Dikt av Berit Österberg:

" På väg till toa städar jag.
När jag går genom vardagsrummet
vattnar jag blommorna, sopar undan i öppna spisen, viker ihop tidningarna.
På väg genom köket ger jag hunden mat, plockar undan koppar, sätter på kaffet.
I hallen rättar jag till mattan, lägger vantarna i lådan.
I badrummet äntligen. Jag plockar ihop torra kläder, byter handukar. Slår på tvättmaskinen och så sätter jag mig på toaletten.
Medan jag sitter där torkar jag av golvet."

Det blev kanske inte riktigt som i dikten för mig i går, men det där att det ena ger det andra känner ni väl igen?

Jag skulle ju gå till sopstationen med förpackningar och drog fram korgen jag har dem i under diskbänken. Då uppenbarades att flaskan med flytande skurmedel som står där nere hade vält omkull och lite av innehållet hade flutit ut. Ett bra tillfälle att städa i utrymmet under diskbänken, tänkte jag och plockade ut allt som fanns där. Torkade av skåpgolvet, kröp längst in och inventerade spånkorgen med vaser, glasburkar och blomkrukor. Började sedan ställa in allt igen och fick tag i kartongen med salt till diskmaskinen. Kanske lika så bra att fylla på. Fyllde på både salt och spolglans i diskmaskinen och fick syn på filtret i diskmaskinen. Lika bra att ta lös det och spola rent. Sen lyfte jag blicken till filtret i spisfläkten. Kanske dags att torka av det också. Jajamen, fläkten torkades av och filtret hamnade i diskmaskinen för diskning. Spisen och ugnen var rena, men diskbänken behövde en ordentlig avtorkning, speciellt under diskstället. Då stötte armen i mikron. Javisst ja, den hade jag ju tänkt torka ur länge. Sagt och gjort. I ögonvrån såg jag kyl och frys, men då var det verkligen dags att gå ut. Jag hade ju faktiskt haft täckbyxorna på mig hela tiden.

Snart, snart, ska jag ta fram cykeln. Jag hade tänkt att lämna in den för justering av växlar och rundsmörjning. Fick ett tips i går att jag skulle gå till Öppen Gemenskap.

Ska man kalla detta för ’trekant’?

Ha en mysig fredagskväll <3

ÄNTLIGEN kommer vi att få bukt med problemet med lata hundägare som inte plockar upp hundbajset.

http://www.vk.se/829890/dna-test-ska-avsloja-slarviga-hundagare

God natt mina vänner <3

Jag står och fixar lite mat och kastar ett öga på klockan för att se vad den är. Men vad har hänt? Både klockan och den lilla tavlan under den är borta! Har de trillat ner utan att jag märkt något?

Tittar en gång till och ser nu att någon har lämnat skåpdörren öppen. Där bakom fanns ju både klockan och tavlan med avokadon.

Tandvärken har gått över, men tanden är öm. Jag behöver inte längre proppa mig full med värktabletter och det verkar som jag har abstinens. Hjärnan är grötig och trögtänkt.

Ute var det underbart soligt väder i dag. Jag gick längs den här vägen. I sommar ska jag cykla och se var jag hamnar. Kanske i världs ände... eller i Sveriges ände.

Skatorna njöt också av solskenet och den blå himlen högst uppe på brandtrappan och i träden.

Dagens goda gärning: Jag var på OK/Q8 och en liten kille ville köpa en dricka. Flaskan kostade 20 kronor, men så var det ju 1 krona pant också. Den lille killen hade bara en tjuga och såg väldigt besviken ut. Men jag hade ju en krona i fickan, så han fick sin dricka, tackade och sprang i väg. Den unga killen i kassan tackade mig också. Han tyckte  jag var snäll.

I går kväll var min kompis här och vi planerade lite inför Barcelona. Nu är det bara en vecka kvar tills vi far.

Ha en skön lördagskväll <3 

Ove verkar inte ha hittat någon bil till sin fru, för hans annons har synts flera gånger nu, senast i går var den inne igen.

En annan, mer altruistisk bilköpare hade följande annons inne i tisdags:

”Bilar köpes. Har du en bil som du inte är i behov av längre eller ekonomiska problem kan du ringa Uffe xxxxxxxxxx. All betalning sker på plats, så vägra inte ring istället!”

Kan jag månne ringa Uffe om jag bara har ekonomiska problem, eller måste jag ha en bil också?

Det är inte bara bilannonserna som är intressanta att tolka, i gårdagens tidning föll min blick på en annons som verkade skumt intressant.

”Hus i skogen söker ett avskiljt hus i skogen. Ett året runt boende, inte i närheten av någon större väg, inte för nära andra hus. Huset ska ligga max 8 mil från XXXXX, tel xxxxxxxxxx”

Vilken inledning den annonsen skulle vara på en roman! Ska jag nappa på den tanken?

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Det har blivit mycket TV de senaste veckorna. Vissa program har jag tittat på, men apparaten har stått på i bakgrunden som ’sällskap’ när jag gjort annat eller till och med sovit på soffan. Härom dagen fick jag mig en tankeställare, när jag började kommunicera med TV-apparaten. Jag stod i köksavdelningen och gjorde i ordning något att äta. Bakom min rygg pågick programmet ’112 – på liv och död’. Jag hörde hur en 15-årig kille hyperventilerade och klagade på att han hade ont överallt. Han kunde inte riktigt förklara vad som hänt, utom att han blivit knuffad och stött sig i sidan. Han hyperventilerade riktigt kraftigt och läkaren bad honom lugna ner sig, så att hon kunde undersöka honom. Hon tjatade om att han skulle lugna ner sig utan resultat. Killen fortsatte att hyperventilera och skrek att han hade ont överallt och att han inte kunde känna sina ben. Då vände jag mig om till TV-apparaten och skrek: MEN GE HONOM FÖR FAN EN PÅSE ATT ANDAS I! OCH EN LUGNANDE SPRUTA! HAN HAR JU FÖR FAN PANIKÅNGEST!

Då gav doktorn honom en sån där lång kräkpåse att andas i, men en sån är ju verkningslös för den är för lång. Då hade en plasthandske modell XL varit bättre. Sen fick killen en spruta.

Pojkens föräldrar kunde ingen svenska och en tolk förklarade att trots att han bara var 15 år är det han som har ansvaret för familjen vid kontakt med myndigheter. Då började jag skrika igen. HAN ÄR JU BARA ETT BARN. MYNDIGHETERNA SKA INTE UTNYTTJA HONOM, UTAN PRATA MED FÖRÄLDRARNA VIA EN TOLK.

