Alla snöskulpturer i årets tävling var fina. I år har jag ingen favorit, utan visar alla åtta.

Temat var alltså ’Norrlands skafferi’ och juryns vinnare var skulpturen ’Renklämma’, en ren som ligger inklämd mellan sina horn.

Publikens favorit var ’Björnmål’, som också fick andra pris av juryn.

Här har vi ’Return to the scaffery’, ett skafferi inrymt i en stubbe. Man kan gå in och beundra den detaljrika interiören.

’Epic chess’ är det underfundiga namnet på denna skulptur till västerbottensostens ära.

’Hjortron – skogens guld’ heter denna stilrena skapelse.

’Skulle skala kottar’ består av en hel grupp figurer... en ekorre, en hare och kottar.

’Against the odds’ är en vackert spetsmönstrad skulptur. Inuti kan man se en lejoninna med sin unge. 

’Sprängfyllt’ visar hela det storslagna norrländska landskapet infångat i ett rep.

Jättefina bidrag allihopa. Grattis till alla skulptörerna!

Ha en skön söndagskväll <3

Ibland tror jag att det är något mer än bara slumpen som bestämmer vad som ska ske.

I dag velade jag mellan olika saker att göra. Solen sken, men jag behövde verkligen fara ner på stan till Apoteket och så blev det. Samtidigt tänkte jag ta några bilder på den fina snöborgen som byggts upp även i år på Renmarkstorget.

Och vilka träffar jag där? Två gamla kollegor från tiden på Dragonskolan och en kollega way back från tiden på Tornedalsskolan i Haparanda.

De två kollegerna och jag var nya på Dragonskolan ht -80. Vi undervisade i samma ämnen och höll ihop som tre musketörer. Den ena går på samma akvarellkurs som jag och hon kunde upplysa mig om att vårens kurs börjar nästa onsdag. Mail hade gått ut och när jag kom hem upptäckte jag att gmail lagt mitt mail direkt i skräpposten. Det är inte första gången som gmail lägger ’viktiga’ mail i skräpposten, bl.a. missade jag en julhälsning från Thailand i julas.  

Nu fick jag träffa mina goda vänner och veta att mailet jag faktiskt väntat på, gått ut. Vilken tur att jag valde att åka till stan i stället för att ta en promenad i solen.

Snöborgen då. Reidar Rova och hans gäng har återigen gjort ett fantastiskt jobb. En fin borg mitt i stan, med iskanor och en labyrint för barnen, en eldplats där ett par satt och åt lunch och fina konstverk som fått komma ut ur förråden.

Jag gick in i labyrinten och en liten pojke kom och frågade om jag hittade ut. ”Gör du?” frågade jag och lät honom därmed stolt guida mig ut.

Här kommer bilder.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

En vinterhälsning från Umeå.

<3<3<3

Solen gäckar mig. Jag hinner inte med. Den stiger knappt över horisonten och sjunker innan jag hinner ut. I går hann jag inte... i dag skyndade jag mig, men hann ändå inte. I morgon får jag väl gå ut och stå och vänta på den med kameran i högsta hugg.

Jag gick i alla fall en ganska lång promenad ner till sjön och tog några bilder av det underbara vinterlandskapet. Inte så bra ljus, trots att det var mitt på dagen.

Det var andlöst vackert och stilla. Bara några hundägare och jag var ute.

Se där står mina gåstavar.

Den julgranen skulle man ha.

Sjön ligger stilla under is och snö.

Så många raka stammar.

En färgklick i allt det vita.

Bänken, som jag brukar sitta på, hade famnen full med snö.

Jag blev riktigt upplivad efter promenaden. Knät håller ganska bra nu, jag går till och med nedför trappan, om än långsamt.

I kväll har jag varit på styrelsemöte med bostadsrättsföreningen. Det var trevligt. Vi kommer bl.a. att sätta upp regler i tvättstugan.
Jag har kunnat dra nytta av mina kunskaper från arbetslivet och får kontera föreningens elektroniska fakturor på HSB portalen. Det är inte samma system som Umeå kommun använder, men jag har klarat av det i alla fall. Kunskaperna som fanns lagrade i de små grå hjärncellerna, vaknade plötsligt till liv igen. Det är ju ganska fantastiskt.

God natt mina vänner <3

Här kommer flera bilder från det fina konstverket i tunneln.












"Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det!"


"Bokstäverna de egenmäktiga bokstövlarna - hur dom får oss att stappla vidare."
(och som synes stapplar jag med stadiga skor och käpp)






Ha en lugn måndag <3

Rena fönster är lyx i ett gammalt hus i storstaden.

Jag hann med lite fönstertvätt innan jag blev upphämtad i dag. Som tur var öppnas fönstrena inåt. Men de är höga, så jag blev tvungen att balansera på en stol. (Inte titta ner...)

Här kommer fler bilder från Bryggartäppans lekplats.

God natt mina vänner <3.

Jag hänger ganska mycket i fönstret när jag är inne och tittar på aktiviteterna nere i parken tvärs över gatan.

Jag har ju tidigare skrivit om det gamla Bränneriet som ligger mitt emot. http://blogg.vk.se/marja/2011/08/07/huset-pa-brannerigatan-228413
Till det hör en park, Bryggartäppan, som en gång varit en fruktträdgård med bl.a. fina päronträd. Länge har den lilla täppan varit ett tillhåll för Södermalms missbrukare, men nu har den blivit en fin temalekplats. Södermalms stadsdelsnämnd har i samarbete med Lekplatsbolaget byggt upp en miniatyrstad efter  Per Anders Fogelströms roman “Mina drömmars stad” där han beskriver Stockholm under senare delen av 1800-talet. En fantastisk lekplats där man kan lära sig om livet förr i världen. Det finns små hus att utforska, gamla redskap att leka med… men också gungor och en sandlåda. Någonting för alla åldrar.

