I dag kom den, boken från Bonnier Pocket.

Boel och Oscar av Josefin Sundström i pocketutgåva, med ett fantastiskt vackert omslag.

På insidan fanns en personlig hälsning från Josefin.

Och i slutet fanns utdrag ur 18 bloggares recensioner, däribland min, http://blogg.vk.se/marja/2013/01/07/boel-och-oscar-1195054.

Så roligt att få vara med i ett sånt här sammanhang.

Dagens ord i dagens Vk:

”Man måste ha tillgång till många ord för att på rätt sätt vara ordknapp.”
(Per Olof Sundman, svensk författare)

Ha en skön tisdagskväll <3

Ett mycket trevligt mail från Bonniers Pocket låg och väntade på mig i inkorgen i morse.

Ett citat från min lilla recension av Josefin Sundströms bok Boel och Oscar här på bloggen
http://blogg.vk.se/marja/2013/01/07/boel-och-oscar-1195054 kommer att finnas med i pocketupplagan av boken. I stället för att citera tidningarnas recensioner, har man valt citat ur bloggar som skrivit om boken. Jag fick också en hälsning från Josefin och ett tack för mina ord om hennes bok.

Det ska verkligen bli intressant att se vilken/vilka rader man valt att citera. Det känns också så fantastiskt roligt att den ’vanliga’ läsarens tankar för en gångs skull lyfts fram. Tack Josefin!

Ha en fin onsdag<3

Jag sitter och tittar på Babel i TV 2. Duktiga Jessica Gedin får uppbåda all sin professionalitet för att inte bryta ihop när hon intervjuar Kristian Gidlund, som precis kommit ut med sin bok ’I kroppen min’ som baserar sig på hans blogg.

Jag läser regelbundet några bloggar och Kristians blogg är en jag följer med vånda, eftersom jag vet hur den kommer att sluta, men också med största ödmjukhet inför de tankar han förmedlar om livet och döden. Som läsare får man lära sig en hel del.

Kristian är musiker och journalist och hans sätt att skriva är alldeles unikt. Han är sjuk i obotlig cancer och i programmet avslutar han med att säga att han hoppas han får uppleva sommaren i någorlunda hyggligt skick... sen vet han inte.

Dagens Babel kommer i repris flera gånger, närmast onsdag 17/4 kl 22.10 i SVT2. Gå gärna in och läs hans blogg http://ikroppenmin.blogspot.se/ .
Han har precis avslutat en odyssé i USA med ett par av sina bästa vänner.

(Bild lånad från Kristians blogg.)

 Ha en skön söndagskväll <3

Jag tog med mig ett par pocketböcker ur bokhyllan på måfå att läsa på resan och i går kväll läste jag ut Mari Jungstedts ‘Den dubbla tystnaden’. Jag läser sällan deckare, men Mari Jungstedt har jag läst tidigare och tyckte då om hennes stil.

I min ungdom läste jag alla Maria Langs böcker och jag tycker att i synnerhet den här boken påminner mycket om Maria Lang. Detaljerade personbeskrivningar och psykologiska iakttagelser.

Jag kan rekommendera den här boken och kommer nog att läsa fler böcker av Mari Jungstedt.

Den andra boken jag tog med mig är ‘En spricka i kristallen’ av Cecilia von Krusenstjerna. Av någon anledning har jag inte läst den, kanske för att jag brukar avvakta om det blir väldigt mycket ståhej kring en bok. Jag började med den i morse och är helt tagen redan efter några kapitel.

Ha en bra tisdag <3

Ett nytt nummer av Vasaplan, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut.

Temat för det här numret är ”Smuts och kyla”. Ingela Lundberg, redaktör för tidningen, skriver i sin ledare att hon förknippar de orden med ’fördomar’. Hon tar ett exempel hur hon omedvetet skannar av den nästan fullsatta lokalbussen innan hon bestämmer sig vem hon ska sätta sig bredvid. För hennes del gäller det emellertid att hon vill sitta i fred, inte behöva prata med någon, men jag kan tänka mig att vi kan ha många olika omedvetna ’fördomsfulla’ motiv då vi väljer sittplats.

På omslaget ser vi Jana Bringlöv Ekspong, som uppmärksammats genom sin kortfilm ”Ta av mig” som hon både skrivit manus till och spelar huvudrollen i. Filmen baserar sig på en händelse som hon själv varit med om, en situation som avspeglar en mans reaktion då kvinnan han träffat på en krog berättar att hon bytt kön från man till kvinna.
I tidningen finns en jättefin intervju med Jana.

En artikel som drog till sig min uppmärksamhet handlar om ’Sopdykare och sakletare’.

Jag har ofta tänkt på det stora slöseriet med mat som kastas av affärer och restauranger. Kunde man inte oragnisera det bättre än att bara kasta? Det finns hemlösa och fattiga, som inte har något emot att äta ett par dagar gammalt bröd eller skära bort en bit på annars helt ätbar frukt. Just bröd och frukt är de varor som kastas mest... brödet oftast i plastförpackning.
Det är inte olagligt att vara ’containderdykare’ så länge man inte bryter upp lås eller bryter sig in i inhägnade områden. Det finns en grupp som kallar sig för ’friganer’ , som inte vill delta i konsumtionshysterin och tar därför vara på överskottstillgångarna. De lever på överbliven mat och återvinner så mycket som möjligt. En av deras principer är att de tar aldrig mer mat än de behöver för dagen. Även om jag själv knappast skulle kunna leva på det sättet (kanske i min ungdom), stöder jag helt deras ideologi. Det krävs en viss övertygelse för att ge sig ut i natten och leta efter sitt dagliga bröd.

Jag såg ett TV-program om hemlösa i New York som gjorde nattliga räder i restaurangernas soptunnor. Restaurangerna vet om det och lägger ätbara matrester prydligt överst i tunnan så att de inte blir kontaminerade och oätliga. Det fanns också mataffärer som hade anställt en kock som tillagade råvarorna som höll på att bli gamla och den maten levererades sedan till olika härbärgen. Lite slokande grönsaker duger gott och väl till en ypperlig soppa. Det vet vi väl alla som gör ’kylskåpsrensningar’ ibland.

På tal om soppa, så finns det en artikel i tidningen om Susanne Lovén, som tog initiativet till ett soppkök på Vasaplan efter att hon läst i tidningen att en person legat där och nästan frusit ihjäl i kylan innan någon reagerat. Ett hedervärt initiativ.

Det finns mycket annat intressant och tankeväckande att läsa om i tidningen, så se till att du har 40 kr cash i fickan och köp den!

Ha en bra torsdagskväll <3

Jag tänkte ta itu med Pysselhäxornas interna utmaning, som är att återanvända en gammal bok. Man skall återanvända sidorna i boken och även pärmarna.

Jag hade ingen bok hemma som jag ville offra, utan for till City Antik i Ålidhems centrum för att se om jag kunde hitta något där. Jajamen, direkt jag kom in låg den uppslagen på ett bord framför mig.

