Yippee! Yippee!

Efter Ritvas mätning av mina senaste halsduksrullar har jag kommit upp i totalt 101 meter. Då har jag ju uppnått målet på 100 meter under ett år, för jag började sticka i januari i fjol.

Vi skyller på flytten. Allt började när jag hittade en massa fina restgarner när jag började röja upp hemma. Tänkte på halsduken jag läst om på Ritva och Kickis stickblogg och blev så sugen att börja sticka själv igen. Jag hade faktiskt lagt stickandet på hyllan efter två tumoperationer, men som sagt, man vet aldrig innan man provar. Det gick hur bra som helst och var hur roligt som helst.

Den första långa biten mäts.

Sen ville jag inte skiljas från den.

Efter det har det blivit många bitar i alla regnbågens färger.

Här är de senaste rullarna. Visst ser de läckra ut?

Den bilden har jag lånat från http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/2013/01/23/flera-rullar-1196637

Här är Ritva och några av de stora rullarna.

Jag fortsätter förstås... deadline är inte förrän hösten 2014.

(Ni som inte riktigt hänger med i vad jag pratar om kan gå in på http://blogg.vk.se/velilasstickblogg och läsa om rekordhalsduken.)

God natt mina vänner <3

Gårdagskvällen blev riktigt trevlig. God mat och dryck i goda vänners sällskap, vad mer kan man begära? Jag blev både hämtad och hemkörd, fullständig service med andra ord.

I dag gick jag på en långpromenad. Minus nio grader och alldeles vindstilla, det var bara solen som fattades. Den senaste tidens regnande och sedan snöandet på det gjorde att träden var som täckta med kristyr.

Nere vid sjön stod en snögumma och skrek.

Nej, hon sjöng för full hals. En sång, vars toner för länge sedan hade farit ut över sjön och frusit fast i horisonten.

Skaren på snön höll nästan under mig och ute på sjön åkte far och son skidor. Det gick lite trögt. Jag gick längs den mycket smala upptrampade stigen och fick öva balansen.
Jag tog en omväg på hemvägen för att utforska nya delar av Tomtebo och kom till ett område med röda små hus som tryckte sig ängsligt mot varandra. ”Ingen genomgång. Privat område”, stod det bryskt på en skylt och ”Privat parkering” på parkeringsplatsen. Inte så välkomnande, men jag trotsade alla skyltar och gick i.g.e.n.o.m. området. Det fanns inga stängda grindar, så varför inte..., tänkte jag, fast jag kände mig som en inkräktare.

Halsdukar... någon?

Nähä. Då rullar jag ihop dem och åker till Ritva med dem i veckan.

Efter gårdagens mätning har jag nu stickat totalt 96,6 meter. Inte mycket som fattas till mitt första delmål på 100 meter.

Nu ska jag titta på en av mina favoritfilmer: ”Döda poeters sällskap”, som jag hör pågår bakom min rygg. En film som ger det slitna uttrycket ”Carpe Diem” en alldeles speciell innebörd. Hur många gånger tror ni  jag sett den?

Ha en skön söndagskväll <3

Alla goda ting är tre.

I dag vill jag rekommendera en bok. Karin Alvtegens 'Skugga'. Jag har läst alla hennes föregående S-böcker: Skuld, Saknad, Svek och Skam, samt en senare bok, En Sannolik historia.

Den här boken köpte jag på Myrorna och den föregående läsaren hade skrivit datum när h*n läst den och omdömet ’Så där!’ på insidan av pärmen. Jag tycker att boken är mycket bättre än så, kanske den bästa av S-böckerna. En psykologisk thriller, som visar människors mörka sidor i desperata situationer. När jag tänker efter kan jag inte hitta en enda lycklig person i hela berättelsen. Oj då.

Har ni smakat den här glassen? Gräddglass med små bitar av saltlakrits och chili. Den är mycket god, fast jag tyckte inte att jag kände så mycket av chilismaken, utan mest lakrits.