Då tittade doktorn rakt in i kameran och sa ungefär samma sak.

Tro mig, jag brukar inte prata med TV:n i vanliga fall. Jag känner folk som sitter och fnyser åt folk i TV och säger emot dem m.m. Det tycker jag är lite komiskt. Jag kan på sin höjd applådera ett fint framträdande eller ett bra uttalande. Det kanske är lika komiskt.

God natt mina vänner <3

I dag ska jag verkligen bjuda på mig själv. Jag fick mig ett gott skratt när jag satt och redigerade bilder i går kväll. På senaste tjejträffen tog vi ett par gruppbilder i samband med att vi uppvaktade en av oss som fyllt år. Födelsedagsbarnet sitter i soffan och vi andra står uppradade bredvid. Alla ler vackert, utom jag, som ser ut så här på ett av korten. Jag blev tvungen att förstora upp mig för att se vad jag höll på med.

Vad i hela friden gör jag? Bör jag bli orolig?

Ha en fin måndag <3

"Ursäkta, ursäkta“, sa jag till den unge mannen som stod och packade upp varor, “jag kan inte se vad den här fotfilen kostar." Han tittar på hyllkanten och pekar på ett pris.

“Men där står ju ‘papper’ och den är ju av plast… och där står det metall och det är ju den där hemska raspen…”

“De menar nog att det är sandpapper på den…”, säger han och tittar roat på mig. Jag får en känsla av att han har en mormor eller farmor som också är lite förvirrad ibland och tänker “Äsch, jag bjuder på det”.

“Ursäkta, ursäkta”, hör jag en uppfordrande röst säga bakom min rygg när jag står med huvudet inne i kylskåpet och väljer skinkförpackning. Jag reagerar artigt genom att hoppa tillbaka och släpper fram kvinnan som också vill välja skinka. När hon är färdig och vänder sig om blir hon f.ö.r.v.å.n.a.d. över att jag fortfarande står kvar. Vad trodde hon? Att jag skulle gå hem utan skinka?

“Ursäkta, ursäkta… vad kostar den här fisken”, frågade jag en anställd. Det finns inget pris och hon springer iväg med varan. Jag väntar och väntar… och väntar. Hon kommer tillbaka och säger att de inte har lagt in priset i datorn än, för de har inte fått något pris. Jaha. Lite ovanligt att lägga ut en vara man inte kan sälja.

Och vad är nu detta? En bild jag hittade i min kamera.


Ha en trevlig onsdagskväll <3

Det är inte bara jag som verkar ha svårt att veta var man ska parkera cykeln utanför Biltema. I dag stod detta fina ekipage på tvären framför hela cykelstället.

De som färdades med det var troligtvis paret i bakgrunden. De satt på bänken och fikade i godan ro och trots att de såg mig tog jag ett snabbt foto. Folk som gick förbi stannade till och beundrade ekipaget. Ja, det var stort och fint.

Var skulle jag då ställa min cykel? Här förstås.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Stack in på Myrorna i dag och såg en rund handspegel, som jag ville titta närmare på. Den hade ett fint stöd, så man kunde ställa den på byrån/bordet och jag hoppades att det var en förstorande spegel, för det är ju en sådan man måste ha i den här åldern.

På Willy:s kikade jag ner i lådan för 10-kronorsvaror och såg en förpackning med ‘Dubbel häftande tejp’. Vitsen med tejp är väl att den är ‘häftande‘, tänkte jag, men tack i alla fall för den informationen. Hur ska jag då tolka att tejpen är ‘dubbel’? Det låg tre små rullar i förpackningen, så det kan inte betyda att det är dubbelt upp med rullar. Hmm, det måste helt enkelt betyda att själva tejpen är dubbel, alltså två remsor på varandra. Jaa, nu fattar jag… för att förtydliga att tejpen inte ligger dubbel med de häftande sidorna mot varandra, utan med en häftande sida på en icke häftande, kallar man den ‘dubbel häftande tejp’.

Jag gjorde ett fynd i lådan också. En ‘Shoe shine kit’.

Det var de små burkarna med skokräm jag ville åt. Bra att ha när färgen på skorna blir lite avskavd. På köpet fick jag en miniputsduk, en liten borste som man kan balansera mellan tummen och pekfingret och ett babyskohorn som försvann i min sko.

‘Shoe shine kit’ är engelska och då är det okej att orden skrivs för sig. Om man översätter det till särskrivningssvenska, blir det ‘sko putsar kit’ och det låter ju inte bra. Om man däremot ändrar på ordföljden och skriver ‘Kit putsar sko’ blir det mer begripligt. Eftersom det nu är mitt kit, skulle jag kunna säga ‘Marja putsar sko’, men då skulle det ju bli ’shoe shine berry’ på engelska och det skulle ingen förstå, så därför är det kanske bäst att låta Kit göra jobbet.

“Det goda språket är genomskinligt. Det ska bära innehållet utan att själv synas.”
(Agneta Weiland)

Dagens höstbild är tagen tidigt i morse utanför Mariehems hälsocentral. Grönt, rött och gult i ett och samma träd och strålande solsken.

Ha en mysig fredag <3

… tänkte jag när jag såg det här rostiga konstverket på Universitetets Campus i går. Riktigt prydliga s.k.i.t.h.ö.g.a.r!

I vanliga fall är jag inte alls så där vulgär, men nu hade jag cyklat vilse och irrat omkring och var trött, hungrig och irriterad.

Jag har världens sämsta lokalsinne, vilket yttrar sig i att jag ofta far åt motsatta hållet än det jag ska till. I går skulle jag åka in till Ålidhems centrum och handla lite mat efter det att jag hade kollat min kompis lägenhet. Jag cyklade iväg åt vad jag tyckte var rätt håll, men hamnade efter en stund vid Värmeverket, som ligger åt motsatta hållet. Okej, tänkte jag, då får det bli ICA på Axtorpsvägen på Berghem i stället. Eftersom de gräver och bygger vid sjukhuset, aktade jag mig för att hamna på framsidan av sjukhuset och tänkte att jag kunde kryssa mellan de olika byggnaderna och komma ut på andra sidan. Jag hamnade först på psyket i en återvändsgränd. Personalen satt ute på sin lunchrast och tittade på när jag gjorde en elegant U-sväng. Sen såg jag en pil som sa ‘Bårtransport’ och borde ju ha förstått att där inte fanns någon genomfart. Det är ju en tydlig slutstation. Och det var det ju, så det blev en ny U-sväng. Försökte en annan väg och kom återigen till psyket. Samma personer fick bevittna ytterligare en U-sväng från mig. Nu beslöt jag mig för att följa efter en annan cyklist, en ung man som först for rakt över en gräsmatta och sedan plöjde genom en lekpark, uppför en trottoar och över en gata och DÅ var vi på Campus. Tack för lotsningen snälla du!