Tidningen Husmodern augusti-december från år 1928, fint inbunden med läderrygg. Precis vad jag behövde. Nu undrar jag... är det vanvördigt att slakta den?

Jag måste ju läsa först. Jisses, vad mycket intressant. Skvaller om kungligheter, noveller, pysseltips, stickmönster, veckans matsedel, korsord, goda råd, reklam m.m.

Jag fastnade främst för alla tjusiga bilder, som passar så fint till tavlor och kollage. Vilken sida som helst passar till decoupage, vilket jag tänkte försöka mig på. Här får ni lite smakprov och jag lovar att det kommer mera.

 Ha en mysig fredagskväll <3

Jag har en granne som liksom sagans Hans och Greta snitslar sin väg genom att släppa papperslappar efter sig i trappan på vägen ut. Det är hopknycklade kvitton, biobiljetter, kölappar och använda pappersnäsdukar. De ligger i trappan flera dar och jag vet inte vem som till sist plockar upp dem. Kanske ligger de tills vaktmästaren kommer och städar.

Jag plockar inte upp dem, för jag vill att den som stökar till själv ska göra det. Men det verkar som att den personen inte ser ner på golvet. Eventuellt är det någon på min avsats, eller så är det någon på våningen över som går nerför trappan och tar hissen upp och därför inte ser skräpet. För det kan väl inte vara någon som inte känner igen sitt eget skräp?

Jag är förvånad och vill gärna tänka att dessa lappar faller ut när vederbörande drar upp sina vantar ur fickorna. Att de bara följer med. För jag har svårt att tänka mig att någon medvetet tömmer sina fickor på skräp i trappan.

Jag kanske har fel. Jag tycker ändå att vi i allmänhet är bra på att lägga vårt skräp i papperskorgar, att vi respekterar den allmänna trivseln i vår närmiljö. Därför är jag förvånad.

I dag hade jag ärende på stan, bl.a. till min förra arbetsplats. Jag kan inte fatta att jag HANN arbeta innan jag blev pensionär. Nu har jag ingen tid över.

Med mig hem hade jag bl.a. en karta över centrala delarna och tunnelbanan i Barcelona och Systembolagets gratisbok, ’Tonårsparlören’, om hur man ska prata med tonåringar om alkohol. Först tänkte jag att det är ju inget jag behöver, men sen slog det mig att mitt barnbarn ju är tonåring. Inte för att jag är orolig för hennes skull, men man vet aldrig...

Ha en fin onsdagskväll <3 

I dagens Vk har Per Runesson skrivit en fin recension av Raouls bok "Min österbottniske far".

Läs den här.

God natt mina vänner <3

I dag vill jag rekommendera Josefine Sundströms andra bok: ’Boel och Oscar’. Jag blev ju så förtjust i hennes debutroman ’Vinteräpplen’, 
http://blogg.vk.se/marja/2011/07/04/vinterapplen-225783, så jag blev väldigt nyfiken på den här andra boken.

Jag blev inte besviken. Måste läsa slut den innan jag gick och la mig tidigt i morse. Klockan blev nästan 03.00 innan gråtfesten bröt ut, så i dag känns det som baksmälla i huvudet.

Slutet var förutsägbart, men det var mycket som berörde... kanske främst det allmängiltiga i hur livet är och kan bli.

Oscar och Boel. en gammal man och en ung kvinna, blir vänner av en slump. De behöver varandra för att kunna se sina egna tillkortakommanden. Båda har svåra upplevelser i bagaget och har fastnat i det förflutna.
Det här är den tredje boken på raken som jag läser med detta tema, men det gör inget, för det är ju så det är i det verkliga livet. Många människor bär med sig känslor av skuld och svek eller annat som förlamar och förbittrar. Vi behöver hjälp att ta oss ur. Relationer är viktiga.

Jag gillar Josefines språk.  Hennes stil är charmig, med väl valda målande ord och en satsbyggnad som ibland trotsar reglerna. Men som fungerar.

”Mörka moln gled in från öster medan vinden som slog i trädens kronor såg ut att komma från alla håll. Löven på marken rörde sig danslystet. Det fanns en längtan i luften därute. En längtan som inte rörde honom. För vad kunde vänta honom förutom en fortsättning på meningslösheten? Möjligen döden.”

Jag har en fundering. Handen på omslagsbilden. Är det ett tecken den formar? Någon som vet?

Ha en trevlig måndagskväll <3

Jag for till Posten Ålidhem med mitt paket och hamnade återigen mitt i ett drama. En kvinna var väldigt upprörd, för hon fick inte ut sitt paket eftersom namnet på paketet inte överensstämde med namnet på hennes id. Hennes bror hade varit och hälsat på deras mamma på Filippinerna och skickat ett paket från London med presenter hemifrån. Jag var inte med från början, men hon nämnde ett svenskt efternamn som ställde till det hela. Hon var kanske gift med en svensk. I alla fall vägrade personalen lämna ut paketet till henne och hon var mycket upprörd och tyckte att de skulle tro på att hon var hon och göra ett undantag. Han som pratade med henne sa att de hade strikta regler och att de måste följa dem för de var ju inte Posten (utan ICA) och hänvisade henne till Postens kundtjänst.

Det var ingen idé att gå in och hjälpa henne, för det där är ett Moment 22. Det är nästan omöjligt för invandrare som får sina namn felstavade vid folkbokföringen att få det rättat. På försändelser till dem kan anhöriga skriva ett annat namn eller stava annorlunda eller skriva ett efternamn som betyder den och dens son eller dotter. Det finns många varianter och myndigheter, ex Posten, är PETNOGA. Det är förstås bra att man är noga, men det borde finnas mer kunskap och flexibilitet när det gäller invandrare.

Själv heter jag Marja-Terttu, ett dubbelnamn som jag aldrig själv använt. Jag har försökt slippa bindestrecket, men det går inte. Så här är jag folkbokförd och så här heter jag hos myndigheterna. Så står det på mitt id-kort. Men jag har alltid fått ut mina försändelser för det. Ibland får jag heta Maria och det går också bra.

När jag hade uträttat mina ärenden gick jag förbi den stackars kvinnan som satt på en bänk och pratade med Postens kundtjänst. Undrar hur det gick för henne. I värsta fall skickas paketet tillbaka till London och så får väl brodern skriva ’rätt’ enligt anvisningar. Jag tyckte verkligen synd om henne, hon hade nog sett fram emot presenterna från sin mamma.

När jag stod och väntade på bussen höll en liten 2-3 årig flicka på och utmanade sin mamma genom att stå så nära trottoarkanten som möjligt. Mamman hade händerna fulla med kassar och paket och röt åt henne att backa. Flickan backade och gick sedan med små små steg fram mot kanten igen. Jag stod med handen ledig, färdig att grabba tag i henne om mamman inte skulle hinna. Bussen kom, bromsade in i god tid och krypkörde fram till hållplatsen. Mamman skrek åt flickan att stå stilla och busschauffören hade ögonen på henne hela tiden.
När vi klev på berömde busschauffören flickan för att hon hade stått stilla och väntat så fint och gav henne en rolig reflex, så att hon skulle synas ännu bättre nästa gång. Det var väl fint?