Jag var ner på stan i dag och köpte den på ICA Gourmet. När jag skulle packa mina varor la jag glasspaketet i en liten plastpåse och la den sedan på bänken framför mig för att sedan lägga paketet överst i ryggsäcken. Men det glömde jag, så glassen låg kvar. Jag hann gå nästan hela vägen till Vasaplan innan min hjärna hejdade mig och påminde mig om att glassen inte var med. Jag fick stanna och rota igenom ryggsäcken för att vara säker och sedan gick jag tillbaka för jag var så himla sugen att smaka på den här glassen.

Jag stickar och stickar. Just nu har jag en färdig röd halsduksbit på ca 5 meter och så håller jag på med en blå bit. Totalt har jag passerat 85 meter. I början på januari har jag stickat i ett år och vill så gärna komma upp i 100 meter tills dess.

Glöm inte att:

”Vänskap är en själ som tagit bostad i två kroppar.”

(Aristoteles, filosof)

Ha en fin måndagskväll <3

En ny mardröm i natt. Verkligen obehaglig. Jag känner mig kränkt över att vara sjuk, att inte orka. Jag undrar om medicinen håller på att gå ur kroppen, för jag får skov då jag svettas och blir lite skakig.

Min kompis kom efter mig i dag och så for vi på turné. Först var vi på återvinningsstationen och kastade lite skrot. Sen for vi till ICA-Maxi och storhandlade. Jag passade på att fylla kylskåp och frys nu när vi hade bil. Efter en bananpaus fortsatte vi till Viva Resurs, där jag lämnade mina halsduksrullar. Vi träffade en gammal arbetskompis och satt och fikade med henne och pratade en  stund. Det var trevligt att träffas och jag började nästan längta tillbaka till jobbet.  

Vi hade också med oss saker som vi skulle lämna till Returbutiken, så vi gick dit med dem och gick sedan en runda i butiken. I ett hörn finns en del av den långa halsduken.

Resten av halsduken finns i receptionen. En del av rullarna hänger på en specialgjord ställning.

Det finns väldigt mycket fina saker till bra pris i Returbutiken. Jag hittade faktiskt en liten smörkärna som jag kan ha mina kryckor och käppar i.

På Viva Resurs finns bl.a. en verkstad som klär om möbler. Nu hade man klätt om stolar med gamla jeansplagg. Verkligen fränt.

Vad tror ni jag gjorde när jag kom hem och ätit en bit? Somnade på soffan förstås. Så himla skönt. Inga mardrömmar.

I morgon hoppas jag att jag orkar fara på akvarellmålningen. Det är sista gången före jul.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Viva Resurs hade besök från Petrozavodsk i dag, bl.a. från barnhemmet som ska få filtarna halsduken ska sys om till. Läs Ritvas blogg om besöket. http://blogg.vk.se/Velilasstickblogg/2012/11/20/besok-fran-petrozavodsk-1172691

I morse vaknade jag ur en mardröm. Jag hade blivit illa behandlad av mina bästa vänner. Känslan var oerhört obehaglig. Är det så att jag inte är snäll mot mig själv?

För övrigt kände jag mig ganska pigg och tog gåstavarna ner till sjön för att tanka lite lugn i själen. En tunn isskorpa låg på vattnet och det var så där vackert grått och kalt.

Sen kom solen fram en kort stund. På andra sidan.

På eftermiddagen kom min scrapkompis och hade med sig min ’goodiebag’ från i lördags. En tidning och lite nya scrapgrejer. Sen fick jag också en påse garn till halsduken av henne. I morgon ska jag fara till Ritva med två halsduksrullar. Nu har jag stickat 78 meter.

När scrapkompisen for blev jag så där tvärtrött igen. Håhå jaja.

Jag har precis tittat på ’Sommarpratarna’ på TV. Stefan Einhorn sa en intressant sak. Han sa att människor är som kristaller, vi har olika spektrum beroende på vilken sida som blir belyst.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Ritva var inte riktigt överens med halsduksrullen, som ligger i receptionen på Viva Resurs, när jag kom dit i dag. Den övrsta delen höll på och rasade, så hon skulle bli tvungen att rulla upp den och rulla ihop den igen och det är inget litet göra. Trots det var hon glad och energisk som vanligt som ni kan se.

Jag hade med mig 7,10 meter halsduk och fick en stor påse garn i utbyte, så nu ska det stickas. Hela halsduken är snart 2 km lång. Det fattas bara drygt 5 meter.

