Så här såg det ut på min gata i vintras.

Så här ser det ut i dag.

Vilken rikedom att få bo på en plats på jorden med så tydliga årstidsväxlingar.

I höst får vi hoppas på vackert gula björkar till en liknande bild.

I dag har jag varit på återbesök hos sjukgymnasten på vårdcentralen. Min nacksmärta har tyvärr inte blivit bättre och nu är det läge för en röntgenundersökning, så att vi vet vad vi ska jobba med. Jag tränar med Theramed-bandet, stretchar och ligger en stund på spikmattan varje morgon för att få i gång cirkulationen. Jag virar mattan runt nackkudden.

Jag har seriöst tänkt på att skaffa ett litet ståbord för datorn och pyssel. Ibland står jag och målar och gör decoupage vid diskbänken och det känns bra.

I kväll var det vattengympa och det var som vanligt skönt med en genomkörare i det varma vattnet. Nu är det bara ett par gånger kvar innan sommaruppehållet.

En kvinna från Clas Ohlson ringde och berättade att de hade hittat en ny ’hane’ åt mig, så i morgon ska jag fara ner på stan och hämta den.

På lördag är det träff och medlemsmöte med Pysselhäxorna och jag har inte gjort månadens utmaning ännu. Vi ska inspireras av en bild med en massa kugghjul i silvriga färger och jag har tänkt ut vad jag vill göra. Deadline är kl 14.00 på lördag.

Nu måste jag lyssna på Debatt i Svt1 om händelserna i Husby.

Ha en bra torsdagskväll <3

De orangefärgade tulpanerna håller på och vissnar.

Men ute i naturen spricker knopparna. Sakta, sakta spirar våren här norröver.

I kväll har jag varit på möte med Mag- och Tarmföreningen i Västerbotten. Doktor Pontus Karling från Norrlands Universitetssjukus var där och pratade om våra magar... diagnoser och mediciner. Jag har träffat honom en gång i samband med en koloskopi. En sympatisk läkare.

Min ’magkompis’ var också där och eftersom vi inte har setts på länge, var det extra trevligt att träffas en stund. Hoppas vi ses snart igen!

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Min senaste inredningsdetalj är ett Theramed-Band.

Det ingår i ett litet träningsprogram för nacke, axlar och rygg som jag ska genomföra varje dag.

Hos sjukgymnasten i går konstaterade vi att musklerna på höger sida av huvud och nacke smärtar och är stela eller krampar. Detta är inget nytt för mig, men som jag upplever det blev allt så mycket värre när jag låg och spände mig i tandläkarstolen. Den första behandlingssessionen tog ju nästan två timmar.
Jag bad om en röntgen och sjukgymnasten skulle prata med min läkare. Få se vad som händer. Nu ska jag träna lite varje dag och så har jag ett återbesök om två veckor.  Det är bara att konstatera att det inte längre går att tänka ’...äsch det där går över’, för med åldern tar det allt längre tid för det där att ’gå över’ om det ens gör det någon gång. Kroppen tål inte längre att hanteras hur som helst.

I dag har det varit en riktigt långsam dag igen. Det har regnat hela dagen och jag har bara varit ute en sväng med soporna. Längtar efter en kvällspromenad ner till sjön och skogen där blåbärsriset doftar så starkt redan.

Ha en skön torsdagskväll <3

Jag vill önska er alla en trevlig valborgsmässoafton!

Själv ska jag ta det lugnt i kväll. Känner mig inte helt frisk... fortfarande lite illamående och påverkad. Enligt pollenprognosen finns det bara låga halter av alm och sälg/vide i luften, samt fjärrtransport av björkpollen, så egentligen borde det inte vara så farligt.

I förmiddags var jag hos tandläkaren och äntligen är vi färdiga med min rotfyllning. Tanden känns bra nu. Men nacken gör det inte. Efter den första långa behandlingen fick jag typ ’nackspärr’ av att ligga och spänna mig och det har inte gått över, utan snarare spridit sig till axlar och rygg.  Nu har jag bokat tid hos en sjukgymnast på vårdcentralen och hoppas hon kan hjälpa mig.

I morgon fyller min kära dotter år. Då ska jag visa kortet jag scrappade i kollagestil.

Sköt om er mina vänner <3

Jag trodde jag skulle bli klar hos tandläkaren i dag, men så blev det inte. Åtminstone en gång till måste jag tillbaka dit. Den här tanden blev en seg historia.
I dag gick det riktigt bra igen. Jag hade förberett mig mentalt och tagit värktabletter, så jag var relativt avslappnad. Det behövdes, för det blev lite stressigt. Jag ska inte gå in på detaljer, men det hände saker som gjorde att jag trodde att nu var det kört och jag skulle förlora tanden, men min tandläkare är helt inställd på att kämpa in i det sista och rädda den. Vi hann göra rotfyllningarna och en provisorisk fyllning. Det blev ont om tid, nästa patient hann komma, min snälla tandläkare jobbade på och mitt i allt kom en kvinna in och krävde att han skulle ta en röngenbild på en tand han hade behandlat ett par dagar innan och som inte kändes helt ok. Som tur är har han en duktig tandsköterska som tog hand om henne.
Tills vidare känns allt bra med tanden och jag hoppas att jag inte får lika ont som förra gången.

På söndag skall jag på träff med Pysselhäxorna. Jag har inte varit med sedan i december i fjol. I morgon ska jag plocka fram material till det jag ska göra, så jag inte drar med mig en massa onödigt. Vi har en utmaning med deadline kl 14.00 på söndag med temat’manligt’. Jag räknar med att jag hinner göra en layout med ett kort på min pappa. Jag har gjort ett par kopior på det enda porträttkortet jag har av honom. Sen tänkte jag göra ett par layouter med kort på mamma, så söndagens tema blir ’vintage’. Jag längtar efter att fylla mina egna album och inte bara skicka iväg allt jag gör till Stockholm.

I dag har det varit riktigt fint vårväder. Nästa vecka ska jag få hjälp att köra hem akacia-plattorna till balkongen. Jag behöver 40 st. Sen blir det fönstertvätt också. Och så ska cykeln köras ner på rundsmörjning.

I kväll ska jag se på Let’s Dance.

Ha en mysig fredagskväll <3

En vanlig tisdag kan också erbjuda en del trevliga små glädjeämnen.

Precis innan jag skulle stiga upp bröt solen fram och när jag drog undan mina sovrumsgardiner möttes jag av glittrande träd. Regndropparna sken som diamanter i solskenet. Jag tog ett snabbt foto genom det smutsiga fönstret. Magiskt!

Jag skulle i väg till det sista träningspasset på Mariehems vårdcentral. Mitt i cykelbanan på Mariehem hade någon lagt ut en massa påsar med hundbajs, godispapper och en och annan plastförpackning. Det finns ju hundägare som plockar upp efter sin hund, men sen inte orkar bära med sig påsen till en huntlatrin eller papperskorg. Hur tänker man där?
Backen nerifrån:

Backen uppifrån:

En applåd till den protesten!

Jag har ett skov med värk i hela kroppen nu, men gick ändå igenom mitt träningsprogram för knäna. Cyklingen kan jag ju fortsätta med i sommar, men jag skulle behöva en step-up bräda hemma. Jag ska fundera på något, eventuellt kan jag kanske hitta en trappa eller avsats vid någon av fiskebryggorna nere vid sjön.
I träningslokalen fanns flera bra anslag med anvisningar hur man ska stretcha olika muskler och jag skulle verkligen behöva stretcha nacke och ryggmuskler. Jag hittade en sjukgymnast och frågade om de hade extra papper på det, men hon hade bara bilderna i datorn och inga texter/anvisningar. Jag har ju alltid kameran med mig, så jag kom på att jag kan ju fotografera anslagen och sedan skriva ut dem hemma. Hon var verkligen trevlig och tog sig tid att prata lite kring mina akuta problem och ge tips på vad jag skulle tänka på.

På busshållplatsen träffade jag en äldre dam, 82 år. Hon satt på sin rullator, berättade att hon var nästan blind av en ärftlig ögonsjukdom, hade ett allvarligt hjärtfel och hade nyligen flyttat till ett boende på andra sidan stan. Precis som jag ville hon fortsätta att gå på sin gamla vårdcentral och var väldigt glad över att busshållplatsen fanns så nära. Hon hade blivit erbjuden färdtjänst, men hon ville ju åka buss och det fick hon nu göra GRATIS på färdtjänstkortet. Hon hann berätta mycket annat också och jag kunde inte låta bli att säga åt henne att hon trots allt så verkade så himla ’pigg’ och positiv.
När vi hade åkt två hållplatser, sa hon att hon skulle stiga av. Hon skulle byta till tvåans buss och åka till Coop Forum och handla! Va, skall hon orka med det också? tänkte jag.
Jag blev verkligen upplivad av detta möte. Jag hoppas att jag kommer att vara lika nöjd och positiv om jag lever lika länge.

På Vasaplan klev en man på bussen och satte sig på sätet framför mig. Han luktade så illa av gammal svett och smuts att jag var tvungen att byta plats.

När jag kom hem hade vaktmästaren sopat rent på gården, så i morgon ska jag ta ut cykeln.
Yippee!

Posten hade lämnat ett brev med besked att mammografin av mina bröst var normal. Yippee!

I eftermiddags kom ett par små killar och ringde på och undrade om jag ville köpa en majblomma. JAA, det vill jag, sa jag och killarna log mot varandra. Jag brukar köpa en krans. I år är majblomman pastellfärgad i rosa och ljusblått.

Det var en helt vanlig tisdag, som jag känner mig riktig tillfreds med.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dag fyller finaste Ronja 14 år! Grattis mitt hjärta!

Här är framsidan på kortet jag scrappade till henne.

Vet ni vad? Jag har tandvärk igen... allvarlig smärta i hela bihålan och käkleden. Jag börjar bli orolig att det är något annat än tanden som orsakar smärtorna.

Gårdagens tandläkarbesök, då vi egentligen skulle slutföra rotfyllningen, gick dåligt för min del. Jag var ju så nöjd förra gången då jag klarade av den långa sessionen med hjälp av ’mindfullness’. Jag trodde ju att det skulle gå lika bra den här gången och det började bra, men sen tog tandläkaren fram ’skakborren’ och då tappade jag fokus. Jag var ordentligt bedövad och både tandläkaren och sköterskan är gulliga och omtänksamma och ändå spårade allt ur. Jag låg och spände mig och två gånger fick jag be om en paus så att jag kunde gå och kissa.
Tandläkaren hittar inte den tredje rotkanalen, eller han hittar den men kommer inte ner i den, för antagligen är den ’förkalkad’. Stackarn kämpade på och sen gav vi upp igen. Han rensade de två andra rotkanalerna och nu skall jag tillbaka om ett par veckor. Vi pratade lite löst om att strunta i den tredje kanalen, fast vad jag förstår är det lite riskabelt. Nu hoppas jag att det är hans ’omilda’ behandling som gör att jag har ont och inget annat. Jag skall avvakta till torsdag och blir det inte bättre, ringer jag.

Efter tandläkaren for jag hem och hann ta en värktablett, äta lite och vila i 10 minuter, innan det var dags att åka till Mariehems vårdcentral för föreläsning med Artrosskolan. När jag hade krånglat mig dit med min värkande tand, möttes jag av beskedet att föreläsningen var inställd. Hela Artrosskolan var inställd, för sjukgymnasten som håller i den är långtidssjukskriven. Nåja, man kan ju inte hjälpa att hon blir sjukskriven, men jag hade varit väldigt glad om jag hade fått ett MEDDELANDE OM ATT DET VAR INSTÄLLT!

I dag hade jag tid för egen träning på vårdcentralen, men på grund av tandvärken orkade jag inte fara, utan ringde och AVBOKADE TIDEN.

I morgon skall jag på mammografi och sen är det akvarellmålning på kvällen. Hoppas jag är piggare då.
Nu ska jag ringa födelsedagsbarnet.

Ha en fin tisdagskväll <3

”Den bästa träningen är den som blir av”, står det i Apotekets senaste tidning. Vad bra då, att jag ändå kom i väg och tränade trots att jag velade innan.

Jag går ju i det som kallas för ’Artrosskola’ för mina stackars knän. Det betyder att jag har fått ett träningsprogram, som jag ska genomföra två gånger i veckan. Till det korta promenader och vattengympa. Träningen kan man göra hemma, men jag har valt att åka till Mariehems vårdcentral sex tisdagar... bara för att träningen ska bli av. Nåja, de har ju ett par saker jag inte har hemma, motionscyklar och en stabil step-up-bräda. Jag både börjar och avslutar mitt lilla pass med att cykla.

Till min stora förvåning pallade mina knän tio dagars traskande i Barcelona. Vi räknade ut att vi gick i snitt fem timmar per dag. Ofta i sakta mak, men dock. Mot slutet var jag lite stel och hade ont på morgonen, men det gick över.
Så fort jag kom hem fick jag mycket ont i båda knäna. Jag börjar nästan tro att värmen ändå har något att göra med att jag har mindre ont. Jag har nämligen inte trott på det tidigare. Frågan är: träna eller vila när man har så pass ont? Jag har lärt mig att träning är bra, även om det gör ont. Fast man måste veta sin gräns, för jag vill ju inte ha en inflammation med vätska i knät igen.

Jag for alltså och tränade lite och när jag kom hem somnade jag på soffan när jag hade ätit. Jag skulle bara lägga ner huvudet lite och blunda och sen var det kört. Visst brukar man prata om vårtrötthet?

I kväll har jag varit på möte med vår bostadsrättsförening. Vi skall ha årsstämma snart och det var mycket formalia att gå igenom. Jag sitter kvar i styrelsen ett år till som suppleant. Och så granskar och konterar jag föreningens elektroniska fakturor via datorn.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Tandläkarbesök i dag. Äntligen fick jag hjälp med min ömma tand. Nu är rötterna öppnade och rensade och jag har en provisorisk lagning som ska hålla i Barcelona och över påsk. Ett par dagar kommer jag att ha en stark smak i munnen som ger mig flashbacks till barndomens kamferdroppar på en sockerbit, som mamma gav mig när jag hade hjärtklappning och svårt att somna.

Jag gruvade mig inför behandlingen, men det gick bra trots att det tog tid, för tandläkaren hade svårt att hitta den tredje rotkanalen. Han kämpade så jag tyckte nästan synd om honom. Själv var jag ordentligt bedövad och de enda besvären jag hade var min käkled som jag fick ligga och pressa handen mot när jag skulle gapa så länge.
För övrigt klarade jag situationen med ’mindfullness’, alltså genom att vara ’här och nu’. Det gällde att vara med, inte önska sig någon annanstans eller ligga och vänta på att det ska vara över, utan ligga kvar och andas igenom obehaget. Efter en timme tog vi en liten paus och jag fick gå på toaletten.

Nu är jag lite skakig, så jag spände mig nog i alla fall. På fredag morgon ska jag ringa och avge rapport hur det har gått.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Länstrafiken och lokaltrafiken samordnar sina biljettsystem och den 11 mars sker övergången till nytt system tvärt.
Den här veckan är umeborna fullt upptagna med att byta ut sina busskort och snackisen på stan är de långa köerna på de få ställen där man kan göra det.

I går och i dag har det varit lång kö utanför Ultras kontor på Vasaplan. Inne på kontoret finns det bara plats för ett par personer åt gången, så folk har fått stå ute i kylan upp till en timme. I går stängde kontoret precis ’on time’ trots att det fortfarande stod en lång kö ute och väntade. Jag vet inte om man kan säga att den här övergången är så värst välplanerad.

Man kan även byta ut sina kort på Busstationen och Resecentrum på sjukhuset, så jag hoppade av bussen vid sjukhuset, för där får man åtminstone stå inomhus och köa. Jag köade i 1 timme och 5 minuter. Den ena kassan stängde vid utsatt tid, men den andra var öppen tills alla i kön hade blivit betjänade. Hon som stängde sin kassa ställde sig längst bak i kön och motade bort alla nytillkomna... tills de som stod längst bak föreslog att de skulle ta över den uppgiften, så hon kunde gå tillbaka till sin kassa och hjälpa sin kollega. Hyggligt i alla fall att alla blev betjänade.

Innan det hade jag varit hos tandläkaren. Jag har maximal otur, som vanligt. Tanden jag har haft ont i och som har en krona, är infekterad. Den är inte rotfylld, men nu måste vi göra det. Och jag som ska åka till Barcelona om en och en halv vecka.
Nästa vecka ska vi rensa rötterna och döda nerverna, lägga ett provisoriskt förband och så får jag fara i väg och äta antibiotika för säkerhets skull. Wish me luck!  Varför blir det alltid så dramatiskt för mig? Jag vill ju bara glida i väg och fira min födelsedag. Vilken tur att jag åker med en person som står ut med mig om jag blir gnällig.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I går var det min tur att få det där bluffmailet om att någon försöker logga in på mitt bankkonto. Skrivet på dålig svenska och ’skickat’ från Swedbank, där jag inte ens har konto. Ok, det var ju bara att radera, men lite obehagligt var det.

Jag gick in på min skräppost och såg att gmail automatiskt hade lagt in 45 nya skräpmail där de senaste dagarna, bl.a. ett likadant meddelande om mitt bankkonto. Så ett meddelande hamnade i skräpposten, MEN ett annat likadant tilläts komma in i min inkorg. Vad finns logiken i det?
Jag betalade tunikan jag köpte på Tradera via PayPal, enligt säljarens önskemål, och naturligtvis fanns det ett bluffmeddelande från 'PayPal' i skräpposten om att det var något trassel med överföringen. Nu vet jag ju att det inte var det, men lite obehagligt kändes det också.

Hur ska man egentligen skydda sig? Bankerna vill ju att så många transaktioner som möjligt ska ske på nätet. Affärerna är glada när man drar sitt kort, för de vill ogärna hantera kontanter... men systemen är verkligen sårbara. Läste i Aftonbladet i dag om en man som hade fått sin identitet kapad och någon hade kunnat öppna två bankkonton och tagit lån i hans namn. Samt handlat en massa. Här gäller det att inte låta någon komma över din post. Två fredageftermiddagar har jag ringt till HSB och rapporterat att dörrarna till våra postfack nere vid ytterdörren har stått olåsta. Jag hoppas att det är brevbäraren som slarvat med låsningen... för jag vill ogärna tro att någon brutit upp dem och försökt komma åt vår post.