Från tidiga morgonen kommer föräldrar dit med sina barn, senare kommer hela förskoleklasser, det är liv och rörelse hela dagen. Tidigare har jag sneddat över parken när jag gått till tunnelbanan eller Konsum och det fortsätter jag med.
Jag har tagit några bilder på kvällstid, då det inte finns så många barn där.

Där det inte finns staket har man byggt röda plank och man går in och ut genom grindar/dörrar.

Mitt i finns en bro som är kul att springa upp och ner för.

Hästen och kärran används flitigt. Man kan rida eller sitta i kärran och hålla i tömmarna.

Man kan leka med gamla redskap.

Här finns vagnmakare Löfgrens verkstad.

Arvid Linds smidesverkstad.

Krogen Sista Styvern.

Barnängens textilfabrik.

Utedasset

Ett litet ‘träningsdass’ för små barn.

Här kan man träna sin balans.

Fler bilder kommer senare.

God natt mina vänner <3

Jag fick en anledning att ge mig ut i snöovädret i går kväll. Trots att blötsnön piskade mot ansiktet, njöt jag av promenaden. Det var så himla vackert överallt. De vita drivorna låg mjuka i gatlyktornas sken och träden och buskarna var inbäddade i vit snökristyr. Jag vände ryggen mot vinden och stavade på i rask takt och kände att energin kom tillbaka. 

 I dag blev det ett spontant studiebesök med skrivargruppen. Vi for till NBV (Nykterhetsrörelsens bildningsverksamhet) och tittade på ett rum inrett med sextitalsprylar i deras lokaler på Storgatan. En studiecirkel hade plockat ihop materialet och för oss blev det en vandring längs minnenas allé. 

TV-apparaten var en hel möbel. Denna är dessutom designad för att passa in i ett hörn. 

Dessa vita plaststövlar är sent sextital och tunikan i A-modell har grafiskt mönster i bruna och orange toner. 

Bland böckerna fanns Hylands Hörnas alternativa ABC-bok, där bokstaven B fick representeras av Beatles med texten: ”Beatles är en sorts orkester, vars frisör har tatt semester.”

Fototriss: En lycklig duva badar efter regnet.

Bilderna är tagna mitt i Stockholm, på Adolf Fredriks kyrkogata.

Ha en skön tisdagskväll <3

I år har jag inte brytt mig om att fixa så mycket blommor på balkongen, eftersom jag visste att jag skulle vara borta ganska mycket. Trots det så har jag det ganska mysigt där nu. Jag märker att jag kör med samma blommor varje år.

I den stora självvattnande krukan har jag som vanligt en Betunia och ett par Million Bells.
 

I den andra självvattnande krukan växer Betuniaplantor som min kompis på Berghem själv har dragit upp. De kommer att blomma vackert om ett par veckor.

I den större väggampeln brukar jag ha Hänglobelia… men i år verkar det vara vanlig Lobelia. Vackert blå lyser de i varje fall mot den vita väggen.

Ett par rosa Pelargoner med en massa knoppar har jag också.

Och  Tagetes med många knoppar. De står på en containerfyndad bänk, som jag klätt med en fin vaxduk.

I hörnet står en Crazy Daisy.

Och så min Chocamocha, chokladblomman, som är full med knoppar på stänglar som växer på höjden. Jag slår vad om att den kommer att blomma medan jag är borta.

Det finns mer… men det tar vi en annan dag.

Ha en fin lördagskväll <3

I Norrbotten har varken trädgården eller naturen kommit i gång med sin blomning än och det är just det karga och sparsmakade som jag gillar så mycket. Häggen hade blommat ut och nu var det syrenernas tur. Jag kommer nog att åka upp en gång till senare i sommar och då vet jag att trädgården kommer att prunka av blommor.

Två fina midsommarbuketter plockade jag i alla fall på min promenad längs strandkanten. Jag går alltid längs samma stig och ser samma bekanta saker.

Stenarna, som räfflats av vattnet.

Rötterna som korsar stigen.

Jag klappar björkarna längs stigen.

Den elegant lutande björken står kvar.

Fågelholkarna hänger kvar.

Gräsklipparen står kvar som en installation vid trädet.

Nytt för i år: en ung rönn, som söker skydd hos den stora granen.

Ha en skön onsdagskväll <3

Utmaning bild 28. Väder.

Det blåser nu. I natt fick jag springa ut på gården och lyfta upp min stackars cykel som blåst omkull. Jag kommer inte alltid ihåg att parkera den mot vinden.
I dag fortsätter det att blåsa lika hårt som på den här bilden från förra sommaren.

Mera väder.
Ösregn

 

Morgondis

Åskväder.

Snöstorm

Vintersol

Sommarsol på balkongen.

Ha en skön torsdagskväll <3

Utmaning bild 24. Detta gör mig lugn.

Egentligen är formuleringen: Detta gör mig glad, men det har ju redan varit en gång, så jag tar mig friheten att formulera om bild 24.

Naturen gör mig lugn, i synnerhet havet. Jag har aldrig bott vid havet, så det är kanske därför jag fascineras av det . När jag är mitt ute på vida havet, kan jag känna mig lite rädd för djupet, men då tittar jag på horisonten där hav och himmel möts. Det är ett magiskt möte.

Utanför Kalix kan det se ut så här. Vi blickar mot Seskarö.

En mulen, blåsig dag.

Strax utanför Umeå finns det fina klippor.

På väg från Umeå till Vasa.

Solnedgång på väg från Tallinn till Stockholm.

I kväll ska jag nog se melodifestivalen.