Sen gick jag till Ica-Maxi. Det hällregnade och blåste och någon snodde mitt fina paraply. När jag var färdig och skulle gå till bussen, upptäckte jag att det var borta. Jag hade antagligen glömt det på toaletten, men det var inte kvar där. Nåja, någon hade säkert glädje av mitt blå paraply med vita prickar och silverfoder i ösregnet. Själv blev jag dyngsur.

I kväll har vi haft årsmöte med bostadsrättsföreningen Lyktan. Det är ju en alldeles ny förening för de två nya husen, totalt bara 30 lägenheter. Jag blev invald i styrelsen, gick med på att vara suppleant, för jag tycker att de ungdomar som är intresserade ska få chansen att vara med och lära sig. Jag har ju lite erfarenhet, för jag satt några år i styrelsen för föreningen på Vargvägen och ställer därför gärna upp som stöd i bakgrunden. Jag tror att det kommer att bli bra.

God natt mina vänner<3

I dag har jag investerat i en liten trappstege. Efter försäkringssamtalet på banken har jag bestämt att vara rädd om mig själv. Jag ska inte längre balansera på rangliga pinnstolar, utan klättra så säkert som möjligt. Jag har ganska dålig balans och blir bara klumpigare med åren. Det är bara att acceptera och sluta spela tuff.

Jag hade tänkt köpa en trappall från IKEA och måla/pimpa den, men valde i stället en hopfällbar trappstege från Rusta, av utrymmesskäl. Jag måste ju tänka ‘compact living’ också.

I natt mätte jag halsduksdelen jag just nu stickar på. Det har blivit mycket ränder och här ligger den med avigsidan upp. Lite till ska jag sticka innan jag  avmaskar den här delen.

58 meter har jag stickat nu allt som allt och fortfarande är det lika roligt.

“Belöning för väl utförd syssla är att ha gjort den.”
(Ralph Waldo Emerson)

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dagens Vk finns en fin artikel om 1-milahalsduken, samt härliga bilder på Ritva och Kicki som tumlar omkring i gröngräset invirade i en av halsduksrullarna. Jättebra reklam för projektet, fast lite ironiskt är det att lokaltidningen, där Ritva och Kicki dessutom bloggar, vaknar långt efter det att halsduken blivit rikskänd både via TV och radio. Men man säger ju att ‘ingen blir profet i sitt eget land’.

Jag hade inte med mig stickningen i Stockholm, så det var himla mysigt att komma hem till mina stickningar i soffan. Om man har två par stickor, kan man hålla i gång tre stickningar samtidigt. Det beror på vilka färger på garn jag har tillgång till. Just nu stickar jag på två olika bitar. När Ritva kommer tillbaka från semestern skall jag cykla ner med mina rullar. Jag börjar närma mig 60 meter totalt sen jag började sticka.

I dag har det varit underbart väder, så jag tar tillbaka det där ordet som börjar på h- som jag skrev i går. Jag var ute på en lång cykeltur runt Tomtebo. Jag försöker hitta den bästa vägen till sjön, men hamnar alltid på avvägar. I dag tittade jag närmare på det fina Eko-huset, där jag gärna skulle bo om jag hade råd. Mitt i huset finns en stor ‘vinterträdgård’.

Och balkongerna är stora och fina.

 Det blåste friskt och vinden förde med sig en stark söt doft av nektar från rödklövern.

"Livet är inte ett problem som ska lösas utan en verklighet som ska upplevas".
(Sören Kierkegaard)

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Seriestrippen ‘Medelårlders plus’ i torsdagens Vk tyckte jag var tänkvärd.

1.“Men skulle inte du vilja se tjugo år yngre ut?”
     “Nä.”

2. “Nu är du inte ärlig!”
        “Jodå…”

3. “Du förstår jag såg inte nåt vidare ut då heller.
    Nästan värre.”

4. “I den här åldern ser vi ju alla lite skräpiga ut.
     Det är skönt.”

Den inställningen gillar jag.

