Kulturnatta kunde inte ha fått bättre väder. I dag och hela natten sjuder Umeå av underhållning. Flera musikscener har byggts upp på flera ställen och det pågår musik och dansuppvisningar i varje gathörn. Godisstånd och de obligatoriska T-shirtförsäljarna trängs bland byggnadsställningarna i centrum.

I parken längs hela Rådhusesplanaden finns tält med Umeås alla kampsportklubbar och det pågår hela tiden uppvisningar. Jag tog en massa foton, men är inte  nöjd med ett enda. Jag tycker det är svårt att ta kort bland en massa människor. Det är en sak med de som uppträder, men publiken har nog inte tänkt sig att vara med.

På den lilla innergården utanför den lilla butiken La-Di-Da (bakom Kafé Mecca) pågick en massa aktiviteter. Loppisar, fika och en orkester som spelade jazz och rock.

Det är en charmig liten innergård. Där skulle jag absolut kunna bo.

(Det står en gammal trampsymaskin uppe på den närmaste balkongen)

Jag kan faktiskt rekommendera den lilla butiken La-Di-Da. Idealisk om man är ute efter en annorlunda present och nästan allt som säljs är eco. Här är en stol som är gjord av gamla tygsjok. Jag kände igen den från ett finlandsvenskt TV-program.

Jag passade på att fräscha upp mitt kök med en ny diskborste och en tvaga. På diskborsten kan man byta ut borsthuvudet.

På Råhustorgets stora scen framträdde Generationskören, där min kompis från tjejgruppen är med. De sjunger rock-and-roll med hela kroppen. Vilken glädje och vilken kraft i sångerna! Man står och klappar med hela tiden. ’We Love Rock´n Roll’ och ‘We ain´t Gonna Take it’ ekar fortfarande i mitt huvud.

Det blev fika också. Den godaste latten i Umeå får man på Coffeehouse i MVG-gallerian.
Sen gick jag upp till Clas Ohlson och köpte fem honor och fem hanar. Vad tror ni att det är?

Nu måste jag bestämma mig om det blir en tur till ner på stan eller Eurovisionschlager.

Ha en skön lördagskväll <3

I morse hörde jag ett konstigt ljud utanför mitt sovrumsfönster. Yrvaken och utan glasögon trodde jag att jag såg en ’rymdvarelse’ som blåste rent gräsmattorna.

Det dammade något alldeles förskräckligt och jag var glad att jag inte stod och väntade på bussen just då. Nu ligger allt skräp på trottoaren och väntar på att sopmaskinen ska komma. Ett par hagelskurar har bundit dammet... det kommer att bli så fint.

Senare gick jag upp till vindsförrådet med vinterjackor och skor och där möttes jag av drivor med döda flugor på golvet. De flesta låg i gången, men de fanns även inne i förråden. Jag har aldrig sett så många döda flugor på en gång tidigare. Har de försökt övervintra i springorna eller är det nykläckta flugor som frusit ihjäl? Jag måste medge att jag inte vet något om flugors liv.
Jag blev i alla fall tvungen att gå ner efter en sop och sopa rent på både flugor och annat. Pratade med en granne om det och hon sa att de hade hittat en massa döda flugor på balkongen. Jag har då inte haft några, men våra balkonger vetter inte mot samma håll. Jag har mindre sol på min.

Vilken dramatisk kväll det blev med Let’s Dance i kväll. Hoppas att Sofia snart kryar på sig. Jag njöt i fulla drag när Marcoolio dansade sin tango. Så dansar en finsk man!

I går kväll blev jag verkligen imponerad när Yohio sjöng ’Himlen är oskyldigt blå’ på Humorgalan. Den killen kan sjunga!

Ha en skön torsdagskväll <3

Det blev ett konstigt och abrupt uppvaknande i morse. Jag vaknade av sendrag i vaden och skulle antagligen hoppa upp för att stretcha, men gled ner från sängen och damp direkt på rumpan på golvet. Troligen en kombination av att benet vek sig och mattan gled undan. Nåja, svanskotan klarade sig och jag fick stretcha sittande på golvet tills jag kunde ta itu med den jobbiga uppgiften att ta mig upp.
Den här gången gick det ganska bra, men för några år sedan hoppade jag upp i sömnen och vaknade av att jag stod illamående och yr mitt på golvet med kramp i vaden. Jag gick ut i badrummet och satte mig på golvet och svimmade av en kort sekund... bara så att jag hörde att bakhuvudet slog i badkarskanten. Biong...
Min doktor sa efteråt att reaktionen kom sig av att kroppen var i chock av den skarpa smärtan.

Jag åker ju mycket buss på vintern och den här veckan har det blivit ovanligt mycket, nästan två tur-och-retur resor per dag och ibland med byten. Jag tycker det är ganska intressant att sitta på bussen. Folk stiger på och kliver av. Ibland kan man bara sitta i sina egna tankar och ibland blir man engagerad i medpassagerarna. Man får överhöra många samtal och ibland får man kanske mer information än man vill ha. Ibland hamnar man bredvid någon som gärna byter några ord. Det händer alltid något.

