluten ändras i domstolsprövning. Så visst, menar han, kan medarbetarna på Fk fatta felaktiga beslut.
17 000 personer är en stor grupp, men jag tror att det är bara toppen på isberget, eftersom man kan förmoda att många, många inte orkar överklaga. Sen är det ju en tolkningsfråga vad som är ett ‘rätt’ eller ‘felaktigt’ beslut. Jag skulle hellre säga ett beslut som är BRA för individen.

Främst skyller ministern på läkarna, som inte skriver tillräckligt tydliga intyg så att det klart framgår att patienten INTE kan arbeta på grund av sjukdom eller skada.
Det är ju väldigt bekvämt att skylla på att läkarna skriver dåliga underlag. Jag har inte sett hur dagens sjukintyg ser ut, men det verkar alltid finnas en ruta som läkaren har 'glömt' att kryssa i och då blir sjukintyget inte godkänt av handläggaren på Fk. Handläggaren har dessutom ingen skyldighet att begära in kompletterande uppgifter, utan förväntas fatta beslut på det underlag som kommit in.
Alla har vi väl egna erfarenheter eller har läst om hur tokigt det kan bli. Jag själv har ett par närstående personer som kämpar med detta elände och jag skulle kunna skriva mycket om hur totalt galet det kan bli för den enskilda personen. Inte sällan hamnar man i en Moment 22-situation.

Det behövs verkligen en översyn av reglerna.
Det behövs regler, som inte bara skrivs för att följas slaviskt, utan som även skall kunna tolkas för individens bästa.
Det behövs en översyn av ersättningarna, så att tillfrisknandet inte hämmas av oro för ekonomin.
Det behövs ett samarbete mellan läkare och Fk.
Det behövs höjd kompetens hos handläggarna på Fk i medicinska frågor.
Det behövs ett bättre samarbete mellan Fk och Af.
Det krävs ett positivt tänkande, som utgår från att människor VILL arbeta och göra rätt för sig. Väldigt få simulerar sjukdom.

Nej, nu ska jag lugna ner mig och kanske titta på schlagerfestivaluttagningen i Luleå.

Ha en skön lördagskväll <3

Anneli 82 år bler uppfångad av ett telefonbolag i Kungspassagen och tecknade abonnemang med tillhörande gratis mobiltelefon. Hon blev glad, eftersom hon behövde en ny mobil. Vad hon inte hade uppfattat var att abonnemanget ersatte hennes fasta hemtelefon, som slutade fungera med omedelbar verkan. Katastrof för Anneli, eftersom trygghetslarmet hon har runt armleden går via den fasta telefonin.
Anneli återvände till Kungspassagen och försökte häva köpet, men det gick inte. Hon fick i stället lov att teckna ett nytt abonnemang för fast telefoni för 1000 kr.

Jag tycker att det är rent oförskämt att överhuvudtaget fånga upp en gammal människa på stan och börja säljarsnacka med henne. Det är inte så lätt för äldre människor, som oftast hör dåligt och som inte är så bevandrad i tekniska prylar och olika sorters abonnemang, att på stående fot kunna bedöma konsekvenserna för ett “fördelaktigt“ erbjudande. Försäljarnas taktik är att fånga upp ’kunden’ i språnget och stressa upp henne/honom genom att erbjuda något som bara gäller “nu” och gärna kasta en “gratistelefon” på en. De har inga skriftliga erbjudanden, utan klottrar ner minutpriser och vinstsummor på ett löst papper lite huller om buller.

Att ångerlagen inte fungerar i detta sammanhang är ju bara att beklaga. Man anser att Anneli får “skylla sig själv” för att hon inte hängt med i svängarna. Jag undrar verkligen hur pass tydlig försäljaren var.

Jag tycker vi ska bojkotta dessa säljpunkter som bara har som uppgift att ragga kunder. Till vilket pris som helst.

Precis nu ringde en tjej från Telia. Varför ringer hon mig? Jo, för att jag varit kund hos dem. Då gäller inte att jag “nixat” för telefonförsäljning.

“Har du tid att prata en stund?”, frågade hon.