När jag skulle skriva ’identitet’, skrev jag först ’dentitet’. En freudiansk felskrivning, för det var ju det här med tandvärken, som jag inte tror är någon tandvärk, utan snarare något med spottkörteln uppe vid örat (alternativt bihålan). I går kväll hade jag ONT, ONT och kramper i halva ansiktet. Alvedon Forte hjälpte inte. Googlade förstås och bestämde mig för att avvakta. I dag har det varit ’så där’... värst när jag ätit.
Hos tandläkaren i förgår blev jag bjuden på en fluorhutt med en ny ingrediens mot muntorrhet, vilket ska vara bra när man som jag äter mediciner. Jag köpte en flaska och sköljde i går morse. Min tanke är... motverkar muntorrhet... stimulerar salivproduktionen (spottkörtlarna). Det blev för mycket för mig. Kan det vara så enkelt?

Efter vattengympan på torsdagkväll sprang jag förbi detta konstverk i sjukusets korridor. Målat på baksidan av glas. Det illustrerar mycket väl känslan i mitt ansikte.

(Håkan Renberg. Utan titel 2001)

Ha en trevlig lördagskväll <3

Första träningspasset i dag. Jag åker ända till Mariehems vårdcentral en gång i veckan för att göra övningar jag likaväl kan göra hemma. Men kommer jag att göra dem hemma? Troligtvis kommer jag att slarva, så därför åker jag till träningslokalen för att komma i gång och därmed få ett behov att även träna hemma.
På vårdcentralen finns dessutom motionscyklar som man kan värma upp på. Jag körde både ett pass före träningen och ett extra pass efter, bara för att det var så roligt. Jag började faktiskt längta efter sommaren och cykelturerna utomhus.  

Under bussbytespausen på sjukhuset hann jag in för att köpa en sallad till lunch. En västkustsallad blev det i dag. I morgon måste jag ta dramaten och fara till ICA-Maxi, för kylskåpet gapar tomt. Ibland blir det så. Det blir Kelda-soppa till middag. Skogssvampsoppan... den är god.

I dag är tulpanerna ännu finare.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Kolla vad jag hittade i väntrummet till sjukgymnasten på Mariehems vårdcentral.
En korg med en påbörjad stickning och en massa härliga garner. Enmilahalsduken, tänkte jag, och började sticka medan jag väntade. Men det var inte den halsduken, stickorna var för tunna och antalet maskor var hela 50 st. Sjukgymnasten sa att det är en av arbetsterapeuterna som lagt ut stickningen, som också ska bli filtar till ett barnhem.

Besöket hos sjukgymnasten blev väldigt lyckat. Jag är nu inskriven i artrosskolan, behöver inte gå på den första föreläsningen (eftersom jag är på resa då), fick ett träningsprogram som vi gick igenom, vi bokade tider för träning på vårdcentralen och ett återbesök i maj.
Sex tisdagar ska jag träna i vårdcentralens lokaler och resten hemma. Jag ville åka till vårdcentralen några gånger för där kan jag bl.a. cykla på träningscykeln och få hjälp om jag har några frågor. Nu är jag peppad!

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Ett ord som kvällstidningarna älskar och jag hatar är: ballongmage.
Alltså, jag hatar själva ordet, för tidningarna använder det på ett sätt som jag inte tycker är respektfullt. Väldigt ofta tycker jag de slår upp rubriker om hur man kan bli av med sin ’ballongmage’ och det måste ju vara så att de goda råden inte är särskilt effektiva eftersom samma artiklar återkommer hela tiden. Det kallar jag att profitera på sjuka människor, som griper efter varje halmstrå för att må bättre.

Dagens Expressen slår igen upp stora rubriker och inne i tidningen finns en artikel som säger att NU ska man forska på allvar på folksjukdomen IBS. Enligt Expressen lider var sjunde svensk av IBS, jag har tidigare hört siffran en av tio. I alla fall är det en diagnos som förtjänar att uppmärksammas och kallas vid dess rätta namn. IBS = Irritable Bowel Syndrom och drabbar INTE bara tarmsystemet, utan HELA matsmältningorganet från matstrupen till analen. När man har uteslutit inflammatoriska tarmsjukdomar, magkatarr, magsår, cancer, födomedelsintolerans, allergier m.m., får man till slut diagnosen IBS. Det är alltså en ’slaskdiagnos’, som inte tidigare har tagits på allvar, men nu fått mer uppmärksamhet inom vården.

För den som har fått diagnosen är det väldigt frustrerande och att då kalla det för ’ballongmage’ känns rent av kränkande. Det handlar inte bara om att känna sig uppblåst, ha gaser i magen, utan oftast är det smärta, kramper, diarreer och förstoppning och förlamande trötthet som kommer i skov. Det finns ingen direkt medicin inga allmängiltiga råd om diet, utan var och en måste själv komma underfund med vad som är bäst för en.

Jag har själv diagnosen IBS och jag får oftast smärtor i magsäcken och tolvfingertarmen. Då tappar jag kraften i ryggmusklerna och orkar inte hålla mig upprät. Jag kan aldrig ha kläder som sitter åt i midjan. I min ungdom kände jag mig alltid tjock, men foton bevisar att jag var mycket smal. Jag kanske kan säga att det kändes som ’ballongdiafragma’?

Jag var med i Fråga Doktorn på TV för några år sedan. Då trodde en läkare som medverkade i det programmet att det inte var helt osannolikt att min IBS utlösts redan efter en (traumatisk) blindtarmsoperation jag gick igenom när jag var 7 år. Det kan vara så, för så länge jag minns har jag haft mina magbesvär.
Med åren har jag emellertid blivit mycket bättre och det ger ju en viss tröst.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Två trevliga nyheter:

#1 Kommunens arbetsgrupp har fastställt att Sara Lidman-konstverket ska få vara intakt. Ingen kameraövervakning eller andra åtgärder för att förhindra klotter.

Förtroendet för medborgarna är återställt, med andra ord.

#2 Umeå Energi bjuder på ljusterapi i 30 st busskurer under tre veckor. Man har installerat ljusrör med dagsljus i reklamtavlorna.

Jag har tittat på kartan och kommer att försöka planera mina bussutflykter, så att jag kan få lite humörhöjande terapi.

En bra reklamkupp för Umeå Energi.

En negativ sak:

Jag sover inte. Jag är trött, men när jag lägger mig är jag klarvaken i huvudet. Somnar jag, vaknar jag efter en kort stund igen. I natt satt jag och åt knäckemackor kl 4.30 och upplevde att jag inte sovit något före det.

Jag brukar inte ha besvär med sömnen. Nu, när det är mörkt nästan hela dagarna, borde man ju vara trött... eller kan man bli övertrött=speedad också? Jag har inte riktigt koll på de där hormonerna.

I dag har jag varit uppe i förrådet efter lådan med julsakerna. Jag har tagit fram adventsstkarna och julstjärnan, julänglarna och de röda ljuslyktorna. Kul att se hur de passar in i den nya lägenheten. Jag tror nog det blir fint till 1:a advent.

I morgon ska jag gå på fotvård. Det ska bli skönt att få naglarna klippta och petade och att få massage. Jag har hittat en bra forvårdare, som jag varit hos några gånger. Väl värt pengarna.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Provtagning på vårdcentralen i morse. Jag lät en elev ta blodproverna, visade bara var det är lättast att sticka mig och vände sen bort huvudet och pratade med hans handledare. Jag berättade att jag varit sjuk och funderade kring influensasprutan. Han sa att de hade fått information om att årets vaccin är synnerligen ’bra’. Vad det nu betyder. Jag märkte knappt att blodprovet togs och berömde eleven för det. Han blev glad och lite stolt.

Det känns mycket bättre i dag. Jag är inte lika trött och skakig. Det är verkligen smidigt att gå med käpp. Jag har fått in rytmen och stegar fram med stora kliv. Dessutom är den lätt och smidig att ställa från sig. Jag har också börjat gå uppför trappan. Nedför är svårare, knät är för instabilt och faran finns att det viker sig och då störtar jag nedför.

I går var jag på akvarellmålningen. Det var så himla trevligt. Vi gjorde julkollage på samma sätt som vi gjorde i fjol. Först kladdade vi tre papper fulla med färg och sedan rev vi ut bitar och skapade ett julmotiv. Jag gjorde en julgran med stjärna i toppen och paket under. Jag målade på glittergirlanger och paketsnören, samt målade en bakgrund. Enkelt, men roligt och kreativt.
De andra gjorde änglar, ljus, amaryllis och en målade ett nattlandskap och limmade på utrivna granar. Eftersom det var sista gången för terminen hade vi tårta till fikat.

Det blev ingen vattengympa i kväll, men nästa vecka ska jag nog orka med det och då hinner jag vara med tre gånger innan jul.

God natt mina vänner <3

En ny mardröm i natt. Verkligen obehaglig. Jag känner mig kränkt över att vara sjuk, att inte orka. Jag undrar om medicinen håller på att gå ur kroppen, för jag får skov då jag svettas och blir lite skakig.

Min kompis kom efter mig i dag och så for vi på turné. Först var vi på återvinningsstationen och kastade lite skrot. Sen for vi till ICA-Maxi och storhandlade. Jag passade på att fylla kylskåp och frys nu när vi hade bil. Efter en bananpaus fortsatte vi till Viva Resurs, där jag lämnade mina halsduksrullar. Vi träffade en gammal arbetskompis och satt och fikade med henne och pratade en  stund. Det var trevligt att träffas och jag började nästan längta tillbaka till jobbet.  

Vi hade också med oss saker som vi skulle lämna till Returbutiken, så vi gick dit med dem och gick sedan en runda i butiken. I ett hörn finns en del av den långa halsduken.

Resten av halsduken finns i receptionen. En del av rullarna hänger på en specialgjord ställning.

Det finns väldigt mycket fina saker till bra pris i Returbutiken. Jag hittade faktiskt en liten smörkärna som jag kan ha mina kryckor och käppar i.

På Viva Resurs finns bl.a. en verkstad som klär om möbler. Nu hade man klätt om stolar med gamla jeansplagg. Verkligen fränt.

Vad tror ni jag gjorde när jag kom hem och ätit en bit? Somnade på soffan förstås. Så himla skönt. Inga mardrömmar.

I morgon hoppas jag att jag orkar fara på akvarellmålningen. Det är sista gången före jul.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Viva Resurs hade besök från Petrozavodsk i dag, bl.a. från barnhemmet som ska få filtarna halsduken ska sys om till. Läs Ritvas blogg om besöket. http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/2012/11/20/besok-fran-petrozavodsk-1172691

I dag känner jag mig gnällig. Får jag göra det?

Min scrapkompis fick åka ensam till Vännäs på storträffen jag sett fram emot. Jag kände att jag inte skulle orka sitta och vara kreativ och social i 12 timmar. Hon frågade om jag kunde tänka mig några timmar, men för mig är det allt eller inget. Jag lovade scrappa lite vid köksbordet, men inte ens det har jag orkat.

I torsdags tog jag bussen till min kompis på Ålidhöjd. Det var ganska halt, så jag tog gåstavarna. Hon bjöd på jättegod mat, vi fick i gång den nya skrivaren och så har vi ett spännande projekt på gång. Något att se fram emot om några månader.

I dag har jag varit på antikaffären i Ålidhems centrum och fyndat en ställning till mina CD-skivor, samt en liten fin käpp för bara några tior.

 

Den är precis lagom lång för mig och handtaget ligger bra i handen. Funkar den bra ska jag fixa en ny doppkopp, för den befintliga är smutsgul och lite sliten.

Jag ska ju belasta knät så mycket jag kan och en käpp är ingen avlastning som en krycka är, däremot är en käpp bra om man som jag raglar som en fyllis. Jag är så himla yr fortfarande. Nu har jag kryckor, stavar och en käpp, så nu ska jag leta efter typ ett paraplyställ att samla allt i.  

Jag blev bjuden på middag i helgen, men tackade nej för jag är fortfarande så fruktansvärt trött. Jag kanske har dåliga blodvärden eller så är det något annat. Nåja, på torsdag ska vi ta nya prover.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Jag ser att TV-programmet ’Uppfinnarna’ kommer i dag och att det sänds från Umeå.

Kan ingen uppfinna något som gör att man kan ställa ifrån sig sina kryckor rakt upp och ner. En typ av tripod som man kan fälla ut vid behov. Jag vet att det finns ett band man kan ha runt halsen, ungefär som ’senilsnöret’ till glasögonen, men det kan väl knappast vara värst bekvämt. Man har ju kryckorna dinglande vid sidan i alla fall. Och hur gör man när man ska stega iväg?

På ett par Apotek finns det urgröpningar i en hylla under disken där man kan parkera sina kryckor och det är bekvämt. På sjukhuset finns de vid disken där man kan hämta ut medicin, men inte vid den vanliga disken vid utgången.

Kryckor är bra att ha, men oerhört besvärliga om man ska ställa ifrån sig dem. Oftast trillar de ner på golvet och då gäller det att inte vara alltför ovig, så man kan böja sig ner efter dem. Eller så får man engagera sin omgivning, något jag faktiskt blivit riktigt bra på. Folk är faktiskt väldigt hjälpsamma.

Jag har gått mycket med kryckor i mitt liv. När jag opererade menisken i mitt dåliga knä i början på 70-talet, hade jag kryckor som satt under armhålan. De var faktiskt bekväma och det gick utmärkt att stå och hänga på dem och laga mat eller diska. Det blev lite komplikationer efter den operationen, så hela sommaren gick jag med käpp och det var kanske därför tanken på en käpp dök upp härom dagen.

På 80-talet fick jag en besvärlig hälsporre och under tre års tid gick jag från och till med kryckor utomhus för att komma framåt i någorlunda takt. Sen har jag under årens lopp halkat eller snavat och slagit i mitt onda knä och behövt kryckorna under en tid. Jag ägde faktiskt två par kryckor, men gav bort ett par vid flytten. Det par jag har kvar tänkte jag faktiskt bära upp till förrådet på vinden, men som tur var blev de stående i en vrå i hallen och där ska de få stå nu tillsammans med gåstavarna.  

Den här omgången med kryckor har varit lättare eftersom jag inte längre har trappan att gå i. Nu har jag kunnat ta hissen en våning ner och sedan peta på den automatiska dörröppnaren till ytterdörren med kryckan. Vilken lyx!

Ha en trevlig torsdag <3

I dag blev jag uppringd av en doktor från infektionskliniken på sjukhuset. Det var honom man hade konsulterat från ortopedakuten angående min UVI och det var han som hade bestämt vilken medicin jag skulle få. Nu ville han veta hur jag mår. Kors i taket! I morgon äter jag mina sista tabletter på 10-dagarskuren och han sa att de brukar göra en uppföljning med prover en vecka efter man slutat med medicinen. Kors i taket en gång till! Han skulle lägga in en beställning i datorn och i morgon ringer jag till vårdcentralen och beställer tid på labbet.

Jag är så himla trött bara. Jag trodde ju att jag skulle orka återgå till normala aktiviteter när febern försvunnit, men jag har fått lämna återbud till det mesta. I går skulle jag gå på lunchteater med skrivargruppen, men var tvungen att meddela att jag inte orkade komma. Jag orkar helt enkelt inte vara social. I kväll hade jag tänkt fara på akvarellmålningen, men orkade inte. På lördag är det stor pysselträff i Vännäs, som jag anmält mig till, men jag är osäker om jag orkar sitta en hel dag. Jag får bestämma mig på fredag. Det är bara att gilla läget.

På dagen gick jag en tur runt kvarteret med gåstavarna. Tänkte att det är tryggast att gå där det rör sig folk, så sjön får vänta. Frisk luft och lite motion är bra för humöret.

I morgon ska jag åka till min kompis och äta och se om vi får liv i hennes nya skrivare. Blir jag trött kan jag lägga mig på soffan.

Ha en skön onsdagskväll <3

Jag går vidare, men tänker inte glömma. Jag vill komma ihåg precis hur djävligt allt var, för att också komma ihåg att det blir bättre. Jag vill komma ihåg hur det känns att sitta som en strandad val i soffan och ta sats hundra gånger för att komma upp. Jag vill komma ihåg den skarpa smärtan i hela benet när foten når golvet. Frossan, som inga filtar kan hjälpa... feberhettan som bara mildras med en iskall dusch. Yrseln, som gör att jag tror jag är på en båt ute på öppet rasande hav. Ångesten som gör att jag inbillar mig att det kommer att vara så här resten av mitt liv. Att det bara går utför.

Allt det där ska jag komma ihåg när/om jag hamnar i en likadan situation, för då kan jag också komma ihåg att det blir bättre.

I dag tog jag bussen till Ålidhems centrum och fyllde ryggsäcken med frukt och grönt. En lagom utflykt, som gav lite motion och frisk luft. Jag hade bara en krycka för balansens skull och kom på att jag egentligen skulle vilja ha en käpp att stödja mig på. Tre ben är mycket stadigare är två. En krycka är helt ok, men sliter på axeln.

Vackra Melody Gardot går med käpp efter en trafikolycka och i den här färgstarka videon dansar hon till och med på gatorna i Rio.
”Mira, look what you do to me...”

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nu vänder det och jag stapplar vidare. Vilken jäkla pärs det har varit. Nu är knät riktigt bra igen, men vaden är fortfarande öm och svullen. Vet inte riktigt om det är musklerna eller cirkulationen. Utomhus går jag fortfarande med kryckorna, eftersom jag är himla yr av medicinen och känner mig ostadig.

I går tog jag bussen till sjukhuset och köpte en sallad, en dricka och en tidning. Det blev en skaldjurssallad igen. 

 

Det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

Resten av dagen gick i eftertankens tecken. Jag spelade finsk musik, bl.a. denna låt: ”Kulku ihmisen” ( ung. ’Människans färd’)

’En stor gåta är människans färd... när frågan blir utan svar... när ett år i livet bara är ett ögonblick...’

På kvällen ringde brorsonen och berättade hur begravningen gått.  Det hade varit fint och han hade haft ett antal gäster hemma efteråt. Vi pratade lite om framtiden och  kommer att hålla kontakt. Nu är halva syskonskaran borta. Vi var sex från början.

I dag skulle jag ta det lugnt, men efter en mycket god natt bestämde jag mig för att fara ner på stan och lämna tillbaka den där kjolen. Man kan ju undra vad hela ståhejet kring den stod för.

När jag skulle gå över Rådhustorget fick jag någon slags agorafobi, en yrsel starkare än vanligt. Men det gick bra, jag hade ju båda kryckorna att stödja mig på. Som sagt, jag stapplar vidare.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Jag håller på och dippar ner i deppigheten.  I dag skulle jag farit ner på begravningen och hade varit framme vid det här laget. I morse ringde jag min doktor på vårdcentralen för att få ett läkarintyg för att få tillbaka pengarna på flygbiljetterna till Stockholm. Hon frågade hur jag mådde och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga.