Jag hade fått Paulo Coelhos Kalender för 2013 i brevlådan.

Den heter Förvandling... ett spännande tema för år 2013. Nu kommer jag att ha ett tema för varje månad att fundera över och några visdomsord att ta ställning till. Jag har saknat det.

Ha en mysig fredagskväll <3

Vasaplan nr 13, 2012, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut med ett extratjockt julnummer. Vid Lucia var det tre år sedan det första numret kom ut. Försäljningen ökar stadigt och nya medarbetare tillkommer hela tiden.

Temat för detta nummer är ’identitet’, vad består vår identitet av och hur skapas den? På omslaget ser vi fina Samuel Ljungblad, umeåbo som hittat sin själ i gospelmusiken. Jag missade tyvärr hans julkonsert här i Umeå.

Tvillingsystrarna Lisa och Frida, porträtteras så här fint på ett dubbeluppslag.

Hur skapar man sin identitet som tvilling? Lisa säger att hennes identitet finns i kvinnor runt henne; mamma, syster och dotter.  ”Jag finns i förhållande till andra”, konstaterar hon.

Frida säger också att identitet är något som skapas i förhållande till andra. ”Man ser, lär, imiterar, ratar och gör sitt eget jag”, säger hon.

Förutom att relationer är viktiga för skapande av identiteten, är ens bakgrund, ens historia, ens språk m.m. viktiga faktorer. Det skriver Mirjana Amovic, som kom till Sverige från Bosnien, om. Hon förlorade sitt land, sitt språk, hennes utbildning gällde inte i Sverige, inte heller hennes körkort.

Jag tycker ni ska köpa den här tidningen, för den innehåller många intressanta artiklar och berättelser som verkligen får en att tänka till. Jag har gått i två dagar nu och funderat över min egen identitet, som ju ni som känner mig och har läst min berättelse kan förstå.

Utanför Viktoriagallerian brukar försäljaren stå, på helgerna utanför Coop Forum. För 40 kronor får ni en tidning som garanterat kommer att engagera.

Ha en bra tisdagskväll <3

Alla goda ting är tre.

I dag vill jag rekommendera en bok. Karin Alvtegens 'Skugga'. Jag har läst alla hennes föregående S-böcker: Skuld, Saknad, Svek och Skam, samt en senare bok, En Sannolik historia.

Den här boken köpte jag på Myrorna och den föregående läsaren hade skrivit datum när h*n läst den och omdömet ’Så där!’ på insidan av pärmen. Jag tycker att boken är mycket bättre än så, kanske den bästa av S-böckerna. En psykologisk thriller, som visar människors mörka sidor i desperata situationer. När jag tänker efter kan jag inte hitta en enda lycklig person i hela berättelsen. Oj då.

Har ni smakat den här glassen? Gräddglass med små bitar av saltlakrits och chili. Den är mycket god, fast jag tyckte inte att jag kände så mycket av chilismaken, utan mest lakrits.

Jag var ner på stan i dag och köpte den på ICA Gourmet. När jag skulle packa mina varor la jag glasspaketet i en liten plastpåse och la den sedan på bänken framför mig för att sedan lägga paketet överst i ryggsäcken. Men det glömde jag, så glassen låg kvar. Jag hann gå nästan hela vägen till Vasaplan innan min hjärna hejdade mig och påminde mig om att glassen inte var med. Jag fick stanna och rota igenom ryggsäcken för att vara säker och sedan gick jag tillbaka för jag var så himla sugen att smaka på den här glassen.

Jag stickar och stickar. Just nu har jag en färdig röd halsduksbit på ca 5 meter och så håller jag på med en blå bit. Totalt har jag passerat 85 meter. I början på januari har jag stickat i ett år och vill så gärna komma upp i 100 meter tills dess.

Glöm inte att:

”Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar.”

(Aristoteles, filosof)

Ha en fin måndagskväll <3

Jag har suttit och läst i Raouls bok  ’Min österbottniske far. En idéhistorisk krönika’.

Jag känner att jag inte kan skriva någon recension, för jag har varit alldeles för mycket involverad i bokens tillkomst, läst texten och suttit och petat i kommatecknen. Jag citerar en del av baksidestexten.

”Det här är en bok om tre män i ett nordösterbottniskt kustlandskap och en by kallad Öja. Byns framväxt och politiska historia under 1900-talet vävs samman med de tre männens liv som trävaruhandlare, småbrukare, skeppare, fritidspolitiker, universitetslärare. I centrum står fadern Duvald, i bakgrunden farfadern Oskar, och i förgrunden sonen, författaren.

På det individuella planet rör sig skildringen över de områden som männen varit upptagna i: flottning till Lappajärvi och Evijärvi sjöar längs Esse å ner till industrin i Jakobstad, lastbilstrafik, de två finländska krigen, skogsbruk, jordbruk, kommunalpolitik, undervisning och forskning. På det tematiska planet diskuterar boken aspekter av männens österbottniska värld i kris och förändring."

Det ligger ett stort arbete bakom den här boken. En närgående läsning av arbetsböcker, kalenderanteckningar, mötesprotokoll m.m. Jag tror nog att både farfar Oskar och pappa Duvald skulle vara nöjda med den gedigna bakgrund deras livshistoria fått.

Det finns många fina bilder i boken, bl.a. många gamla foton som fått liv via den moderna scanningstekniken. Här är ett från kriget. Pappa Duvald (fjärde man från vänster) är med och gräver upp en ’korsu’ (bunker) där hans kamrater omkommit. Själv undkom han och en annan man i en dramatisk flykt.

Som kontrast vill jag visa en somaridyll med de två före detta bogserbåtarna Rea II och Sabrina II på semesterresa i Öja skärgård, år 1975.

God natt mina vänner <3

Vasaplan, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut med sitt 12:e nummer för en tid sedan.

Temat för detta nummer är tillit. Ingela Lundberg, ny chefredaktör, skriver i sin ledare om att våga lita på livet och på människor. Vad händer, när de människor man litar allra mest på i hela världen, sviker? Vem finns där då?

I tidningen möter vi bl.a. Cecilia, som blev sviken av sina föräldrar som barn. Hon blev ett s.k. maskrosbarn och i dag arbetar hon som socionom. Alla är inte lika starka som hon och då är det lätt att hamna utanför och i missbruk.  

På omslaget ser vi den unga sångerskan Emilia Österberg, som just kommit ut med sin första platta. Hon kommer från en musikalisk familj, men pappan dog när Emilia var bara 4 år. Pappan finns dock med hela tiden i hennes musik och har gett henne kraft att ta sig själv på allvar och satsa på sin dröm. 

Här sjunger hon ’Englandslåten’.

 ”Vi grät när vi kysste varann
Ibland räcker det inte med
att man älskar varann
Och vi visste att det inte
skulle leda nånstans
Så jag lämna Sverige och
drog till England”

Jag lägger också ut hennes mest polulära visa. Om ni har svårt för svordomar och runda ord ska ni hoppa över den, men jag tycker att den är ganska rolig.