I Stockholm har jag karta, försöker gå i räta vinklar och är väldigt duktig på att fråga folk om jag går åt rätt håll. Det är värst när jag har varit inne i en affär och kommer ut på gatan igen. Då går jag nästan alltid åt fel håll. Nu senast frågade Ronja mig finkänsligt om jag var säker på att vi gick åt rätt håll på Götgatan.
“Jag tror det”, sa jag.
“Men mormor, eftersom du alltid går åt fel håll, så ska vi kanske gå åt andra hållet i stället?”, sa hon och hon hade ju rätt.

Jag glömde ju att berätta att sångaren i The Poodles, Jakob Samuel, kom med samma flygplan som jag till Umeå. The Poodles spelade nämligen på Sommaren i City på onsdagskvällen.
Vi stod och knuffades när vi tog ner våra handbagage från bagagehyllan och han bad så artigt om ursäkt. När man ser artister man sett på TV, så tycker man alltid att de är så små och smala och därför var jag osäker om det var han tills jag såg i Vk att The Poodles hade spelat i Umeå.

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag ska det bli snurrigt värre. Jag rensade i min mailbox och hittade ett gammalt mail från en arbetskamrat med denna länk.

http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,22535838-5012895,00.html

Klicka på länken och se om du tycker att kvinnan snurrar medsols eller motsols. Det beror på vilken hjärnhalva du använder mest. Efter en stund byter hon kanske håll, bara för ett par varv, eller lite längre tid. Förklaring finns i artikeln.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Ja, men då fick jag praktisera det här att “kunden har rätt”.

I torsdags (19/5) var jag alltså på Dragonens Hälsocentral och träffade en dietist. På kallelsen stod det att besöket kostade 100,- och att jag skulle få en faktura på det beloppet.

I går fick jag en faktura på 150,- , varav 50,- var faktureringsavgift, för uteblivet besök hos dietisten. Men jag var ju där. Visserligen hade hon bokat in en annan i datorn och skickat en kallelse till mig, så det blev lite stressigt för henne när den andra också dök upp, men jag var inne hos henne och pratade i 40 minuter.

Jag ringde direkt om fakturan och fick förklaringen att jag uteblivit från en grupp den 4/5.
“Jag har inte uteblivit från någon grupp”, sa jag något förvånad.
“Så du var där?”
“Nej, jag var inte där, för jag skulle inte vara där. Däremot var jag hos xx den 19/5 på ett vanligt besök.”
“Hmm, den 19/5... det har xx inte rapporterat något om…”
“Ja, men JAG VAR DÄR, men jag fanns inte i hennes dator…”
Plötsligt blev det väldigt viktigt för mig att bevisa att jag var där.
“Du får kolla med xx”, sa jag desperat, “hon skickade ett mail till mig efteråt med uppgifter jag ville ha, så helt oförmärkt kan väl mötet med mig inte ha varit.”
“Men du var inte där den 4/5?”
“Nej jag var inte där den 4/5, men JAG VAR DÄR den 19/5. Snälla, makulera den här fakturan och skicka mig en ny på 100,- för den 19/5, för JAG VAR DÄR, jag vet inte bara hur jag ska bevisa för dig att jag var där.”
“ Nej, nej, du har nog rätt… jag kommer bara inte på just nu hur jag ska göra för att makulera fakturan… men det löser sig… du river fakturan och jag får fundera…”

Nu hoppas jag att hon hittade knappen för makulering av fakturan, så att jag inte får en påminnelse, för JAG SKULLE INTE VARA DÄR den 4/5. Hur jag nu ska bevisa det?

I eftermiddags ringde en kille från Tele2 igen. Jag tackade nej till hans erbjudande och sa att jag hade “andra planer”.

“Andra planer… jaha, du ska flytta till Afrika kanske?”, sa han.
“Typ”, sa jag och så önskade vi varandra en trevlig fortsatt dag.

Det är mycket bättre att använda lite humor, i stället för att bli irriterad och arg.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dag blir det ett kort inlägg, för jag har fått så himla ont i min högra handled vid tumbasen, på grund av de senaste dagarnas cykelturer. Knäna och den opererade tummen på vänster hand håller bra, men artrosen i tumleden på höger hand ger sig till känna när jag greppar cykelns handtag och lutar mig framåt mot styret. Jag har en hård knut på insidan av handleden och det gör ONT när jag vrider på handen.
Jag hittade ett handledsstöd för höger hand i min byrålåda, så nu ska jag ‘vila’ handen ett par dar. Jag hade tänkt cykla till akvarellmålningen i kväll, men det blir nog buss och promenad hem i stället. Det blir akvarellmålning med stel handled. Självporträtt dessutom.

Dagens tips till alla som känner för att pimpa sin bil: Ögonfransar till bilen.

Finns att köpa på Carlashes.com. Bilden är ur dagens Vk-bilaga Bil & Bostad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dag kände jag för lite äventyr och bestämde mig för att gå till Rusta och ta genvägen över E4. Jag har tidigare berättat att det finns flera genvägar över E4 att välja på och jag tog den jag tycker är närmast. Då måste man börja med att kliva över ett lågt staket, man måste grensla det för det är för lågt att krypa under. Nu ligger ju snön kvar, så det blev backe upp och backe ner i stället. Sen ska man ta sig upp på vägen och jisses vad mycket trafik det var i dag. Man får stå och vänta ett tag innan det blir en lucka så att man kan springa över. Jag brukar säga att jag inte längre kan springa, men gäller det livet kan jag det.

Sen skulle jag ju ta mig ner från vägen och det var lite svårare. Som tur var hade jag både dubbar och gåstavar, för det var ganska hårt och halt.

På Rusta shoppade jag loss för jag hade slut på alla hygien- och städpreparat och så passade jag på att bunkra pappersnäsdukar och värmeljus och köpa ny dörrmatta till balkongen och en kvist konstrosor att pimpa med.