Jag har ingen feber, men är yr och matt, antagligen av den starka antibiotikan. Knät är mycket bättre, så jag går omkring utan kryckor inomhus. Har varit ute med soporna och längtar efter en promenad ner till sjön. I morgon ska jag ta bussen till sjukhuset och köpa färdiga sallader i den lilla butiken. De har fräscha, goda, fullmatade sallader. I förgår köpte jag en skaldjurssallad som var så himla god.

Jag har tittat tillbaka i bloggen under kategorin ’hälsa’ och kan konstatera att de tre senaste höstarna har jag haft en allvarlig infektion. Hösten 2010 fick jag rosfeber med elaka bensår och tre penicillinkurer. Hösten 2011 opererades mitt åderbråck, med efterföljande sårtrubbel och rosfeber. Och nu detta, vad det nu är. Jag har aldrig varit så mycket sjuk under hela mitt liv. ”Det blir alltid så dramatiskt med dig”, sa någon till mig.

Jag är glad att jag inte har några möbelpaket som ska skruvas som ligger på golvet och stressar mig. Jag är ju nästan helt färdig med flytten. Det är bara det roliga kvar, att hänga saker på väggarna. Jag har bestämt att jag ska ha några tavlor och flera smala tavelhyllor där jag kan ställa upp tavlor, foton och ev scrapalster. Då kan jag byta emellanåt.

Nu ska jag välja ut finsk musik jag ska ligga och lyssna på i morgon med tända ljus i mina Iittala ljusstakar. Jag kommer att vara med i andanom.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Ingen feber i dag!

Väckarklockan ringde kl 06.00 i morse och jag tog bussen till sjukhuset och labbet för koll av sänkan. Jag åkte taxi i går och det var ett himla bök att ta sig in och ut ur bilen med kryckor och ett knä som inte gick att böja. Jag fick glida baklänges in på baksätet och sedan dras ut. Då var det faktiskt mycket smidigare att stiga på bussen och sedan sätta sig på ett högt säte.

Det var väldigt vackert ute så där tidigt på morgonen. Minus 6 grader och frost. Det var en bit att gå från busshållplatsen till Laboratoriecentrum och jag njöt i fulla drag.
Sen hände något. Jag blev sugen på kaffe. Det är väl ändå ett tecken på tillfrisknande? Innan besöket på ortopedmottagningen hann jag ta en mugg kaffe på fiket och det var det godaste kaffet jag druckit på länge.

Knäspecialisten trodde inte att jag hade någon infektion i knät. Jag har artros och det kan bli en sån här kraftig reaktion i samband med en annan infektion i kroppen. Nu ska vi behandla UVI:n i tio dagar, samt vänta på svaren från alla prover och odlingar.

Doktorn konsulterade infektion per telefon innan han släppte hem mig. Ett imponerande samarbete som förstås underlättas av att alla uppgifter finns på datorn. Nu får jag gå direkt till ortopedakuten om knät blir värre och till infektion om allmäntillståndet blir sämre.

Jag ringde min brorson om att jag inte kommer till begravningen. Han menade att jag får tänka på att jag var ju och hälsade på i somras och att det hade varit viktigt för min bror. Det kändes lite trösterikt.

Ha en trevlig tisdagskväll<3

Jag är sjuk. Så sjuk att jag inte orkat öppna datorn. Jag är jättebesviken på doktorn på Ålidhems akutmottagning, som tyckte att mina prover såg bra ut trots att det var ett rött kryss efter snabbsänkan. Det betyder ju att jag har en infektion i kroppen, vilket inte är att leka med i den här åldern. Jag har genomlidit helgen med frossa, febertoppar upp till 39,4, iskalla duschar och mycket sömn. Knät blev mer och mer svullet och jag blev tvungen att ta fram mina kryckor, för jag kunde inte stödja på det.

I morse ringde jag min egen vårdcentral och fick en akuttid hos min egen doktor. Knät såg groteskt ut och sänkan ’gick i taket’. Hon skrev en remiss till ortopedakuten och där har jag legat nästan hela dagen. De tappade ur lite vätska ur knät för att se om det var infekterat och sedan togs det en himla massa blododlingar för att jaga bakterier. De tyckte ju att man måste ta reda på varför jag har så hög sänka. Sedan upptäckte de att jag hade en kraftig UVI med fara för njurbäckeninflammation. Knät är nog ganska oskyldigt, det är artros som kan bli så ibland.

De konsulterade infektionsmottagningen och i morgon bitti ska jag efter ytterligare provtagning träffa både en ortoped och en infektionsläkare. Jag är väldigt tacksam att jag blir undersökt och i värsta fall blir det inläggning. Jag vill bli frisk!

Det blir ingen begravning för mig, tyvärr. Det kan ta några dagar att spåra bakterierna. Jag hoppas bara att det inte är något farligt.

Johanna tycker så synd om mig och föreslog att vi åker och tar ett farväl i sommar i stället. Ja, det går också bra.

God natt mina vänner <3

Nu har det blivit så där snurrigt för mig igen. Frossa och febertoppar, samt ett knä som är så svullet att jag inte kan böja det, eller stå på. Vad är detta?

I morse försökte jag ringa till vårdcentralen, men min  mobil fungerade inte. Jag försökte ringa till min kompis, det gick inte. Jag skickade ett sms att hon skulle ringa mig och mobilen stod och tuggade och tuggade. På Telias hemsida stod det att det var någon vajsing på mobilnätet. Herregud, här bor man mitt i smeten och kan inte ringa. Jag slog av mobilen och när jag senare slog på den igen, fungerade den.

Jag tog det lugnt och låg på soffan och tittade på TV. Så kom den stora frossan och febern steg till 39,1. Då ringde jag sjukvårdsupplysningen och de skickade mig till Ålidhems vårdcentral, som är ett alternativ till akuten. Blev undersökt, något förhöjd sänka, ingen UIV. Inget i luftrören, inget i lungorna (vad doktorn kunde höra). Han ville inte tro på att det skulle vara influensasprutan, men sa att han skulle rapportera det. Knät trodde han var artros. Ingen infektion i alla fall.

Nu måste jag knapra Alvedon forte och Ipren, vila och hålla mig lugn. Blir det inte bättre, måste jag söka igen. Få se hur det går med begravningen Jag kan inte stödja på höger ben, så det krävs ett mirakel att det hinner bli bra.

Ingen munter tillvaro, alltså.

Vi hörs i morgon <3

I dag har jag legat med huvudvärk och feber. Jag misstänker att det är influensasprutan som gett mig den reaktionen. Jag brukar bara få en röd rodnad där sprutan satts in, men den här gången syns eller känns ingenting på armen. Vilken osis. Det blev ju ingen vattengympa i kväll, som jag så längtade efter.

Det var en konstig och orolig kväll i går och i natt. Jag har en granne ovanpå som jag hör av ibland. Han stampar med hälarna i golvet när han går fram och tillbaka, men det stör mig inte. Han spelar musik ibland och då hörs bastonerna mycket tydligt, men det stör mig inte heller för det är bara korta stunder och inte alls varje dag. I går kväll var det emellertid direkt oväsen där uppe. Jag tänkte att han skaffat en ny musikanläggning eller att det fanns ett helt trumset uppriggat där, för det lät lika högt som när man borrar i väggarna. Finns det TV-spel som låter så? Eller så hade de Halloweenfest.

Så småningom blev det alldeles tyst. Jag hade huvudvärk, så jag tog en tablett och gick och la mig. Vid halv fyra-fyra på morgonen vaknade jag av tramp, tramp i sovrummet ovanför mitt. Grannen sprang fram och tillbaka och det lät som om han höll på och möblerade om. Det pågick länge och jag halvsov och vaknade till, frös och hade huvudvärk.

Nåja, i dag har det varit lugnt, bara fotstegen hörs i kväll. Jag har försökt sova och ta det lugnt. Huvudvärken känns hela tiden, trots Alvedon forte och magen är lite orolig. Jag får alltid lite ångest när jag har feber och det första jag tänker på är förstås Rosfebern som var så besvärlig. Jag granskar mina ben, men de är så fina så. I morgon är det säkert bättre.

Jag blir inte klok på detta Halloweenfirande. När är Halloween egentligen? Jag tycker att firandet har pågått hela veckan. I min almanacka står det att det är Allhelgonadagen i dag  och på lördag är det Alla Helgons dag och det är en röd dag.

I dag går vi in i en ny månad och eftersom det är både Alla Helgons dag i helgen och begravning om en vecka, känns de som att månadens ord blir ’reflektion’.
Mer om det i morgon.

Ha en bra torsdagskväll <3

Åh, vilken trevlig dag det var i går! Det känns så bra att äntligen ha fått ordning i lägenheten, så att man kan bjuda in vänner. Tjejerna tyckte att jag hade det så himla fint och ’stylat’. De tyckte inte att lägenheten verkade liten, utan allmänt mysig. En av tjejerna for tidigare för hon skulle på 70-årsmiddag, så jag passade på att bjuda in lite manlig fägring till soppan. Vi drog ut mitt bord och vek upp båda klaffarna och fortfarande fanns det utrymme att röra sig fritt. Jag kunde också lätt delta i samtalet medan jag fixade vid spisen, kokade kaffe m.m.

Vi brukar ju alltid äta soppa och jag hade lagat en jordärtskockssoppa med parmachips och timjan.

Den kan jag verkligen rekommendera som förrätt om man vill fixa till en trerätters.
Den är enkel och snabb att laga. Man skalar 500 gr jordärtskockor och 3-4 potaisar och skär i små bitar. Lägg kockorna i vatten så att de inte blir missfärgade. Hacka två vitlöksklyftor. Sen fräser man allt snabbt i smör i en gryta, häller över 6,5 dl vatten och 2 hönsbuljongtärningar och låter koka tills allt blir mjukt (ca 15 minuter). Mixa till en slät soppa, häll i 3 dl vispgrädde, smaka av med salt och svartpeppar och värm upp igen.

Parmachipsen gör man i förväg. Man kör parmaskinka (eller serranoskinka) på en bakpappersklädd plåt i 150 grader i 5-7 minuter. Låt svalna på papper och sedan kan man bryta eller klippa i mindre bitar, som man lägger i soppan tillsammans med färsk timjan.

Eftersom soppan var vår huvudrätt, serverade jag den med Honungsbröd från Nisses bageri, som nu har öppnat i Sagagallerian, knäckebröd på surdeg och två ostar... en vanlig och en grönmögelost.

Till kaffet hade jag bakat en plommonpaj igen. Den är bara så himla god.

http://blogg.vk.se/marja/2012/10/14/plommonpaj-med-boveteflingor-och-notter-1050138

I eftermiddag ska jag åka till Mariehems vårdcentral och ta en influensaspruta. Jag brukar ju göra det. Jag vet att det finns delade meningar om sprutan, men jag tror inte, som en del, att det är 'bra att skaffa sig immunitet' (genom att bli sjuk), därför att det helt enkelt inte fungerar eftersom viruset aldrig är detsamma från år till år. Det är bara bortförklaringar för att man av någon anledning är rädd för sprutan. Eller vill vara tuff.

Ha en trevlig måndag <3 

Min badrumsdörr höll på att skrämma slag på mig i natt. Den skrek till när jag öppnade den som jag aldrig hört en dörr gnissla förut i mitt liv. Det lät nästan som en katt fått sin tass eller svans i kläm. Scary, scary. Jag skyndade mig att tända ljuset och tittade noga att jag inte hade något sargat djur i min lägenhet. Nej, det var dörren och med några droppar symaskinsolja på gångjärnen kunde jag tysta den.

Jag vaknade egentligen för att jag hade sträckt muskeln vid sidan av halsen när vi stretchade på vattengympan i går. Jag tog väl i för mycket. Jag hittade en liten yllesjal som jag virade runt halsen och sov med hela natten. Det var varmt och gott och fick muskeln att slappna av.

För övrigt var det underbart härligt på vattengympan. Jag har sagt det förut, men den lyckorusch som fyller kroppen när man går ner i det varma vattnet överträffar all annan berusning jag varit med om. Hjärnan blir proppfull med lyckohormoner. Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är ett cellminne från tiden i det varma fostervattnet.
Vi hade ny ledare, en ny tjej som hade satt ihop ett riktigt bra program till kul musik.   

Nu ska jag försöka hitta min vetekudde, så jag kan värma den och lägga runt halsen. Jag kom att tänka på att förr hade jag en elektisk värmedyna, som jag oftast band fast med en lång halsduk runt korsryggen. Den skulle ju pluggas in i uttaget i väggen och jag använde en skarvsladd, så jag kunde röra mig från soffan till köket. I bildterapin målade jag en gång en bild av mig själv lite tilltufsad sittande på soffan med en sjal virad runt halsen upp till öronen och värmedynan knuten runt höfterna med en lång sladd ringlande till uttaget. Jag skulle illustrera hur jag mådde. De flesta av de målningarna kastade jag i samband med flytten. De behövs inte längre.
 

Mina grissockar är nytvättade och glada.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det blev en tur till ögonmottagningen i morse. Jag har känt att jag har haft keratit (hornhinneinflammation) på gång vid ett par tillfällen i sommar, men ignorerat den och petat i lite gammal salva. Nu fick jag riktigt ont och tänkte att det var bäst att ta tag i det, i synnerhet som jag ska åka bort nästa vecka. Jag gjorde som jag brukar, åkte direkt upp på ögonmottagningen och fick träffa en trevlig jourläkare som undersökte mig länge och noggrant. Ja, det är en ordentlig keratit och nu måste jag behandla den med penicillin- och kortisonsalva i två och en halv vecka. Tyvärr blir det ingen vattengympa för mig i kväll och inte nästa vecka heller.
Jag har känt mig ovanligt trött de senaste dagarna och funderat om jag har en förkylning på gång, men nu fick jag förklaringen. Antagligen har jag en virus i kroppen, som sätter ner immunförsvaret. Då passar det ju verkligen bra med en veckas ‘semester’.

Vaktmästaren kom på eftermiddagen för att titta på diskmaskinen. Det var ju precis som jag trodde, en kran som skulle öppnas. Det var bara det att jag inte hittade den, för alla jag frågade sa att den sitter under diskbänken, men den satt som en klump på själva vattenkranen. Lite pinsamt att ta hit vaktmästaren för den skull, men jag har aldrig i mitt liv ägt en diskmaskin förut. Jag har använt en, både på jobbet, hos exet och där jag bodde i somras, men aldrig behövt öppna vattenkranen innan.

Höstens akvarellmålning började i går. Vår lärare hade dukat upp med en lång rad små vaser med blåbärsris, kvistar med röda och svarta vinbär och rönnbär.

Jag målade en rönnbärsklase som låg på bordet. Bären blev jag nöjd med, men bladen var svåra att få till. Roligt var det i alla fall, både att träffa de andra deltagarna och att måla.

I morgon ska min kompis och jag fara och köpa en TV åt mig och sen blir det spännande att se om vi får i gång den. En 32 tums räcker för mitt lilla rum. Jag vill inte att TV-apparaten ska dominera inredningen.

Nu ska jag ta hissen upp till vindsförrådet på våning 5 med lite grejer och sen måste jag lägga mig och blunda en stund.

Ha en skön torsdagskväll <3

 Min lilla 'gris' har fått lämna soffan och ska snart få bli en del av den stora halsduken. Jag ska ta bussen till ICA-Maxi och samtidigt lämna min 10-metersbit till Ritva på Viva Resurs.

På några dagar har en färggrann orm tagit plats i soffan i stället. Så här mycket har jag redan stickat… jag tror jag är lite manisk.

I morse var det några minusgrader och rimfrost på marken. Jag var tidigt ute och njöt av den krispiga luften. Det var alldeles vindstilla och tyst. Magiskt på något sätt. Nu kommer vintern snart och det känns både sorgset och förväntansfullt.

Gräset var stelfruset vid dikeskanten.

Aronians höströda blad var fint rimfrostkantade.

Men här tänkte jag börja sjunga ‘Sov du lilla videung…’

Den sköna känslan fanns kvar när jag kom fram till Hälsocentralen och där förstärktes den ytterligare av allt beröm jag fick av min snälla doktor. Proverna jag tog förra veckan var mycket bra, blodtrycket var perfekt och jag har gått ner i vikt. Vad har du gjort? frågade hon.

Ja, vad har jag gjort? Sen dippen efter rosfebern i vintras har jag slutat äta socker, äter GI-diet, men är inte rädd för bra fett, äter ordentlig mat regelbundet, försöker att inte vända på dygnet, sommaren har varit härlig och jag gör roliga saker.

Att de senaste fem veckorna blev ett bakslag på grund av komplikationerna efter operationen, är bara att beklaga. Doktorn tittade på mitt sår, som nu äntligen verkar läka ihop och berömde mig igen för att jag skött det så fint. Däremot tyckte hon att jag inte skulle tänka på vattengympa den här terminen, bara för att undvika ev. infektioner. Suck!

När jag kom hem budade jag hem ett jättefint scrapbookingalbum i vintagestil på Tradera. I det ska jag ha mina layouter med gamla fotografier. Det blev inte billigt , men jag tyckte jag var värd ett vackert och lite ovanligt album.

“Glädje i ditt inre är bättre än rikedom.”
(Isländskt ordspråk)

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Återigen en vacker höstdag, om än lite kylig. Jag hoppas att det blir några till, för nu har jag börjat cykla igen. Så underbart skönt att kunna röra på sig någorlunda obehindrat. I dag for jag till Willy:s och storhandlade och tog sedan den ‘långa’ vägen hem och njöt i fulla drag.

Såret på vristen är inte läkt, men det besvärar mig inte nämnvärt. Det får ta sin tid. Om ett par veckor har jag tid hos min doktor på hälsocentralen och då kan hon få titta på det om hon vill. Däremot kände jag i morse att jag börjar få ont i höften av att sitta på sängen med böjt knä och utåtroterat ben när jag lägger om det, så jag måste hitta en bättre ställning. Kanske helt enkelt stå upp med foten på en stol.

I går hade vi höststädningsdag i vårt bostadsområde. Jag gjorde inte så mycket. Först sopade jag rent framför alla fyra dörrar i vår ingång och sen krattade jag ihop lite löv på gräsmattan. Hur ska man egentligen kratta löv utan att få ont i alla revbensfästen? Finns det någon bra teknik?

I gräset hittade jag denna fina.

En överlevare.

Sen gick jag till komposten med mina stora krukor från balkongen och där låg fler överlevare.