Jag har hittat cykelvägen till Strömpilens handelsplats och ICA-Maxi. Hittills har jag ju åkt buss i en kringelkrångelväg runt, runt… men sen såg jag att det fanns en cykel- och gångbro utanför Maxi och tog reda på vart den gick. Jag fick rådet att ha Carlshems kyrka som riktmärke och strax nedanför gick bron över Blå vägen och järnvägsspåret. Jag fick ta fram kartan för att hitta rakaste vägen och det tog mig bara 15-20 minuter att cykla till Strömpilen. Hem tog lite längre tid, för det var uppför och så cyklade jag vilse när jag försökte följa cykelvägen. Mitt lokalsinne är lika med noll… jag kan gladeligen cykla åt helt motsatt håll än dit jag ska. Jag blev tvungen att fråga en man vart jag var på väg.

Men nu vet jag att jag kan cykla från Ålidhem och Tomtebo till ICA-Maxi eller till Viva Resurs när jag ska leverera halsduksdelar nästa gång.
Eventuellt hinner jag fara med dem i veckan innan Ritva far på semester. Jag har en blå rulle på ca 3.20 meter och håller på med en röd bit på gång som nu är ca 2.30 meter.

Totalt har jag nu stickat över 50 meter och har därmed kommit halvvägs till mitt första delmål. *klappar mig själv på axeln*

Ha en skön söndagskväll <3

Som ett brev på posten kom den stora tröttheten. Jag tror jag skulle kunna sova flera dygn. I och för sig kan jag göra det också, om jag vill.

Jag hade bestämt mig för att fara till Viva Resurs och lämna halsduksrullarna till Ritva i dag. Förutom mina två rullar hade jag en 10 meters rulle från min granne. Jag gick in i butiken för att plocka åt mig lite garn ur lådan där man får donera garn och passade på att fotografera den imponerande halsduksrullen som ligger där i ett hörn på ett bord. Just då var halsduken 860 meter, men Ritva hade fler bitar som skulle sys fast i den stora rullen.

 Jag plockade åt mig blått garn till den biten jag håller på med och olika färger av rött till den nya biten i rosa, cerise och röda toner. Så nu har jag garn för en tid framåt och tid att sticka.

I eftermiddag har jag sovit på soffan. Så skönt.

I morgon bär det av till Norrbotten för midsommarfirande i det blå huset vid havet. Ska packa lite kläder och göra matsäck för den sex timmar långa bussresan. Jag var på ICA-Maxi och köpte deras eget valnötsbröd, bakat på surdeg.

Jag tar förstås lilldatorn med mig och hoppas på någorlunda internetkontakt, så jag kan skicka en midsommarhälsning.

Ha det så bra tills dess <3

Ja, då kom jag till slut innerst in i den stora garderoben och där fanns den ju… skokartongen med breven jag sparat. Där fanns de där breven som man knyter ett rött band runt och mycket sällan läser, utan håller och väger i handen och betraktar med värme i hjärtat.

Jag hade inte tid eller ro att titta närmare på innehållet i lådan, men bläddrade förstrött och hajade till vid anblicken av mammas handstil. Ett av de många brev hon skrev till mig, här till Fabriksgatan i Haparanda. Ännu mera värme, men även ett hugg av saknad i hjärtat. 

Den här lådan får, liksom mina gamla fotografier, följa med mig till mitt tillfälliga boende. Säkrast så, för min sinnesro.

I dag har jag blivit av med en hel del möbler och saker, så nu har jag bara det jag behöver (och lite till) kvar. Det känns befriande på något sätt. Det enda jag eventuellt kommer att sakna är mitt runda finska köksbord från Asko, som hängt med från 70-talets början. Tyvärr blir det för klumpigt i min nya lilla lya, så jag måste köpa något smäckrare.

Sen kom min snälla scrapkompis och hämtade den pajade TV:n. för att köra den till återvinningen, så nu kan jag då ringa och avanmäla TV-innehav. Hon hade en påse garn med sig igen till halsduken, nu i rosa och cerise. Jag har ju stickat mycket i blå färger, så det ska bli kul med omväxling. Har ett stort nystan ljungfärgat garn liggande, som ju passar ypperligt med den nya färgskalan. Ska köpa ett vitt nystan till lite ljusare ränder.

I kväll blir det en tur till den andra lägenheten med ett par mattor och en dyna till balkongen och ev något från frysen. Och så kartongen med breven.