“Ja, det beror på vad du har för ärende”.

“Du har ju varit kund hos oss”.

“Ja det stämmer, men gäller det min fasta telefoni, så är jag nöjd med det jag har, så då är det ingen idé att vi pratar”.

“Inte det?”

“Nä!”

Hon blev lite osäker, men avslutade samtalet på ett professionellt sätt.

Man måste vara bestämd. Somliga kanske tycker att jag var oartig, för vi är uppfostrade till att lyssna och vara trevliga och sedan komma med undanflykter. Då kan det bli långa samtal som slutar med något man sedan ångrar. Nej, man måste vara bestämd. Det är du som bestämmer hur du vill ha det.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Men vad är det med mig? I eftermiddags hände samma sak som i går. Nu var det reklam för något som heter Zonnic, små snuskuddar ser det ut som. Jag satt och läste Aftonbladet och plötsligt hörde jag “Grattis alla rökare!”, fast jag hörde ju något annat än ‘rökare’ och tittade förvånat upp. Allvarligt talat, har jag drabbats av Tourrettes?

Minns ni det lilla äppelträdet på min gård som blev begravt under en stor snöhög i fjol? Så här såg det ut när det var som värst.

Flera grenar fick barken avskalad och bröts av. Min granne och jag visade detta för föreningens styrelse när de inspekterade utemiljön under städdagen i våras och alla var rörande eniga om att det inte skulle få gå till så.

Ni kanske minns att jag berättade att snöröjningsföretaget skulle åtgärda alla skador de hade förorsakat på utemiljön och att två unga killar, som ingendera kunde hantera en vanlig handsåg, snarare slet än sågade av de avbrutna grenarna. Vår vaktmästare fixade till det där och äppelträdet repade sig fint.  

I vinter upprepas samma sak. Så här ser det ut i dag.
Nere på gården.

Från min balkong.

Titta på cykeln i vänsterkanten. Den mäter snödjupet bra.

Är det alldeles omöjligt för snöröjarna att skuffa upp snön någon annanstans? De, som sitter högt uppe i sina hyttar, måste väl ändå se att det står ett litet träd där? Det finns faktiskt ett tomt utrymme mitt på gården, där de kunde slänga upp all snö. Eller är det bara hörn som gäller? Jag har stor lust att springa ut på gården och dirigera dem, fast det tror jag inte skulle hjälpa.

Nu är det kanske så att snön kanske inte skadar äppelträdet så mycket, utan den stora skadan kommer att ske när snön ska köras bort och den stora skoveln skrapar grenarna som ligger under snön.

Kan man plantera om ett äppelträd? I så fall ska jag begära det.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Ack, dessa bokklubbar! Jag har alltid varit med i någon bokklubb, eftersom jag tycker att det är ett bekvämt sätt att hålla sig ajour med nyutkomna böcker. Ibland köper jag en bok, men på senaste tid har jag upptäckt att de flesta böcker är billigast på bokus.com och där får man dessutom medmera-poäng.

I många, många år har jag varit medlem i Månadens Bok, men började tröttna eftersom de bara hade deckare som månadens erbjudande och jag läser inte deckare. Så när Bonniers litterära klubb Gondol ringde och erbjöd mig ett medlemskap utan några förpliktelser, nappade jag på dem. De har förstås månadens erbjudande, men enligt den jag pratade med skulle det vara så enkelt att gå in på hemsidan och avbeställa den.

Jag måste säga att jag gillade Gondols utbud av böcker, lite udda nyheter, och köpte en och annan. Sen började det komma böcker jag avbeställt. Jag hade registrerat mig på hemsidan och gått in på månadens bok och varje gång fick jag direkt ett meddelande att jag redan avbeställt boken. Error på sidan?