“Må du leva alla dagar av ditt liv!”
(Jonathan Swift)

Ha en skön måndagskväll <3

Jag gör ofta ingefärsvatten som jag blandar med eget bubbelvatten och dricker som måltidsdryck eller som törstsläckare.

Jag kokar upp ca 1,5 liter vatten och häller det över några bitar färsk ingefära.

Så får det stå och svalna och sedan silar jag vattnet i en kanna som jag ställer i kylskåpet. Man kan tillsätta lite citron, honung eller Agavesirap.

Ingefära är bra för matsmältningen och kan användas mot illamående. Då gör man te på lite riven färsk ingefära. Ingefärste fungerar också slemlösande och värmande om man är förkyld.

Ingefära har också antiinflammatoriska egenskaper och sägs vara bra för bl.a. ledbesvär.

Har man misslyckats med att sluta snusa, kan man prova med en bit ingefära under läppen i stället. Det svider lika gott som snuset. Nikotinbegäret lär försvinna, men risken är att man blir beroende av ingefära i stället.

Man kan odla ingefära i kruka. Då låter man den ligga tills den får små gröna ’ögon’ och planterar sen i jord så att halva biten ligger ovan jorden. Ställ varmt och vattna. Skotten doftar av ingefära. Jag har aldrig provat att plantera, men det skulle kanske vara kul att se vad det blir.

“Varje hjärta har sin hemlighet.”
(Österländskt ordspråk)

Ha en trevlig lördagskväll <3

Gillar ni aubergin, tomat och mozzarella? Jag memorerade ett recept i en tidning jag läste i väntrummet på vårdcentralen.

Man behöver en medelstor aubergine, några tomater och en mozzarellaboll.
Skär auberginen i skivor, lägg dem i en ugnsform och ringla olivolja över. Kör 5 minuter i 225- gradig ugn. Vänd på skivorna och kör 5 minuter till.
Varva sen aubergin med skivor av tomat och mozzarella, krydda med ex oregano och ringla rikligt med olivolja över. Grädda 20 minuter i 225 grader.

Jag minns inte hur det var med saltet, men jag strödde flingsalt över den färdiga rätten, eftersom auberginen gärna vattnar sig av salt. Det bildas ändå tillräckligt med vätska då mozzarellan smälter och auberginen gottar sig i olivoljan. Vill man ha mera ost, kan man strö riven mozzarella över.

Jag älskar den här gratängen. Aubergine är en kalorifattig grönsak, men man får ta ganska mycket olivolja, eftersom den suger upp mycket vätska. Mmm, det smakar Grekland.

I går var jag på en mycket bra föreläsning om artros. Alla leder kan drabbas av artros, vilket betyder att brosket i lederna förstörs och förorsakar stor smärta. Jag har ju opererat min ena tumbasled, den allra vanligaste leden som drabbas hos kvinnor. Jag fick nytt ‘brosk’ med hjälp av en sena som rullades ihop och placerades i leden. Det man mest pratar om är artros i höfter och knän och där kan man operera in en konstgjord led i stället för den förstörda.

Ha en skön torsdagskväll <3

I dag har jag varit olovligt klantig. Det lilla locket till vattenbehållaren på ångstrykjärnet lossnade från sitt fäste och när jag skulle klämma tillbaka det tog jag tag i den heta stryksulan med hela vänster hand. Jag skulle ju bara hålla emot. Jag fick avbryta strykandet och satt sedan med handen i en bunke kallt vatten en god stund. Tre fingrar har brännmärken efter strykjärnskanten, de värker lite, men skadan är knappast djup.

Sen skulle jag fara och klippa mig hos Anders. Jag hade gott om tid, så jag åkte en hållplats för långt för att få en promenad i den friska luften. När jag började gå kom jag på att jag ju inte ska gå så mycket. Det är en sak att tassa omkring här hemma eller masa sig till busshållplatsen eller tvättstugan, men att ta ut stegen är fortfarande förenat med viss smärta. Foten roterar inåt och jag går mera på ytterkanten.

Men jag blev fin i håret och upplivad av Anders prat. Han påminde mig om den gamla konsten att lägga kålblad på sår som inte vill läka… och så påstod han att han kunde känna att det skulle komma lite s.n.ö. Vi får väl se.

Med hjärnan full av må-bra-hormoner (den bästa smärtlindringen) gick jag sedan i rask takt hela vägen in till centrum. På ICA bestämde jag att jag var värd lite fredagsmys, ett paket svenska jordgubbar.

Handen värker, fotleden värker… jag är jättenöjd med håret och jordgubbarna är söta och goda. Plus minus noll, med andra ord.

Dagens höstbild:

Ha en mysig fredagskväll <3

Ungefär så här kändes det då:

PÅ AKUTEN

Du måste sluta prata,
säger hon.
Du måste vara tyst en stund,
blodtrycksmätaren blir förvirrad.

Du måste sluta prata,
säger han.
Du måste vara tyst en stund,
stetoskopet kan inte höra.

Apparater registrerar
kroppstemperatur,
blodtryck,
blodvärden,
blodsocker,
hjärtklappning,
lungrossel.

Blödningen stoppas,
såret läggs om.
Mediciner sprutas
in i blodet.

Febern dalar,
pulsen sjunker,
blodet stillar.
Apparater meddelar:
pat. klar för hemfärd.

Apparater registrerar
inte
hur jag e.g.e.n.t.l.i.g.e.n mår.
Det ville jag berätta,
när jag inte fick prata,
när jag ombads vara tyst.

Vårdcentralen i dag och ännu en ny distriktssköterska. Vi tog de sista stygnen. Det rinner fortfarande lite sårvätska ur såret, men jag ville ta stygnen och häfta ihop med ‘strips’ i stället. Sen sa jag att jag sköter bandagerandet själv och ringer om något tillstöter.

Det kändes som ett stort steg i rätt riktning och nu är det rakt fram som gäller.

Dagens höstbild:

Ha en fin måndagskväll <3

I går var en bra dag. Jag var på vårdcentralen och tog stygnen på två sår. Det tredje får vi avvakta med.

Jag hade blivit ombokad till en ny distriktssköterska, som knappt visste vad hon skulle göra. Hon tittade på det tredje såret och frågade vad man hade planerat för det. “Ingenting“, sa jag, “vi får väl vänta på att det läker och då får jag väl be om hjälp att ta stygnen. Eller jag kan kanske ta dem själv… jag lägger ju om det själv varje dag.” Hon såg lite frågande på mig, men det är precis så jag känner, att det inte finns någon planering, utan det är jag själv som måste ta hand om allt. Egentligen tycker jag kirurgen skulle ta hand om det de påbörjat. Nu får de inte ens en rapport, eftersom såret inte är infekterat.
Jag fick en ny tid på måndag.

Sen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshopen igen, för jag hade sett en stämpel jag blev sugen på. Jag köpte också en vit låda, som ser ut som en bok och fick jättefina tips av en av tjejerna hur jag kunde altra den. Hon hade nämligen gjort det i vintagestil och skulle ha gamla foton i den. Jag tänkte genast på en julklapp till en viss liten tjej.

I dag är jag så där trött igen. Jag hade ett paket liggande på posten på COOP och eftersom jag inte ska anstränga benet så tog jag bussen en kringelkrok via stan. Det är helt Ok, jag har gott om tid. Sen tog jag bussen till Hermelinvägen, promenerade därifrån hit hem, stod och pratade en stund på gården med min trevliga granne och var alldeles matt och yr när jag kom in. Men jag ska inte klaga, jag har inte ont och jag kan gå.

På lördag är det pysselträff med Häxorna och medlemsmöte. Jag har precis meddelat min pysselkompis som brukar hämta mig med sin bil, att jag kommer en stund lite senare på dagen. Bussen stannar precis utanför skolan där vi ska vara. Jag känner inte för att sitta hela dagen, men vill gärna vara med på mötet.

Dagens höstbild. Min blick drogs främst till den matchande lilla röda cykeln.

Ha en fin torsdagskväll <3

Jag kan gå! I går kväll släppte staset bak i vaden och jag kunde böja foten som vanligt. Visserligen haltar jag lite, men de fyra kryckkäpparna som placerats strategiskt i lägenheten, får nu dra sig tillbaka in i garderoben igen.

I dag har vi haft den finaste höstdagen hittills med sol och friska (inte kalla) vindar. Min första tanke var en långpromenad och det sög till av längtan efter en cykeltur, men jag gjorde en liten utflykt till ICA Gourmet med bussen i stället. Dels för att komma ut och dels för att jag börjar bli trött på min präktiga mat i frysen och blev sugen på rostbiff och potatissallad och ICA:s egen råkostsallad.

Busshållplatsen är precis utanför mitt hus och när jag stiger av vid Renmarkstorget är ICA faktiskt min ’närmaste’ matbutik, det lärde jag mig när jag hade rosfeber förra gången. På vägen dit finns Kronans Droghandel och Indiska och brevlådan ligger alldeles intill. Allt man behöver. Jag postade mina räkningar, till och med betalningen för vattengympan i höst, för jag är en optimist.

Snacka om starka höstfärger på hela gaveln till apotekshuset. Så bländande vackert i solskenet.

Efter den lilla utflykten blev jag jättetrött. Jag är lite yr och matt hela tiden, troligen av den starka antibiotikan, så det blev soffan resten av dagen. Det känns som det pågår ett krig i min kropp och jag har bestämt mig för att vara lyhörd.

Dagens ord i Vk:
“Förlorade illusioner är
funna sanningar.”
(Multatuli)

Ha en skön tisdagskväll <3

En dag i taget är det som gäller nu och det går framåt, sakta men säkert. I natt har jag sovit mycket oroligt och svettats så jag fick gå upp och byta nattlinne. Jag drömde att jag var hemma i huset i Finland (som inte längre finns) och med i drömmen var min mamma och Johanna som liten flicka. Det är en återkommande dröm och jag vet att alla tre personer representerar delar av mig och mitt liv.

I morse kändes det som att dåliga energier lämnat min kropp och att det nu finns mer utrymme för god energi för läkning. Så nu gäller tålamod och en dag i taget.

Det var besök på vårdcentralen i dag. Under helgen har jag plåstrat om mitt ben själv och det ser mycket bättre ut nu. Ingen infektion i själva såret. På onsdag ska vi ta stygnen på de två andra såren och sen får vi avvakta.

Efter besöket tog jag bussen ner på stan. När jag stod på busshållplatsen tittade solen fram och de gula löven på björken på andra sidan vägen lyste som guld.
 

Förr hade jag gått in på Sega Råttan och tröstköpt lite godis och läsk, men nu när jag har slutat med sånt, tröstköper jag gärna pysselgrejer eller tidningar. I dag sprang jag på en ny svensk scrapbooktidning, Inzpira och den verkar riktigt bra. Det är scrapbooking och annat pyssel, tips vad man kan göra med loppisfynd, fotografering, mat- och bakrecept m.m. Allt möjligt för oss “vardagskonstnärer”. Den tidningen kommer jag nog att köpa fler gånger.

För övrigt håller jag på och läser två böcker parallellt: Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström och Det goda inom dig, en roman av Linda Olsson. Kommer ev. med recensioner senare.

I går eftermiddag såg jag Brokeback Mountain på TV för tredje gången. En film som föder många tankar och känslor. I går funderade jag mycket över kvinnorna i filmen och deras liv.

Nu ska jag smyga ut i mina pyjamasbyxor med de rödklädda nallarna och se om det finns något spännande i brevlådan.

Ha en fin måndag <3

Jag fattar inte varför det alltid blir så akut, akut för mig. Plötsligt har jag hamnat i den onda cirkeln att fara hit och dit igen.

I går låg jag på soffan och tittade ut genom mina stora fönster. Regnet smattrade skönt mot rutorna, omväxlande med vackra ögonblick av uppehåll och fantastiskt ljus på himlen… ibland till och med en sekunds sol på trätopparna. Sen regn igen.

Exet kom, han gick och handlade och passade upp mig där jag låg. Mot kvällen fick jag frossa och hög feber, hjärtklappning och ett av såren nere på vristen började tokblöda. Sjukvårdsupplysningen skickade mig till akuten.
Där fick jag en annan sorts antibiotika intravenöst och nytt recept på den starkare sorten. Såret blödde, men var inte infekterat. Febern gick ner och jag sov ganska bra på natten.

I dag hade jag en tid på vårdcentralen för att lägga om såren och jag bokade en taxi till 12.30. När jag stod och gjorde mig i ordning såg jag plötsligt en blodpöl på min vita matta. Ooops, jag hade blött igenom det vattentäta bandaget. Jag väntade inte till 12.30, utan ringde taxi och sa att de måste komma NU. Sen knöt jag en röd snusnäsduk hårt runt min vrist och for iväg.

Jag fick träffa en annan distriktssköterska och en doktor och det verkar som att det är en ansamling av sårvätska som vill ut. Vi klämde en hel del.
Jag fick med mig en massa tjocka förband, så jag kan byta hemma i helgen och sen har jag tid måndag morgon för kontroll.

Tur att jag har kommit upp i frikort inom sjukvården, men det blir en del taxiresor och den senaste medicinen var inte billig.

Nu får vi hoppas att den nya antibiotikan hjälper och att jag inte får någon febertopp i helgen. Jag tror de börjar bli less på mig på sjukvårdsupplysningen. Själva rosfebern har nog nått sin topp nu. (peppar, peppar, ta i trä).

Jag har tålamod, men de uttrycksfulla finska svordomarna har kommit väl till pass de senaste dagarna. Nog klagat.

Ha en mysig fredagskväll <3

Gårdagen ligger fortfarande som en blöt, grå filt över mitt huvud och jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna trycka på delete-knappen.
Jag kände igen symptomen… frossa, feber och en vansinnig värk bak i underbenet. R.o.s.f.e.b.e.r!

Allt var ju så bra. I lördags bytte jag förbanden på underbenet och allt såg rent och fint ut. Jag har klarat mig med Alvedon, fast i förgår natt ångrade jag att jag inte hämtat ut de starkare värkmedicinerna. Jag trodde att de kritiska dagarna var över.

Det blev vårdcentralen (på kryckor)… upp till NUS på ultraljud för att utesluta blodpropp…till apoteket för penicillin och starkare värktabletter och sedan låg jag i dvala på soffan hela kvällen.
Den här gången sitter det på baksidan av benet och jag kan inte böja foten för det känns som att hälsenanan och vadmuskeln ligger i ständig kramp.

Nu kanske ni får mer information än ni vill ha, men jag är så fruktansvärt BESVIKEN. Jag skulle ju göra den här operationen för att undvika just det här. Det verkar som att jag inte har tillräckligt med immunförsvar för mina egna hudbakterier.

I morgon ska jag till vårdcentralen för att få hjälp att byta bandagen och på onsdag är det planerat att ta stygnen. Håll tummarna att det inte trasslar till sig alltför mycket!

I eftermiddag kommer exet hit på väg från Finland till Stockholm. Han har som vanligt en massa egna aktiviteter, men det känns tryggt att ha någon annan i lägenheten några nätter. Jag är inte så kaxig just nu.
Känner mig lite så här. Snälla, kläm inte för hårt:

Ha en skön torsdag <3

I dag var jag på vårdcentralen och träffade en ny distriktssköterska. “Det ser bara fint ut…”, sa han och kände försiktigt på mitt dallriga, gropiga, mörklila lår, “men det kommer att vara fult länge, länge.” Den unga sjuksköterskestudentskan och jag tittade på varandra, för det lät lite motsägelsefullt. Där stod jag i all min skröplighet och han tyckte det såg ‘fint’ ut.

Det är ett hiskeligt blåmärke jag har från ljumsken, ner på insidan av låret ända till knävecket. Just nu är det mörklila, men snart kommer det att bli kräkgrönt och smutsgult. För övrigt är allt som det ska och i dag infann sig den stora tröttheten. Den här veckan ska jag ta det lugnt och vila både kropp och själ.

Efter besöket på vårdcentralen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshoppen för att köpa lite pysselgrejer. Jag ska göra ett födelsedagskort till en speciell person och hittade både papper och dekorationer. Kul att hitta något man tycker passar.

Det var underbart höstväder i dag, så jag gick omkring lite i jakt på höstfärger att fotografera. Det verkar som att den här hösten inte blir lika färgsprakande som fjolårets.

Lite rött på rönnen.

Röda toppar på buskarna.

Och så mina älskade paradisäpplen.

 

Ha en bra måndagskväll <3

Det blev en tur till akuten igår kväll.

Kirurgen som opererade mig ringde på eftermiddagen för att höra hur jag mådde. Jag mådde ju bra, förutom det stora blåmärket i ljumsken. Han stressade upp mig med en massa frågor om hur det såg ut och kändes och sa att om det blir större eller ändrar karaktär, så skulle jag åka in till akuten för att kolla att det inte är en djupare blödning, som kan förorsaka infektion.
Sen ringde jag vårdcentralen och bokade en tid hos distriktssköterskan på måndag för att få hjälp att byta bandaget i ljumsken. Sköterskan jag pratade med sa också att jag skulle åka till akuten om det bara blev yttepytte värre.

Mot kvällen blev blåmärket större och fläckvis mörkare och då blev jag superstressad och tänkte att jag får väl fara i väg för att kolla det. Men först måste man ju ringa sjukvårdsupplysningen, så jag ringde 1177, presenterade mig och sa “Jag ska be att få åka in till akuten”. Det fick jag och jag fick till och med åka sjuktaxi in.

Det var ingen större fara. Det är en ytlig blödning, som rinner neråt på benet och bakåt på insidan på låret när jag sitter. Helt onödigt var inte besöket, för när läkaren lämnade rummet sa han till sin kandidat “Så bra, nu fick du se det också”.

I natt har jag haft mer ont i halsen, så jag är nog förkyld i alla fall. Jag bestämde mig för att åka ner på stan till apoteket och köpa halstabletter och hostmedicin mellan två bussar. Jag är fortfarande lite speedad och rastlös efter narkosen och allt smärtstillande de pumpade i mig, så det kändes skönt att göra en liten utflykt i det fina höstvädret. Efter apoteket tänkte jag hinna ta en sväng på Bondens Marknad, men jag blev så trött, så jag snurrade runt i centrum i stället.

Det var gatukonstfestival på gång och utanför Folkets Hus stod en buss med graffitimålningar.

Jag gillar graffiti, men den här sorten är kanske inte riktigt min smak.

Johanna tog en massa fina kort på graffiti i Bronx, New York för en hel del år sedan. Jag ska se efter om de finns här hemma och scrappa ett par layouter till hennes album. Jag har börjat med mitt andra album till henne nu.

Ha en skön lördag <3

På fötterna i dag.