Själv tänker jag på begreppet ’tillit’ och kommer fram till att det viktigaste är att känna tillit till sig själv. Att lita på sin magkänsla och sitt eget förnuft, den kombinationen tror jag är bra. Känner man tillit till sig själv och sin egen förmåga, är det lättare att lita på andra människor. Är man osäker på sig själv blir man misstänksam gentemot andra.

Mitt ord/motto för oktober månad blir ’tillit’. 

Ha en skön söndagskväll <3

Äntligen en sommarpratare som engagerade. I dag var det Märta Tikkanens tur. Henne har jag träffat två gånger i verkliga livet. Första gången i Haparanda i början på 70-talet, där hon hade ett kvällsseminarium på Tornedalsskolan för oss lärare och sedan på Noliamässan i Umeå, där hon höll en föreläsning. Den gången mötte jag henne i folkvimlet före föreläsningen och ropade glatt “Hej Märta!”, för att i nästa sekund komma på att jag ju egentligen inte känner henne. Efter föreläsningen gick jag fram till henne och förklarade min ‘framfusighet’. Det var för övrigt inte enda gången jag hejat på ‘kändisar’.

I dag saknade jag för första gången mina ägodelar. Jag hade velat gå fram till bokhyllan och plocka ner Märta Tikkanens böcker för att kunna citera något för er.
Det första jag läste av henne var boken “Män kan inte våldtas”, som kom ut 1975. Jag kommer ihåg debatten som följde efter den. Den handlade mycket om kroppstekniska aspekter, om penetrering i stället för den diskussion jag tror Märta var ute efter.

Märta Tikkanen är väl mest känd för diktsamlingen “Århundradets kärlekssaga”, där hon väldigt öppenhjärtigt beskriver sin passionerade relation med Henrik Tikkanen, men också svårigheterna kring hans alkoholproblem.

Diktsamlingen “Mörkret som ger glädjen djup” är en mycket smärtfylld beskrivning av den tonåriga sonens resa genom hjärnfeber (efter ett fästingbett), psykos och långsamma tillfrisknande. En beskrivning hur det är att stå bredvid och inte kunna göra något för att lindra ångesten och smärtan.

Märta Tikkanen är en kvinna som varit med om mycket i livet och hon säger att ORDEN har varit hennes räddning. “Så länge orden finns, finns jag. Sen kan det göra detsamma.” Men hon påpekar också att orden inte kan användas för att bli kvitt något, utan orden måste användas för att ta sig igenom något.

Lyssna gärna på henne på nätet.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Jag har precis läst ut Lars Keplers bok Hypnotisören. Jag läser sällan deckare, för jag gillar inte mord och blodiga beskrivningar, men den här boken var jag nyfiken på. Den är spännande och välskriven. Jag kan förstå att den filmatiserats, för texten är detaljrik som ett manuskript, både vad gäller handling och beskrivningar. Lite obehaglig tyckte jag ändå att boken var… blodiga, bestialiska dåd och det värsta av allt att det var barn/ungdomar inblandade. Jo, det finns ett viktigt socialt budskap också. Helt klart läsvärd och jag vill se filmen.

Hypnotisören är första delen i en planerad serie av författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Aleander Ahndoril, som skriver under pseudonymen Lars Kepler.

Titta så färggranna bänkar man satt ut i Kungspassagen.

Man få verkligen lust att provsitta dem. En liten flicka i rosa prinsessklänning blev fotograferad av sin mamma. ‘Vilket härligt kort att scrappa‘, tänkte jag förstås.

Bitarna låg inte kant i kant i ändarna och det var fler än en person som försökte rätta till dem. Men det gick inte, för de skall tydligen vara så.

Ha en trevlig måndagskväll <3

 I går kväll läste jag ut Linda Olssons bok “Det goda inom dig”. Jag kan varmt rekommendera den.

VASAPLAN nr 8, till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut redan för tre veckor sedan. Eftersom jag inte varit så rörlig, har jag inte fått tag på den, men i dag stod ’min’ försäljare utanför Coop.

Temat för detta nummer är ’trygghet’. Man kan finna trygghet i familjen, kärleken, religionen, med likadrabbade i Anonyma Alkoholister, som vilsen ungdom på Vesta ungdomsbehandling o.s.v.

På omslaget blickar Sverker Olofsson mot oss. Det är väl en man som de flesta av oss uppfattar som en trygg person. I en intervju i tidningen berättar han om valet han gjorde som ung… att ta avstånd från alkohol och droger. Han säger att han vill inte moralisera och har inga synpunkter på om andra dricker, men han anser sig ha rätt att ha en åsikt om drogerna och vad de ställer till med i samhället.

Tryggheten kommer inifrån, menar han, och den byggs upp från och med livets start. “ Det handlar om synen på dig själv, om du känner dig duktig, får vara omtyckt, få uttrycka dina egna åsikter och ändå vara accepterad, bära kunskap, bidra till samhället, jobba” säger han.

“Vapen skapar inte trygghet”, säger Miahabo Berkelder från fredsnätverket Ofog (fredliga och olydiga) i en annan artikel.
“Vapen skapar otrolig stor otrygghet. Det är något som är tillverkat av människor för att skada andra människor och djur.” Hon menar att människor som känner sig otrygga i samhället skaffar sig vapen för att andra har vapen. Det blir en ond cirkel som skapar mer otrygghet. Precis som inom militarismen. Miahabo menar att mycket av våldet i samhället beror på patriarkala machostrukturer och att militarismen hjälper till att upprätthålla dessa strukturer. Försvarsmakten behövs överhuvudtaget inte, anser hon. Ja, hon säger mycket som får mig att tänka till.

Om du inte redan har köpt VASAPLAN Nr 8, så gör det!. Det finns mycket tänkvärt att läsa i den för 40 kronor, samtidigt som dina pengar behövs till viktiga projekt. Många bäckar små…

Ha en skön lördagskväll <3

“Tiden på Eskilsö gick långsamt, sipprade som kåda genom en förskuren schablon. Allt hade följt samma mönster i sekler. Solen gick upp, ekor gubbade över sundet, naturen betraktades, havet avhandlades. Människorna sneglade på varandra för att försäkra sig om att ingen stack ut. Många ville bort, få visste hur. Ännu färre vågade.
Man beundrade personer som Kaskösonen Sune Mangs, men hyllade endast de som levde enligt traditionerna.
Årstidernas skiftningar stod för den enda förändringen. Skvallret stod för dramatiken. Dagarna kom, årstider gick och alla kände alla, nickade åt varandra och stannade för att skvallra lite.
Men egentligen vet de ingenting alls om varandra.
Hon tyckte ibland att det kändes som om människor levde för att pladdra.
Eller så levde de för att dö.”

Jag har läst Josefine Sundströms "Vinteräpplen", en bok som jag verkligen kan rekommendera.