Den första boken fick jag skicka tillbaka, den andra orkade jag inte bråka om, utan betalade och läste med viss behållning. Den tredje kom för ett par veckor sedan och då skrev jag ett meddelande till kundtjänst och sa att jag var besviken på att det inte fungerade och att jag tänkte gå ut ur klubben när detta var uppklarat.
Jag fick inget svar, så i går skrev jag och begärde ett svar. I dag har jag fått ett mail att kundtjänst ska kontakta mig. Jag loggade in på Gondols hemsida och får till svar att mitt konto har inaktiverats. De har redan kastat ut mig ur sin klubb. Fortsättning följer…

För en tid sedan ringde Bonniers Bokklubb och ville ha mig som medlem. Jag svarade ja, för jag ville ha lite omväxling till Månadens Bok (som jag sedan gick ut ur, utan några problem), eller det kanske snarare var så att jag ville ha den ljusblå Mariskålen från Marimekko som jag skulle få som present.
Nu är jag alltså medlem i Bonniers Bokklubb och har förbundit mig att köpa tre böcker det första året och det är ok. I dag kom emellertid ett erbjudande med posten att bli medlem i Bonniers Bokklubb med gratisböcker och present. Jag kunde ju ha ignorerat det, men nu har jag skickat i väg svarskortet och skrivit: ”Noll koll? Jag som trodde jag redan var medlem”, undertecknat med mitt namn och medlemsnummer.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Jag tycker att sopsorteringen fungerar bra i vårt Kretsloppsrum, men i dag var det (o)tur att Arga Marja alltid har sin lilla kamera i fickan/väskan.

På den här kontainern står det T.I.D.N.I.N.G.A.R.

Visst kan det finnas intressanta saker att läsa på både ägg- och mjölkförpackningar, men för den skull är de inte tidningar.

Inte heller cigarettpaket och presentsnören...

eller topz och bommullsrondeller…

eller hårnät (?)

Argast blev jag dock över de här tre stora svarta sopsäckarna som stod utanför dörren.

En kvinna som såg att jag fotade dem kom och sa att hon sett en bil komma farande, dumpa ut säckarna och sedan fara i väg. Så där bara?

Till den som gjorde det vill jag bara säga: DIN MAMMA BOR INTE PÅ DET HÄR OMRÅDET!

I kväll är det vattengympa och då kan jag inte vara arg längre :D

Ha en fin torsdag <3

En dag under veckan i Fåglum var det hål i himlen.

“Huu, så obehagligt”, tyckte Johanna, medan jag fascinerat zoomade in det, hängande ut genom bilrutan. Jag kunde hålla med om att det kändes lite obehagligt, som om man skulle kunna sugas upp i den oändliga rymden.

Vi kanske skulle låta hjärtlösa människor som Ari Hallikainen få ett sådant straff. Hur är en människa funtad som kan ta de thailändska bärplockarnas löner, lämna dem vind för våg och själv åka till Thailand med sin thailändska kvinna?
http://www.vk.se/Article.jsp?article=386120&category=388  

 Han sägs vara vd för företaget han plundrat och om det nu är så, som han säger, att det inte funnits några pengar och att han därför gått under jorden (av skam?), så borde han ju vara man nog att stå för att han inte klarat av att sköta sitt företag och stannat kvar och rett ut problemet.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=386223   

Först tar man hit ett hundratal thailändare och skickar ut dem i skogen. Sen skiter man i dem.
Gör man så mot sina anställda? Ska bli intressant att se vad utredningen kommer fram till.

Nu ska jag a.n.d.a.s. lite lugn i mig och titta på en blå himmel med mindre hotfulla hål.

Ha en lugn lördagskväll <3

Varför befäster reklamen fördomarna om att det som är nyttigt inte kan vara gott? Är det inte lite förlegat?

Jag börjar tröttna på Pågens TV-reklam om att vitt bröd kan vara nyttigt, men då säger man att det är mörkt.

“Det här är ett vitt bröd, fast lika nyttigt som mörkt”, säger Pågenförsäljaren.

“Jag vill inte ha mörkt bröd,” säger ungen. Mamman är tyst.

“Ja, fast det här brödet är vitt, fast mörkt…”, försöker försäljaren.

“Inte mörkt bröd, sa jag”, säger den osnutne ungen med indignerad skärpa i rösten

“Hur är det nu, är det vitt eller mörkt?”, frågar mamman irriterat.