Svart knästödstrumpa och vit lårlång kompressionsstrumpa med ett ‘inspektionshål’. Vad är det man ska inspektera? Tårna, tror jag.

I morse inspekterade jag min kropp i dagsljuset. Jag har ett maffigt blåmärke i ljumsken där kirurgen gått in och en något udda halvsidesrakning. Ingen värk med Alvedon, bara ömt i hela benet.

Däremot har jag blivit förkyld, tror jag. När jag vaknade efter narkosen hade jag ont i halsen, vilket jag skyllde på intubationsröret de kört ner. När jag kom hem började jag nysa så häftigt att jag höll på att falla omkull. Jag nös och snorade och tårarna rann hela kvällen. Värst var det i vänster näsborre där jag hade haft syrgasen med en skumgummipropp instoppad. Eftersom jag inte hade känt av någon förkylning på morgonen, var jag mera inne på att det var en allergisk reaktion.

I dag har jag fortfarande lite ont i halsen, skavsår på insidan av läppen och har fått ett par nysattacker. Vi får väl se hur det utvecklas.

Det blir en lugn helg. I dag skiner solen och jag har tänkt mig en mysig lässtund i mitt soliga sovrum på eftermiddagen. Kanske en liten slummer också.

Så här fin var fullmånen bakom de höga träden i onsdags då vi kom ut från akvarellmålningen.

Ha en mysig fredagskväll <3

Hemma och allt har gått bra. Har fikat, vilat och sitter nu upppallad i soffan med lilldatorn på en kudde i famnen.

Op. gick bra… jag somnade med glasögonen på och vaknade med dem på. Vilken service! Jag blev uppassad som en prinsessa, en hoprullad värmedyna under nacken och en kudde under knäna på op.bordet och ett uppvärmt lakan efteråt när jag frös. Benet känns tills vidare bra och jag är himla glad att det är gjort. Det var nödvändigt.

I går kväll var jag på höstens första akvarellmålning. En mycket lämplig distraktion kvällen före op. Det verkar som att vi ska måla landskap denna termin. Vi tränade på träd, vått i vått. Visste ni att det är mellanrummen mellan stammarna som gör bilden, inte de enskilda trädkronorna? Kronorna kan gärna flyta ihop.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det var helt underbart på vattengympan i går. Samma lyckorush som alltid for genom hela kroppen när jag gick ner i det varma vattnet. Dagsljuset föll bakifrån och kisade man lite såg vattnet så där medelhavsturkost och fräscht ut.
Tyvärr får jag vänta några veckor till nästa gång, för i går kom kallelsen till operation nästa torsdag. Redan på måndag morgon ska jag på EKG, blodprover och möte med narkosläkaren. Jag vet inte om det blir ryggbedövning, eller lokalbedövning + en liten slummer. Jag skulle nästan föredra det senare.

Jag hann bli lite nervös, men det här är något jag måste göra och lika bra att det blir gjort innan det blir halt ute. I morse började jag tänka att jag kanske skulle städa undan på balkongen före operationen, för det kan ju snöa redan i början på oktober, men mina blommor är inte färdiga med sommaren än. De blommar för fullt… chokladblomman vajar med nya blommor och minirosen förändras från dag till dag. Nu har den format ett litet hjärta i mitten.

Ser ni det? Ett litet hjärta av tacksamhet… eller ett öra för lyhördhet. Man ser vad man vill se. Jag inbillar mig att den trivs på mitt balkongbord.

Gårdagens gissa-bild var förstås ett ‘björköga’. Ett ovanligt uttrycksfullt öga. Jag blev alldeles hänförd när jag såg det.

Ha en mysig fredagskväll <3

Man brukar säga att om man förlorar ett sinne, så kompenserar man det genom att utveckla något annat. Det är säkert så på längre sikt, men kortsiktigt verkar det som att ett dåligt fungerande sinne även försämrar de andra. Salvan jag petar in i mina ögon gör att jag ser dimmigt och det verkar som att jag även hör sämre. Jag blir fumlig i händerna och ostadig i gången. Jag hoppas att mina grannar inte tror att jag börjat med dåligt leverne så här på ålderns höst, när de ser mig ragla över gården till tvättstugan.

Om några dagar hoppas jag att det blir bättre, för det här är verkligen irriterande. Uttrycket “Att vara vid sina sinnens fulla bruk” har fått en helt NY innebörd för mig.

Jag försöker leva som vanligt och hade ju en trevlig dag på Nolia-mässan i går. I dag for jag ner på Bondens marknad och plockade ihop en hel kasse med fina ekologiskt odlade grönsaker.

Mangold, broccoli, en stor squash, små rödbetor, gula och orange morötter och frilandsgurkor.

Sen gick jag till Rådhustorget och köpte körsbär och aprikoser och på väg till bussen sprang jag in på Tehörnan och köpte rött te med jordgubb- och vaniljsmak. Det är så himla gott och sött. Tillsammans med gårdagens inköp, har jag nu kylen full med godsaker. Det går ingen nöd på mig inte.

Blev lite beklämd dock, när jag såg min kompis. Trodde först det var måsskit, men det hade varit omöjligt, så någon/några har haft kul på hans bekostnad. Så respektlöst!

Ha en trevlig lördagskväll <3

I morse var även vänsterögat inflammerat och när jag tittade närmare på det i förstoringsspegeln, såg jag något som fick mig att direkt fara upp på ögonmottagningen.

Sköterskan som tog emot mig var lite sur för att jag inte ringt först och menade att vårdcentralen också kan skriva ut starkare salvor. Doktorn var däremot trevlig och glad att jag kom, för han hade en kandidat som han nu kunde visa ett ärr efter en läkt gammal keratit i mitt högra öga och en aktiv marginal keratit i det vänstra. Det var det jag hade sett. Jag behövde alltså salva med både penicillin och milt bakteriedödande. Om jag inte blir bättre på några dagar MÅSTE jag komma tillbaka, sa han.

Jag har haft mycket besvär med mina ögon och lärt mig att jag måste söka hjälp snabbt, så jag är himla glad att min magkänsla sa att jag skulle åka upp på mottagningen. Där finns allt samlat i min journal och jourläkarna har ofta kandidater som är extremt noggranna.

När jag kom hem upptäckte jag denna installation i hallen. Fingervantarna, som jag tvättade i går, på tork.

Om någon av de här bilderna skulle finnas i ett korsord, skulle lösenordet bli: FINGERVISNING.

Jag hade planerat ett besök på Nolia-mässan i morgon, men får antagligen skjuta upp det ett par dagar tills världen blir lite mindre suddig. Eftersom det för tillfället känns bäst att blunda, tar jag en bloggpaus på ett par dagar.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Nu har jag identifierat den, min mest allergiframkallande fiende: Gråbon.

För flera år sedan gjorde jag ett allergitest och fick reda på att förutom häst, hund, katt och björk, var jag allra mest allergisk mot Gråbo. Jag fick veta att det är ett oansenligt ogräs, som blommar i juli. Visst stämmer det att jag får mest besvär så här mitt i sommaren, men jag har aldrig sett själva växten.
Ett ogräs som heter Gråbo har jag tänkt mig som något som växer nära marken inne i gräset, litet och grått. Som en elak liten tistel.

För ett par veckor sedan träffade jag en kvinna från vattengympan på Coop och hon nämnde att hon sett att Gråbon börjat blomma. Hon kände också besvär från den. Då tänkte jag att jag måste ju ta reda på hur den ser ut och tittade i min Flora. Hoppsan, ett högt gräs med små röda blommor.

I dag såg jag ju den och den växer överallt bredvid cykelvägarna. Den blandar sig med de höga grässorterna och blommorna är pyttesmå. Absolut ingen fotogenisk växt.

Tänk att en så liten blomma kan ge många människor så stora besvär.

Läs gärna Marcus Birros starka krönika i gårdagens Expressen.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2511019/marcus-birro-jag-tycker-massmordaren-fortjanar-att-do

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I går sov jag nästan hela dagen. Lördagens stora trötthet visade sig vara en begynnande urinvägsinfektion. För min del 10 år sedan sist, så jag är lyckligt lottad jämfört med många andra kvinnor.

På måndag kväll ringde jag till Sjukvårdsupplysningen för att kolla var jag kunde få hjälp. Sköterskan jag pratade med upplyste mig om att om jag inte har feber anses det inte vara akut om man bara… och så nämnde hon mina besvär i mycket nedlåtande ordalag. Som om hon visste hur besvärligt jag hade det!

I går morse ringde jag då min Vårdcentral och fick komma nästan direkt och till min egen doktor till och med. Ett akutbesök på Vårdcentralen betyder max 10 minuter och inget snack om något annat än det akuta man söker för. Min doktor är alltid vänlig, men jag vet när hon är stressad, för då ler hon inte. Jag har fått för mig att hon tänker att om hon ler, så lockar hon mig att prata mer. På tre minuter ställde jag själv min diagnos, hon tog mitt blodtryck, vilket var perfekt och skrev sedan ut medicin. Tack och adjö. När jag kom hem tog jag min medicin och kröp ner i sängen igen och sov.

Jag vet inte om det är medicinen eller händelserna i Norge som väckt djupa rädslor, men i natt drömde jag alla återkommande mardrömmar på en gång. Jag hamnade på en resa med okänt mål … jag hittade ingen användbar toalett …när jag till slut hittade en, kom det en massa människor in i rummet och störde mig… och det värsta av allt: jag blev bestulen på både handväska och handbagage, vilket betydde inget ID-kort! Jag har haft mycket att tänka på idag.

Den stora tröttheten finns kvar, men jag mår mycket bättre nu.

Ha en fin onsdagskväll <3

Björkarna iklär sig sina gröna kjolar och jag nyser och snörvlar. Det har varit lugnt några dagar, men i går var det mycket björkpollen i luften och det skall vists bli mycket i vår, läste jag någonstans.

‘Det är bara att stå ut’, tänker jag, ‘och se till att jag suger i mig lite Bricanyl om det börjar pipa i bröstet.’ Sen tittar jag mig i spegeln och ser att jag är svullen runt ögonen, nästan så att jag har ödem under och funderar om jag ändå skulle ta en histamintablett eller två. Fast det är kanske för sent nu.
Jag tycker att det är besvärligt att veta om man ska proppa i sig tabletter hela tiden eller bara när det är som värst? Eller när man ser så anskrämlig ut att man måste göra något av hänsyn till sina medmänniskor?

I kväll när jag gick till vattengympan, var alla änderna borta från dammen vid terapibadet. På flera ställen runt dammen hade dessa arga skyltar kommit upp.

Jag erinrar mig att det har varit ovanligt mycket skränande fiskmåsar som konkurrerat om brödbitarna de senaste veckorna. Änderna blev färre och fiskmåsarna fler. Jag tänkte att änderna hade tagit sin tillflykt till dammen lite längre bort för att få vara i fred. Nu är det kanske så att änderna är flyttade eftersom man matade dem så mycket och det drog till sig alla fiskmåsar. Jag hoppas verkligen att änderna kommer tillbaka.

Dagens felläsning i tidningen: Säljes: Fjäderhav och en liten bild på ett trassel av ståltråd. Var ju tvungen att titta närmare och det var visst en “Äldre fjäderharv för traktor med trepunktslyft.”

Nu ösregnar det ute.

God Natt mina vänner <3

Pang, bom… och så fick vi sommarvärme! Jackan for av direkt jag ställde mig i busskuren.

I dag har jag varit på Hjärt- och kärlkirurgin på NUS och träffat den trevligaste läkaren. Det tycker jag inte bara för att han var tvungen att försäkra sig om att jag verkligen var pensionär, eftersom han tyckte jag såg så ung ut, utan för att han var lugn, sympatisk och inlyssnande. Mitt hjärta lät bra, blodtrycket var bra och han hittade pulsen överallt där den skulle vara. Japp, jag mår ganska bra nu.

Såren från rosfebern är helt läkta, men eftersom jag hade haft det så besvärligt, så tyckte han att om jag vill, så kan de operera bort den skadade venen (typ åderbråck) i preventivt syfte. Och det vill jag ju. Jag får antagligen vänta till efter sommaren, men det är okej. Det är inget större ingrepp och jag får åka hem samma dag, men doktorn sa att jag måste se till att ha mat hemma och någon att ringa till om jag behöver hjälp, eftersom jag bor ensam. Det var väl omtänksamt? Sa jag att han var trevlig?

I går när jag var ute och cyklade, såg den ena backen med den stora sprickan ut så här. Ta-daa!

Fint va? Ordentligt lagad med asfalt och inte bara ifylld med grus. Jag dristade mig att åka mitt på och det gick hur fint som helst. Bra där, Umeå kommun!

Ha en fin måndagskväll <3

För ungefär en månad sedan skrev jag att jag läst i tidningen att pensionärer skulle få åka med ungdomspris på lokalbussen. Det skulle träda i kraft när den nya tidtabellen skulle komma. Jag har inte kvar tidningen och är inte hundra på ordalydelsen i notisen, men som jag förstod det var beslutet taget.

Nu blev det inte så. Den nya tidtabellen för våren och sommaren började gälla i dag och i den finns inte pensionärer nämnda i prislistan. Senast jag laddade mitt kort på bussen frågade jag busschauffören om det blir ungdomspris nästa gång jag laddar. Que? Han förstod ingenting. Då ringde jag till Ultras kundtjänst och frågade hur det var. Kvinnan jag pratade med drog på svaret och sa sen “Ja, det pratades om det, men det blev inte så”. “Nähä”, sa jag, “blir det ett senare beslut, kanske?” Det kunde hon inte säga något om. På hennes tonfall och korta och bestämda svar förstod jag att det var något hon visste, som hon inte kunde säga. Mycket mystiskt. Är det någon som ha inside information om vad som hänt? Jag anar en oenighet mellan kommunen och bussbolaget.

I dag har jag stigit upp mitt i natten (kl 06.30) för att på fastande mage ta en tidig buss till labbet på sjukhuset. Jag var ju och undersökte mitt ben i onsdags och redan på fredag fick jag en kallelse till kärlkirurgen, samt en remiss för att ta en massa prover innan.
Det gick smidigare än jag förväntat och jag var hemma redan kl 09.00. Efter frukosten somnade jag förstås och har sovit i stort hela dagen. Det blev en sån där trött-dag i dag. Det är så himla lätt att hamna i obalans.

I morgon är jag garanterat pigg och har en hel dag utan något inplanerat framför mig.

Ha en skön måndagskväll <3

I dag blir det ett kort inlägg, för jag har fått så himla ont i min högra handled vid tumbasen, på grund av de senaste dagarnas cykelturer. Knäna och den opererade tummen på vänster hand håller bra, men artrosen i tumleden på höger hand ger sig till känna när jag greppar cykelns handtag och lutar mig framåt mot styret. Jag har en hård knut på insidan av handleden och det gör ONT när jag vrider på handen.
Jag hittade ett handledsstöd för höger hand i min byrålåda, så nu ska jag ‘vila’ handen ett par dar. Jag hade tänkt cykla till akvarellmålningen i kväll, men det blir nog buss och promenad hem i stället. Det blir akvarellmålning med stel handled. Självporträtt dessutom.

Dagens tips till alla som känner för att pimpa sin bil: Ögonfransar till bilen.

Finns att köpa på Carlashes.com. Bilden är ur dagens Vk-bilaga Bil & Bostad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Senast jag var hos min doktor på Vårdcentralen bestämde hon att vi skulle ta lite olika prover, för att se hur jag egentligen mår. I dag hade jag då tid på labbet på Vårdcentralen. Blodtrycket är alldeles för högt och jag köper inte längre att medeltalet på dygnsmätningen jag gjorde var bra. Min doktor ska ringa i morgon och då ska jag prata allvar med henne.

Sen skulle sköterskan ta tre rör blod. Efter ett rör drog hon ut nålen och i samma stund hajade vi båda två till. Oops, hon hade suttit i andra tankar och höll nästan på att bryta ihop framför mig. “Jag får skämmas”, sa hon. Jag tyckte inte det var så farligt, för jag är ju själv väldigt tankspridd, men jag förstod ju att hon tyckte det var lite pinsamt. Turligt nog så är jag ‘lättstucken’, så det var inga problem att sätta en ny nål lite bredvid och så tog hon ett rör till. När hon drog ut den andra nålen sa jag “Men nu gjorde du det igen!”, för jag hade inte uppfattat att hon hade tagit två rör första gången. Jag trodde hon bara hade tagit ett. Vi var alltså lika yra båda två. Nåja, tillsammans inspekterade vi att det var tre rör och jag smygtittade att det stod mitt namn på alla rören.

Sen tog jag bussen till posten på Coop och promenerade hem därifrån i det vackra vädret. Jag var hemma ungefär den tid jag vanligtvis brukar vara färdig att gå ut. Så det har varit en låång dag idag.

I går när vi åt rödbetssoppan spillde jag tre gånger på min tröja. Inget ovanligt, jag spiller alltid på mig när jag äter. I dag skulle jag äta överbliven soppa till lunch och garderade mig med en handduk instoppad i halslinningen. Tror ni jag spillde? INGENTING. Men sen, när jag skulle äta en blodapelsin i efterrätt och satte tänderna i den första klyftan, sprutade det röd apelsinsaft över hela tröjan. Tror ni jag hade tagit av mig handduken? JAVISST.

På väg till bussen i morse sprang jag förbi dessa två skyltar. Eftersom de stod så nära varandra, fick jag en lustig association.

SE UPP! Lekande barn. 

Ni ser hur vackert vädret var i dag. Hela den där långa cykelvägen gick jag till busshållplatsen på Hermelinvägen. (Den är inte så lång som den ser ut.)

Ha en skön måndagskväll <3

För en kort stund i dag snöade det. Men bara för en kort stund.

Tillräckligt länge dock för att göra mig lite deprimerad. Nu räcker det, tack!

Jag blev inte godkänd hos tandläkaren i går. Det blir en gång till. Jag tänkte att jag inte skulle låtsas om att tanden var lite, lite öm, men tandläkaren avslöjade mig och jag blev tvungen att erkänna att jag egentligen haft väldigt ont igen i käkleden och hela överkäken.
“Varför ringde du inte med detsamma?” frågade han lite irriterat.
“Jamen, det brukar gå över och jag hade ju en tid”, sa jag, fast jag tänkte att jag minsann sett hans fullbokade tidbok och ville ju inte vara till besvär.
Han berättade att den sjätte tanden är den som spelar störst roll i balansen i bettet och att han nyligen gjort en likadan krona på en annan kvinna som fick justera tanden fyra gånger innan det blev bra. Sen slipade han uppe och nere och på bettskenan tills det kändes bra. Och ja, det blev en skillnad.
Nästa onsdag ska jag dit igen och sen får det vara nog.