I dag var jag en tur nere på stan och bussen var knökfull när jag åkte hem. Många ungdomar som varit och ’provianterat’ och planerade inför kvällens fester. Bredvid mig satt en ung man som var ovanligt artig. Först gav han sin plats åt ett barn som kom in med sin pappa. Barn ska ju helst sitta i bussen. Efter två hållplatser fick han tillbaka sin plats, men gav den snart till en medelålders plus kvinna. Sån omtanke uppskattas verkligen.

På väg till vattengympan i torsdags kväll åkte jag med den skönaste busschauffören i Umeå. En eritreansk man som spelar reggiemusik i hela bussen. Ibland har busschaufförerna radion på framme i sitt bås, men den här mannen låter sin musik flöda i hela bussen. Man blir bara så glad. Vi var inte många som åkte med den turen, men alla satt med ett leende på läpparna och stampade takten med ena foten. Alla utom en tjej som grälade med sin pojkvän i telefonen. En tjej glömde nästan att stiga av på sin hållplats. I sista minuten vaknade hon till och plockade ihop alla sina kassar och störtade på dörren som jag hjälpte henne att öppna genom att trycka på knappen. Tack, tack... kvittrade hon och hoppade ut.

En av låtarna chauffören spelade var den gamla Don’t worry, be happy... troligtvis med Bobby McFerrin 

Ha en trevlig lördagskväll <3

Underbart solsken ute i dag, men min dag har varit grå. En mycket kär gammal vän har lämnat oss. Det korta telefonsamtalet härom dagen var ett farväl. Därav min frustration.

Vila i frid finaste. 

Ha en mysig fredagskväll och var rädda om varandra <3<3<3

Vilken julstämning det blev på vattengympan i går kväll.
Vår ledare hade bytt ut den vanliga musiken mot julmusik och det blev så bra. Vi satt på ’korvarna’ och cyklade i vattnet och sjöng ’Jingle Bells’ för full hals. Mot slutet skulle vi hålla händerna i räcket, sätta fötterna mot kanten och sträcka ut musklerna bak på benen och ryggslutet. Hur skönt som helst. Peter Jöback sjöng ’Halleluja’, i mörkret utanför fönstret lyste de snötyngda träden och i gatlyktans sken såg man hur det snöade ymnigt. Jag fylldes av en plötslig salighet och tänkte för ett ögonblick släppa taget med händerna, skrika ’halleluja’, kasta mig bakåt i vattnet och sedan sjunka ner på bassängbottnen. Total kapitualation.

Nu hatar jag att få klorvatten i ögonen, så jag hejdade mig, men det är härligt att få sådana känslor ibland.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag går vidare, men tänker inte glömma. Jag vill komma ihåg precis hur djävligt allt var, för att också komma ihåg att det blir bättre. Jag vill komma ihåg hur det känns att sitta som en strandad val i soffan och ta sats hundra gånger för att komma upp. Jag vill komma ihåg den skarpa smärtan i hela benet när foten når golvet. Frossan, som inga filtar kan hjälpa... feberhettan som bara mildras med en iskall dusch. Yrseln, som gör att jag tror jag är på en båt ute på öppet rasande hav. Ångesten som gör att jag inbillar mig att det kommer att vara så här resten av mitt liv. Att det bara går utför.

Allt det där ska jag komma ihåg när/om jag hamnar i en likadan situation, för då kan jag också komma ihåg att det blir bättre.

I dag tog jag bussen till Ålidhems centrum och fyllde ryggsäcken med frukt och grönt. En lagom utflykt, som gav lite motion och frisk luft. Jag hade bara en krycka för balansens skull och kom på att jag egentligen skulle vilja ha en käpp att stödja mig på. Tre ben är mycket stadigare är två. En krycka är helt ok, men sliter på axeln.

Vackra Melody Gardot går med käpp efter en trafikolycka och i den här färgstarka videon dansar hon till och med på gatorna i Rio.
”Mira, look what you do to me...”

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nu vänder det och jag stapplar vidare. Vilken jäkla pärs det har varit. Nu är knät riktigt bra igen, men vaden är fortfarande öm och svullen. Vet inte riktigt om det är musklerna eller cirkulationen. Utomhus går jag fortfarande med kryckorna, eftersom jag är himla yr av medicinen och känner mig ostadig.

I går tog jag bussen till sjukhuset och köpte en sallad, en dricka och en tidning. Det blev en skaldjurssallad igen. 

 

Det var skönt att komma ut och röra på sig lite.

Resten av dagen gick i eftertankens tecken. Jag spelade finsk musik, bl.a. denna låt: ”Kulku ihmisen” ( ung. ’Människans färd’)

’En stor gåta är människans färd... när frågan blir utan svar... när ett år i livet bara är ett ögonblick...’

På kvällen ringde brorsonen och berättade hur begravningen gått.  Det hade varit fint och han hade haft ett antal gäster hemma efteråt. Vi pratade lite om framtiden och  kommer att hålla kontakt. Nu är halva syskonskaran borta. Vi var sex från början.

I dag skulle jag ta det lugnt, men efter en mycket god natt bestämde jag mig för att fara ner på stan och lämna tillbaka den där kjolen. Man kan ju undra vad hela ståhejet kring den stod för.