Ha en trevlig lördagskväll vad ni än gör <3

I dag tog jag en cykeltur till Haga för att vattna min kompis’ blommor. Vart tog det sköna vårvädret vägen? I dag är det grått och mulet och bara +2 grader.

Redan på långt håll såg jag den vita lappen. Jaha, loppis hos någon, tänkte jag.

Men det var något mycket trevligare. Ett gäng i stan har tröttnat på alla skyltar med förbud och sätter upp glada lappar i stället.

På hemvägen stannade jag till i Sandaparken. Ett gulaktigt skum på vattnet kring den ena bron fångade min uppmärksamhet.

Vattnet forsar ur det här röret. Var kommer det ifrån?

Det far över några stenar i bäcken, under bron ...

och stannar upp i dammen på andra sidan bron med ett tjockt skumtäcke. Det är skum i mitten och snö på sidorna.

I kanten på skumtäcket bildas ett fint spetsmönster.

En skumbåt har fastnat.

Vad är detta för skum? Är det någon som bor på Sandbacka som vet något.

I parken fanns förstås också mycket sånt här.

B.a.j.s.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 8. En favoritbild.

Förra årets isskulptur av kärleksparet, som jag döpte till ’omfamningen’ gav mig många fina bilder och en av dem utnämnde jag faktiskt till min favoritbild år 2009. Den här bilden.

Årets isskulptur var spännande och gav upphov till många funderingar, medan ‘omfamningen’ var enkel och omedelbar. Bara kärlek. Här kommer fler vinklar av statyn.

Det här ser ju ut som en kyss.

Nu ska jag iväg och klippa mig.

Ha en skön måndag <3

Nu har det blivit så ljust att man kan se änderna på vägen till vattengympan. De har funnits där hela vintern, i dammen nedanför Terapibadet, som hålls isfri av det varma spillvattnet från badet.

De har det bra där. Varje dag matas de med brödbitar och de är så orädda att de kommer upp på cykelvägen och springer emot en, i synnerhet om man har en kasse i handen som de tror innehåller bröd. Cyklisterna får snällt väja för dem och det är ett under att det inte sker några andkollisioner i svängen till den lilla bron.

I går kväll stod en man på bron och kastade ned brödbitar i vattnet.

Det blev kaos och slagsmål om brödbitarna. Hela vattnet kokade av änder som for fram och tillbaka.

När mannen såg att jag tog fram kameran, la han brödbitar på broräcket och tog ett steg bakåt så jag kunde knäppa ett kort.

Fler och fler änder kom upp på bron.

Mannen gick och där stod jag och blev uppvaktad av Herr And. Sorry, jag har inget bröd, sa jag till honom.

Men han ville bara posera och stod stilla så jag kunde böja mig fram och ta ett kort. Visst är han vacker?

Ha en mysig fredagskväll <3

Här har ni bildbevis på kärringen som flyttat in hos mig. I dag hängde hon efter mig till vårdcentralen och kastade sig framför kameran när jag skulle fotografera. Vad jag minns har hon gjort det en gång tidigare. Då trodde jag hon var en trollpacka jag mött i skogen.

Till råga på allt räcker hon ut tungan åt mig. Hon är fullt medveten om vad hon håller på med. Jag försöker ignorera henne, men det går sådär…

Jag var alltså på vårdcentralen i dag för omläggning av vristen och det ser inte bra ut. Jag hoppades att det var kärringens ben jag såg, men tyvärr var det mitt eget. Ny omläggning på fredag.

Tog några vinterbilder på vägen. I dag var det bara -12 grader och lite disigt.

Och så den fina julgranen på vår gård. Bakom den kan man skymta den stora björken, som nu är alldeles vit.

Logistiken fungerade bra i dag. Paketen och julkorten är postade. Nu har jag bara ett uppdrag att utföra och en julklapp kvar att införskaffa.

Ha en skön onsdagskväll <3

I morse tog jag min sista penicillin, men har fortfarande lika ont på utsidan av vristen. Jag måste vänta tills tisdag då min doktor är tillbaka på vårdcentralen.

Jag kände för en liten promenad till brevlådan och efter en tidning. Tänkte passa på och ta ut pengar på Swedbanks automat här på Mariedal, men hela området framför banken var avspärrat. En vakt stod utanför, men han ville inte säga vad som hade hänt.

Nu läste jag på Vk:s nätsida att Swedbanks automater runt om i Umeå och i Holmsund antingen blivit utsatta för sabotage eller skimningsförsök.

Jag gick med kameran i högsta hugg och letade efter vinterbilder till Pysselhäxornas nästa utmaning.

Den här bilden är väl vintrig?

Rönnbären hängde fortfarande kvar med ett frostigt täcke på sig.

Hängena på den här lilla lönnen hängde också kvar. Ska de göra det?

Cd:n 'Handmade' med Hindi Zahra damp ner i min brevlåda i fredags. Jag ska ge bort den, men först har jag spelat av den och lyssnat på den hela helgen.

Här är 'Stand Up':

 Ha en skön söndagskväll <3

I dag har vi i skrivargruppen fått ta del av Umeå stads historia. Nere i ett skyddsrum i Dragonskolans källare står en imponerande samling av modellbyggen från olika skeden. Folke Hübinette heter modellbyggaren, en gentleman på långt över 80 år, som guidade oss. Han är ursprungligen ‘byaskolelärare’, som haft modellbyggandet som sin hobby.

Han blev bl.a. tillfrågad att försöka återskapa Umeå stad innan branden 1888 och har med hjälp av en gammal stadsplaneringskarta gjort denna imponerande vy.

Skalan är 1:500 och planen visar området mellan älven (till vänster) och Skolgatan. Det var Umeå stad då.
Den stora branden midsommaren 1888 började längst bort på mitt foto och spred sig över hela området på bara 5 timmar. Det blåste ordentligt den dagen.