I dag var jag en sväng på Coop och där såg jag en liten flicka som satt i kundvagnen och 'pratade i telefon' med shop-express grejen. Hon var så himla söt, höll grejen tätt vid örat och ropade “Hallå, hallå… kommer du snart… hallå pappa…” Mamman gick och pratade med någon annan i sin mobil. De två var helt i var sin lilla värld.
På hemvägen såg jag en liten rund metallsak på marken och plockade upp den. Den hamnade i en av mina scraplådor.

De här fina röda ljuskuporna fick jag på min födelsedag.

Jag ska pimpa dem lite till nästa jul.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dagens Vk kan vi läsa att S-politikern Bernt Andersson, som för två månader sedan utsattes för ett mordförsök på sin egen trappa, ännu inte har fått något beslut från Försäkringskassan angående ersättning under sin sjukskrivning.

Välkommen till verkligheten, Bernt. Att bli livshotande knivskuren är ingen sjukdom, antar jag att Fk säger. Är du inte medvetslös, kan du sitta/ligga vid ditt skrivbord. Så det så.

I går var jag hos tandläkaren igen. Han och jag har träffats ofta på sistone. När jag kom dit, upptäckte jag att jag dragit på mig tröjan bak-och -fram. I Finland säger man att om man har tröjan/skortan felvänd (eg. avig), så är lyckan rättvänd, och det var ett bra tecken, för i går skulle vi borra, borra. Vi har bestämt att göra en krona på den där halva tanden.
Trots att jag gick in på toaletten och snodde tröjan rätt, gick allt bara bra. Jag blev bedövad ända upp i ögat och klarade till och med att sitta 2x3 minuter utan att röra mig med avgjutningsgeggan i munnen.

Sen passade jag på att titta på snöskulpturerna på stan. Årets tema är Umeå 2050.

Skulpturen Time Tunnel fick första pris av en jury i helgen.

Ett fint precisionsarbete. 

Från andra sidan ser Time Tunnel ut så här.

Som en hand som formar fingrarna till gesten ‘Bon!’

Vk:s läsare röstade fram Betula Futurum Preteriti som sin favorit.

En liten unge kryper just igenom. Jag var lite irriterad på att föräldrarna lät sina barn springa och krypa ut och in i konstverket, för det milda vädret har gjort snön porös, så det finns risk för att skulpturerna förstörs.

Betula betyder björk och Futurum Preteriti är tidsformen ‘det förflutnas framtid’, alltså när man berättar om något som skall ske i förfluten tid (skulle…)
Skall detta då föreställa björkarnas stad Umeå, år 2050, som ett resultat av dagens planering? 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I morgon ska häxorna träffas och scrappa och jag får inviga mitt senaste verktyg, som jag fyndade för en Selma på Kupan.
En riktigt stabil skärapparat.

Jag kunde ju inte bedöma i vilket skick den var förrän jag kom hem och det visade sig att den är i skick som ny. Ett riktigt fynd alltså.

En bra skärapparat är ett av de viktigaste verktygen för en scrappare och den här apparaten har tre funktioner: du vrider på ratten och får ett blad som skär pappret, ett blad som skär med vågig kant och ett blad som inte skär, utan gör ett ‘dike’, så att det blir lättare att vika pappret, ex. när du gör kort.
Den här apparaten är mycket stabilare än den jag redan har, i och med att den har dubbla linjaler.

I dag har jag varit på massage och pratat finska. Det var längesen sist och jag fick en jättefin komplimang i dag när jag kom. Kiitos, kiitos!
Jag berättade om min rosfeber. Jag har nog inte berättat att när jag googlade på det finska ordet för rosfeber, så hamnade jag på en sida med en gammal finsk läkarbok från 1800-talet och där gav man rådet att badda benet med brännvin (paloviinaa). Hujaja, vad det måste svida. Vilken tur ändå att vi har antibiotika i dag.

Sen ringde tandläkaren för att höra hur det gått för mig. Jag sa att det var ok, men han ville ändå att jag skulle komma tillbaka på måndag, för han kände att han inte hunnit bli riktigt färdig med allt slipande. Han hade nämligen bråttom någon annanstans.

Nu ska jag skriva ut lite foton till i morgon. Jag ska börja på ett album till min kompis om det blå huset i Kalix och alla vackra blommor och installationer i trädgården. Jag älskar ju att fotografera blommor, så jag har många foton att välja mellan. Det kommer att bli så fint!

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag steg jag upp tidigt, för jag hade tid hos tandläkaren. Röntgen visade att det var inget fel på tanden, så mina smärtor beror som vanligt på obalans i hela käken. Jag är duktig på att haka fast tänderna i varandra och sedan ligga och dra så alla tänder blir ömma. Nu har jag tydligen lyckats haka upp tänderna i bettskenan också.

Min snälle tandläkare slipade bort en millimeter på tandkanten och en millimeter här och där på bettskenan. Sen skall han ringa i morgon och höra hur det är.

Det är inte första gången det bli så här. Förr har jag kunnat skylla på att jag varit stressad, men det tycker jag inte att jag är nu. Jag minns en gång för många år sedan när min syster Leena var som sjukast och jag skulle åka till Finland och hade så ont i käke och huvud att jag bara satt och grät. Det var inte så mycket min tandläkare kunde göra då, annat än att låta mig sitta i hans lilla extra behandlingsrum och försöka slappna av.

När jag kom hem från tandläkaren, åt jag lunch och sedan somnade jag på soffan. I kväll har jag varit på vattengympa och nu känns allt bara bra.

Ha en fortsatt bra torsdagskväll <3

I kväll har jag varit på medlemsmöte med Reumatikerföreningen. Pålsboda Toffel var där med sina sköna skor. Ni kanske kommer ihåg att de skulle komma till ett möte före jul och bara uteblev. Varför vet jag inte, men nu var representanten där.

Och ja, jag beställde ett par walkingskor. Modellen är så ny att den inte finns på hemsidan, så ni får se dem när de kommer. De är lätta och luftiga med mycket nät och sulan var underbart mjuk, men ändå hård och bra. Ecco har ett par snarlika, fast nästan dubbelt så dyra. Nu får jag inte köpa fler par skor i år.

På mötet försökte jag få upp ett intresse för Medicinsk Qi Gong, eftersom det visade sig finnas en instruktör bland oss. Jag höll på med Tai Chi i flera år efter det att jag slutade dansa och har aldrig varit intresserad av Qi Gong. Antingen ägnade man sig åt Thai Chi eller Qi Gong, precis som man i min ungdom var antingen anhängare av Elvis Presley eller Tommy Steele. Numera är jag inte lika radikal, utan provar gärna nya saker.

Vem tror ni föresten var min idol, Elvis eller Tommy?

Ha en skön onsdagskväll <3

Alla hushåll i Västerbotten får i dagarna en broschyr i brevlådan med information om hälso-och sjukvård i Västerbottens Läns Landsting 2011.

Det är en bra broschyr, väl värd att läsa, så att man vet vart man ska vända sig när det gäller. Man får också information om patientavgifter, rättigheter i vården, lagar, organdonationer m.m.

Jag läser bl.a. “Du bör åka in akut vid” och så räknar man upp olika symptom, ex akut bröstsmärta, svåra andningsbesvär. Ett symptom är “medvetslöshet” och jag hajar till. “Du bör åka in akut vid medvetslöshet”… lättare sagt än gjort. Hoppas någon annan ser till att jag åker in.

Det smidigaste sättet att få råd är förstås att ringa 1177, sjukvårdsrådgivningen. I Umeå blir det nu än mer nödvändigt, eftersom primärvårdsjouren, som tidigare fanns på akuten har flyttat till Ålidhems vårdcentral. Dit ska man alltså åka med lindrigare akuta fall efter det att vårdcentralerna har stängt. Jag undrar hur många patienter som kommer att få åka mellan akuten och Ålidhems vårdcentral och vice versa, bara för att de söker vård på ’fel’ ställe.

I dag har jag varit hos tandläkaren igen. Vi fixade mina framtänder. Jag har under årens lopp fått gropar i emaljen uppe vid tandköttet, förmodligen av flitig tandborstning. Äntligen bestämde vi oss för att göra något åt det och det var ju inte så svårt att fylla igen dem med lite plastmaterial. Jag fick ingen bedövning, fast jag bad om det, men det gick bra utan. Det värsta är ju borren som slipar och dånar i hela huvudet. Då tenderar jag att glida neråt i stolen.

På väg in mot stan tog jag en liten omväg för att få njuta av all snö i stadsparken.

Min kompis på Rådhustorget har stått en tid nu med fötterna i snön.
 
Hu, snö innanför kragen och i örat.

Ha en fin tisdagskväll <3

Jag tappade ju en halv kindtand på nyårsafton, så i dag var det dags för ett besök hos tandläkaren. Jag var övertygad om att tanden var förlorad och gruvade mig hela förmiddagen, men min käre tandläkare fixade den.

Jag berättade om rosfebern och penicillinkurerna och passade på att säga att jag nog är lite ’skör’. Sen sjåpade jag mig lagom mycket för att få en ordentlig bedövning, så nu sitter jag här med ett skevt leende och en näsa som rinner utan att jag vet om det.

Kärleksparet i is hade fått lite fin kornsnö på sig.

När man bara ser överdelen så här, tycker jag det ser ut som att de går mot varandra in i en omfamning.

I bakgrunden ser man den stora granen i Rådhusparken.

En kvinna stannade till samtidigt som jag och beundrade paret som just då badade i mörk cerisefärg. Medan jag grävde fram kameran ur väskan kunde jag inte låta bli att säga:
“Visst är de fina!” “Ja-a”, sa hon lite tvekande och tittade förvånat på mig.
Sen tog jag några kort och när jag gick därifrån hade hon också tagit fram sin kamera och börjat fota paret.

Dagens korsordsord: Grisservis? Två bokstäver.

Ha en bra tisdagskväll<3

God morgon! Av någon anledning är jag lite trött idag. Det nya året firades in hos vännerna på Berghem och som vanligt var det en trevlig fest.

Middagen gick i det ‘vildas’ anda. Kantarellsoppa till förrätt, sedan älgfilé med ugnsbakade rotsaker och en efterrätt med husets halvvilda hallon. En frusen cheesecake med hallon, syltad ingefära och smulade ballerinakex.


En fantastisk smakupplevelse, som toppades med att vi fick sniffa på citronmelissen som egentligen skulle ha legat som dekoration på kakan.

Även i år valde vi det miljövänliga alternativet och sände upp en ljusballong, som for iväg upp i skyn med en fart som gjorde det svårt att följa den med kameran.

Jag hade gåstavarna med mig och promenerade hem över Mariehemsängarna. Klockan var strax efter ett och det var ovanligt lugnt. Jag mötte bara ett äldre par, som önskade mig vänligt Gott Nytt År.

Precis innan jag skulle ge mig iväg i går, tappade jag en halv tand. Så där bara. Den fastnade i tuggummit och nu har jag ett stoort hål känns det som, men så länge jag inte har tandvärk får jag vänta till måndag och hoppas att min tandläkare inte har tagit extra ledigt.

Hoppas ni har det bra på årets första dag <3

Så typiskt! Jag har fått ett munsår och jag som ska på fest i morgon. Snacka om otur. Jag är inte förkyld, så jag börjar undra hur det är med mitt immunförsvar… först rosfeber och nu munsåret. Var på apoteket i dag och köpte Compeed munsårsplåster. De kamouflerar munsåret bra , men de är skitdyra, ca 7 kr styck och då behöver man minst 3 st per dygn.

Sista omläggningen på vårdcentralen i dag. Yippe yei! En liten, liten prick kvar, resten är läkt!
Ett stort tack till alla sköna distr.sköterskor på Mariehems vårdcentral, som tagit hand om mig och peppat mig i tre veckor! Fem veckor tog alltså rosfebern.

I går när jag städade badrummet, prasslade det till bakom mig och när jag tittade efter, svajade duschdraperiet fram och tillbaka. Jag trodde det var något bakom och hoppade kvickt ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen stod jag utanför med bultande hjärta och försökte tänka vad det kunde vara. En kackerlacka, en kloakråtta eller en orm som kommit in genom ventilationen? Ingen av mina grannar har ormar (tror jag) och de andra djuren var inget alternativ, så jag brydde verkligen min hjärna för att komma underfund med vad det kunde vara. Till slut kom min kropp ihåg vad jag hade gjort. Jag hade ju lyft upp duschdraperiet lite slarvigt på badkarskanten för att komma åt att svabba golvet. Sen hade det ju halkat ner.
Trots det öppnade jag försiktigt dörren igen och lyste med en ficklampa under badkaret. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det var bara att lyfta bort badkarsfronten och spola rent allt skit som låg där under. Jag funderar allvarligt på att kasta ut badkaret och bara ha en duschhörna.

Ha en fin torsdagskväll <3

Inte heller något alternativ.

Hej mina vänner! Hoppas ni har haft en lugn och skön jul! Själv har jag nog haft den lugnaste julen någonsin, förutom den gången jag låg hemma sjuk och hade fått avboka resan till Stockholm. Den julen var lugn, men tråkig.

På julafton var jag hos min kompis och blev bjuden på svenskt julbord. Jag bidrog med min rosolli och egengravade lax. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och trots att det var -27 grader ute, kom tomten med julklappar.

Jag ringde Stockholm och Johanna hade fixat finsk julmat åt sin pappa och Ronja. Exet berömde henne och tyckte att jag hade skolat in henne bra. Johanna och Ronja var mycket glada för paketen jag skickat och fotoalbumen var förstås den bästa julklappen. “Åh mormor, jag har inga ord…” sa Ronja.

I dag var det dags för en tur till vårdcentralen igen. På vägen till bussen lekte en skata tittut med mig.

Såren är nästan helt läkta, en liten kant är kvar och därför ville distr.sköterskan att jag skulle komma på torsdag igen. Jag börjar bli smått less att springa där och tycker att jag kunde sköta omläggningen själv, fast å andra sidan är det ju bra att de är noggranna. I dag slog mig tanken att de kanske tror att jag inte kommer åt, att jag inte når ner till min ankel, men det gör jag ju.
Jag har funderat mycket på om jag blir tvungen att skippa vattengympan i vår, men distr.sköterskan sa att senast i februari kan jag nog börja. Dagens absolut bästa nyhet!

I går var jag ute och gick och utanför entrén till Mio fanns denna vackra isformation.

Snön som ligger direkt på taket smälter av värmen och rinner ner under det övre lagret av snö. Istapparna var meterlånga. Jag har skrivit ut foton, som blev mycket vackra och som jag snart ska använda till en layout om snö och is. Mina pysselfingrar har kliat hela helgen, men jag har lyckats hålla köksbordet fritt.

Ha en skön måndagskväll <3

I dag går mina tankar till umepolitikern Bernt Andersson, som i går blev brutalt knivskuren på trappan till sitt eget hus. Det meningslösa våldet kryper närmare oss nu. I dag har polisen kunnat höra honom och nu får vi hoppas att de snart får tag på förövaren.
Vi får önska Bernt Andersson ett snabbt tillfrisknande. Detta var nog inte den julklapp han och hans familj hade önskat sig.

I dag visade termometern -22 grader, men jag var tvungen att bylta på mig och gå ner till Hermelinvägen för att ta bussen till vårdcentralen. Det kändes inte så kallt, för det var helt vindstilla. Allting är så vackert nu i den fluffiga, vita snön. Buskarna ser ut som inbäddade i bomull.

När jag steg av bussen kom solen fram och det bildades fina, långa skuggor av trädens stammar.

Min skugga kom också med till höger.

Mina sår har läkt mycket fint, men eftersom jag har fått mer ont i fotleden och den är svullen, ville sköterskan att jag skulle komma på måndag igen. Jag känner att jag blir verkligen väl omhändertagen på distriktsköterskemottagningen.
I dag är första dagen utan penicillin och jag har huvudvärk och mår illa. Jag trodde jag skulle komma ut ur dimman med detsamma, men jag får nog ge mig till tåls.

Nu ska jag hacka ihop min rosolli och stryka julduken på köksbordet, men först måste jag stirra en stund på fullmånen, som hänger stor och rund alldeles framför mig. Jag ska försöka tyda vad den vill säga.

Ha en trevlig uppesittarkväll <3

I går var jag på vårdcentralen igen för omläggning av benet och det såg riktigt bra ut. På torsdag skall jag dit igen och sen kan jag nog ta hand om det själv.

Det känns som att det vänder nu, efter fyra tuffa veckor. I morgon tar jag mina sista penicillintabletter och då har jag ätit två kurer på tio dagar var. Jag är förundrad att min mage har pallat, men jag skulle nog inte klara av så mycket mer eftersom jag känt mig lite illamående de senaste dagarna.

I går fungerade inte lampan på toaletten i paviljongen där distriktssköterskorna är.
“Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en man som kom in i väntrummet.
“Nähä”, sa jag bara.
“Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en annan man efter en stund.
“Oj då, vad gör vi då?”, sa jag.
“De kunde väl fixa den”, sa han.
“De kanske inte vet att den inte fungerar”, sa jag och steg upp och gick den långa korridoren från paviljongen till receptionen, där jag rapporterade att lampan inte fungerade…
“Då ska jag felanmäla det”, sa kvinnan i receptionen.
Så lätt var det.

I dag har jag ätit lunch med min närmaste arbetskamrat, som också är pensionerad nu. Vi var på den indiska restaurangen Taj Mahal. De har lunchbuffé och i dag åt jag chicken tandoori, ris, sallad och naan-bröd.
Vi har inte träffats sen i somras, så det blev en hel del att uppdatera. Sen gick vi en sväng till Buketten och Indiska. Mysigt att träffas en stund så där mitt på dagen.

Jag missade månförmörkelsen i morse, men det kanske var för molnigt för att den skulle synas. I morgon har vi årets kortaste dag. Sen vänder det.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Lagom till jul har nr 5 av tidskriften VASAPLAN, som utges till stöd för människor i utsatta situationer, kommit ut.

Nya medarbetare har tillkommit och detta nummer fortsätter med samma höga kvalitet som de föregående. Det finns många intressanta artiklar, bl.a. en fin hyllning till Cornelis Vreeswijk, skriven av Marcus de Zayo Hellqvist, apropå den bioaktuella filmen om Cornelis liv. Vi får också en inblick i psykisk ohälsa och ett personporträtt av skådespelaren Hans-Ola Stenlund, som är en del av Västerbottensteaterns berättarensamble.