När jag skulle gå över Rådhustorget fick jag någon slags agorafobi, en yrsel starkare än vanligt. Men det gick bra, jag hade ju båda kryckorna att stödja mig på. Som sagt, jag stapplar vidare.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Plötsligt avstannade det intensiva skruvandet. Telefonen ringde och jag fick besked om att min äldsta bror gått bort. Jag är verkligen glad att jag for och hälsade på honom i somras.

Vila i frid, rakas isoveli.

Vasaplan, tidningen till stöd för utsatta människor i Umeå, har kommit ut med sitt 12:e nummer för en tid sedan.

Temat för detta nummer är tillit. Ingela Lundberg, ny chefredaktör, skriver i sin ledare om att våga lita på livet och på människor. Vad händer, när de människor man litar allra mest på i hela världen, sviker? Vem finns där då?

I tidningen möter vi bl.a. Cecilia, som blev sviken av sina föräldrar som barn. Hon blev ett s.k. maskrosbarn och i dag arbetar hon som socionom. Alla är inte lika starka som hon och då är det lätt att hamna utanför och i missbruk.  

På omslaget ser vi den unga sångerskan Emilia Österberg, som just kommit ut med sin första platta. Hon kommer från en musikalisk familj, men pappan dog när Emilia var bara 4 år. Pappan finns dock med hela tiden i hennes musik och har gett henne kraft att ta sig själv på allvar och satsa på sin dröm. 

Här sjunger hon ’Englandslåten’.

 ”Vi grät när vi kysste varann
Ibland räcker det inte med
att man älskar varann
Och vi visste att det inte
skulle leda nånstans
Så jag lämna Sverige och
drog till England”

Jag lägger också ut hennes mest polulära visa. Om ni har svårt för svordomar och runda ord ska ni hoppa över den, men jag tycker att den är ganska rolig.

Själv tänker jag på begreppet ’tillit’ och kommer fram till att det viktigaste är att känna tillit till sig själv. Att lita på sin magkänsla och sitt eget förnuft, den kombinationen tror jag är bra. Känner man tillit till sig själv och sin egen förmåga, är det lättare att lita på andra människor. Är man osäker på sig själv blir man misstänksam gentemot andra.

Mitt ord/motto för oktober månad blir ’tillit’. 

Ha en skön söndagskväll <3

I dag känner jag mig lite busig.

Fast dagen började inte så bra. Först snavade jag över en väska jag ställt i vägen för mig själv och ett par steg efter det snavade jag på mattkanten. Sen placerade jag mig i soffan med morgonkaffet och funderade om jag skulle våga mig ut överhuvudtaget.

Jag for ner på stan i alla fall och hamnade på Olssons tyger. De hade 50% på reatygerna och helt spontant köpte jag ett fränt gardintyg. Jag har inte funderat så mycket ännu på gardiner till den nya lägenheten, utan tänkt att jag måste känna mig för när jag flyttat in. Nu blev jag i alla fall så förtjust i ett grafiskt tyg… ett tyg för en scrappare.
En hyllning till den ryske kompositören Sergej Rachmaninoff och hans pianomusik.

Färgmässigt passar tyget både i rummet och i köksavdelningen framför balkongdörren och fönstret.

Jag ägde en LP med Rachmaninoffs pianomusik, som jag sålde med alla de andra. Här spelar han själv sin pianomusik Opus 3.

Sen gick jag till Konsum City och köpte en hel lax. Fick den filéad… mums det blir många goda måltider. Gillar att ha mat i frysen.

Ha en skön torsdagskväll <3

 I går kväll läste jag ut Linda Olssons bok “Det goda inom dig”. Jag kan varmt rekommendera den.

Jag gjorde något som påminde om ‘sälen’ a la Anja Pärsson i går när jag gick till tvättstugan.
När jag skulle gena över gräsmattan, snavade jag i mörkret över kanten och föll handlöst framstupa. Jag hann faktiskt tänka att jag inte kunde göra något för att parera fallet, så jag tog emot med båda händerna och kanade en bit på magen längs det frusna gräset. Ingen segergest alltså. I dag har jag en uppskrapad handflata, två ömma handleder och ett ont knä. Men jag är ju van att halta på högerbenet och det “kunde ju ha gått värre“, som man alltid säger som tröst. 

Storbandet Renhornen spelade på stora scenen på Nolia-mässan i dag. Det blev som vanligt riktigt härlig studentikos storbandsjazz.

Renhornen firar 50-årsjubileum i år och kommer att ha en stor jubileumskonsert senare i höst. På 50-årsdagen, den 3 september, blir det firande nere på stan… ingen konsert dock.

Dirigent och konferencier i dag var Stefan Andersson, som älskar att berätta vitsar.

Tre unga studentskor sjöng och showade.

En av dem, Linn, sjöng titelsången ur filmen Love Story så håret krullade sig i nacken.

Gästsolist var Ulf Hedberg, som skulle sjunga “Jag har dig under maskin” (I’ve got you under my skin), men han sjöng “Come fly with me” i stället.

Gitarristen Leif Eriksson sjöng en underbar låt, som han ‘önskade han hade skrivit själv’. Jag minns inte vad den hette. Jättefint sjöng han i alla fall.