En annan avdelning visar Umeå på 1930-talet. Här är Rådhuset, sett från älvsidan.

Skalan är 1:200.

Här ser vi hoppbacken på Hamrinsberget.

Där hölls SM-tävlingar 1931 och 1941. Man kunde hoppa upp till 42 m i den backen.

På en snurrhylla står ‘Maktens boningar’, ex. Umeå stads kyrka 1725  - 1852,

och Moritzka gården.

Folke Hübinette har hållit i många studiecirklar kring skalenligt modellbyggande och vi fick se ett bord med gamla trähus i Umeå centrum. De husen är byggda i skalan 1:100 och kräver mer detaljrikedom.
Här är Moritzka gården från andra sidan och i den större skalan.

Dagens kändis: Per Morberg åt lunch på Nolias restaurang. Det är amatörkocktävling i Umeå. Han är mycket snyggare i verkligheten än i sitt svettiga kök på TV.

Ha en trevlig måndagskväll <3 

Här uppe lever vi nu i skarven mellan höst och vinter. Träden har tappat de färgsprakande löven, rönnbären lyser fortfarande röda på de kala grenarna, det är minusgrader på natten och några plusgrader och sol mitt på dagen. Luften är kall och frisk att andas och en promenad eller cykeltur är underbart uppfriskande.

Det känns att naturen lägger sig sakta till ro och väntar på kylan och snön. För oss människor blir det en kort andhämtningspaus innan vi åter förförs av vinterns skönhet.

Varje årstid har sina minnen. Jag säger hej då till sommaren med de sista sommarbilderna:

Kalix


Kalix. Frukost på bryggan?

Hos min bror. Den snurrade faktiskt hela tiden.


Sol och skugga i Finland.


Utsikt över Rådhustorget i Umeå.

Fåglum. Vi är på landet.
 

Hos Sture och Gun i Skräddaregården.


Drivved i Kalix.


Frihet för tårna.


Ronja och Freja tältar.

Ha en skön söndagskväll <3

I går såg jag att en av sjukhusets planteringar med gröna växter hade börjat blomma. Någon hade pysslat blommor av garn och läskeburkringar.

Visst är det bra att återanvända, men jag hoppas att de små ringarna sedan hamnar i återvinningen, för det är ont om aluminium i världen.

Snart är sommaren ett minne blott. På min balkong blommar Tagetes fortfarande.


Gräslöken har däremot gett upp.

De allra sista små Million bells har glatt mig nästan två veckor nu i sin lilla vas.

Jag gillar att leva i ett land med tydliga årstider. Just nu är hösten som vackrast.

Ha en mysig fredagskväll <3

Hörde på radion att det är höst nu i norra Sverige, men ännu inte i mellersta och södra Sverige. Det beror på temperaturerna.

I fjol höst saknade jag de röda inslagen i trädens höstfärger. Det fanns en orsak till det, som jag inte längre kommer ihåg. I höst är den röda färgen emellertid tillbaka. RUSKA, kallar vi de fina färgerna.

På väg till vattengympan för en vecka sedan såg jag denna vackra lönn.

I dag hade den blivit flammande röd.

Så vackert i kvällssolen.

Vissa rönnar är mycket vackra, med gyllene blad och röda bär.

Busken i rabatten är också höstfin.

Det blir mörkt tidigt. Träden och buskarna speglade sig vackert i ankdammen utanför terapibadet.

Sen är det ju fullmåne, men den är, som sagt, svår att fånga på bild. I kväll ville den inte.

Nu är jag trött efter ett intensivt vattengympapass. Vår ordinarie ledare är tillbaka, så i kväll körde vi till ‘Lucky Lips’, ‘Jag orkar inte mer’ (Marcoolio) och ‘Vackert väder’ (Peps Persson) m.m.
Jag blir så lycklig över att kunna röra mig så fritt i vattnet. Tjohoo!

God Natt alla fina <3

En av mina bröder bor inte långt från Fåglum, så en dag for vi och hälsade på honom, hans fru och yngsta sonen.

Hos dem prunkade blomlådor uppåt väggarna

 
och Afrikas blå lilja stod stolt i rabatten.

 
Vi skulle äta lunch ute och när brorsan öppnade det stora parasollet över bordet, föll en yr fladdermus ut. Han fångade den och höll den i nackskinnet.

Jag har aldrig sett en fladdermus på nära håll förut. Den tyckte nog inte om att han höll fast den eller så blev den irriterad av ljuset, för den var inte glad. Till slut lugnade den ner sig och vi kunde släppa iväg den.

Efter lunchen tog vi en promenad till den fina sjön.

(Molnen speglas i vattnet.)

Ringarna på vattnet orsakades av fina Nikita, som vanligtvis, med ålderns rätt, är ganska lugn, men som blev alldeles tokig när hon fick simma ut efter pinnar.

Duktig Nikita!

På hemvägen gick vi förbi ett par bilvrak, som verkar ha stått länge i skogen. Har någon bara kört dit dem och lämnat dem där?

Vad pågår här då? Jo, jag fotograferar...

... Johanna i pinuppepose. Javisst, guldtights, Adidaströja och en rostig bil. Det blev ju bra.
 

Sen hittade jag äntligen Klockljung!

Uppe på åsen i skogen vid Östergården växte det tuvor med Klockljung. Jag tyckte de var så vackra. Den växer inte i Finland, så sommaren 1957 när jag var och hälsade på, plockade jag den, pressade till mitt herbarium och imponerade storligen på min biologilärare.

Nu plockade jag några och pressade och tänkte ha dem när jag scrappar. Läste precis på nätet att den är fridlyst. Förlåt, jag visste inte.

På kvällen grillade vi och hade trevligt. Senast jag träffade min bror var 2004 när vi tömde mammas hus i Finland. Men han följer min blogg och vi mailar varandra, så jag tycker vi har bra kontakt.