Det är en roman med självbiografisk bakgrund, som berättar om kvinnorna i tre generationer av Josefines släkt och det hårda livet på Eskilsö utanför Kaskö i Finland.
Jag kan tänka mig att den inte har varit lätt att skriva. Men “Vinteräpplen” är en mycket välskriven roman som berörde mig djupt.

Ha en trevlig måndagskväll <3

P.S. Jag såg att boken redan kommit ut i pocket. D.S. 

I söndags gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge; jag sträckläste en hel bok.

Vanligtvis blir jag trött i ögonen efter ett tag och börjar se dubbelt, så jag måste ta en paus, men den här boken är på knappt 200 sidor med luftig text. Alex Schulmans senaste: “ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.”
En lång titel, som egentligen är ett citat ur en dikt av Göran Tunström. Boken är skriven i dagboksform och beskriver det som händer i Alex Schulmans liv under ett år från 4 juli 2008 till 4 juli 2009. Han skiljer sig, träffar en ny kvinna och får en dotter… allt under ett enda år.

Jag tycker mer om hans första bok om hans pappa “Skynda att älska” (ett citat ur en visa av Tove Jansson), för den har en djup känsla. “Att vara med henne…” är till största delen utdrag ur hans pappablogg som han skrev på Aftonbladet under dotterns första år.

Mitt i boken somnade jag. Jag kände att jag behövde blunda och vila ögonen lite. En stund senare vaknade jag sittande i soffhörnan med värk i tummen i den handen som höll i boken och nacken i en konstig position. Sen fortsatte jag att läsa, för jag hade inget annat för mig. Inte förrän i morse kände jag att krampen i nacken hade släppt.

Jag köpte en ursöt liten groda på Smultronstället igår. Den ska jag ge bort i present.

Ha en skön tisdagskväll <3

Nummer 7 av tidskriften VASAPLAN har kommit ut redan för några veckor sedan.

Försäljningen av tidningen ökar ständigt och vi har kunnat läsa i en artikel i Vk att den gett möjlighet att köpa in två friggebodar till en planerad semesteranläggning vid Tavelsjö strand, ett samarbete mellan Bakfickan och IOGT Tavelsjöbaden. Ett projekt väl värt att stödja, så köp tidningen om du inte redan gjort det!

Temat i detta nummer är identitet och vi får möta flera intressanta människor. Bl.a. Annika Norlin, som vi ser på omslaget, prisbelönt sångerska, skribent och programledare i radio, sjukhusprästen Anders Dahlqvist, Sonja Tamminen Lindström, som är romsk, samiska och svenska Sandra Luring Johnsson och många fler. 

Jag tycker VASAPLAN blir bara bättre och bättre. Texter och bilder är av högsta kvalitet. Helsidesbilden på romska Sonja på sid. 32 är helt fantastiskt fin.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Vad gör du medan du står och väntar i snabbköpets kassakö? Eller när du missar bussen och måste vänta 10 minuter på nästa? Står du och stampar och hetsar upp dig, tar upp mobilen och börjar fippla med den, eller använder du den extra tiden till reflektion eller dagdrömmeri?

“Tråkiga pauser i livet kan sätta i gång kreativa processer och släppa lös fantasin”, menar umeåprofessorn och etnologen Billy Ehn. Han har skrivit två böcker om “konsten att göra ingenting”: När ingenting särskilt händer och The secret world of doing nothing.

I dagens samhälle, där varje sekund måste fyllas med någonting, är tre saker viktigare än någonsin, menar Billy Ehn, nämligen väntan, rutiner och dagdrömmar.

Vänta måste alla göra. Ofta är det frågan om ett organiserat väntande, som den i kassakön. Många står och stirrar rakt ut i tomma luften, men under ytan kan det i själva verket pågå en hel del, menar Billy Ehn. Vi måste sluta se väntetiden som förlorad tid och tiden går inte fortare om vi stressar upp oss.

Rutiner är viktiga, enligt Billy Ehn, för har vi inte rutiner, måste vi ständigt ta nya beslut. Vår dagliga existens bygger på rutiner, uppgifter som vi kan göra utan större tankeverksamhet, vilket ger oss möjlighet att mentalt vara någon annanstans.

Både väntan och rutiner ger oss möjlighet till dagdrömmar. Alla människor dagdrömmer. Att drömma sig bort en stund nu eller då och låta fantasin flöda är en viktig ventil i våra inrutade liv, menar Billy Ehn. “Kanske ger drömmarna oss nya insikter, som till slut också kan resultera i konkreta handlingar.” Så sätt dig på ett fik med en kopp kaffe och dröm en stund, i stället för att ta en latte on-the-go. Vem avgör om det är bortkastad tid, eller värdefull tid?

Denna intressanta artikel om professor Billy Ehns tankar läste jag i Vk:s Weekend-bilaga i morse.

Jag har själv inga problem med att vänta, tycker om att ha rutiner i vardagen och dagdrömmer en hel del. Kom att tänka på att jag ofta skriver om mina bussresor med lokalbussen, så ofta att jag till och med har tänkt tanken att skapa en egen kategori på bloggen för de inläggen. Jag gillar nämligen de 10-15 minuter jag får sitta på bussen och göra ingenting. Det är ju en slags väntan på att komma fram och i stället för att ’vara på väg’ kan man ’sitta kvar’, befinna sig i nuet och slappna av.

Min kompis är dunderförkyld, så vi har skjutit upp påskmiddagen till i morgon. Hoppas hon mår bättre då.

Nästan all snö är borta nu och i rabatten vid min ingång har dessa små fina blommor kommit upp. Varken min granne eller jag vet vad de heter.

Ha en riktigt trevlig påskafton <3

I dagens pappersupplaga av Vk finns en artikel om VASAPLAN nr 6.
 

Omslaget har designats av Dog Day Skylark Prod. Tidningen trycks nu i en upplaga på 3500 ex.   

Enligt Vk är temat i detta nummer “eljest”.
Linn Edlund har skrivit en krönika “Eljest eller?” där hon funderar över vem som är normal och vem som är eljest.

En eljest affärsman är utan tvekan Yvon Chouinard, som presenteras av Håkan Stenlund. Yvon är ägare av klädföretaget Patagonia, som gör funktionella kläder för (extrema) utomhusaktiviteter. Han kallar sin filosofi för “Management By Absence” och menar att den som sitter på kontoret och designar kläder när surfvågorna är bra, har hamnat på fel arbetsplats. Han anställer människor som enligt företagspsykologer inte är lämpliga att arbeta inom företag, eftersom hans erfarenhet från bergsklättring är att varje människa måste ta sitt eget ansvar och att den inställningen ger en speciell gruppdynamik.
Yvon, som i artikeln kallas för “den ofrivillige miljardären” kommer från mycket fattiga förhållanden. Han säger att de var så fattiga att “mamma var tvungen att göra hål i mina byxfickor så att jag skulle ha nått att leka med”.