Jag älskar Renhornen. Vi satt på första raden, så förutom att jag redan hade dimsyn, blev jag lite lomhörd av ljudvolymen och bastonerna studsade mot bröstbenet.

Sen travade jag runt på mässan. I saluhallen var det rökta korvar och friterad Camembert med hjortronsylt överallt. Jag köpte kornmjölstunnbröd, finsk kaffeost och äkta skotsk whiskeycheddar. Mums, mums, mums.
För övrigt köpte jag påsklämmor och två par tunna fina svarta s.t.ö.d.s.t.r.u.m.p.o.r.

I morgon skall jag åka ner på Bondens Marknad och köpa lokalodlade grönsaker.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det blev en Tangodrottning i Seinäjoki i år.

Här tar Mervi Koponen hem segern med tangon La Cumpacita. Hon var min absoluta favorit… så vacker och uttrycksfull på scenen.

Hyvää yötä ystävät! God natt mina vänner <3 <3 <3

Hur gjorde man förr, när den enda musikkällan var radion… när det inte fanns någon grammofon hemma och man å andra sidan inte hade haft råd att köpa skivor heller? När intresset för schlager var stort och man gärna ville sjunga med i texterna?

Jag har tre tjocka vaxdukshäften från 1957, 1958 resp. 1959 fullskrivna med texter. En riktig schlagerskatt.

Vissa tidningar, ex Fickjournalen, publicerade aktuella sångtexter, som jag kunde klippa ut och limma in i häftet, eller bara skriva av. De flesta texter är emellertid nedskrivna medan jag lyssnar på låten. Jag fick skriva så mycket jag hann och fylla i nästa gång låten spelades i radion. Ibland tog det lång tid att få ihop en hel text, i synnerhet engelska texter, där jag kunde haka upp mig på ett ord jag inte kunde.

Jag har texter på svenska, finska, engelska, tyska och till och med på franska.

Den har jag nog skrivit av.

Jag limmade in bilder på mina idoler. Elvis är väl representerad.

Eller så ‘illustrerade’ jag texten lite försiktigt. Scrapbooking hade inte uppfunnits än.

Jag var noga med att ange datum när jag skrivit ner texten. I det första häftet finns texter jag skrivit ner i Vårgårda.

Jag var 14 år och hälsade på min äldsta bror. Jag fick bo hos hans fästmö, som hade en bror som ägde en skivspelare. Vilken lycka för mig! Jag spelade skivor dagarna i ända.
Veckan efter ser jag att jag varit i Fåglum och även där skrivit ner några texter. Gerd hade säkert tidningar som jag hittade dem i.

Den sista texten jag skrev ner, 16 år gammal, är: “Liebe war es nie” , ‘Kärlek var det inte/aldrig’. Hmm.

För mig är dessa häften en ovärderlig skatt, som rymmer många minnen. Jag tog med dem till jobbet en gång och min nästan jämnåriga arbetskamrat och jag satt och sjöng tillsammans. För övrigt har jag inte visat dem för någon.

I kväll sänds finalen från Tangomarknaden i Seinäjoki i finska kanalen. Den ska jag se.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Jag har en väldig otur när det gäller den finska TV-kanalen. Jag har den för att jag vill se finska musikprogram… men det är alltid något strul just när jag vill se något.

För ett par veckor sedan ville jag se sändningen från semifinalen på Tangomarknaden i Seinäjoki. Då fick jag ‘inga eller svaga signaler’, vilket betydde att jag kunde se tre sekunder och sedan inget alls. I fjol var det samma sak när jag skulle se på finalen.

I går kväll hade jag tänkt se ett program om dansmusikgruppen Yölintu, men det var tydligen fel i programtablån, för det som sändes var Text-tv och ett par gubbar som pratade i bakgrunden. Hur många gånger orkar man bli besviken?

Här framför Yölintu: Tule silloin, ‘Kom då (när det blir natt)’

Solisten Simo Silmu har också gjort en egen solokarriär. Här sjunger han: Kaikkea hyvää, ‘Allt väl (önskar jag dig)’. Jag tycker han har en fin röst.

“Där språket upphör börjar musiken.”
(Ernst Hoffman)

Ha en skön söndagskväll <3

I dag har jag tagit ett sista farväl av en vän. Så sorgligt, men ändå vackert.

Inledningsvis spelades Albinonis Adagio. Den musiken får mig alltid att gråta, för den spelades både på Leenas och mammas begravning.

Vi ses i morgon <3

I dag, den 19 mars 2011, passerar fullmånen jorden mycket nära. Nästan så nära den kan komma. Senast den gjorde det var 1992.

Så bra att veta för oss ’månkänsliga’ personer. Det finns alltså mycket starka skäl till att man inte kan sova, känner sig rastlös, vill ut och yla, eller kanske känner sig extra yr och romantisk.

Fullmånen har alltid fascinerat och besjungits. Den största finska tangokungen någonsin, Olavi Virta, hade en stor hit med låten “Täysikuu” = Fullmånen.
Fick nyligen veta att vi var släkt… på väldigt långt håll, men ändå.

Här kommer ett klipp ur en film från 1954 (låten skrevs 1953).