Det som intresserade mig mest var en artikel om Ruth Mannelqvist, docent vid Juridiska institutionen, Umeå Universitet, som just nu forskar om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Artikeln handlar inte om det, utan om hennes tidigare forskning kring brottsoffer, där inaktuella lagar och regler ger utrymme för att skuldbelägga brottsoffret genom att säga att de har “utsatt sig för riskbeteende” och detta visar sig drabba de svagaste hårdast. Jag kom osökt att tänka på våldtäktsoffer som förhörs om sitt beteende, klädsel m.m. Det känns som att jag vill återkomma till det här ämnet senare.

Nu till något helt annat. “ Bakterieodlingen från såret visade ingen bakterieväxt”, stod det kort och gott i ett brev från min doktor. Vad betyder nu det? Jag tolkar det som att det inte har utvecklats till något farligare än det var från början… för det är ju en bakterieinfektion.

Var på vårdcentralen för omläggning i dag. Det ser lite bättre ut. Ny omläggning på måndag.

I dag var det snöstorm med blötsnö. Fönstret i korridoren till paviljongen på Mariehems vårdcentral var så här fint.

Ha en trevlig fredagskväll <3  

Här har ni bildbevis på kärringen som flyttat in hos mig. I dag hängde hon efter mig till vårdcentralen och kastade sig framför kameran när jag skulle fotografera. Vad jag minns har hon gjort det en gång tidigare. Då trodde jag hon var en trollpacka jag mött i skogen.

Till råga på allt räcker hon ut tungan åt mig. Hon är fullt medveten om vad hon håller på med. Jag försöker ignorera henne, men det går sådär…

Jag var alltså på vårdcentralen i dag för omläggning av vristen och det ser inte bra ut. Jag hoppades att det var kärringens ben jag såg, men tyvärr var det mitt eget. Ny omläggning på fredag.

Tog några vinterbilder på vägen. I dag var det bara -12 grader och lite disigt.

Och så den fina julgranen på vår gård. Bakom den kan man skymta den stora björken, som nu är alldeles vit.

Logistiken fungerade bra i dag. Paketen och julkorten är postade. Nu har jag bara ett uppdrag att utföra och en julklapp kvar att införskaffa.

Ha en skön onsdagskväll <3

I morse vaknade jag upp mitt i en sagovärld. Det var -21 grader och allt var frostigt vitt.

Jag gick från fönster till fönster alldeles förtrollad. Inte en rörelse, inte ett ljud; hela världen höll andan i köldens grepp.

I går skulle man svara på en fråga om rosfeber i “Fråga doktorn” i TV. Doktorn verkade vara lite irriterad över frågan för det hade hon ju svarat på flera gånger redan. Lite feber och en rodnad på huden. Måste behandlas så att det inte blir blodförgiftning. Det verkade väldigt lättvindigt, tycker ju jag som nu har haft värk och svullnad i tre veckor.

I går var jag hos distriktssköterskan på vårdcentralen och fick benet omlagt. Hon sa att det är vanligt att det blir sådana här sår/ blåsor och lovade mig att det skulle bli bra. Jag litar på henne, för hon har nog en hel del erfarenhet. I morgon ska jag dit igen.

Sen skulle jag titta på “Svenska-hjältar galan” och eftersom jag vet att jag brukar sitta och gråta hela tiden, bestämde jag mig för att distrahera mig och slå in julklappar medan jag tittade. Jag lyssnade alltså mest på Marks underbara finlandssvenska och tittade bara när det var underhållning eller prisutdelning på scenen. Jag har ingen aning om vilka som satt i publiken.
Jag är väldigt imponerad av den unge mannen som hade förhindrat att en liten flicka blivit strypt av en drogpåverkad kvinna. Fast jag blev väldigt besviken när han berättade att det stod en massa människor omkring och förskräckt tittade på, utan att hjälpa honom. Tyvärr är många rädda för att ingripa.

Jag hittade bl.a. ett rustikt papper och turkost snöre på Lagerhouse. Man behöver inte alltid använda rött.

I morgon ska jag posta mina paket och julkort. Eftersom jag inte kan/ skall gå långa sträckor, har jag planerat logistiken noggrant. Jag gillar ju att åka buss och har tid att göra det, så det gör ingenting om det kommer att bli en del omvägar och byten.

Vi hörs igen när jag hittat hem.

Ha en fin tisdagskväll <3

I går fick jag prata engelska med doktorn på akuten. Han hade en utbytesstudent med sig från Vietnam, som inte kunde ett ord svenska.
“Går det bra att vi tar det på engelska”, frågade doktorn.
“Javisst”, tyckte jag.

Problemet var att de hade datastrul på akuten, så doktorn hade inte kunnat gå in och läsa min journal och det betydde att jag fick ta allt från början. Vid det här laget har det ju blivit några turer hit och dit sen den 24/11 när jag var första gången på akuten.

Jag pratade på i rask takt, för jag visste ju att tiden var knapp och den stackars doktorn gjorde anteckningar så gott det gick.
"Blisters”, frågade han plötsligt, “vad menar du med blisters?"
“Blåsor”, sa jag, “såren är som blåsor”.
Det enda ordet jag inte kom på var ‘att linda’, men det kan man ju visa med kroppen hur man gör.
Sen tyckte jag själv att jag skulle ha Heracillin i stället för Kåvepenin och det höll han med om.

Sköterskan hade punkfrisyr och var piercad i läppen. Det förvånade mig, för jag har alltid trott att man inte får ha på sig sina piercningar när man jobbar inom sjukvården. I och för sig störde det mig inte.
Hon hade synpunkter på hur doktorn tog odlingsprovet och det förvånade mig också, för vanligtvis brukar sköterskorna vara väldigt underdåniga.

Mitt ben har plötsligt slutat värka, men nu kliar det i stället. Man brukar ju säga att det är ett gott tecken. Jag har en jättebra AloeVera-gel, köpt på apoteket, som kyler skönt och fuktar.

Ha en bra söndagskväll <3

I dag, den 11 december, är det Tangons dag.
Det firar jag med den vackraste finska tangon “Satulinna” ‘Sagoslottet’ med Jari Sillanpää.

För övrigt har jag suttit på akuten hela dagen. Först fyra timmar i ett fullt väntrum med nysande och hostande människor och gråtande, sjuka barn… sedan i ett kallt undersökningsrum väntande på en doktor som skar upp mitt ben och tog en odling i jakt på elaka bakterier.
Nu blir det en annan sorts penicillin i tio dagar.

Vilken tur att jag inte har planerat att åka bort till jul. Jag behöver inte ens tänka på några förberedelser, för jag ska fira hos min kompis.

God Natt  mina vänner <3

Min blogg börjar bli tråkig och enformig. Antingen måste jag göra ett uppehåll, eller hitta på ett låtsasliv.

Så här är verkligheten nämligen. En sväng till vårdcentralen i dag igen. Lindade mitt ben i går och låg på soffan största delen av dagen. Mot kvällen började det tokvärka. All svullnad hade gått ner, mitt ben var helt normalt i storlek men den röda onda fläcken var större, så i morse ringde jag min doktor igen. När hon är på jobbet, får jag oftast tag på henne under hennes telefontid. Hon ville se på benet och nu blir det ny tiodagars penicillinkur. Det var precis vad jag ville ha, för jag är livrädd för alla hemska komplikationer man kan läsa om på nätet.

Att linda hela foten och benet visade sig vara en konst i sig. Jag fick en ny fin linda av doktorn i förgår och trodde att det inte skulle vara något problem att linda själv, eftersom jag under årens lopp lindat både fotled och knä (på samma ben). Men det var inte så lätt att få till det bra runt foten, det gick upp hela tiden. Jag satt hela förmiddagen och tränade, för jag är ju envis. Sen tänkte jag att det kanske finns någon instruktionsvideo på nätet, men det enda jag hittade var hur man lindar hästars ben. Jag hittade en skriven instruktion (för människor) som beskrev att man skulle linda foten för sig med en kortare linda och sedan fortsätta med en längre på benet. Jag klippte av en gammal linda jag hade hemma som jag fick på foten och fotleden och slutresultatet blev bra.
Doktorn sa att jag skulle linda när jag är hemma, för det är bättre än stödstrumpor. Och det är ju effektivt, eftersom hela den hemska svullnaden gick ner på bara en dag.

I morgon är det Nobeldagen och jag kommer att ligga på soffan och titta på ceremonierna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Så blev det vårdcentralen i dag igen. Fick tag på min doktor i morse och beskrev mitt värkande ben. Hon hade inga tider, men bokade in mig hos en trevlig akutdoktor i stället. Varför fick jag inte träffa honom redan i torsdags, i stället för distriktssköterskan som inte visste något?

Snabbsänkan var normal i dag och doktorn tolkade det som att penicillinet hade gjort verkan, men han ville utesluta blodpropp i benet, så jag fick en akutremiss till sjukhuset för ultraljud. Han ringde och bokade en tid, snabbt och smidigt. På remissen stod det att jag hade erysipelas (rosfeber) och när kvinnan som gjorde ultraljudet sa: “Jaha, du har erysipelas”, så hörde jag att hon sa ‘syfilis’. När hon såg min förskräckta min, sa hon ‘rosfeber’. Hur kunde jag höra så tokigt?

Det var ingen blodpropp. Doktorn som tolkade ultraljudet sa att det kan ta lååång tid att läka rosfeber och att det kan blossa upp igen. Han trodde att jag kanske skulle behöva mer penicillin.

Benet är svullet, i synnerhet på kvällen och värker på ett ställe på utsidan av fotleden. Ordination är högläge på natten och lindat på dagen, samt värktabletter.

Sen gick jag till den lilla affären på sjukhuset för att köpa färdig mat. I dag hade de potatisbullar med skinksås och morötter. Det gör jag ju aldrig själv och det var riktigt gott.
När jag stod och valde ett äpple till efterrätt, kom en ung man och bad om hjälp. Han skulle slå in ett paket och undrade om pappret som fanns på rullen var lämpligt. “Är det presentpapper eller julpapper?”, frågade han. Pappret var ursvenskt presentpapper med dalahästar, midsommarstång och figurer i folkdräkter.
“Vad ska du ha det till?”, frågade jag.
“Jag ska slå in en present”.
“Då är det helt rätt”, sa jag.
Det hade jag nog sagt även om det hade varit en julklapp, för det fanns inget annat papper. Men vadå, jag slår in mina julklappar i tapetbitar ibland.

När jag for hem i rusningsbussen steg en liten söt tjej upp och gav mig sin plats. Hon såg nog att jag var trött och hade ont. Hon log så fint mot mig att det riktigt värmde i hjärtat.

Överhört i bussen: "Antingen blir det skitbra eller bajsdåligt." 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Det blev en sväng till vårdcentralen i dag. Jag har inget tålamod med den här eländiga rosfebern. Den stora rodnaden på benet är på tillbakagång, men jag har några små ‘rosor’ runt fotleden som värker och själva leden är röd och mycket uppsvullen.

Efter en sömnlös natt ringde jag till vårdcentralen och undrade om det skulle vara så, efter åtta dagars tung medicinering? Min doktor var på kurs, men jag fick komma till en av distriktssköterskorna. Hon tyckte att jag skulle ge mig till tåls tills jag ätit hela penicillinkuren och sedan se ifall det blossar upp igen. I så fall har jag fått fel sorts penicillin.

I morgon har vi tjejträff. Längtar efter att få kommat ut ur ego-bubblan och träffa mina vänner. Jag har scrappat ett kort som vi ska skicka till en gemensam vän som är sjuk. Det blev ett somrigt kort. Så här blev framsidan.

Det enfärgade pappret är egentligen mörkgrönt. Det slår mig nu att kortet skapats ur min egen längtan efter sommar och en KRAM.

I morgon blir det bättre!
Kram på er alla <3

I väntan på att jag springer på den perfekta köksklockan, köpte jag en billig klocka på Clas Ohlson. Jag är nöjd med den tydliga urtavlan, men ramen är vit plast. Inga problem, med lite prickigt papper och några blommor blev klockan så här fin.

Den passar perfekt både med tapeten och mitt 70-talskök.

På scrapspråk kallas det att ‘altra’ efter engelskans ‘alter’, ungefär att ge något ett nytt utseende. 
Till Pysselhäxornas utmaning kan man antingen göra en layout (som jag gjorde), ett kort, ett smycke, eller altra något. I dikten vi skulle inspireras av går refrängen “… klockan tickar vidare…”, så jag har lagt ut min köksklocka i kategorin altra. Vilket sammanträffande!

Mitt ben börjar bli bättre. Mot kvällen blir det väldigt svullet, trots att jag försöker hålla det i högläge så mycket som möjligt. Jag är bara halvvägs i penicillinkuren… puh.

I dag for jag i alla fall ner på stan, tittade in på gamla jobbet, köpte lite pysselgrejer, några julklappar och en stor röd glasboll för ett värmeljus på Indiska. Det värsta är att man blir så svettig inne i alla affärer och sen ska man stå och vänta på bussen i kylan.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en mössa nerdragen över öronen

(snö innanför kragen... huuhh)

och ett extra par skor.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Plötsligt blev jag sjuk. Efter näsblodsanfallen på tisdag eftermiddag följde kraftig frossa och hög feber under natten. På onsdag upptäckte jag en röd fläck på ena underbenet som blev större och gjorde ont. “Kan man ha bältros på benet?”, frågade jag en väninna som råkade ringa. “Har du rosfeber?” frågade hon då.

Jag gick in på datorn och googlade på rosfeber (det finns en del äckliga bilder där) och kastade mig direkt i en taxi till akuten. När jag kom dit hade jag 39 i feber, skyhögt blodtryck och 71 i snabbsänka. Jag fick komma in direkt och ja, det var rosfeber, en bakterieinfektion i de djupare lagren i huden. Doktorn ritade en linje runt rodnaden, som jag skulle hålla ett öga på och skrev ut den starkaste penicillindosen i 10 dagar.
Jag skulle också kolla sänkan på vårdcentralen för att se att den går ner.

Jag fick med mig penicillin för kvällen och torsdag morgon och resten skulle jag ta ut på apoteket. Torsdag morgon ringde jag min doktor på vårdcentralen och tur var det, för hon kunde se i datorn att det inte fanns något recept på penicillin utskrivet åt mig. Typiskt att man måste kolla upp allt själv.

I går var jag och tog en ny snabbsänka på vårdcentralen och den hade sjunkit till 57. Fortfarande hög, men det går åt rätt håll och jag har ju bara ätit penicillin i ett par dagar. Benet känns redan bättre och rodnaden håller sig kring den uppritade linjen. Så nu blir det vila och regelbundna intag av alvedon och penicillin.

Jag har ingen aning om hur detta har uppkommit. Jag har inga sår på benet och har inte klöst mig. Däremot har jag åderbråck och tunn hud (på grund av dålig blodcirkulation) på insidan av ankeln där det började, så när detta har läkt ska jag återigen tjata på sjukvården för att få åderbråcket opererat.

Jag missade sista akvarellen i onsdags och kommer att missa vattengympan resten av terminen. Hur kul är det?

Det har snöat hela veckan, en lätt fin snö som fastnar på alla mina fönster och det har redan bildats ett överhäng med flera lager från mitt balkongtak.

Ganska mysigt faktiskt.

Jag har hängt upp mina ljusslingor runt fönstrena i köket och vardagsrummet, stjärndraperiet i sovrumsfönstret och tagit fram adventsstaken och ställt stjärnan i fönstret där jag sitter nu. I kväll ska jag hänga ut mina lyktor och tända ljusen i alla röda värmeljusstakar här inne.
Sen ska jag se på ‘Så mycket bättre’ och knapra mina piller.

I morgon ska jag fundera mera kring de här breven. Jag har faktiskt saknat att blogga.

Ha en riktigt fin Första Advent <3

P.S. Ni kommer väl ihåg att återvinna aluminiumhållarna till värmeljusen? D.S.

Jag har feber och huvudvärk och tar en bloggpaus ett par dagar.

Ha det så bra <3

I dag när jag snubblade ut efter tidningen, fanns det en påse med gamla tidskrifter i brevlådan. Min fina kompis, som vet att jag sover länge, hade åkt förbi med tidningarna och en kram. Dagen började bra.

I kväll ska jag gå på Reumatikerföreningens medlemsmöte. Jag går inte ofta på deras möten, men i kväll ska Pålsboda Toffeln vara där. Jag gick in på deras webshop och de har fina skor till bra priser.
Det kan ju vara svårt att köpa skor på nätet om man har känsliga fötter som jag, men nu får jag förhoppningsvis chansen att både prova ut storlek och känna på lästen. Jag skulle behöva vinterkängor, walkingskor och innesandaler.

Jag går hela vintern i ett par grova lågskor från Ecco. Jag brukar inte frysa om fötterna, men ibland kan jag ju få snö i skorna, så ett par kängor med skaft skulle jag nog behöva. Förr hade jag högskaftade stövlar, men nu får jag nästan panik (klaustrofobi) när jag tar på mig sådana och måste sparka av mig dem direkt. Jag tror att det har med balansen att göra. Fria anklar och vader = bättre kontroll.

Jag får rapportera i morgon om det blev några skor. Hoppas att jag inte beter mig som Marions mamma.

“Min pappa säger att min mamma är medvetslös när hon handlar kläder.”
(Marion 6 år)

Ha en trevlig onsdag <3

I går när jag kom till tvättstugan, stod en tjej där och spelade fiol. Hon ville inte störa grannarna på kvällstid och kvartersgården var upptagen, så hon hade tagit sin tillflykt till tvättstugan.
En lysande idé, tyckte jag, för det var inga skalor hon övade på, utan härlig folkmusik. Synd bara att jag inte hade någon tvätt att vika, utan bara kom dit för att hämta ett par mattor jag tvättat. Jag skulle gärna ha lyssnat mer på henne. Vilken lyx att ha levande musik i tvättstugan.

I dag har jag haft besök av en vän jag träffat genom Riksförbundet för Mag- och Tarmsjuka. Varje höst brukar vi åka på Må Bra-helg till Medlefors Folkhögskola i Skellefteå tillsammans, men i år blev den helgen inställd på grund av för få anmälningar, så vi fick ta vår årliga uppdatering hos mig i stället. Mail och sms i all ära, men inget går upp mot en en tête-a-tête.
Tack för besöket fina M och som sagt, vi väntar inte ett helt år
till nästa gång <3.

(Medleforsen i fjol.)

Dagens korsordsord: Krepera = dö (?); enligt SAOL spricka, gå sönder.
Stickspår = yllekofta
Undre ytor = fotsulor

Ha en bra måndagskväll <3

I natt drömde jag att jag köpte en ny spark och jag njöt alldeles förskräckligt när jag susade iväg på den.