När jag sedan granskade mitt kvitto, såg jag att jag hade betalat 26.90 för en deodorant som jag uppfattat kostade 22.90. Bara för att bevisa för mig själv att jag INTE sett fel, lämnade jag kundvagnen vid sidan om och gick in igen för att kolla. Japp, det stod 22.90 på lappen på hyllan, men när jag lutade mig fram (det var hyllan längst ner) såg jag att det stod namnet på ett annat märke än det jag hade köpt. På hyllan bredvid stod det 26.90 och där låg också deon av det märke jag köpt. Alltså samma deo i två hyllor, men olika priser. Slarvigt, eller hur?

Eftersom jag var alldeles vid ingången iddes jag inte gå genom hela affären till utgången, utan bestämde mig för att smita ut när någon kom in. Det finns två ingångar bredvid varandra med dubbelportar. Jag gled ut när två tjejer kom in, men hann inte genom den andra porten, utan blev fångad mitt emellan. Och det var ju meningen, för man ska ju gå ut genom kassorna. Jag kände mig lite olaglig. Så kom det två killar och när de såg mig, valde de den andra ingången. Då blev jag tvungen att be den ena gå där jag stod, så att jag skulle komma ut. Jag viftade med kassakvittot och försökte förklara att jag varit och kollat ett pris, samtidigt som jag till min fasa kom att tänka på att jag har ryggsäcken full med varor på ryggen. Hur suspekt som helst.

Men jag blev utsläppt och gick till kassan och förklarade för dem att de har oordning bland deodoranterna. Typiskt mig.

Sen hem samma väg som jag kom. Lätt uppför och svårare nedför. Den sista lilla nedförsbacke vid staketet var riktigt besvärlig. Jag försökte stampa in hälarna i den hårda snön, men ändå kände jag hur det blev överbalans i överkroppen så jag blev tvungen att följa tyngdkraften och springa ner. Det gick bra.

Ja, ett besök på Rusta kan tydligen bli ett helt äventyr för en liten tant. Nu kan jag tvätta håret, duscha, smörja in mig, diska, städa och snyta mig ett bra tag framöver. Nästa gång är det nog cykelföre och då får vi hoppas att det blir mindre äventyrligt.

Sen kom Lyxfällan på besök.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Senast jag var hos min doktor på Vårdcentralen bestämde hon att vi skulle ta lite olika prover, för att se hur jag egentligen mår. I dag hade jag då tid på labbet på Vårdcentralen. Blodtrycket är alldeles för högt och jag köper inte längre att medeltalet på dygnsmätningen jag gjorde var bra. Min doktor ska ringa i morgon och då ska jag prata allvar med henne.

Sen skulle sköterskan ta tre rör blod. Efter ett rör drog hon ut nålen och i samma stund hajade vi båda två till. Oops, hon hade suttit i andra tankar och höll nästan på att bryta ihop framför mig. “Jag får skämmas”, sa hon. Jag tyckte inte det var så farligt, för jag är ju själv väldigt tankspridd, men jag förstod ju att hon tyckte det var lite pinsamt. Turligt nog så är jag ‘lättstucken’, så det var inga problem att sätta en ny nål lite bredvid och så tog hon ett rör till. När hon drog ut den andra nålen sa jag “Men nu gjorde du det igen!”, för jag hade inte uppfattat att hon hade tagit två rör första gången. Jag trodde hon bara hade tagit ett. Vi var alltså lika yra båda två. Nåja, tillsammans inspekterade vi att det var tre rör och jag smygtittade att det stod mitt namn på alla rören.

Sen tog jag bussen till posten på Coop och promenerade hem därifrån i det vackra vädret. Jag var hemma ungefär den tid jag vanligtvis brukar vara färdig att gå ut. Så det har varit en låång dag idag.

I går när vi åt rödbetssoppan spillde jag tre gånger på min tröja. Inget ovanligt, jag spiller alltid på mig när jag äter. I dag skulle jag äta överbliven soppa till lunch och garderade mig med en handduk instoppad i halslinningen. Tror ni jag spillde? INGENTING. Men sen, när jag skulle äta en blodapelsin i efterrätt och satte tänderna i den första klyftan, sprutade det röd apelsinsaft över hela tröjan. Tror ni jag hade tagit av mig handduken? JAVISST.

På väg till bussen i morse sprang jag förbi dessa två skyltar. Eftersom de stod så nära varandra, fick jag en lustig association.

SE UPP! Lekande barn. 

Ni ser hur vackert vädret var i dag. Hela den där långa cykelvägen gick jag till busshållplatsen på Hermelinvägen. (Den är inte så lång som den ser ut.)

Ha en skön måndagskväll <3

Utmaning bild 11. Tokigt.

Ibland när man tror man tar en fin och konstnärlig bild, kan resultatet bli alldeles tokigt. Förra vintern tog jag några bilder på ljusinstallationerna som hängde på staketet till fotbollsplanen vid Mimerskolan. Fina, röda hjärtan, som speglade sig i vattenpölarna.

Oops, det måste vara blixten som ville vara med och hamnade riktigt lämpligt.

Dessa hjärtan har hängt på samma plats i flera vintrar. Få se om denna vinter var den sista, för nu ska man börja bygga ett badhus på fotbollsplanen och höga bostadshus bredvid. Mimerskolan ska bli hotell. Centrum kommer att vara en stor byggarbetsplats en lång tid framöver.

Jessica vann Let’s Dance i går och det var inte alls tokigt. Hon dansade med stark utstrålning och stor glädje, trots en bruten tå. Frank dansade också bra, men jag tyckte man kunde ana att han började bli lite sliten. Båda två hade en showdans som passade just deras karaktärer.

Ha en trevlig och lugn lördag <3

Ett par av mina läsare blev nyfikna på hur de skulle göra enligt det finska horoskopet, om de fick stopp i lavoaren.

Maria är Tvilling. Nu känner jag ju dig Maria bara via bloggen, men nickar ändå instämmande när jag läser detta. Så här skulle du (och alla andra Tvillingar) göra:

Du springer till affären för att köpa en skruvmejsel och en pump. I förbifarten springer du in på biblioteket, Pressbyrån och en konstutställning. I samma veva till musikaffären, cykelreparatören och så behöver du ett nytt batteri till mobilen.
Väl hemma öppnar du paketet med skruvmejseln och försjunker i bruksanvisningen, samtidigt som du följer nyheterna på TV och spelar favoritlåten, en sång som nämner ordet ‘radio’, vilket får dig att anmäla dig till en kurs för radioamatörer.
Så förflyter dagen och fram mot kvällen kommer du ihåg att det var stopp i röret. Du går till lavoaren och ser att stoppet har fixat sig av sig själv.