Tack brorsan för en fin dag!

Ha en skön söndagskväll <3

Björklöven börjar redan bli gula. Är det inte lite väl tidigt?

Den ena kopparhäggen uppe vid parkeringen är helgul.

Två unga kopparhäggar. Den ena gul den andra grön.

Rönnbären lyser röda. Det är som det ska vara.

Det lilla äppelträdet bär bara några få frukter i år.

(Min balkong uppe till höger)

För övrigt ser trädet ut att må bra. Stumpen efter den avsågade grenen är tillsnyggad, men det finns en spricka i stammen. Få se hur det kommer att klara vintern.

Till sist ska ni får en ‘gissa frukten’. Vad är detta?

I går började vattengympan. Himla skönt som vanligt.

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag är jag trött och har ingen inspiration att skriva. Johanna har skickat alla bilder från sin kamera och totalt har jag nu drygt 500 foton att redigera. Många går bort direkt; motljusbilder, dubbelhakor, dubletter m.m. Jag tar ju minst två bilder på samma motiv, så antalet bilder reduceras hela tiden, men jag kommer inte att ha ont om motiv att scrappa under höstens tre träffar.

Vi kör lite Dahlior.

Allra först på lördagsmorgonen for vi till tanternas grav med blommor. Gun plockade en fin bukett åt mig i trädgården. Orange och gula Dahlior.

Dahlior av alla de färger stod på rad i rabatten.

De orangefärgade lyste framfusigt.

De mörkröda var lockande exotiska.

De vackert vita var oskuldsfulla,

och de rosa var ljuvast av alla.

Ser ni hjärtat? Det är till er.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Jag glömde tydligen fotografera de gula. D.S.

I fjol presenterade jag konstverket ‘Torgparlamentet’, som står på salutorget i Björneborg.

En man gör konster, medan en annan intresserat ser på och en tredje står vid sidan om och iakttar.

I år fanns ett nytt konstverk på gågatan. Hon heter Maire, ett vanligt finskt kvinnonamn.

Det var inte så lätt att fotografera henne, för det satt alltid folk på bänken bredvid, eller så stod de framför och beundrade henne.

Hon verkade emellertid välkänd i stan, för vid ett tillfälle hörde jag en kvinna säga i mobilen:

“Jag står här bredvid Maire… kom hit…”

Jag undrar hur det känns att se henne sitta där i snö och slask.

På torget och vid bussarna hade man hängt upp blomsterkorgar högt upp i lyktstolparna.

Jag undrar hur de vattnas? Korgarna är av sån där kokosfibermatta som allt vatten far igenom.

I Vasa fanns det också ett nytt konstverk. En kvinna och en man i full fart framåt.
 

Mycket intressant. Kvinnans ansikte fascinerade mig.

Hon tittar bakåt. Varför?

Av stilen att döma är det samma konstnär som skapat pojken som leker med flygplanet

och pojken med de öppna händerna på Vänortstorget lite längre bort.

I dag träffade jag en bekant på stan som kramade om mig och nu sitter jag med hennes starka parfym i näsan. Sitter lukten i min näsa eller i min hjärna? Vad gör man för att få bort den? Jag har nyst och snutit mig… måste jag ta till nässköljning?

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Natur möter kultur.
Uppe på en stor sten står två egenhändigt gjutna cementkrukor.

och ett fågelbad, gjutet med hjälp av rabarberblad.

Ett litet konstgjort vattenfall porlar nerför stenen.

En kaxig groda latar sig på kanten.

En annan groda står nedanför på marken och vädjar: “Kyss mig, kyss mig!”.

Vet inte…

Trollen, tillverkade av barnbarnen, skrattar åt den.

Strax bredvid finns en uteplats/ grillplats som, vad jag förstår, inte används så mycket längre. Där står en stor lykta och olika gröna växter.

Skogen ligger nära. Utsikt från altanen.

 

Som sagt, natur möter kultur.

Ha en mysig fredagskväll <3

Äntligen har vädergudarna kommit överens. Skyfall på kvällen och natten och vackert väder med sol på morgonen igen. Så ska det vara.

Här kommer lite fler trädgårdsbilder. Orsaken till att jag tagit så många kort är att jag bett att få scrappa ett litet album från stugan. Jag behöver lite omväxling i scrappandet och ett album är ju alltid ett trevligt minne och bra att ha och visa för intresserade.

Stora blå svampar, en blå groda och en igelkott lyser på långt håll i gräsmattan.

Igelkotten är lite blyg och gömmer sig gärna i grönskan.

Den här fina katten, som står vid den murade grillen, är däremot inte blyg.
 

Kolla minen! Jag skrattar varje gång jag ser den.

Flera blommor nu. Smultron, trodde jag. Nej, det är en Blodfingerört.

Den lilla blomman är helst knuten och bortvänd. Det är nästan omöjligt att fånga den helt utslagen.

En fin Malva klänger i ett hörn i den ’japanska’ planteringen.

Där finns också en buske som heter Diabolo. Den har mörka blad. Läste på nätet att den kommer att få vita blommor.

Här en gruppering med små buskväxter med fina färger.

I morgon tar vi det lilla vattenfallet.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Min kompis har mycket gröna fingrar och ett konstnärligt öga. Jag bara väntar på att hon blir pensionär och kan ägna hela sin tid åt trädgården. Jag misstänker att gräsmattan kommer att grävas upp bit för bit och förvandlas till olika oaser med blommor, vattenfall och annat spännande.

Projektet just nu visade sig bli något japanskt. Här i det gamla potatislandet kommer det att bli mycket växtlighet och smala träspångar.