Ha en skön måndagskväll <3

I dag har vi firat Sveriges nationaldag och jag har stickat på en blå halsduksdel med gula ränder. Vilket sammanträffande.

Jag har två rullar som ligger och väntar på att bli levererade till Ritva. Ca 10 meter tillsammans. Jag har inte stickat lika flitigt på sistone, eftersom jag inte har någon TV att titta på. I stället läser jag en hel del och det tar tid både från stickandet och packandet.

I går kväll for jag till min andra lägenhet och tittade på de två första programmen av ‘Projekt Runway Allstars’ på en stoor TV-skärm. Det är mitt absoluta favoritprogram. Sen for jag hem strax före midnatt med en buss full med glada ungdomar. Nere på stan blev jag påmind om att det ju var studentbal, Teatercaféets uteservering var smockfull med festklädda ungdomar. Nästan alla tjejer hade långklänningar med nakna axlar… och det var 7-8 grader ute.
Två par stod och väntade på femmans buss med mig och de killarna hade gett sina kavajer till sina damer och stod själv och frös i vitskjortorna. De var på gott humör och en av killarna tittade lite flörtigt på mig, så jag kunde inte låta bli att säga att jag tyckte att de var fina. “Tack, det är du med”, sa han,“jag gillar din sjal”. Jag hade knutit en snusnäsduk med snibben fram under min gamla gröna parkas.

Sen blev det stor dramatik. Ett par kompisar till dem kom och skulle också med bussen och precis när de skulle stiga på blev de osams och killen bara stack… Tjejen hade druckit lite och hon blev skitförbannad. Hela vägen hem satt hon och berättade högljutt hur taskig han hade varit mot henne. Han hade förstört hennes studentbal. Mitt i allt ringer han och alla i bussen får höra när hon grälar med honom och anklagar honom för att ha sabbat HENNES kväll. Stackars tjej, inget roligt minne för livet.

I morgon är det sista vattengympan för denna termin.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

 Nu gör jag tummen ner för Tele2! I dag tänkte jag att jag skulle ge dem en chans och vänta tiden ut. Väntetiden var återigen 30-40 minuter, sen blev den så småningom 20-30 minuter, men jag måste säga att klockan hos Tele2 går mycket långsammare än min. Efter 45 minuter kom jag fram och fick framföra mitt ärende. Då började damen i Kundtjänst fråga en massa och föreslå en massa och till slut rörde hon vid en känslosam sträng hos mig, nämligen om jag skulle avstå från telefonnumret jag haft i 31 år. Vi kom överens om att vi skulle frysa det och låta det vila i etern, men för det måste hon koppla mig till en kollega. Hon kopplade och väntetiden skulle återigen vara 30-40 minuter… Tror ni jag väntade? Inte en chans. Jag satt alltså i telefonen i en timme utan att ha uträttat ett skit! En service under all kritik. Jag kan varken maila eller göra något på hemsidan, utan jag MÅSTE ringa i det här ärendet. 

 Nu skall väl ändå våren vara på väg. Solen skiner och i dag har det blåst friskt, vilket betyder att snöhögarna smälter och torkar bort. Kylskåpet gapade tomt, så jag tog min dra-maten och traskade iväg till Coop. Men oj vad knaggligt det var att gå på cykelvägen. Gårdagens sörja hade frusit till is under natten med alla spår i. Det hjälpte inte att man hade sandat på isen, för sanden hade farit ner i cykel-och gångspåren och där gjorde den ingen nytta. Jag hade broddarna på som vanligt, men jag känner ändå i de bakre regionerna att jag gått och spänt mig i rädslan för att halka.

 Min lilla 'gris' har fått lämna soffan och ska snart få bli en del av den stora halsduken. Jag ska ta bussen till ICA-Maxi och samtidigt lämna min 10-metersbit till Ritva på Viva Resurs.

På några dagar har en färggrann orm tagit plats i soffan i stället. Så här mycket har jag redan stickat… jag tror jag är lite manisk.

 Det är sällan jag sitter och tittar på TV utan att pyssla med något vid sidan om. Det är nog bara när jag ser på film eller vill njuta av musik som jag lutar mig tillbaka och ger burken min fulla uppmärksamhet.