Nina är Oxe. Jag känner inte dig , men min dotter är Oxe och jag har även en nära vän som är Oxe och jag tycker verkligen horoskopet stämmer på dem. Så här skulle du (och alla andra Oxar) göra:

Du blir sur. Du funderar. Ska du verkligen sätta i gång och jobba? Du sitter två timmar i länstolen och funderar med bister uppsyn. Ska du verkligen sätta i gång och jobba? Sen sätter du i gång. Till en början går det inte så bra, men du ger inte upp. Det går fortfarande inte så bra, men du ger inte upp. Efter sex timmar är det färdigt. Du pustar och stånkar och går och sätter dig i länstolen igen.

Finns det fler som vill veta hur de skulle göra, är det bara att hojta till.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Medlemsbladet för Finska Klubben i Umeå damp ner i brevlådan häromdagen och där kunde man bland annat läsa hur olika stjärntecken skulle angripa problemet med stopp i avloppet och stillastående vatten i ‘lavoaren’.

Jag skrattade gott, för jag kände verkligen igen mig. Jag är Fisk och enligt detta horoskop skulle jag göra så här:

Först skulle jag försöka med tankens kraft. Jag skulle koncentrera mig på avloppet, meditera och med magiska handrörelser be det öppna sig. När detta inte hjälper, skulle jag ta till lite starkare medel. Jag skulle börja med diskmedel… inget resultat… tvättmedel… nej… ättika… inte det heller… lite salt kanske. Japp, nu har jag fått en kemisk blandning som både skummar och luktar illa och som får liv i avloppet, “plurp plurp prrummps” och vattnet rinner ner i röret.

Vill du veta hur du skulle göra enligt detta horoskop, så berättar jag gärna.

Nu är det apelsinsäsong. Blodapelsiner från Italien ska det vara.

Ha en skön söndagskväll <3

I morse skulle jag i väg till tandläkaren igen och bussfärden ner till stan blev något ‘annorlunda’.

Först fick vi vänta på bussen ovanligt länge. Det var -18 grader och vi var tre stycken som stod och snörvlade i kylan. Snörv, snöörv, snrv… det blev som en hel orkester. Sen kom en fjärde person och anslöt sig, snrv, snörv, snöörv, snrv… Sen snöt sig en och förstörde det roliga.

När bussen kom var den full med små barn som satt prydligt radade på alla säten. Chauffören sa att om vi ville gå ut, så måste vi använda framdörren för de andra gick inte att öppna. Han sa OM vi ville gå ut, inte NÄR vi ville gå ut. Redan då började det kännas olustigt.

Jag fick gå och sätta mig allra längst bak. Först skulle jag ta ett steg upp på avsatsen till det långa baksätet och just då svängde bussen, så jag hamnade med huvudet före i famnen på en ung tjej. Vilken tur att det inte var en kille! “Åh, förlåt”, sa jag, men hon såg närmast rädd ut. Själv blev jag full i skratt, men sen började det kännas obehagligt. Min klaustrofobi gjorde sig påmind.
Jag satt längst bak, bussen var knökfull, folk stod i gången och den enda utgången var längst fram. Jag började fundera om det var lagligt att köra bussen i det skicket. Tänk om det skulle börja brinna? Jag tänkte att jag får låtsas att jag sitter i ett flygplan… för där måste jag acceptera att jag inte kan gå ut.

Japp, och då kom ‘luftgroparna’. Det verkade vara en ny busschaufför, för han kunde inte parera de berömda fartguppen på Östra Kyrkogatan. Han saktade inte ner innan, så vi flög upp från sätena två gånger och jag som hade min hala täckkappa på mig, höll på att halka ner från sätet när chauffören bromsade EFTER guppen.

Sen körde han fel. Femman har haft en ny rutt ganska länge, men den här chauffören körde den gamla. Ok, han missade bara en hållplats och det kom han ju på, så han försökte köra tillbaka, MEN i stället för att svänga till vänster, svängde han höger och sen kom han på det och försökte vända bussen vid Hagaplan och backade upp i en snödriva… och till slut var vi på rätt väg.

Sen skulle en mamma med sittvagn stiga på. Eftersom bakdörrarna inte gick att öppna, steg chauffören ut, beordrade mamman att ta upp barnet, fällde ihop vagnen, lyfte in den genom framdörren och placerade den på bagageutrymmet där fram. Jag måste beundra hans lugn.

Vi var 15 minuter försenade när vi kom till Vasaplan.

Hjälp, nu hör jag konstiga ljud från köket. Javisst ja, jag håller på och frostar av frysen. Tänkte passa på när det är så här kallt, så jag kan ha innehållet på balkongen.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag har börjat stirra på gardiner. För att se om de rör sig.

Härom kvällen när jag stängde av TV:n, fortsatte jag att stirra, men nu på gardinen. Jag fick för mig att den rörde sig lite, lite in och ut från fönstret.

Eftersom den är ganska stormönstrad, tänkte jag att det var mönstret som förvillade mina ögon, eftersom jag ibland får vänta innan de ställt om sig från närseende till långseende. Adaptionsförmågan blir ju sämre när man blir äldre, det upplyste ögonläkaren mig om redan när jag var 38 år.

Jag smög mig sakta mot gardinen, för att inte orsaka något vinddrag, hela tiden iakttagande om den rörde sig. Den rörde sig, men bara lite, lite. Det är ju ganska självklart egentligen, eftersom det stora fönstret är kallt och elementet under alstrar varm luft, så det blir väl något slags luftvirvlar som är starka nog att sätta i gång till och med 2,5 m Marimekkotyg.

Så vad är problemet, undrar ni? Jo, jag har börjat iaktta gardiner och kommit fram till att alla hänger och svajar fram och tillbaka. Just nu när jag sitter och skriver, lyfter jag blicken efter varje skiljetecken och stirrar på den lätta gardinen i arbetsrumsfönstret, som aldrig slutar att svaja. Det har blivit en mani. Hur mycket jag än intalar mig att gardiner SKA röra sig lite, så misstänker jag hela tiden att det är något fel på mina ögon. Eller på mina glasögon.

Jag måste åka hem till min kompis och stirra på hennes panelgardiner. Undrar hur mycket såna rör sig?