Den japanska lyktan inhandlade vi i Finland. Den består av tre delar och fotpelaren är mycket tung. En av grannarna kom över och ville titta på ’minareten’.

En princip som tillämpas i rabatterna är att de olika blommorna får växa in i varandra. Här samsas Lupiner med Prästkragar, Stormhatt och en blåblommig Näva.

Blommorna tittar in genom altanräcket. Vackert med blått mot det vita och mysigt sällskap vid frukosten.

Stora krukor med vit och blå Lobelia och en stor gul Tok på var sin sida av bron.

Det finns också små rosa Tokar,

och rosa Nävor.

Rosenskära,

Dahlior med sammetsliknande blommor

Daggkåpor, tacksamma att fotografera

och min favorit, en Voodoo (mexikansk fetbladsört)

Det kommer mera.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Titta på Allsång på Skansen i kväll. Där uppträder en finsk manskör: Huutajat (= 'skrikarna') som skriker sina texter i stället för att sjunga dem. Jag har sett dem en gång live och det var bland det märkvärdigaste jag varit med om. D.S.

Denna vackra sommarsöndag tänkte jag visa er min balkong, där allting just nu blommar för fullt.

I slutet på maj köpte jag tre små plantor, en blå petunia, en rosa och en blå million bells och planterade dem i en självvattnande kruka. Nu väller blommorna över krukans kanter, tur att den står på en piedestal.

Litet blandat på ett bord i hörnet.

Tre stycken hänglobelior.

Titta där är ju jag. Hej på er alla.

En underbart vacker hängfuchsia.

Två pelargoner jag fått av min kompis som jag vattnade växthuset hos.

Tagetes, en palm och en lykta.

Jag skulle vilja ha en trädgård,

men jag kan ju absolut inte klaga på det jag har. <3

Ha en skön söndagskväll <3

Några bilder från veckan som varit.

Jag fick med mig ännu en gissa-frukten-melon hem. Jag dras till de ovanliga formerna.

Fyndade en änglaburk på Myrorna. Älskar de här trumpna änglarna.

Jag får tyvärr inte av locket. Hoppas det inte ligger en död råtta där inne. Måste be om hjälp.

Jag har hängt upp "konst" på den kala betonggaveln på balkongen. Plastgräs med blommor, för fint att trampa på, för plastigt att ha på bordet.

Finska färger.

Det skadade lilla äppelträdet är fullt med små blommor.

Den andra trädet har bara knoppar. Rosa knoppar.

Pensén jag räddade undan gräsklipparen verkar inte trivas på min balkong. Däremot hade den en knopp som nu slagit ut.

Min kompis på Rådhustorget hade blivit besudlad med en klisterlapp.

Det var reklam för 'Jib Academy', som utövar en sorts freestyleåkning nerför backar på skidor som man kan åka både fram- och baklänges på.

Jag tog inte bort lappen. Sorry, min vän. Skulle jag ha gjort det?

Ha en lugn lördagskväll <3

Jag har tittat en hel del på gamla fotografier under det senaste halvåret. Kvaliten har inte alltid varit den bästa och många har bleknat under årens lopp, men motiven har varit fascinerande.

Här är ett fotografi jag tittat på ofta och länge.

Det finns inga anteckningar om detta fotografi. Jag gissar att det är taget i början på 1920-talet. Det föreställer Farbror Nat med familj och Tant Gerda (sittande) med Tant Augusta stående bakom sig. Alla är söndagsklädda och sitter uppstramade, spänt väntande på fotografens blixt. Den lille pojken, som senare i livet blev tandläkare, är klädd i sjömanskostym och har en hund i famnen. Den lilla flickan läser en bok och har svårt att hålla sig för skratt. Jag tror minsann Tant Gerda ler lite. Har hon ett handarbete i famnen? Ja, förstoringsglaset visar att hon broderar på en linneduk eller en gardin.

Kvinnan i soffan bredvid Farbror Nat ser mycket äldre ut än han. Är det kanske hans mamma? Eller syster? Det finns vissa likheter. Var hans fru död redan då?

Tant Augusta står i bakgrunden. Det får mig att tro att hon redan då arbetade som hushållerska hos Farbror Nat. Eller så var hon tvungen att ställa sig där för att inte hamna med ryggen mot kameran.

Fotot är antagligen taget hemma hos Farbror Nat. Jag känner igen korsstygnstavlan med älgarna och tavlan med den bredbente pojken verkar också bekant. Möblemanget är likadant som tanterna hade i finrummet och orgeln är precis en sådan jag lärde mig spela på.

Fotografen har inte placerat huvudmotivet mitt i bilden. Antagligen var det viktigt att få med hela interiören.

Farbror Nat var en stilig man. Jag minns att jag tyckte mycket om honom och jag tror att Tant Gerda gjorde det med. I alla fall umgicks de väldigt mycket. Tänk om…

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Den här veckan blir det en cykeltur varje kväll över Mariehemsängarna till Berghem, där jag sköter ett växthus och en trädgård. I dammen vid ängarna finns det gäss och änder. De har ett litet hus på en vacker ö mitt i vattnet.


I förgår kväll var det ett himla väsen ute på ön. Den stora vita gåsen stod och skrek i högan sky. Den andra stora gåsen låg lugnt på marken.
 

Vad var det för skrin? Är det en hane som uppvaktar sin hona, eller skriker den för att hålla de andra på avstånd?

I går kväll hade gässen och änderna blivit alldeles tokiga. Det verkade som de hade tappat orienteringen och sprang uppför slänten mot vägen. Sen vände de och sprang ner och sen upp igen. Hela tiden vilt kacklande med varandra.

Till slut gav de här två upp och la sig och tryckte i gräset. De gömde sig medan de hämtade andan.

“Andra hållet”, viskade jag till den här, som stod och tvekade på
cykelbanan. 
.