“O fullmåne, när du hittar den jag älskar… låt ditt sken överösa henne med kyssar… berätta för henne hur mycket jag älskar henne… ja, berätta det för henne”
En mycket fri översättning av refrängen. Jag skriver ‘henne’, men det kan lika väl vara ‘honom’ för finskan gör ingen skillnad, han/hon =‘hän’.

Så Maija-Liisa och Ritva och brorsan och alla andra kära vänner, nu blir det nostalgi!

Ha en skön och solig lördag <3

Utmaning bild 6: Tema “grön”.

Jag väljer finsk musik och Eino Grön, en finsk tangomästare som numera bor i Florida.

Först en tango, “Kyyneleet”, ‘Tårar’.

Och sen en gammal goding, “Kenties, kenties, kenties”, ’Quizas, quizas, quizas’ eller ’Vem vet, vem vet, vem vet’.
Nyt laulamme!

Ha en skön söndagskväll <3

Pysselhäxornas utmaning för februari är att man ska välja en kärlekssång som utgångspunkt för sina alster. Layouter och kort ska också innehålla en fras från den sången man valt.

Jag valde den åländska visan “Vem kan segla förutan vind…” till min layout. Eftersom visan är så kort, skrev jag ut den i sin helhet och valde sedan rubriken ‘Längtan’ som gemensam nämnare för visan och fotot

Jag har använt ett bokmärke, stämplar och stämpelfärg. 

Det här fotot har jag scrappat en gång tidigare, även då med en sång, men den här layouten stannar i mitt eget album.

Sen gjorde jag ett födelsedagskort utifrån Björn Afzelius’ sång om frihet. Jag använde den första frasen “Du är det finaste jag vet”.

Samma stuk som kortet jag visade i går.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag hade stor lust att gå och lägga mig igen när jag tittade ut genom fönstret i morse.

Vilken tur att jag gick på en promenad till Coop i går, då det var riktigt skönt väder. Tyvärr började mitt ben värka och det ser ut som att den stora blåsan kommer tillbaka. I morgon kommer min doktor tillbaka från semestern, så jag får väl ringa henne igen då. Suck!

I går kväll var jag på riktigt dåligt humör och arg på mig själv för att jag är så klumpig.

Denna fina ängel ligger och slumrar sött på kanten av en kruka.

Kompisen, som är lite mer alert, föll ner på golvet när jag råkade peta till honom och skadade ena vingen. Nåja, det går att fixa med lite Karlssons klister.

Värre var det med glascylindern på min ena lykta. Ljuset vickade lite åt sidan när jag skulle hänga upp den på balkongen. Jag ställde då lyktan på balkonggolvet, tog av cylindern, ställde den bredvid, rättade till ljuset och viftade till cylindern, som förstås välte och gick sönder. Hur klantig får man vara?

En lykta med och en lykta utan cylinder.
 

Undrar var jag kan få tag på en liknande cylinder? Lyktorna är köpta på Tiimari för ett par år sedan.

När jag tände ljusen i lyktorna i går, tänkte jag faktiskt på att det är typiskt mig att jag måste ha två lyktor. Varför kunde jag inte nöja mig med en vanlig lykta, som grannen mitt emot, och ha ett blockljus i den i stället för att bränna två kronljus vid varje tillfälle. Där fick jag för mina tankar. Nu har jag bara en lykta och den ser väldigt ensam ut, för den här typen av lyktor gör sig bäst i par.

För att få perspektiv på tillvaron lyssnade jag på Björn Afzelius’ Tusen bitar. “Allting kan gå i kras, men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän, så är du kanske det.”

Nu tänker jag inte lägga ut den, utan Mikael Wiehes sång till Björn: “Den jag kunde va”.
Den finaste kärleksförklaring man kan få. En vacker välsignelse.

Ha en skön söndag <3

I dag vill jag bara önska er alla:

GOTT NYTT ÅR!

Somliga avger nyårslöften, andra tycker att det är lönlöst. I varje fall kan man väl få ha stora tankar när vi går in i ett nytt år.

Jag sjunger med John Lennon i Imagine:

Vi fortsätter med en tango till.

Nu blir det, kanske lite otippat, Julio Iglesias med "El Choclo" 'Kiss of fire'. På slutet kommer en stilfull uppvisning  av grunderna i argentinsk tango.

Ha en skön söndag <3

I dag, den 11 december, är det Tangons dag.
Det firar jag med den vackraste finska tangon “Satulinna” ‘Sagoslottet’ med Jari Sillanpää.

För övrigt har jag suttit på akuten hela dagen. Först fyra timmar i ett fullt väntrum med nysande och hostande människor och gråtande, sjuka barn… sedan i ett kallt undersökningsrum väntande på en doktor som skar upp mitt ben och tog en odling i jakt på elaka bakterier.
Nu blir det en annan sorts penicillin i tio dagar.

Vilken tur att jag inte har planerat att åka bort till jul. Jag behöver inte ens tänka på några förberedelser, för jag ska fira hos min kompis.

God Natt  mina vänner <3

I morse tog jag min sista penicillin, men har fortfarande lika ont på utsidan av vristen. Jag måste vänta tills tisdag då min doktor är tillbaka på vårdcentralen.