Dagens korsordsord: Finns två på en boll = grodlår.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

På TV3 kör de en reklam för NiQuitin minisugtabletter. Reklamen börjar med att en man säger : “Jag älskar att röka.” Jag sitter och läser tidningen och hör något annat än ordet ‘röka’(ett ord på fem bokstäver som också börjar på r) och tittar förstås förvånat upp. Samma sak händer en gång till och jag börjar fundera om han med flit uttalar ordet ‘röka’ slarvigt, för att få tittarnas uppmärksamhet. 
Nästa gång bestämmer jag mig för att TITTA på reklamen och när han säger “Jag älskar att röka” och samtidigt tänder en cigarrett, hör jag rätt.

Man brukar säga att ‘man hör det man vill höra’, fast i det här fallet stämmer det inte; jag vill varken höra ’röka’ eller det andra ordet. Hmmm…

Är det någon mer än jag som är trött? Det är mörkt (skulle inte dagarna bli längre) och det snöar oavbrutet. Huvudet är tungt och större delen av dagen har jag har legat på soffan och blundat. Försökte sortera lite papper och tidningar, men fastnade i förra årets julnummer av tidningen Scrapbooking. Där fanns ju julkort med riktigt fräna vikningar. Fick lust att göra nästa års julkort redan nu, jag har ju fina papper och dekorationer kvar. Men eftersom allt redan känns så tungt, tillåter jag mig inte att göra något roligt innan jag har sorterat och städat undan det som ligger framme. Snacka om att vara masokist. Fast jag njuter inte av det.
I själva verket tror jag att jag är understimulerad. Hela december var jag begränsad av rosfebern och årets aktiviteter har inte börjat än. Men snart.

I år har jag valt en väggkalender med ’skylines’ från världens största städer. Hela januari får beundra Shanghai och bl.a. det 468 meter höga TV-tornet Oriental Pearl Tower.

Blev tvungen att gå och titta om tornet lutar så där mycket på kalenderbilden, och det gör det. Bilden är väl tagen med vidvinkel.
Om jag nån gång kommer i väg till Kina, skulle jag definitivt vilja besöka Shanghai.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Så typiskt! Jag har fått ett munsår och jag som ska på fest i morgon. Snacka om otur. Jag är inte förkyld, så jag börjar undra hur det är med mitt immunförsvar… först rosfeber och nu munsåret. Var på apoteket i dag och köpte Compeed munsårsplåster. De kamouflerar munsåret bra , men de är skitdyra, ca 7 kr styck och då behöver man minst 3 st per dygn.

Sista omläggningen på vårdcentralen i dag. Yippe yei! En liten, liten prick kvar, resten är läkt!
Ett stort tack till alla sköna distr.sköterskor på Mariehems vårdcentral, som tagit hand om mig och peppat mig i tre veckor! Fem veckor tog alltså rosfebern.

I går när jag städade badrummet, prasslade det till bakom mig och när jag tittade efter, svajade duschdraperiet fram och tillbaka. Jag trodde det var något bakom och hoppade kvickt ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen stod jag utanför med bultande hjärta och försökte tänka vad det kunde vara. En kackerlacka, en kloakråtta eller en orm som kommit in genom ventilationen? Ingen av mina grannar har ormar (tror jag) och de andra djuren var inget alternativ, så jag brydde verkligen min hjärna för att komma underfund med vad det kunde vara. Till slut kom min kropp ihåg vad jag hade gjort. Jag hade ju lyft upp duschdraperiet lite slarvigt på badkarskanten för att komma åt att svabba golvet. Sen hade det ju halkat ner.
Trots det öppnade jag försiktigt dörren igen och lyste med en ficklampa under badkaret. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det var bara att lyfta bort badkarsfronten och spola rent allt skit som låg där under. Jag funderar allvarligt på att kasta ut badkaret och bara ha en duschhörna.

Ha en fin torsdagskväll <3

Inte heller något alternativ.

Hörni, jag tror att den där käringen har flyttat in till mig igen. Jag berättade ju om henne en gång på min andra bloggg, sen försvann hon plötsligt, men nu är hon här igen. Nu när jag är sjuk och försvagad, passar hon på. Så här är det:

"Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig, så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mig framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala nån sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, så min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad. Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på … och på så sätt får hon mig att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mig. Sen rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mig vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig, men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!"

Ha en skön måndagskväll <3

“Första hjälpen mot torra skinkor” gör Kronans Droghandel reklam för i en helsidesannons i Aftonbladet i dag.

Det tyckte jag var ganska kul reklam för kroppslotion. Man fångar verkligen läsarnas intresse. Men det visade sig inte vara kroppslotion, utan senap och andra skinkor jag skulle tänka på.

Hjälper faktiskt senap om julskinkan är torr, eller var det där bara en kul grej? Jag ska kanske inte tänka så mycket.

Jag köpte en liten novemberkaktus i dag, som har så många blommor att de trasslar in sig i varandra.

Den vita pricken till höger är fullmånen som lyser in genom pinnvävsjalusien. Få se om den kommer och hälsar på mig när jag sover i natt.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Jag brukar få en massa kedjemail, ni vet, söta bilder och texter eller löften om att något trevligt ska hända om jag sänder dem vidare. Jag måste erkänna att jag inte gör så mycket åt dem, på sin höjd kan jag sno en bild eller ett citat.  

I går fick jag ett mail där jag verkligen kände igen mig. Jag kan vara sysselsatt en hel dag utan att få något gjort.
Känner ni igen er? 

“Jag har blivit diagnostiserad med ÅNK? (Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet)..
Så här visade sig symptomen: 

Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.
Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. I kväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta efter en trasa och jag går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag.
Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.”

I dag var månen full redan kl 14.30

Ha en mysig fredag <3

ESTETIC. Norrlands Laserklinik, har en lockande annons i tidningen. Fast egentligen förstår jag inte vad de menar.

“Nu kan du enkelt göra ditt livs comeback hos oss”.

“Estetic erbjuder en unik möjlighet för dig som kund att få en bred kompetens och individuella behandlingar. Sedan 1990 har vi på Estetic erbjudit våra kunder en helhetsupplevelse i lugn miljö och med hög servicenivå.”

De lovar mig en comeback (i livet) med bred kompetens (får jag välja själv i vad?) till 20% höstrabatt. Ja, jag ska bli individuellt behandlad också.