Jag har varit utan spark några vintrar nu sen min senaste fina röda spark blev stulen ur ett låst gemensamt förråd. Jag blev så ledsen att jag inte kom mig för att köpa en ny, men nu pratade jag faktiskt med exet om det och då kom väl lusten att åka spark igen.

Jag bodde nio år i Haparanda och åkte spark överallt på vintern. Jag for över bron till Torneå på finska sidan och handlade mat och jag tog sparken till jobbet på Tornedalsskolan. På vägen dit fanns en ganska stor backe, som jag susade nerför och sedan svängde ganska tvärt ut på en väg. Den svängen förorsakade till slut en trasig menisk i mitt högra knä, som fick opereras bort.

När jag bodde i Luleå, sparkade jag över viken från Björkskatan till Hertsön till Högskolan. Jag hade kvällskurser i finska och när jag skulle hem var det mörkt och öde ute på den snötäckta isen. Då kände jag mig väldigt liten på den oändliga vidden. Men jag var aldrig rädd. Vissa stjärnklara kvällar var helt magiska och ett par gånger fick jag vara med om sprakande norrsken.

I Umeå går det hur bra som helst att åka spark på vintern. Vanligtvis sandas cykelbanorna bara på ena sidan och jag tog alltid sparken till Coop, eller till mina vänner på Berghem. Jag brukade låsa sparken med ett kabellås ex i ett cykelställ eller i en lyktstolpe.

Den sparken som blev stulen var en liten hopfällbar spark med röda metalldelar. I Haparanda hade jag en spark som jag målade grön med rosa små blommor. Den blev stulen en gång, men jag hittade den uppställd på en snöhög.

Nu funderar jag alltså starkt på att köpa en spark. Min dröm sa mig att jag saknar en. Jag är definitivt en cykel- och sparkmänniska.

I kväll är det vattengympa. Yippie!

Ha en skön torsdag <3

I dag kom svaret från mammografienheten. Jag har varit ganska lugn, för jag vet att om det är något, så brukar de ringa.

“Den hälsoundersökning med mammografi du genomgått var normal!” stod det i brevet. “Oops“, tänkte jag, “skämtade jag för mycket om den rosa röntgenapparaten?”. Jag har väl aldrig påstått att undersökningen inte var normal? Men hur var resultatet?

Ja, ni fattar, jag kan inte låta bli att skämta med läkarsvenskan.

För två år sedan när jag fick beskedet från mammografin började brevet så här:
“Dina bröst är normala!” Den bästa inledningen på något brev jag någonsin fått!

I går var jag lite låg. Trött, sömnig, stel i hela kroppen och tung i huvudet. Jag skyllde på influensasprutan och tog det lugnt.

I morse hade livskrafterna återvänt och jag cyklade iväg till Jula för att köpa en gul färgpatron till skrivaren och sedan till Myrorna. Där hade de tagit fram en massa julsaker. Alla tomtar vinkade åt mig och ville följa med hem och de röda dukarna fladdrade förföriskt, men jag var ståndaktig, tills jag hittade en hög fina julkort för 1 kr styck. Jag plockade ut 20 st.

Somliga är oblekt kartong och motiven är inte de allra senaste, vilket jag tycker bara ökar deras charm. 

Min skrivare funkade utan problem i går kväll. Jag tror den blev lite rädd när jag hotade med att åka till återvinningen med den. När den gula färgen tog slut, sa den till ordentligt att den inte tänker skriva ut flera kort innan jag laddar med ny färg. Så ska det vara!

Om en dryg vecka har vi en stor scrapträff, så nu ska jag fortsätta skriva ut kort, så jag har att välja på. Jag har ju flera projekt på gång och vet aldrig vart inspirationen tar mig.
Jag håller också på och redigerar ‘Den långa resan’ för utskrift…

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I går eftermiddag for jag till min vårdcentral på Mariehem för att få influensasprutan.

Tid för vaccination var kl 16.00-18.00. När jag kom dit kl 16.05, ringlade kön för anmälan i receptionen ner genom en lång korridor.
I exakt en timme stod jag i denna kö. För mig gick det bra, för jag hade mycket trevligt sällskap av två (okända) kvinnor som jag pratade och skrattade med hela tiden, men de flesta i kön var äldre än jag och blev säkert mycket trötta av att stå så länge. Det fanns inga stolar att sitta på och det blev varmt och svettigt.

Det måste väl finnas ett bättre system än att låta gamla människor stå och hänga på väggarna i en korridor i en timme? Varför använder man inte kölapparna, som man gör under ordinarie verksamhet? Systemet finns ju. Man kunde väl åtminstone placera ut några stolar för dem som har svårt att stå.

Stolarna stod däremot på rad i nästa korridor när man hade passerat receptionen. Men då fick man bara sitta i fem minuter innan man blev uppropad. Själva vaccinationen tog två sekunder.

Det har påpekats i massmedia att färre människor har kommit in för vaccination än tidigare år. I Umeå har man då varit mycket dåliga på att informera om tiderna i tidningen. Det har funnits en annons från Landstinget där man informerat om att vaccinationer ska påbörjas, vilka riskgrupper man har bestämt och sedan fanns det en rekommendation att gå in på hemsidan för att se tiderna för respektive vårdcentral, eller att ringa till vårdcentralen för information. Jag gick in på hemsidan, men hur många av de äldre kan göra det?
Efteråt har det kommit in små annonser från ett par vårdcentraler om vilka tider som gäller, men inte från min vårdcentral. Jag kan tänka mig att den dåliga informationen ligger bakom det faktum att så få människor kom till det första vaccinationstillfället.

Jag valde att ta sprutan även i år, trots att det råder delade meningar om huruvida den är bra eller inte och om eventuella biverkningar.
Det fånigaste argumentet mot, tycker jag är: “Jag är aldrig sjuk”, förstås sagt av en man.
Det näst fånigaste argumentet är att det är bra att få influensan, för då blir man immun. Men HALLÅ, det är olika virus nästan varje år, så det kommer att krävas många sjukdagar att bygga upp det immunförsvaret.
Det näst näst fånigaste argumentet är att man varje dag kommer i kontakt med så många olika människor och säkert har byggt upp ett bra immunförsvar. Det kallar jag att stoppa huvudet i sanden.

Ha en trevlig tisdag <3

Jag är fortfarande hög efter gårdagens vattengympa. Vi hade ’vikarien’ igen och det betydde lite häftigare musik än vanligt. När han körde sin grekiska låt, Zorbas dans, så visade han oss ett par snabba steg vi kunde göra och de påminde mycket om dansen och var lätta att göra i vattnet. Så himla kul.

Mot slutet tittade han på klockan och frågade oss om vi orkade med ännu en upptempolåt, eller om han skulle hoppa över den.

“Kör på!”, ropade vi.
“Ok”, sa han, “vad vill ni göra?”
“Höga knän”, ropade vi.

Alltså, vi är en grupp medelålders plus, vi är på Reumatikerförbundets vattengympa och vi ropar “höga knän”. Då förstår ni att vi tycker det är kul.

Vi körde höga knän, varvat med boxning i vattnet och lät endorfinerna härja fritt i hjärnan. Mycket bättre än Alvedon Forte.

I morgon kommer tjejgruppen till mig och jag har varit och storhandlat på Coop. Jag hade ställt in cykeln för vintern, men kunde ta ut den igen, för nu har vi barmark och plusgrader.

I kväll ska jag koka soppa och baka en smal, men smarrig kaka. Recept kommer senare.

Dagens goda gärning: Jag lät tre personer, som bara hade en eller ett par varor, gå före mig i kassakön på Coop.

Ha en mysig fredagskväll <3

Mammografin gick bra och resultatet skickas hem per brev.
De hade en ny röntgenapparat av märket Siemens, som inte alls pressade ihop brösten lika hårt som den gamla. Den hade dessutom vissa detaljer i rosa färg och när jag påpekade det, suckade sköterskan och sa att a.l.l.a. säger något om just det. Apparaten i det andra rummet har sina detaljer i ljust turkos och den får inte alls samma uppmärksamhet.

Jag fick gå till Dragonens Hälsocentrum och dit går inga bussar från stan, så jag fick ett par raska promenader. Jag undrar hur man resonerar, när man dragit in lokalbusslinjen till Dragonens Hälsocentrum, för det måste ju finnas fler än jag som inte har bil. Dessutom ligger Dragonens Äldrecentrum i grannhuset och dit måste väl anhöriga komma på besök ibland. I Dragonens Hälsocentrum ligger förutom läkarmottagningarna också Folktandvården, Mödra- och barnavården och Kronans Droghandel, så de har en massa besökare.

Utanför försökte jag kasta mitt tuggummi i den här:

Jag trodde det var en elegant askkopp, men förstod till slut att det är en utebelysning.

Inne gick jag förbi den här silverfärgade statyn, som bara stod där mitt på golvet:
 

Han blundar med ögonen och ser lite androgyn ut. Titta på brösten.

Fötterna var fina.

Det kunde ha varit en sån där människostaty, som plötsligt börjar röra på sig, men han stod kvar när jag gick hem.

I morse regnade det snöblask. Riktigt blött var det när jag var ute efter tidningen. Medan jag var ute, var det lyckligtvis uppehåll.

För ett par dagar sedan lyste solen på de guldgula lönnlöven och jag fick mina sista höstfoton.

Ha en skön onsdagskväll <3

Jag vet att jag pratar mycket om vattengympan, men faktum är att det är den enda allsidiga motionsaktivitet  jag kan utöva. Jag njuter varje gång av att jag kan röra mig så fritt i vattnet och att få ett ordentligt pass med uppmjukning, kondition, styrka och stretching. Vi håller på i 60 minuter och under den tiden vill jag vara helt fokuserad på mig själv. Jag blir väldigt irriterad om andra pratar eller skrattar och flamsar.

I går hade vi vikarien (igen). Han heter Dimitri och kommer från Grekland. Han spelar härlig grekisk, rysk och latinamerikansk musik, samt ett par låtar med Abba och jag bara väntade på att få sätta i gång. Då började en kvinna fråga honom om vi inte kunde hålla på i 45 minuter och sedan simma i 15 minuter. “Nej”, sa vi andra, “vi ska köra hela programmet”. “Men man brukar bara köra i 45 minuter och sen får de som vill, simma”, sa den här kvinnan. “Vi brukar köra 60 minuter”, vidhöll vi andra och jag tror att jag var ganska högljudd.

Efter lite tjafs där Dimitri försökte sig på olika kompromisser, körde vi i gång och då hade jag helt tappat mitt sköna focus.

Vi brukar grensla såna där skumgummikorvar (hittar inte en enda bild på dem på Google) och 'cykla' ut på den djupa sidan. Jag får alltid en oemotståndlig lust att sjunka ner till botten och pröva djupet, för det står ingenstans hur djupt det är. Jag frågade ett par kvinnor bredvid mig och då skulle den ena prova och vi skulle försöka se hur mycket vatten det fanns ovanför henne. Ett idiotiskt företag, känner jag nu, men det var nog fler än jag som hade tappat focus och blivit lite flamsiga. Okej, hon försökte gå ner till botten ett par gånger, men både hon och duschmössan flöt upp (var för sig) och Dimitri kom springande längs kanten, för han trodde att hon höll på att drunkna.

I samma ögonblick fick han springa tillbaka, för nu blev det ett skarpt tillbud. En av de äldre kvinnorna hade tappat balansen på ‘korven‘ och hamnat med ansiktet i vattnet. Eftersom hon fortfarande satt på redskapet, flöt rumpan upp i vädret och innan några hann hjälpa henne hann hon guppa upp och ner ett par gånger. När hon slutligen återfått balansen, ruskade hon bara på huvudet så vattnet yrde och frågade “Vad hände?”
Det där var skrämmande och komiskt på samma gång.

Dimitri körde 60 minuter i alla fall och trots att jag var helt ur focus, kändes det skönt efteråt.

Ha en mysig fredagskväll <3

P.S. Min nya duschmössa var skön och jag kände mig riktigt fin i den. D.S.

Det fortsätter att blåsa kraftigt och på gågatan hade blåsten fått fart på en pyrande fimp i askfatet. Röken bolmade ut

och titta, det brann ordentligt där inne.

Tandläkarbesöket gick bra. Han slipade till en vass kant på en tand upptill, enligt min anvisning och en annan tand nertill, enligt tandsköterskans anvisning. Jag försökte opponera mig, men hon påstod att man trycker tungan neråt när man sväljer och eftersom hon har specialkunskaper i det där, så gav jag mig. Nu hoppas jag att bulan på tungan ska försvinna, så att den bara har uppkommit för att jag pressar tungan uppåt och lite till höger, och att den inte är ‘något annat’.

På väg till tandläkaren gick jag igenom Stadsparken, som var så vacker i sin höstskrud.

Löven låg i flera lager, som en tjock matta, på marken.

Dagens korsordsord: KORUM = bås (nej), fältandakt (ja!).

Ha en skön onsdagskväll <3

Vad menar My Doctor med den här annonsen?

“… medan du väntar” ?? Tar de in mina ben för op, medan jag får sitta i väntrummet och vänta? Eller opererar de mig ‘på distans’ medan jag sitter i väntrummet. Det kanske finns en magisk laserkniv med vid räckvidd. Simsalabim… åderbråcken borta.

Jag antar att de menar att jag kan få tid hos dem (och betala ur egen ficka) medan jag står i sjukvårdens kö, som ju brukar vara lång. Problemet i Umeå är snarare att man inte godkänns för operation av åderbråck inom den konventionella sjukvården innan man fått ett maffigt bensår och då är det akut. Därför finns det ingen lång kö.

My Doktor borde kanske därför göra ett tillägg i sin annons: “Vi opererar dina åderbråck medan du väntar på ditt bensår”.

En annan annons som väckt tankar hos mig är denna:

Jag hade en gång en superbra liten kompaktkamera av märket Pentax. Med tiden blev den mer berest än jag; den var två gånger i Afrika och en gång i USA utan mig. Sen tappade jag den i golvet och den dog. Efter det har jag haft ett par kameror, men ingen har varit så bra.

Nu fick jag en rolig association. Tänk om man kunde ha en kamera inbyggd i glasögonen. Så bekvämt det skulle vara, man riktar in blicken och rör vid skalmen lite lätt och vips får man ett perfekt foto. Man skulle kanske kunna spela in små videosnuttar också, som man sedan kunde förströ sig med när man ex. åker buss och har tråkigt. De skulle förstås spelas upp på glasögonen, alltså man skulle se videon i stället för verkligheten.

Fast hur skulle man då veta när man ska stiga av bussen? Tänkte inte på det…Hej då!

Ha en mysig fredag <3

I dag har jag fått veta att jag är en “riktig människa”. Jag hjälpte en man med rollator av bussen. Jag har hjälpt honom flera gånger förut. Han åker samma buss som jag, men stiger av på Vasaplan när jag ska stiga på. De moderna bussarna är ganska låga, men har man problem med både balansen och ett ben som släpar efter, är det inte lätt att manövrera både rollatorn och sig själv.

I dag hade han vinterkängorna, halvt uppfläkta och med snörena farligt slängande, på sig och formen var inte den bästa. Under årens lopp har jag sett honom tackla av på ett sorgligt sätt. Han brukar alltid vara tacksam för hjälpen och i dag sa han: “Du är en riktig människa”.

Han är finsk, så jag började förstås genast fundera över vilket uttryck hans hjärna översatte. Det finns ett uttryck “tosi ihminen” = sann/ verklig människa. Kunde vara det. Å andra sidan känner jag att jag gärna är en “riktig människa”, för det låter verkligen hedervärt. Jag ska försöka leva upp till det.

Jag hade förresten själv besvär med att stiga på och av bussen i dag, för jag har fått så förfärligt ont i muskelfästena i vänster höft. Jag tror att det beror på sättet jag stiger på cykeln. Jag gör som de flesta väl gör, sätter vänster fot på vänster trampa och krånglar upp min oviga kropp på sadeln. Kände i går att jag gör en konstig vridning med benet och att det kändes bak i höften och rumpan. Nu är det spikmattan som gäller och nästa vecka åker jag till min kompis’ stuga i Kalix och får vila från cykeln. Där gäller bara promenader i sakta mak.
Sen får jag väl börja göra som barnen, ställa mig med benen på var sin sida om cykeln och ta den trampan som ligger högst. Det ordnar sig nog.

Fortfarande inget regn. Lite svalare i dag, men soligt och blåsigt. Molnen är fjäderlätta och fina.

Önskar er en mysig fredagskväll <3

I dag skulle jag egentligen ha suttit på bussen norrut för att fira midsommar med min kompis i stugan i Kalix. I sista minuten fick vi ändra våra planer på grund av omständigheter vi inte rår över.

För mig känns det lika så bra, eftersom jag inte känner mig helt frisk. Jag har känt som att en förkylning är på gång, fast ibland är det svårt att veta vad som är förkylning och vad som är allergiska besvär. Nu sitter jag i alla fall med en stor blåsa på läppen och ett sår i näsan. Inte så fräscht.

Det var länge sen jag hade munsår, brukar oftast få det när jag är förkyld, och det är bland det besvärligaste jag vet. I går köpte jag emellertid sånt där munsårsplåster, Compeed heter det, och det kan jag verkligen rekommendera. Det är ganska dyrt, nästan 100,- för 15 st, men jag tycker det är värt det. Det är nästan genomskinligt och täcker den äckliga blåsan så att den knappast syns eller känns. Det sitter kvar när man äter och dricker och är lätt att byta. Återstår att se om blåsan läker fortare, vilket den ska enligt reklamen.

I går kväll glömde jag akta mig för den vassa kniven när jag diskade och körde pekfingret in i kanten. Nu förstår jag hur viktiga naglarna är, de tar emot innan man hinner skära fingertoppen av sig. Det blev inget stort sår, men djupt, och himla vad det blödde. Sen bultade det i fingret hela kvällen.

Coop sålde vattenmeloner billigt i dag. Det lät som en hel orkester när alla stod och knackade på melonerna.

“Är det här min?”, frågade en man som knackade i kapp med mig.

“Det låter så”, sa jag och log lite snett med min munsårsplåstrade läpp.

Jag hade glömt sätta plåster på pekfingret och slog upp såret. Himla vad det blödde igen. Jag fick vira en pappersnäsduk runt och tjejen i kassan upplyste mig om att jag kunde få ett plåster i kundtjänst. Så vänligt!

Om jag är pigg i morgon hakar jag på en cykeltur till midsommarfirandet på Gammlia. Jag kanske till och med får för mig att dansa “Små grodorna…”

Ha en lugn torsdagskväll <3