Åsa Brändström har skrivit en fin artikel om allmosan. Vad tänker ni på när ni hör det ordet? I dag har allmosa en negativ klang. Ingen vill ta emot allmosor, d.v.s. hjälp från någon som ‘tycker synd om’ en. Förr var det en självklar gåva man gav till de fattiga och behövande. I dag har det medmänskliga ansvaret övertagits av stat och kommun. Vi har i stället kollekt i kyrkan, vi ger bidrag till olika organisationer eller idkar välgörenhet av annat slag. Visste ni förresten att det finns “kollektomater” på flera ställen, där man kan ge kollekt med kontokort? Det var nytt för mig.

Jag tänker så här, att varje gång du köper VASAPLAN ger du en gåva till behövande. Du får kalla det allmosa, bidrag, ersättning för en bra tidning, eller vad du vill.

Ha en skön lördagskväll <3 

Överhört vid tidningshyllan på Coop. Två äldre damer står och tittar på skvallerblaskorna

“… men kärleken är blind säger man ju.”
“Ja, men såna som skådespelare borde inte gifta sig.”
“De där två (pekar på Victoria och David Beckham) har då bråkat i två år nu.”
“Ja, dom ja, de bråkar väl hela tiden.”

Sen gick de. Dagens skvaller var avklarad.

Den här fina boken är min nu.

En smart lärobok, med underbara bilder från fjärran länder.

Varje sida ska studeras noga och begrundas. Eventuellt blir resultatet att jag inspireras att spara till en bättre kamera.

Dagens korsordsord: Enhet för begriplighet = barr

Ha en skön söndagskväll <3

Nu har jag läst ut Karin Alvtegens bok “En sannolik historia” och jag kan varm rekommendera den. Jag kan förresten rekommendera alla Karin Alvtegens böcker. De tidigare böckerna heter: Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Till synes fantasilösa titlar, men egentligen behövs bara ett ord för att beskriva den innersta kärnan.

“En sannolik historia” är precis som titeln påstår, en sannolik historia. Vad jag gillar med Karin Alvtegen är att hennes personer är riktiga människor, inte stereotyper. Hennes personer har formats av sina erfarenheter i det förflutna och som de flesta av oss försöker de fly undan det obehagliga. Men vi kommer inte undan vår egen historia, för “… tillräckligt fort kan ingen springa när jägaren bor i den jagade”. (Ur En sannolik historia). Men i interaktion med andra människor kan vi se oss själva med andra ögon. Där kommer ofta till synes slumpen in. Att man träffar rätt människa vid rätt tidpunkt och kan dra nytta av det. Ibland kan man behöva tänka i nya banor; i den här boken finns ex. en intressant föreläsning om kvantfysik och en gubbe som kan läsa din aura.

Slutar boken lyckligt? Ja, jag vill tro det.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dagens Vk kan vi läsa om doktor Anders Svenningsson, som kämpar för sina MS-sjuka patienter mot en Försäkringskassa som nekar dem sjukskrivning. Jag hoppas fler och fler läkare protesterar mot detta korkade system som ger makten åt byråkrater att bedöma om någon är sjuk eller inte.
Anders Svenningsson efterlyser mer sammanbete med Försäkringskassan i stället för att läkarna ska lägga sin tid på att fylla i en massa papper åt någon som aldrig träffat patienten. “… vi har nolltolerans mot sådan dumhet”, säger han.

Sedan vill jag rekommendera Ola Nordebos Ledare i dagens Vk. Han utgår från det omskrivna uttalandet som ett kommunalråd i Uppsala gjorde på sin blogg i veckan: att överviktiga människor skulle bli tvingade att betala högre skatt eftersom de på grund av sin livsstil ligger det offentliga mer till last än de normalviktiga. 

Ola Nordebo menar att det är mer konstruktivt att se vilka mekanismer som ligger bakom ett sådant korkat uttalande, än att bara förfasa sig över det. Vi måste diskutera den “mallade, stereotypa syn på människor och samhälle” som ligger bakom förslaget. Det finns en övertro på “värdet av det tillrättalagda, normerade och mallade”. “All form av teoretisk kollektivism och likriktning som vill frånta individen deras frihet att vara sig själva, med unika egenskaper, fri vilja och egna känslor, går hand i hand med skepsisen inför det som avviker, som inte riktigt går att ge en etikett.”

Rubriken på Ledaren är: Den fria, krångliga människan. Läs den i sin helhet på Ola Nordebos blogg :
http://blogg.vk.se/nordebo/2011/01/06/den-fria-krangliga-manniskan-204984 

Ha en mysig fredag <3

Ack, dessa bokklubbar! Jag har alltid varit med i någon bokklubb, eftersom jag tycker att det är ett bekvämt sätt att hålla sig ajour med nyutkomna böcker. Ibland köper jag en bok, men på senaste tid har jag upptäckt att de flesta böcker är billigast på bokus.com och där får man dessutom medmera-poäng.

I många, många år har jag varit medlem i Månadens Bok, men började tröttna eftersom de bara hade deckare som månadens erbjudande och jag läser inte deckare. Så när Bonniers litterära klubb Gondol ringde och erbjöd mig ett medlemskap utan några förpliktelser, nappade jag på dem. De har förstås månadens erbjudande, men enligt den jag pratade med skulle det vara så enkelt att gå in på hemsidan och avbeställa den.

Jag måste säga att jag gillade Gondols utbud av böcker, lite udda nyheter, och köpte en och annan. Sen började det komma böcker jag avbeställt. Jag hade registrerat mig på hemsidan och gått in på månadens bok och varje gång fick jag direkt ett meddelande att jag redan avbeställt boken. Error på sidan?

Den första boken fick jag skicka tillbaka, den andra orkade jag inte bråka om, utan betalade och läste med viss behållning. Den tredje kom för ett par veckor sedan och då skrev jag ett meddelande till kundtjänst och sa att jag var besviken på att det inte fungerade och att jag tänkte gå ut ur klubben när detta var uppklarat.
Jag fick inget svar, så i går skrev jag och begärde ett svar. I dag har jag fått ett mail att kundtjänst ska kontakta mig. Jag loggade in på Gondols hemsida och får till svar att mitt konto har inaktiverats. De har redan kastat ut mig ur sin klubb. Fortsättning följer…

För en tid sedan ringde Bonniers Bokklubb och ville ha mig som medlem. Jag svarade ja, för jag ville ha lite omväxling till Månadens Bok (som jag sedan gick ut ur, utan några problem), eller det kanske snarare var så att jag ville ha den ljusblå Mariskålen från Marimekko som jag skulle få som present.
Nu är jag alltså medlem i Bonniers Bokklubb och har förbundit mig att köpa tre böcker det första året och det är ok. I dag kom emellertid ett erbjudande med posten att bli medlem i Bonniers Bokklubb med gratisböcker och present. Jag kunde ju ha ignorerat det, men nu har jag skickat i väg svarskortet och skrivit: ”Noll koll? Jag som trodde jag redan var medlem”, undertecknat med mitt namn och medlemsnummer.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Lagom till jul har nr 5 av tidskriften VASAPLAN, som utges till stöd för människor i utsatta situationer, kommit ut.