Ska jag nappa på erbjudandet? Jag hade ju tänkt bli trädgårdsmästare i mitt nästa liv.

Ha en trevlig tisdag <3

Sneddade över Rådhustorget på väg till Åkerbloms bokhandel, då min uppmärksamhet fångades av skylten på en av Umeås offentliga toaletter.

På ena sidan finns en urinal a.k.a. urinoir a.k.a. pissränna för män.

Symbolen säger att den är för män. So far so good, men hur ska jag tolka den andra symbolen: man och kvinna överkryssade? Javisst, förbjudet för man och kvinna att gå in tillsammans. Hade det inte räckt med att kryssa över en kvinna om man nu vill vara övertydlig? Eller är det något jag missar här? Hmm, ska kanske ringa Umeå kommun och fråga hur de tänkte = fantiserade.

På andra sidan finns en dörr till en vanlig toalett.
 
Här är handikappade, män och kvinnor välkomna. Fast det finns en lodrät linje mellan man och kvinna, vilket jag tolkar som att de är välkomna var för sig. Men det finns däremot inget förbud att gå in tillsammans, eller hur? Här är det 'fritt fram'.

På Kustlinjens buss mellan Skellefteå och Haparanda såg jag denna skylt i somras.

Min första sömniga tanke var att det är förbjudet att stå och titta på när andra sitter på toa, men sen fattade jag att man uppmanar män att sätta sig ner i stället för att stå upp och försöka parera bussens krängningar. Det tackar jag förstås för. Kostym och hatt gör att alla män ska känna igen sig, eller hur?
Mannen som sitter gör mig dock förbryllad. Är han naken, eller har han glömt att dra ner byxorna? Vad gör han med händerna??

I kväll är det vattengympa. Längtar, längtar.

Ha en bra torsdag <3 

Vad menar My Doctor med den här annonsen?

“… medan du väntar” ?? Tar de in mina ben för op, medan jag får sitta i väntrummet och vänta? Eller opererar de mig ‘på distans’ medan jag sitter i väntrummet. Det kanske finns en magisk laserkniv med vid räckvidd. Simsalabim… åderbråcken borta.

Jag antar att de menar att jag kan få tid hos dem (och betala ur egen ficka) medan jag står i sjukvårdens kö, som ju brukar vara lång. Problemet i Umeå är snarare att man inte godkänns för operation av åderbråck inom den konventionella sjukvården innan man fått ett maffigt bensår och då är det akut. Därför finns det ingen lång kö.

My Doktor borde kanske därför göra ett tillägg i sin annons: “Vi opererar dina åderbråck medan du väntar på ditt bensår”.

En annan annons som väckt tankar hos mig är denna:

Jag hade en gång en superbra liten kompaktkamera av märket Pentax. Med tiden blev den mer berest än jag; den var två gånger i Afrika och en gång i USA utan mig. Sen tappade jag den i golvet och den dog. Efter det har jag haft ett par kameror, men ingen har varit så bra.

Nu fick jag en rolig association. Tänk om man kunde ha en kamera inbyggd i glasögonen. Så bekvämt det skulle vara, man riktar in blicken och rör vid skalmen lite lätt och vips får man ett perfekt foto. Man skulle kanske kunna spela in små videosnuttar också, som man sedan kunde förströ sig med när man ex. åker buss och har tråkigt. De skulle förstås spelas upp på glasögonen, alltså man skulle se videon i stället för verkligheten.

Fast hur skulle man då veta när man ska stiga av bussen? Tänkte inte på det…Hej då!

Ha en mysig fredag <3

Visst kan humlor också hamna i paltkoma?

En morgon for en humla in i en blå Näva och bökade länge och väl därinne.

Jag höll ett öga på den och plötsligt såg jag att den låg alldeles stilla. Den hade rullat ihop sig och låg på sidan inne i blomman.

Den reagerade inte när jag rörde på blomman. Var den död? Vi kom överens om att den vilade sig lite, den hade ätit för mycket och hamnat i ‘nektarkoma’.

Efter en stund skakade jag på blomman och då föll humlan ner på verandagolvet. Den vaknade lite till liv och började gå och vinglade farligt nära springan mellan brädena. Var den berusad?

Så småningom försökte den flyga och kom till slut iväg. Mycket märkvärdigt.

Vad tror ni? Var den berusad av för mycket nektar, eller hade den hamnat i ‘nektarkoma’?

I dag har jag varit ute och cyklat i regnet. Smärtan i höften är borta. Jag behövde bara vila den några dagar. Nu ska jag se till att jag stiger på och av cykeln på ett skonsamt sätt.

Ha en skön onsdagskväll <3

Jag blir så glad av en nytvättad trasmatta på ett nytorkat köksgolv.

Hjälp, värmen gör mig manisk. I dag har jag bara sett fläckar på dörrar och dörrkarmar. Man börjar med en och sen blir det fler och fler. “Out damn’d spot!”, sa jag i äkta Lady Macbeth-stil och for runt med trasan.

Hela tiden malde en idé i huvudet. Jag fick ett mail för ett par dagar sen, där det antyddes att mina romantiska tankar angående Tant Gerda och Farbror Nat inte var helt fel, men att Tant Gerda hade haft en rival. Nu måste jag ju bara försöka ta reda på mer. Samtidigt föddes en tanke, ett upplägg till en kärleksroman. Vad säger ni om en följetong här på bloggen i höst?

Damp ner i soffan för att ta igen mig lite och råkade sätta mig på fjärrkontrollen, som slog på Kanal 9. Där pågick en filmatiserad version av Hamlet. Mera Shakespeare alltså. Filmen var riktigt bra och fäktningsduellen i slutet var mycket välgjord och spännande. Till slut ligger alla bovar plus Hamlet döda på scenen och Hamlets vän Horatius säger: “Now, cracks a noble heart. Good-night, sweet prince. And flights of angels sing thee to thy rest.”
Det där med änglarna tycker jag låter så fint.

Nu ska jag ut på en cykeltur.

Kram på er!

Ha en skön lördagskväll <3

Så här på vilodagen tänkte jag berätta att jag har dammat.

Att damma är inte min starka sida. Jag gillar inte dammtrasor, ursäkta dammdukar, utan vill helst torka av allt med en fuktig trasa. I dag har jag emellertid haft hjälp av min Magic Duster, inhandlad på Jysk för 9:90.
Man har ett skaft som man trär in i en fluffig sak.

Det finns flera lager av fluff.