Jag kände för en liten promenad till brevlådan och efter en tidning. Tänkte passa på och ta ut pengar på Swedbanks automat här på Mariedal, men hela området framför banken var avspärrat. En vakt stod utanför, men han ville inte säga vad som hade hänt.

Nu läste jag på Vk:s nätsida att Swedbanks automater runt om i Umeå och i Holmsund antingen blivit utsatta för sabotage eller skimningsförsök.

Jag gick med kameran i högsta hugg och letade efter vinterbilder till Pysselhäxornas nästa utmaning.

Den här bilden är väl vintrig?

Rönnbären hängde fortfarande kvar med ett frostigt täcke på sig.

Hängena på den här lilla lönnen hängde också kvar. Ska de göra det?

Cd:n 'Handmade' med Hindi Zahra damp ner i min brevlåda i fredags. Jag ska ge bort den, men först har jag spelat av den och lyssnat på den hela helgen.

Här är 'Stand Up':

 Ha en skön söndagskväll <3

Jag har upptäckt en ny favorit.

Hinde Zahra sjunger Imik simik.
“Steg för steg, hand i hand, din i min, ska vi gå…"

Ha en skön söndag <3

Vilken överraskande syn jag möttes av, när jag drog från sovrumsgardinerna i morse. Årets första snö!

Stora blöta flingor rann utefter fönstret och la sig i ett vackert mönster.


Det var rena stormen. De få människorna som var ute, gick dubbelvikta och småfåglarna kastades uppåt i stora svarta moln. Jag konstaterade nöjt att jag hade lyckats täta mina fönster väl. Inget kalldrag någonstans.
Nu ser det mera ut som det regnar, så snart är den blöta snön på marken borta. Men vi fick en påminnelse om att vintern är i antågande.

Mitt hjärta gläds i dag med de räddade gruvarbetarna i Chile och deras familjer. Vilken fantastisk räddningsaktion! Jag tänker också med tacksamhet på alla dem som arbetat med räddningsarbetet och delat med sig av sitt kunnande, sitt engagemang och sin tid. De måste känna sig stolta.

Jag blir lite beklämd när jag läser kommentarer på nätet att gruvarbetarna nu minsann kommer att tjäna stora pengar genom att ställa upp på intervjuer i olika media. Det är inte det första jag tänker på.

De här gruvarbetarna kommer att må mycket dåligt både fysiskt och psykiskt under den närmaste tiden. Många kommer att drabbas av PTSS och lida av både smärtsamma flashbacks och mardrömmar. Trots det hoppas jag att de kan känna tacksamhet över att vara vid liv. Det är värt mycket mer än all världens pengar.

Nu släpper vi loss med Bon Jovi i It’s my Life:

Ha en trevlig torsdag <3

Överhört på bussen i dag:

” Vi sticker i morgon… nej tjejen får inte följa med… bäst att resa ensam med grabbarna…det som händer i Asien stannar i Asien…ha,ha,haa…”

Ibland behöver man inte veta allt och ibland vill man inte veta allt, men jag tyckte att den här killens attityd stank rejält.

Lagerhaus hade flyttat allt som var på gatuplan ner i källarvåningen och allt som var i källarvåningen upp på gatuplan. Gissa om jag blev förvirrad och fick åka ett par extra gånger i rulltrappan. Varför måste affärerna flytta om sina varor hela tiden?

Jag kom hem med denna huvudfoting. 

En duschmössa med texten till ”Singing in the rain”.

Den är av dubbelt nylontyg, mycket behagligare än plast och har en fin röd kant som piffar upp. Jag kommer att vara finast av alla på vattengympan.

Och en spindel att massera skalpen med.

Har provat den flera gånger, men aldrig ägt en egen.

Såg ni ’Skavlan’ i Tv i går kväll? Vilken konstig intervju det blev med Kikki Danielsson. De två var definitivt inte på samma våglängd.

Bäst var Hindi Zhara, som sjöng så betagande ”Beautiful Tango”

Ha en riktigt skön lördagskväll <3

I dag sken solen igen, så jag passade på att putsa några vardagsrumsfönster OCH klistra på nya tätningslister. Det var ett drygt jobb. Jag lyssnade på finsk musik på hög volym och underhöll folk som gick förbi.

Mitt i allt höll jag på att trycka fingret på den här lilla sömniga varelsen. En geting.

Hade den lagt sig för vinterdvala mellan fönstret och karmen? Huh, i så fall behövde jag verkligen nya tätningslister. Jag petade lite på den med saxen och då kvicknade den till och flög iväg.

Jag lyssnade på Antti Huovila, och han sjöng bl.a.  “Revontulihäät”, ‘Norrskensbröllop’.
“Norrskenet flammar på himlen och vi firar vår bröllopsnatt med kärlek…”

Oh, så finskt...

Ha en lugn onsdagskväll <3

I dag har jag varit på Bondens egen Marknad och inhandlat en massa nyttigheter.

Mangold, broccoli, orange och gula morötter, rödbetor, en kålrabbi och persilja. Mycket grönt fullspäckat av antioxidanter.
Allt är förstås ekologiskt odlat.
Alla orange morötter såg ut så här:

De hamnar direkt i min 'naughty file'.