Nya medarbetare har tillkommit och detta nummer fortsätter med samma höga kvalitet som de föregående. Det finns många intressanta artiklar, bl.a. en fin hyllning till Cornelis Vreeswijk, skriven av Marcus de Zayo Hellqvist, apropå den bioaktuella filmen om Cornelis liv. Vi får också en inblick i psykisk ohälsa och ett personporträtt av skådespelaren Hans-Ola Stenlund, som är en del av Västerbottensteaterns berättarensamble.

Det som intresserade mig mest var en artikel om Ruth Mannelqvist, docent vid Juridiska institutionen, Umeå Universitet, som just nu forskar om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Artikeln handlar inte om det, utan om hennes tidigare forskning kring brottsoffer, där inaktuella lagar och regler ger utrymme för att skuldbelägga brottsoffret genom att säga att de har “utsatt sig för riskbeteende” och detta visar sig drabba de svagaste hårdast. Jag kom osökt att tänka på våldtäktsoffer som förhörs om sitt beteende, klädsel m.m. Det känns som att jag vill återkomma till det här ämnet senare.

Nu till något helt annat. “ Bakterieodlingen från såret visade ingen bakterieväxt”, stod det kort och gott i ett brev från min doktor. Vad betyder nu det? Jag tolkar det som att det inte har utvecklats till något farligare än det var från början… för det är ju en bakterieinfektion.

Var på vårdcentralen för omläggning i dag. Det ser lite bättre ut. Ny omläggning på måndag.

I dag var det snöstorm med blötsnö. Fönstret i korridoren till paviljongen på Mariehems vårdcentral var så här fint.

Ha en trevlig fredagskväll <3  

I Umeå finns Sveriges första klädbibliotek där man kan kan låna second-hand kläder. För en avgift på 50 kr/år, kan man låna max 5 plagg i 2 veckor. Sen lämnar man tillbaka dem och lånar nya plagg. Man behöver inte ens tvätta plaggen innan man lämnar tillbaka dem, det sköter de som driver klädbiblioteket om.

Detta kan man bl.a. läsa om i det fjärde numret av VASAPLAN, tidskriften till stöd för utsatta människor i Umeå.

VASAPLAN fortsätter att hålla samma höga standard och samma fina layout. Tidskriften har fått mycket uppmärksamhet i media. Till veckan kommer bl.a. en artikel i Vk.

I detta nummer redovisas vad pengarna från försäljningen går till. På Bakfickan, som drivs av föreningen Medmänniska (en förening inom IOGT-NTO), kan man nu bjuda på en rejäl frukost under hela förmiddagen. Man har också renoverat Bakfickans lokaler med stöd av pengar från försäljningen av tidskriften.

Debattartikeln i detta nummer handlar om vilket stöd de personer får som muckar efter en fängelsevistelse. Ofta har de blivit av med både bostad och bohag och lyckas de få en sysselsättning, drar kronofogden all inkomst utöver existensminimum och det tar många år (och ett starkt psyke) att bygga upp en dräglig tillvaro. Många återfaller i drogmissbruk eller kriminalitet.
Ett förslag i artikeln är att man skulle få respit från kronofogden i några år, tills man hunnit bygga upp en trygg tillvaro, men då skulle lagen behöva ändras.

Flera nya medarbetare har tillkommit till detta nummer av VASAPLAN och Johanna Fredriksson, redaktör för tidningen skriver så fint i sin ledare: “Människor med olika begåvningar har tillkommit. Inte för att det ger dem en stadig inkomst, inte för att de får synas över hela stan, utan för att deras hjärta har viskat till dem - du kan få vara med om något som kan göra skillnad för en annan.”

Nu ska jag fortsätta läsa.

Ha en skön söndagskväll <3

I dag vill jag dela med mig av ett present/julklappstips, nämligen Paulo Coelhos visdomskalender för 2011.

Förutom att kalendern är en fröjd för ögat med sina fantastiska och färgglada illustrationer av Catalina Estrada,

fungerar den utmärkt som kortfattad dagbok. Varje sida är delad på två dagar.

På varje uppslag finns dessutom ett visdomsord av Paulo Coelho.

Billigast får man kalendern på Bokus.com. Där kostar den bara 119,- och har man tid att vänta på leveransen några dagar, får man den fraktfritt.

Jag kan inte sluta titta i den. Illustrationerna är en scrappares dröm.

Dagens citat:”Jag älskar att laga mat som ska monteras ihop“.

Jag har lagat moussaka med lammfärs och skogschampinjoner, aubergine, potatis och massor med god sås. 

Ha en skön söndagskväll <3

I dag kom medlemstidningen för Bonniers litterära klubb GONDOL. Där finns två böcker som jag vill beställa, en som handlar om godhet och en som handlar om ondska.

En ny roman av Bengt Ohlsson: Kolka, handlar om en tonårsflicka som tillsammans med sin pappa flyttar från Lettland till England. Pappan har gift sig med en rik kvinna, men flickan har svårt att ta till sig den godhet som möter henne. I stället vänder hon taggarna utåt och låter en ilska växa inom sig som leder henne på farliga vägar. Av intervjun med Bengt Ohlsson kan man förstå att det handlar om något som kan hända på nätet.

Ett citat ur boken förklarar flickans reaktion:
“-Att låta någon vara snäll mot en, säger Katarina, kan vara det svåraste som finns. Snällhet kan kännas som ett slag i ansiktet.
-Varför det, säger jag.
-Jag vet inte. Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till, men aldrig fick.”

Ann Heberlein har skrivit En liten bok om ondska. De flesta har svårt att förstå mekanismerna bakom krig, folkmord, terrorattacker, vuxna som begår vidriga handlingar mot barn o.s.v.

Ann Heberlein säger att
“…ondskan inte alls är obegriplig. Den är inte heller ett eget väsen. Snarare har den sitt ursprung i ojämlikhet och utsatthet och den hämtar näring ur människors rädsla och maktlöshet. Det enda obegripliga är vår ovilja att göra mer för att stoppa den.”

Det tål att tänka på!

Jag läste Ann Heberleins bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, i sommar. I den boken beskriver hon sitt liv med den psykiska sjukdomen Bipolär typ 2. Boken var inte som jag hade tänkt mig, men jag läste tappert ut den. Jag hade önskat mer praktik och mindre teori.

Skrivarcirkeln fortsätter och vi träffades i dag på förmiddagen. Jag kommer att fortsätta skriva om mitt liv efter hemkomsten till Finland, men jag kommer inte att publicera något, än.

I dag pratade vi om hur livet förändras när man blir pensionär. En av oss hade frågat en bekant hur dagarna går. “Ja, vi stiger upp och så letar vi…” fick han till svar. Det är så sant, mycket tid går åt att leta efter saker man lagt på ett säkert ställe så att man ska komma ihåg var de finns. Jag har länge letat efter min lilla pincett och i går hittade jag den i förklädesfickan. Har ingen aning om hur den hamnat där. Jag använder den inte i matlagningen.

I kväll börjar akvarellmålningen. Tjohoo! Hoppas att det slutar regna, så jag kan cykla dit. Just nu vräker regnet ner.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Jag blir så glad av en nytvättad trasmatta på ett nytorkat köksgolv.