“Det är vitt, fast mörkt…”, …

Reklamen utgår från att vitt bröd är onyttigt men gott, mörkt bröd är nyttigt men inte gott.

Är det det vi ska lära våra barn?

Själv är jag uppvuxen med finskt rågbröd, ibland fick man “setsuuri” = sötsur = sirapslimpa och när det var fest fick man vetelängd. Det var det man fick och ingen pratade om nyttigt eller onyttigt.

En annan reklam som retar mig är McDonalds Happy Meal, som ju kan fås enligt tallriksmodellen. Det får man inte berätta för barn, för då kan de få för sig att det är nyttigt och inte äta.

“xx is right, Happy Meal can serveras enligt tallriksmodellen, but let’s not talk about it, because…”

Det är så känsligt att man till och med måste tala svengelska för att ungen inte ska förstå. Nu undrar jag om ungen överhuvudtaget vet vad tallriksmodellen är och om han bryr sig. Så himla larvigt!

Stackars oss konsumenter, som hela tiden måste vara på vår vakt mot nyttig, äcklig mat.

“Kan något som smakar så gott vara nyttigt?” Vilken reklam var det?

Ha en nyttig och god måndagskväll <3

P.S. Kl 18.58. Månen hänger lågt ikväll. D.S.

I dag var det ett fruktansvärt oväsen utanför Coop. En liten ettrig hund klädd i tröja stod bunden utanför och skällde ursinnigt på alla. En man stannade till och försökte tala lugnande med den, men den blev bara argare och till slut gick skällandet upp i falsett. Hundens kompis, också liten men lurvigare, försökte tappert hänga med i skällandet, men fick ge upp…

Lite längre fram stod en dalmatier bunden och den vände sig bort från det skällande hundparet och verkade nästan rädd. När jag gick förbi den tittade den på mig och sa “Uuuh…äjäjäj…uh…äjäjäj” och tittade in i affären. “Okej” sa jag, “det gör jag” och styrde kosan mot Kundtjänst, för att be dem efterlysa hundägarna.

På vägen dit blev jag hejdad av en tjej, som leende hällde en kapsel med Omega-3 i min hand och sträckte fram en bägare vatten. “Var så god!” Jag stoppade i mig kapseln i hopp om att hon spetsat den med något väldigt uppiggande för att få omedelbar effekt. Hon sålde tre förpackningar för priset av en. Jag skulle få med mig en förpackning direkt och sedan skulle jag få de andra två med posten om ett par dar. Jag skulle bli fantastiskt pigg redan om ett par veckor.

Det hon inte berättade för mig var att jag antagligen skulle fortsätta att få dessa förpackningar regelbundet med posten tillsammans med en faktura. Plötsligt tog hon fram ett formulär och frågade efter mitt namn. Då fick jag äntligen en syl i vädret och sa “Nej tack!”.

Innan jag sen hann fram till Kundtjänsten hörde jag att de efterlyste två hundägare med hundar utanför som skapade allmän oreda.

Nu sitter jag här och rapar Omega-3 och är arg på mig själv för att jag inte bara tackade nej till den lilla kapseln. Vanligtvis gör jag det, för jag tycker verkligen inte om att bli hejdad av folk som ska kränga både det ena och det andra.

I morse ringde en kille på min mobil och påstod att jag hade visat intresse för tidskriften Digitalfoto för alla (kanske den hette). “Nej, det har jag inte”, sa jag. “Har du inte?”, frågade han. “Nej”, sa jag och så la vi på. Jag skulle ju ha frågat varifrån han hade fått den uppgiften.
Jag kanske ska nixa mobilen också? Har inte tänkt på det.

Härom veckan fick jag ett brev från Hemmets Journal, som påstod att jag tidigare prenumererat på tidningen och nu gav de mig ett förmånligt erbjudande. Jag har aldrig prenumererat på Hemmets Journal! Jag blev lite sur och tänkte att jag skulle skriva ett mail till deras kundtjänst, men sen orkade jag inte bry mig. Ett par dar senare såg jag att min granne, som tag tar in posten åt, fick samma brev. Jag tror knappast att hon heller har prenumererat på Hemmets Journal tidigare. Vilken rövare de drar!