Det är tydligt att den vita gåsen är ledaren och här har den äntligen samlat ihop alla.

Den kacklar högt och skriker till ibland. “Ta't lugnt" tror jag den skriker.
“Follow me!”

Se så mycket pollen som samlats där vattnet smalnar av under en liten bro.

I kväll är det akvarellmålning. Vi ska hänga våra alster till utställningen.

Ha en lugn onsdag <3

Några bilder från Tallinn.

Båtresan började med en dusch, eftersom jag flugit till Stockholm på morgonen och sedan sprungit runt på stan. När jag drog undan duschdraperiet, möttes jag av detta meddelande på den immiga spegeln. Nice!

I hotellets lobby var kuddarna uppuffade på ett speciellt sätt. Vi gled försiktigt ner mellan dem.

Utsikten från mitt badrumsfönster. Bakgata, hus och Olavskyrkan i Gamla stan.

Ganska nära hotellet gick vi förbi denna bakgård. Är det en gammal ladugård, undrade jag? Förfallet och skräpigt var det.

Huset bakom var fint. Taket var fixat och nya stuprör.  Är det en elledning eller telefonledning som hänger fritt framför?

Zoomar in fönstret. Fina spetsgardiner och fina trädekorationer ovanför.

På söndag klättrade vi upp på Domberget i Gamla stan till den rysk-ortodoxa Alexander Nevskikatedralen.

Estland är protestantiskt och de övriga kyrkorna i Tallinn är evangelisk-lutherska. Nevskikatedralen är den enda kyrkan i rysk stil och byggdes i slutet på 1800-talet under "förryskningsperioden".

Inne i kyrkan höll en liten skara gudstjänst stående runt ett altare. Vi gick omkring och insöp stämningen, beundrade prakten, tände var sitt ljus för de döda och köpte sedan några ikoner föreställande Maria.

På lördagen var vädret blåsigt och regnigt. I Stockholm hade björkarna redan slagit ut, men i Tallinn stod de höga träden kala och svarta mot den gråa himlen.

Umeå kommun bjuder sina invånare på största påskriset.

En stor björk på Rådhustorget har pyntats med glada vippor och påskägg modell störst.

Ingen bra bild, men jag vill bara visa icke umeborna hur H-Ö-G-T detta påskris är.
Min "kompis" står nere till höger. Framför honom står ett tyskt par och försöker kommunicera med honom. Det verkar som han inte förstår tyska.

Dessutom är han väldigt stel i nacken och därfört totalt ovetande om sin festliga bakgrund.

Ha en fortsatt trevlig påskhelg!

I går eftermiddag fick jag en påskhälsning från någon. Av en slump lämnade jag dörren öppen när jag gick på toaletten, annars hade jag inte upptäckt den.

Längst in i hörnet i hallen, bakom tamburmajoren, såg jag en liten regnbåge.

Så underbart vackert, inte sant?

På själva tamburmajoren fanns en till.

En stund senare var den på väg ut nerför trapporna.
Mission completed!

Nu ska jag bryta magin. Det var en solstrimma som letade sig in mellan den nersläppta pinnvävsjalousin och fönsterkarmen och träffade min plastlinjal som stack ut ur pysselkorgen.

Hur som helst. Vem än du var, tack för att du gläntade på min jalousi och släppte in solen!

Nu bär det i väg till Blåkulla, så jag vill önska er alla mina fina bloggläsare en riktigt GLAD PÅSK!

Av förståeliga skäl har jag inga hönor eller tuppar, men här är min fina påskängel, som trumpetar i högan sky.

Vi ses igen om ett par dar.

I dag fyller jag år. Inget jämnt eller så, men jag har blivit ovanligt mycket uppvaktad med sms, mail, telefonsamtal och så detta bildspel från min bloggvän Babs på min andra blogg.
Hon har lagt ut det på sin blogg och i kommentarerna här hos mig, men jag tycker det är värt ett alldeles eget inlägg.

Alla bilder är från min blogg på Hanky. Det är bilder jag lagt ut från Umeå och från mitt hem. 

Tusen, tusen tack, Babs! Kram.

 Kommer ni ihåg det lilla paradisäppelträdet som nästan begravdes under snömassorna?

När jag kom hem i eftermiddags höll man på och körde bort de höga snöhögarna på vår gård. Jag störtade ut på balkongen och det sved i hjärtat när jag såg hur illa tilltygat trädet har blivit.

Hela stammen har böjts av snömassorna, kvistar är avbrutna och där jag har markerat är barken avskavd. Snöskopan hade visserligen lämnat en hel del snö kvar runt, men ändå…

Att köra snö måste väl ändå kännas ganska hopplöst…lass efter lass… och det tar aldrig slut. Föraren i den här lastbilen satt och bläddrade i en tidning, medan snöskopan jobbade på.

 
Sen tutade snöskopan och lastbilen for i väg. Två sekunder senare kom en ny lastbil. De far i skytteltrafik.

Under en paus passade snöskopan på att skrapa bort all snö från entrén. Den snön la han upp på kanten. Ser ni cykeln, som snart blir begravd?

Kommer ni ihåg de två cyklarna som såg ut att ha det hur mysigt som helst under snötäcket?

Vårsolen lyste dem troligen i ögonen och de drog upp täcket över huvudet. Vad händer då?
 
Ja, det vet ju alla, täcket räcker inte till för fötterna.

I kväll är det semifinal i Let’s dance. Skall Willy gå till final??

Ha en trevlig fredagskväll!

Jag löser korsord. “Starkt i koppen” blir espresso. Hmm, jag tänkte ju på något annat…
“Lurigt klimat” visar sig bli aprilväder. Precis vad vi har i dag, trots att det inte är april än. Det snöar! Ymnigt. Blötsnö.