Jag köpte också två bröd från Hagabröd, ett dinkelbröd och ett fruktbröd med fikon och russin.

Och en burk Olofsforshonung.

Jag läste alldeles fel på burken och bad att få en burk ‘skogshonung’. Försäljaren såg lite konfunderad ut, men jag pekade så tydligt att han förstod. Honungen kommer från hallon, lingon och vitklöver och smakar mycket fräscht.

Nu har jag förvällt mangolden, ångkokat broccolin och hackat persiljan och snart åker allt in i frysen.
De vackert röda och gula stjälkarna på mangolden kan man också använda.

De röda smakar svagt rödbeta, men hade en bitter bismak, så jag låter dem bli biogas.

I morgon ska jag laga ugnsstekt lax, med ugnsrostade grönsaker. Har också lust att göra en vegetarisk paj på broccoli, mangold och morötter.

Dagens känsla är tacksamhet.

Gracias a la Vida (Jag vill tacka livet…) med Violeta Parra:

Ha en skön lördag <3 

I dag blundar jag bara med ett öga och har hållit mig inomhus och tagit det lugnt. Passade på att laga mat och det blev moussaka.

När jag jobbade lagade jag mat och frös in till luncher, men nu blir det lite si och så. Det verkar som jag inte har tid att laga annat än sådant som går snabbt.

Jag lagar moussaka med både potatis och aubergine. Auberginen skivar jag och strör salt på skivorna, så vätskan dras ur medan jag pular med de andra ingredienserna.

Helst vill jag ha lammfärs, men i dag blev det nötfärs, som jag stekte och kryddade med salt, citronpeppar och lite kanel.

Sen lagade jag bechamelsåsen. Det ska vara mycket sås och den ska vara ganska tjock. Jag brukar vispa i ett par äggulor för att få den fina färgen.

I dag varvade jag aubergine, köttfärs, bechamelsås, sedan skivad potatis, köttfärs, bechamelsås och sist aubergine, bechamelsås och riven mozzarella.

In i ugnen, 225 grader i 45 minuter.

Det blev fem rejäla portioner.

Lyssnade förstås på grekisk musik under tiden och blev lite nostalgisk.

Här bjuder jag på en ung Giorgos Dalaras, som sjunger “Ola kala ki ola orea”, ‘Allt är bra och allt är bara fint… och du är med någon annan… … … åter en gång har du lämnat mig…’

Det är samma melankoli i finska och grekiska sånger.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dag är det surströmmingspremiär, men jag får vänta tills på lördag innan jag får smaka årets strömmingar.
Oskars, ska det vara.

För en tid sedan funderade jag om Dominokexen fortfarande fanns i Finland. Ja, de finns i alla högsta grad.

Det är dock inte längre Fazer som gör dem, utan LU, men de görs efter samma recept som alltsedan 1953.

Det speciella är präglingen av kexen.

På ena sidan står det alltid Domino och på den andra sidan finns det olika mönster. Jag minns inte hur många olika mönster det finns i en förpackning.

De kex jag fotograferade, köpte jag i Torneå och det är de traditionella, med chokladkex och vaniljfyllning. I Björneborg såg jag att det fanns andra fyllningar, ex jordgubb och aprikos och att kexen även såldes i storpack. Fusk, tycker jag, som är uppvuxen med choklad och vanilj.

I Finland tittade vi på ett TV-program  som heter “Kesäillan valssi”, ‘Vals i sommarnatten’, som sänds live från någon dansbana i landet. I fredags uppträdde bl.a. Charles Plogman, en schlagersångare som blivit mycket populär.

Här är ett klipp från fredagens program. Han sjunger “Keskellä elämää”; ‘Mitt i livet vill jag vara…’

 Ha en trevlig torsdagskväll <3

Vår hjärna är fenomenal. I går poppade ett finskt ord upp i mina tankar när jag satt och slösurfade på nätet. ‘Syysviiru’ = höststrimma, var det. Kunde det vara namnet på den ovanliga äppelsorten?

Javisst, jag googlade och fick snabbt fram några finska trädgårdssidor. Det officiella namnet på äpplet är ‘Syysjuovikas’ = höststrimma, men jag har bara hört det mer folkliga ’Syysviiru’.

Så här ser det ut:

http://www.kotitaimi.fi/hedelma/syysomenat/syysjuovikas.htm   

Äppelsorten kommer österifrån och har oregelbundna skördar. Jag minns att det blommade vackert varje år, men gav inte alltid några äpplen. Karten utvecklades inte. Men de år det blev skörd, for mamma till torget och sålde vartenda äpple. Hon fick bra betalt för dem.

Tänk vad mycket fakta som finns lagrat i våra hjärnor. Oftast säger man ju “det kommer snart” om man inte kommer ihåg något och efter en stund kommer ordet eller namnet man söker. Jag brukar säga att jag sätter igång hårddisken. Den här gången gjorde jag inte det, den satte igång sig själv och levererade ett resultat efter två dygn. Japp, det snurrar fortfarande i min hjärnas minnesspår. 

Kom att tänka på den här gamla låten: In The Windmills of Your Mind. Här med Petula Clark.

Ha en skön måndagskväll. <3 

Hur många personer kan cykla i bredd på en normalbred cykelbana?