Jag rapar fortfarande Omega-3 och har dessutom fått en ögoninflammation igen, så nu ska jag blunda resten av kvällen.

Känner mig ungefär som den här tisteln.

Taggarna utåt, men ändå vacker på något sätt.:D

Ha en skön måndagskväll <3

Den trevliga väntsalen på busstationen i Vasa är alltså ett minne blott. Hela busstationen är flyttad till ett nybyggt resecentrum bredvid järnvägsstationen.

I stället för att köra över bron som går över järnvägsspåret, körde taxichauffören ner vid sidan om och stannade mitt under bron. Det stod en buss framför oss, så jag tänkte att vi väntade på att den skulle köra.

“Är det en ny väg till busstationen?”, frågade jag.

“Det här är busstationen”, sa chauffören och pekade på en vägg  under bron.

“Är det här busstationen”, sa jag något chockad. “Så du menar att jag ska stiga av här?”

“Ja, men först vill jag ha betalt”, sa han irriterat. Den mannen hade då ingen humor.

Jag betalade, steg ur bilen och blev anvisad av den sure chauffören att gå in genom en dörr runt hörnet.

Det var förstås fel dörr. Jag hamnade i ett stort hav med hyllor fulla med godsförsändelser och människor som gick hit och dit med paket eller papper i händerna. Ingen tycktes se mig och plötsligt kändes allt som en absurd film.

Så småningom såg jag en liten disk i andra ändan av havet och tog mig dit. DÄR satt de bekanta kvinnorna som aldrig åldras. De hade en minimal arbetsplats bakom var sin dator och det forna skyddsombudet i mig protesterade vilt. Det här skulle jag aldrig ha godkänt.

Jag köpte min biljett av den ena kvinnan, den korrekta med permanenthåret. Sen såg jag mig omkring.

Inklämda i ett hörn fanns fyra små runda bord och ett antal fina nya stolar i formpressat trä, en ståskrivplats för Western Unions tjänster och en spelautomat. På väggen en elektronisk skärm, som ständigt flimrade fram tider för avgångar och bussrutter. Den riktiga ingången fanns på den sidan och folk kom och gick och det var extremt TRÅNGT.

Där kunde jag ju inte sitta. Det fanns inga boxar för bagage, men det var nära till järnvägsstationen, så jag gick dit. Där fanns det förvaringsboxar, nya toaletter, en bistro och framför allt lugn och ro att sitta och reflektera över den stora förändringen jag just fått ta in.

Ärligt talat var jag arg. Jag hade just sett ett nybyggt resecentrum, där människorna, både anställda och resenärer, trängts in i ett hörn av ett stort och luftigt hav för gods. Jag hade precis kommit med en färja där långtradarchaufförerna är kungar, medan vanliga passagerare får betala hutlöst mycket och vara tacksamma för att få fara med.

Det blev än en gång tydligt att människor och människors behov får allt mindre värde, som i arbetslivet, där de som tar hand om gamla och sjuka får mycket sämre lön än de som skapar dataprogram eller utformar idiotisk reklam.

Hädanefter blir alltså järnvägsstationen mitt väntrum. Jag kan låsa in min väska och gå ut på stan. Det är nära till centrum och det finns en taxistation precis utanför när jag ska ner till hamnen på hemresan.
Jag får se det som en förbättring för mig personligen, fast jag saknar det gamla mysiga väntrummet och det LIV som fanns där.

Ha en bra tisdagskväll <3

I bussen satt jag och stirrade på denna annons:

Din mamma tycker inte att vår demokrati behöver skyddas.
Vad tycker du? Har du det som krävs för att ha en åsikt?
Testa på forsvarsmakten.se

Är det mammornas fel att den allmänna värnplikten avskaffats?

Ha en eftertänksam onsdagskväll <3

“Bra jobbat, grabben!”, sa Kommunfullmäktiges ordförande i Dorotea, Arne Näslund till Daniel, när han tillsammans med övriga kommuner i Sverige var med och uppvaktade brudparet ett par dagar före vigseln.