Sent i går kväll var det fint när jag promenerade hem från akvarellmålningen. Man får gå där det är plogat eller spårat, så jag hittar olika vägar varje gång. I går hittade jag en upptrampad stig, som ledde till en parkering med skärmtak och rörelsedetektorer. Jag gick längs hela parkeringen och en efter en tändes lamporna bakom mig. Jag kände mig nästan förföljd.

Sedan stötte jag på detta träd, som likt en påfågel bredde ut sina fjädrar.

Det ingav en viss respekt.

En huslänga bevakades av detta spökliknande träd.

Och här har vi den elaka häxan.

Skoja bara. Riktigt så farligt var det inte.

Vi var bara två stycken på akvarellen i går, de andra var sjuka.
Vi tränade på bakgrunder till våra stilleben. Målade vått i vått och stänkte färgprickar med pensel eller tandborste. Jag är urkass på att låta färgerna flyta omkring (ska ha kontroll), men i går fick jag en stunds privatundervisning, så nu ska jag släppa loss…

I kväll är det vattengympa och “Happy lips…”

Ha en trevlig torsdag!

På flygplatsen i Umeå eller Umeå City Airport, som det visst heter nu, finns ett par roliga bänkar. Den ena ser ut så här:

Det är väl meningen att man ska kunna sätta en kaffemugg i handen, men den fungerar även som en tröstande hand.
När jag hade vinkat av Ronja, slog jag mig ner ett par minuter i väntan på flygbussen och råkade ta tag i handen. Den var slät och len och just då väldigt skön att hålla i.

God natt mina vänner!

Fick vänta länge på bussen i dag och hade tid att se mig omkring.

Hållplatsskylten, som sitter på busskuren, hade vikts ner.

Hur kan det ha hänt?

Taket inne i kuren såg ut så här.

Tror ni snöskopan har trasslat in sig i kuren? Det hade varit kul att se i så fall.

I USA och även här i Sverige kan man se skor dinglande i telefontrådarna. Det sägs att gängen markerar sina revir pådet sättet.
Vad markerar man genom att slänga upp ett spirallås, med nyckeln i, i en björk?

Hade bara tråkiga ärenden att uträtta i dag. Gick förbi Stadium, som hade 75% rökskaderea, och folk köade i snålblåsten utanför.Träffade en vän som hade fyndat. Överallt på stan gick folk omkring med Stadiums oranga plastkassar.

Jag gick in på Kronans droghandel,hi,hi. (De har knallgula plastpåsar) Där kan man samla poäng med sitt medmera-kort. Även på läkemedel. Det ni! 

På Konsum köpte jag bl.a. en färdig lunch. I kassan stod jag och letade i min plånbok efter ett rabattkort som ger mig en gratis lunch efter tio markeringar. Försökte skoja med den unge killen i kassan och sa: "Ja, nu står jag här och letar som den där mannen i reklamen som letar efter sitt rabattkort på kaffe. Ö-ö-ö-öööö." Killen fattade inte vad jag menade och inte de som köade bakom mig heller. Ja, så kan det gå ibland. Antingen ser de inte på TV, eller så ha de ingen humor.

Ha en skön måndagskväll!  

Hål kan vara riktigt spännande. Egentligen är de ju ingenting, bara luft liksom. De existerar inte utan sin omgivning.

“Endimensionella” hål, som i ett par jeans eller i en strumpa, är ju bara trista. Men så finns det “flerdimensionella” hål som fångar ens nyfikenhet och fantasi. De kan leda in någonstans, eller ut ur något. De kan locka eller skrämma. Barn stoppar ju fingrarna eller huvudet i alla hål, medan vi vuxna är lite mer reserverade.

Det här trädet har jag gått förbi tusentals gånger. En dag ser jag ett hål i stammen redan på långt håll.

Vart leder det månne?

Tog ytterligare en närbild, som hamnade i min “Naughty file”.:=)

Och där borta i snökanten är något som ser ut som ett svart hål.

Vad i all sin dar är detta? Det ser ut att vara hur djupt som helst.

Någon som kan förklara?

Nu har jag ställt in ögonen på hål… så det kommer säkert flera.

Ha en skön söndag!

“Det som göms i snö, kommer upp i tö”.  Inte bara hundbajset, utan förhoppningsvis även korgen man ska slänga hundbajspåsarna i.

De här cyklarna verkar ha det så mysigt att de kanske inte vill att snötäcket ska tina bort.

I dag är det verkligen underbart vårvinterväder ute. På väg till kvartersgården och skrivarcirkeln i morse, fångades mitt öga av lindens torra hängen, som lyste som guld i solen.

Kan man bli annat än glad?

Skam den som ger sig. Väckte upp de slumrande hjärncellerna och kom till slut underfund med att man inte får döpa sina bilder med ett namn med bokstaven å i. Ä och ö går bra, men inte å.

Så här kommer inlägget och bilderna även på den här bloggen:

I går fyllde min kompis år och vi gick till tc (Teatercaféet) för att äta en god middag.
På vägen dit gick vi in på Expert och köpte en bärbar dator åt henne. Så där bara.
Jag förundras över människor som kan bestämma sig på en gång. För mig tar det flera veckor med beslutsångest.

På tc satt vi på den inglasade verandan. Snön hade smält på glastaket och bildat isgardiner utanför. Så fantastiskt vackert.



 

Vi satt alldeles vid glasväggen och myste med Vasaplans alla lampor utanför.

I dag när jag var på Coop, såg jag ännu häftigare is. Jag undrar vad som hänt när sådana här ispelare bildats från taket ända ner till marken.

Ser ut som frusna vattenfall.

Försökte se varifrån isen kom och började fundera över cykling-förbjudet-skylten.

 Sitter den inte lite väl högt upp?