Hjälp, värmen gör mig manisk. I dag har jag bara sett fläckar på dörrar och dörrkarmar. Man börjar med en och sen blir det fler och fler. “Out damn’d spot!”, sa jag i äkta Lady Macbeth-stil och for runt med trasan.

Hela tiden malde en idé i huvudet. Jag fick ett mail för ett par dagar sen, där det antyddes att mina romantiska tankar angående Tant Gerda och Farbror Nat inte var helt fel, men att Tant Gerda hade haft en rival. Nu måste jag ju bara försöka ta reda på mer. Samtidigt föddes en tanke, ett upplägg till en kärleksroman. Vad säger ni om en följetong här på bloggen i höst?

Damp ner i soffan för att ta igen mig lite och råkade sätta mig på fjärrkontrollen, som slog på Kanal 9. Där pågick en filmatiserad version av Hamlet. Mera Shakespeare alltså. Filmen var riktigt bra och fäktningsduellen i slutet var mycket välgjord och spännande. Till slut ligger alla bovar plus Hamlet döda på scenen och Hamlets vän Horatius säger: “Now, cracks a noble heart. Good-night, sweet prince. And flights of angels sing thee to thy rest.”
Det där med änglarna tycker jag låter så fint.

Nu ska jag ut på en cykeltur.

Kram på er!

Ha en skön lördagskväll <3

Vilket åskväder vi hade i natt. Jag vaknade strax efter kl 4 av att det dånade och mullrade. Sen började det ösregna.

Hoppas inte tidningsbudet råkat ut för något i ovädret, för i dag fick jag ingen morgontidning. Ringde med detsamma och man lovade skicka en till mig snarast. Jag har inte fått någon än. Bu!

Vad skulle jag då läsa till morgonkaffet? Jag tog några tidningar ur högen jag lånat ur bokhyllan i tvättstugan. Först en gammal skvallertidning med gammalt skvaller. Fast det gör ju ingenting om det är gammalt eller nytt, det är ju ändå inte sant . Sen blev det spännande läsning av Kuriren. Finlandssvenskarnas veckotidning. Nummer 19/20 2009, alltså julnumret.

Allra först finns en artikel om en kvinna som arbetar som ‘barnträdgårdslärare’. Finlandssvenskan är ibland underbar. Barnträdgårdslärare är förskolelärare, eller dagisfröken i allmänt tal. Det tyska ordet Kindergarten (barnträdgård) ligger antagligen bakom. På finska heter det ’lastentarha’; ‘lasten’ = genitiv av barn, ’tarha’= inhägnad. Trädgård heter ‘puutarha’.

Eftersom det är julnumret, finns det en hel del matrecept och däribland ‘klimatvänliga’ alternativ till det traditionella julbordet. Vad sägs om vegetarisk “senapssill” med aubergine eller squash? Man kokar auberginen i “filéer”, lägger in i senapssås och garnerar med saltgurka och rödlök.

Karkmo gård frestar med efterrätten “Crème rouge au cinnamon” på sin nyårsmeny. Det är kräm gjord på glögg, avredd med potatismjöl, som serveras med en klick vispad grädde och crème fraiche smaksatt med socker och kanel.

Andra intressanta recept är rödbetspatè och chokladcheesecake. Till cheescaken skall man smula Dominokex. Nu blir jag nostalgisk. Fazers Dominokex är dubbla chokladkex med chokladkräm mellan. Mums! Som Ballerinakex, fast tusen gånger smarrigare.

Vilken fin tidning jag fick i min hand! Nu ska jag gå ut och se om Vk har kommit.

Ha en trevlig måndag <3

Nummer 3 av tidskriften VASAPLAN (till stöd för utsatta människor i Umeå) kom ut i fredags.

Tidningen fortsätter med samma höga kvalitet och fullmatade innehåll som tidigare.

På omslaget ser vi Nathalie Missaoui, som är hiphop-artist med artistnamnet Cleo. I tidningen finns en artikel om henne om hur det är att vara kvinna, hiphop-artist och mamma till en sju månader gammal baby.

I en annan artikel möter vi konstnären Knutte Westers, som jag berättat om tidigare. Han gör bl.a. statyer genom att göra avgjutningar på riktiga människor. Dem kan man ex. se på ett äldreboende i Vännäs.

Här är en staty av flyktingpojken Alamin, som fått vingar av Knutte för att lättare kunna fortsätta sin flykt. Bilden är från ett reportage i Vk i fjol.

Dagen har för övrigt gått i gymnastikens tecken. Av någon anledning har jag tappat allt ur händerna och fått böja mig ner för att plocka upp det. Lyckligtvis har det inte varit något som gått söner, utan nycklar, klädesplagg, böcker, tidningar etc.

I går kväll tog jag mod till mig och kokade ny klappgröt.
 

Jag vispade extra länge med elvispen och den blev så fluffig och lätt att den sen flöt ovanpå mjölken jag åt den med. Mums! Den la sig som bomull imagen.

Ha en trevlig måndagskväll <3

(Foto från Aftonbladet.se)

“I det liv som sträcker sig från min födelse i augusti 1925 och sextio år framåt har det inte funnits mycket intresse för reinkarnationer eller ockulta fenomen. I min strängt lutherska barndomsmiljö fanns inte plats för obegripligheter, extaser och syner. Det vill säga, den del av den som var min mamma. Hos pappa däremot fanns det betänkliga tendenser till överdrifter och omåttlighet. När det gick för långt togs han in på mentalsjukhus. Vid sitt sista besök där dog han. Jag var då elva år.”
(Ur Svart resa av Kerstin Thorvall.)

I dag fick jag tag på VASAPLAN nr 2, tidskriften till stöd för utsatta människor i Umeå. Det här numret har en dramatisk omslagsbild:

Ett organiskt hjärta upphängt i en krok.

För övrigt är det kanske inte den bästa idén att ha vit text på vit bakgrund, men det ger onekligen ett väldigt kliniskt intryck.

Jag har bara hunnit bläddra igenom tidningen, men den är av samma höga kvalitet, både innehållsmässigt och layoutmässigt som det första numret.
Jag tycker om indelningen av innehållet i olika fack, ex “I fokus”, ett personporträtt; “Mat”, gourmerätter för en tjuga; “Musik”, om musikgruppen Glesbygd’n och “Röster”, ett helt uppslag med insändare och debattinlägg. Andra intressanta artiklar handlar om tandvård för hemlösa och Länkebo - en chans till drogfri miljö för missbrukare.

Man får en fullmatad och intressant tidning för 40 kr. En eloge till Kulturföreningen Vasaplan.

Min kompis på Rådhustorget hade fått ett par glasögon i dag, som fick honom att se ovanligt bister ut.

Ja, jag håller med. Inte bästa passformen.

Nu ska jag baka och koka soppa till i morgon. Soppa är alltid godare dagen efter man gjort den, inte sant?

Ha en trevlig fredagskväll! Jag ska se på Let’s dance och sedan  finalen på På spåret, som jag spelar in.