Va? Säger man så? När man representerar en kommun och ska lyckönska ett par, vilka det än må vara, inför ett giftermål. Så respektlöst!

Är det en antydan att Daniel duperat Viktoria och nästlat sig in i kungahuset? En nedlåtande klapp på huvudet känns det mera som. En markering att Daniel minsann är en vanlig man av folket och inte ska tro sig vara något förmer.

Vad svarade Daniel då? Jo, han lär ha sagt: “Ja, jag har haft tur.” Kan man ana en aning ironi där kanske? Eller är det bara ett artigt svar utan mening på en dum kommentar?

Vet någon vad Arne Näslund sa till Viktoria? Hoppas han inte tilltalade henne med ´'lilla kronprinsesstumpan'. 

Ha en trevlig onsdagskväll <3 

Hur många personer kan cykla i bredd på en normalbred cykelbana?

Jag mötte tre unga män, som trodde att svaret var tre män + en tant. Men de hade fel, tanten blev prejad IGEN.

Jag mötte alltså tre fullvuxna män cyklandes i bredd på en rak cykelbana med 100% sikt. Jag förväntade mig att den som cyklade längst ut på min sida skulle sakta in och lägga sig bakom de andra. Men det gjorde han inte, utan cyklade på i god fart och pratade och skrattade med de andra två. För att undvika en krock, blev jag i sista stund tvungen att styra ut på gräsmattan.
Va’ f*n, skrek jag. Tror ni de hörde?

Är jag en osynlig liten tant? Eller en oviktig liten tant? Det verkar vara mitt öde att bli prejad av cykelvägen.

Okej, nu lugnar vi ner oss och lyssnar på Eva Cassidy som sjunger så vackert Fields of Gold. En av de finaste låtar jag känner till.

Ha en bra måndagskväll <3

I går när jag kom ut var cykelsadeln alldeles gul av pollen. Min näsa rinner och jag har köpt billiga pappersnäsdukar på Willy:s. 6:50 för 10x10 näsdukar.

De är fina, inte sant. Det står “Sense Nature” på dem. Det, plus de fina färgerna på blommorna förförde mig. Kanske de till och med skulle dofta lite gott...

Hur tror ni de funkar? Snyt er direkt i handen, så får ni veta. 

Det står “Näsdukar 10 st 3 lager” på dem också. De ljuger!
Man kan på sin höjd torka sig om nästippen, men glöm det där att fräsa allt snor ur näsan.

Nej, nu går jag tillbaka till Coops X-tra pappersnäsdukar. Dem kan jag lita på.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

En ny studie gjord i Schweiz visar att lågenergilamporna kan vara farliga för människor på grund av strålningen. Vi rekommenderas att hålla ett avstånd på 30 cm, för att inte riskera nerv- och muskelskador. Speciellt uppmärksamma ska vi vara med skrivbords- och sänglampor.

Kunde man inte ha forskat kring detta tidigare, innan man bestämde att skrota de gamla glödlamporna?

Jag vet att lågenergilamporna sägs vara vänligare mot miljön, men de ska väl också vara vänliga mot oss människor.
Nu får vi lära oss att vi ska fly ut ur rummet om lågenergilampan går sönder för att inte bli kvicksilverförgiftade och att hålla oss på behörigt avstånd från lampan när den är tänd för att inte få strålskador

Riktigt orolig blir jag när forskare säger att det inte är någon risk vid “normal användning”. Var är “normal användning“? Eller jag kanske ska fråga: Vad är “onormal användning”?
Forskarna påpekar dessutom också att man vet ingenting om hur denna strålning påverkar oss på lång sikt.

Det låter som forskarna själva är väldigt osäkra.

Jag har haft en lågenergilampa i ca 10 år i golvlampan som jag dagligen sitter och läser under. Ibland böjer jag lampan närmare mig, t.ex. om tidningen jag läser ligger på bordet framför mig. Eftersom lampan varken blir varm eller bländar särskilt mycket, kan jag ha den ganska nära mitt huvud. Nu börjar jag fundera om det är därför jag har lock och puls i örat och mystiska utslag på vänster kind." Vem vet...inte du...vem vet...inte jag..."