Jag mötte tre unga män, som trodde att svaret var tre män + en tant. Men de hade fel, tanten blev prejad IGEN.

Jag mötte alltså tre fullvuxna män cyklandes i bredd på en rak cykelbana med 100% sikt. Jag förväntade mig att den som cyklade längst ut på min sida skulle sakta in och lägga sig bakom de andra. Men det gjorde han inte, utan cyklade på i god fart och pratade och skrattade med de andra två. För att undvika en krock, blev jag i sista stund tvungen att styra ut på gräsmattan.
Va’ f*n, skrek jag. Tror ni de hörde?

Är jag en osynlig liten tant? Eller en oviktig liten tant? Det verkar vara mitt öde att bli prejad av cykelvägen.

Okej, nu lugnar vi ner oss och lyssnar på Eva Cassidy som sjunger så vackert Fields of Gold. En av de finaste låtar jag känner till.

Ha en bra måndagskväll <3

Ok, då har jag genomlidit 24-timmars blodtrycksmätningen. Mellan 23.00 och 07.00 gick dosan ner på halvfart, så jag tror att jag sov 3-4 timmar och bara vaknade till när den satte i gång. Kikade några gånger på displayen och trycket var högt i går kväll och i morse innan medicinerna kickade in. Ska bli spännande att höra vad min doktor säger.

I SVT 2 kl 21.00 i morgon, lördag, sänds en konsert med Melody Gardot, nyligen genomförd i Dublin. Såg ni henne när hon var gäst hos Skavlan? Hennes historia om hur hon hittade sin väg till musiken är lika fascinerande som hon själv.

Här sjunger hon “Baby I’m a fool who thinks it’s cool to fall in love…”

I morgon kommer ett nytt avsnitt av “Den långa resan”.

Ha en mysig fredagskväll!

Leonard Cohen kommer till Stockholm i början på augusti.
Såg ni programmet om honom: “I’m your man” som sändes under påsken? En konsert, där hans sånger framfördes av en rad duktiga artister.

Jag har varit inne på YouTube och tittat på klipp från Leonard Cohens konserter i Helsingfors 2008 och London 2009 och slås av att han börjar bli gammal.
Hjälp! Idoler får inte bli gamla, eller hur? De ska ju alltid vara unga, vackra och pigga.

Här sjunger han emellertid "I'm your man".

Jag har snart packat klart. I morgon bär det av till Tallinn. Måndag kväll är jag tillbaka.

Ha en riktigt skön Valborgsmässoafton och 1:a maj!

Jag måste seriöst be om ursäkt att jag svamlat.

Jag har pratat om "Happy Lips", men det är förstås "Lucky Lips", som Cliff Richard & The Shadows sjöng på 60-talet.

Det är alltså den här gamla dängan vi kickas i gång med på vattengympan.

Kom på det när jag stod i vattnet och hörde vad jag sjöng , samtidigt som jag fick en kommentar här på bloggen om det.
Så hur som helst hade det retts ut i kväll. Skönt!

God natt mina vänner!

En riktigt fin låt får representera Sverige i Eurovision Song Contest i Oslo.

En sång med ett budskap jag delar. Så nu sjunger vi med Anna Bergendahl... 'Cause this is my life, my friend...  

 Ha en trevlig lördagskväll!

Nu känner jag för lite tango.

Först en scen ur filmen En kvinnas doft.
Al Pacino spelar en blind pensionerad överste, som i den här scenen precis lärt känna den unga oskuldsfulla kvinnan genom att identifiera doften av hennes tvål. 
Al Pacino fick en Oscar för den här rollen. 

Sen till något helt annat.  En nostalgitripp till 60-talets finska dansbanor.
Eino Grön, den store finske tangokungen, sjunger Tango d'amore.

Eino Grön kommer från min hemstad Björneborg, Pori på finska. Jag kände honom lite grann under de åren han slog igenom. Min syster Leena var nämligen gift med en musiker, som spelade "ståbas" i Eino Gröns första kompband.
För en tid sedan såg jag en dokumentär om Eino Grön i den finska TV-kanalen och plötsligt dök min min svåger, som varit död i många år, upp i bildrutan. Jag fick nästan för mig att han blinkade åt mig. Han var sån, en lurifax.

Trevlig lördagskväll åt er alla!

Nu blir det lite musik igen. En vacker sång, "Håll mitt hjärta".
Text Björn Skifs, musik Peter Hallström och Lasse Andersson.

Var så goda!

 Det har varit fullmåne igen. Så här såg den ut i förgår kväll när jag kom ut från vattengympan.

En trevlig helg till er alla mina vänner!

Lite vacker musik så här på lördagskvällen.

Lara Fabian sjunger den engelska versionen av Albinonis Adagio.

Så...  andas in... andas ut... och njut.

En trevlig helg till er alla!

Lite finsk musik så här på lördagskvällen:
 Antti Huovila och Sata kitaraa, ' Hundra gitarrer'

Den fina bilden är från Nallikari, Uleåborg 2009. 

Nyt laulamme.

"Hundra gitarrer... spelar i sommarnatten... rakt in i hjärtat...och in i själens djup...
... ... kärlekens melodi." 

Önskar er en trevlig lördagskväll!