Ha en trevlig kväll och tänk på avståndet till lampan bredvid eller bakom er!

I går tittade jag lite närmare på den här skylten, som finns i båda ändar av gågatan i centrum.

(Någon har klistrat på en grön tomteluva.)

Först började jag gapskratta, för jag utgick från att  bilden illustrerarade texten. Sen förstod jag att man ska läsa bilden och texten i en följd och då blev jag  konfunderad.

Problemet har ju varit att cyklisterna inte respekterar cykelförbudet på gågatan under vissa tider på dagen och jag tror inte att den här skylten gör att det blir bättre.

Vilken cyklist hinner läsa den lilla texten, när h*n kommer ångande?

“Gågata. Jaha. Håll i era barn”, tycks de flesta tänka och cyklar på… och cyklar ibland på någon. Oftast mig, för jag vägrar gå ur vägen

Man påstår att en bild säger mer än tusen ord. Varför har man då tagit bort den gamla skylten med en överstruken cykel? En mycket tydlig förbudsskylt som alla hade en chans att se även från cykeln.

Vad är bättre, tycker ni? En skylt som skriker Förbjudet att cykla 10-18, eller en skylt som säger Gågata/ gångväg och sen Snälla, led cykeln 10-18?

Jag tycker förstås att det alltid är bäst att vädja till människors förnuft, logiska tänkande och goda vilja, men ibland måste man få S-K-R-I-K-A STOPP!

“När du blir arg, räkna till fyra. När du blir riktigt arg, svär.”
(Mark Twain)

Ett, två,tre... Ha en bra kväll!

Läser i Aftonbladet att Carolina Gynning, 31, ska ta över Förkväll efter Elisabet Höglund, 65. TV 4 vill locka till sig "yngre" tittare. De tror att de därmed kan få mer reklamintäkter.

Jag kan inte hjälpa att jag blir både besviken och ledsen. Här är återigen ett exempel på att yrkeskompetens och livserfarenhet inte värderas längre.
I synnerhet inte om du är kvinna och 55+

Nej, du ska vara ung och "snygg" och helst inte ha egna åsikter. Bara göra som producenterna säger. Helst också göra bort dig ibland, så folk får något att irritera sig över. Då blir det fina tittarsiffror. Tror TV 4.

Grattis TV 4, ni kommer att förlora många tittare. Ni kommer antagligen också att förlora reklamannonsörer. För det är trots allt så, att den köpstarkaste gruppen i samhället i dag är inte de unga, utan mappiesarna,  kvinnor som är just 55+ 

Vet ni vad GDA (Guideline Daily Amount) är?

Jag köpte en bit choklad och fick syn på följande information nere i högra hörnet:

Det första man ser är 135 kcal. Eftersom jag vet att 100 g choklad är 540 kcal, blev jag misstänksam och tittade närmare. Kisar man med ögonen, så kan man läsa
25 g. Sen står det ytterligare något: 7% GDA*

Jag fick ta förstoringsglaset och läsa på baksidan vad GDA är:

“*GDA = vägledande dagligt intag av kalorier och näringsämnen för en genomsnittlig vuxen baserat på ett dagligt energiintag på 2000 kalorier. Mer information på: www.kraftfoodsnordic.com”

Betyder detta att jag endast bör äta 25 g/ dag av chokladen? Någon som vet?

Jag gillar den gamla hederliga informationen att 100 g choklad har ett energivärde på 540 kcal och innehåller 6,3 g protein, 57,0 g kolhydrater, 32 g fett.
Då förstår jag vad jag glufsar i mig.

7% GDA säger mig ingenting.  Möjligen att lite mindre än hälften av min chokladbit på 60 g är 7% av 2000 kcal. Närmare sagt 6,8%. Jag vet fortfarande inget om vilka olika näringsämnen jag stoppar i mig.

P.S. Jag har varit inne på nätet och läst om GDA både på Kraft Foods och på en engelsk hemsida. Jag har läst in fakta och tycker fortfarande att informationen på chokladbiten inte är konsumentvänlig.
D.S.