And it was magic… Jag har dammat och dammat och letat efter fler saker att damma. Den svarta skrivbordslampan, klockradion, hela skrivbordet, under och runt skrivaren, TV:n, musikanläggningen, alla taklampor och alla tavlor. Snabbt gick det och mellan varven har jag varit ute på balkongen och skakat ur dammet.

Dammgrejen burrade upp sig till ett enda fluff.

Ja, det fanns mycket damm ovanpå tavelramarna.

Till sist dammade jag av änglarna som hänger i badrummet. De brukar hinna bli alldeles gråhåriga mellan varven.

Skjut inte upp till i morgon
vad du kan ha nöje av i dag.
(Josh Billings)

Ha en rofylld söndagskväll <3

Har ni sett sommarens onödigaste pryl i affärerna? En jordgubbsskivare! Typ en äggskivare, fast röd och jordgubbsformad.

Vet ni vad? Det går lika bra med en vanlig äggskivare.

Se, så fina skivor det blev. Jag skivade upp en hel tallrik av bara farten. Varför gjorde jag det? För att jag kunde, förstås.:)
Sen kom jag på att jag hade en annan äggskärare som man också kunde göra äggklyftor med. Men då var jordgubbarna slut.

I dag har jag varit på massage och fått prata finska. Vi babblar hela tiden, massören och jag.
Sen kom jag hem, fikade och sov ett par timmar. Jag lever lyxliv vissa dagar. Skönt att kunna unna sig det.

Ha en mysig fredagskväll <3

Här är ett skolexempel på hur man gör bra reklam:

1. Släng en cykel i fontänen på Renmarkstorget. Skapar uppmärksamhet.

2. Förse cykeln med ett knallgult sadelskydd. Riktar in fokus.

3. Förse sadelskyddet med en text. Väcker nyfikenhet.

4. Leverera en lagom kort och underfundig text, som vänder sig  direkt till konsumenten. H*n känner sig utvald. 

5. Ställ en kompis bredvid, som man kan göra 'tummen upp' till. Bekräftar att budskapet gått fram.
 

Så, släng er i väggen, alla svarta får och gröna slemhostemonster!

I dag tog jag ut min cykel. Behövde inte ens pumpa däcken, utan kunde fara i väg direkt. Tjohoo! Jag tror att cykeln var lika glad att komma ut som jag.

Ha en trevlig lördagskväll! 

Kom ihåg att:
Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös.
(Hilda 7 år)

Jag går ut till Kretsloppsrummet med korgen full med pappkartonger, tillplattade toarullar, plast, värmeljushållare och ett par glödlampor.

Jag kommer tillbaka med en massa Allers från 2009 och en liten vit blomkruka till balkongen.

Är det detta som kallas kretslopp?

Ha en trevlig kväll!

Det gäller att hänga med, vilket blir allt svårare ju äldre man blir. Apoteksmonopolet var tryggt på det sättet att man betalade det huvudvärkstabletterna kostade utan att tänka efter dess mer.
Nu måste man tydligen jämföra priserna mellan olika försäljare.

Willy:s gör reklam för att de har de billigaste receptfria läkemedlen. Ja, det de har i sitt lilla sortiment i kassorna.

Konkurrensen kan ju få vilka följder som helst. Vad sägs om Änglamarks-Treo mot baksmällan? Eller ICA:s egen hostmedicin?(Tänk er den reklamfilmen.) 
Ja, har man inte huvudvärk, så lär man få det!

De sömniga cyklarna har fått hjälp att stiga upp ur sin långa vinterdvala. De verkar lite motvilliga.

Oj, vad mycket hjälp här behövs för att komma i form.

I kväll är det vattengympa och Lucky Lips.:)

Ha en trevlig torsdag!

“Titta mamma, där är Globen”, säger Johanna och pekar ut över det öppna fältet. Jag tittar och tittar och sen tittar jag på henne. Hon tittar och tittar och sen tittar hon på mig och utbrister förskräckt: “Globen är borta! Den brukar finnas där.”

För en sekund känner jag 11-september-panik i maggropen. Vi tar några steg, stannar och tittar igen och där är ju Globen, till hälften täckt av dimman.

På kvällarna är Globen upplyst i olika färger. En kväll är Globen orange och jag går ut med min kamera. Johanna säger att jag ska gå upp på vägen bakom husen för att komma närmare.

Wow, likt en Fata Morgana lyser Globen mellan trädstammarna. Som förhäxad går jag mot skenet, zoomar in det oranga och tänker att jag skulle kunna släppa allt och bara springa besinningslöst mot det lysande klotet.
Men självbevarelsedriften tar över, jag går ju trots allt på en livligt trafikerad väg. Det är kallt och halt och jag måste ta mig över plogkanten till en upptrampad stig. “Åh, hjälp”, vädjar jag till mina högre makter och tre glada ynglingar skyndar till och formligen lyfter ner mig. “Globen”, säger jag enfaldigt och pekar mot det oranga. “Ja, visst, den är fin”, säger de och skyndar skrattande vidare.

Två kvällar var Globen orange. Den tredje kvällen var den svagt lila. Jag tog hur många bilder som helst, men inte en enda blev bra. Den upplysta Globen är som fullmånen, svår att fånga på bild.

En dag var det klart väder och titta, där är ju Globen!

I morgon kommer ett nytt avsnitt av "Den långa resan".

Ha en skön söndagskväll!

Att torka händerna under en sådan där varmluftsapparat på offentliga toaletter, tycker jag är ganska värdelöst. Jag föredrar pappershanddukar.
På Sergelbiografen i Stockholm finns en handtork jag inte sett förut.  Man sticker ner händerna i springan och för dem upp och ner genom en mycket kraftig varmluftsström.

Första gången kändes det lite läskigt att stoppa ner händerna i det trånga utrymmet, men när man väl får ner dem, blir de garanterat torra. Dessutom går det på 10 sekunder, så det hinner inte bli någon kö.

Tänker lite nostalgiskt på tyghanddukarna på rulle, där man drog fram sin "egen" rena bit. I Finland finns det fortfarande ganska många sådana apparater. 

Tänk fel om du vill,
men tänk själv.
(Doris Lessing)

Ha en trevlig tisdagskväll!

På flygplatsen i Umeå eller Umeå City Airport, som det visst heter nu, finns ett par roliga bänkar. Den ena ser ut så här:

Det är väl meningen att man ska kunna sätta en kaffemugg i handen, men den fungerar även som en tröstande hand.
När jag hade vinkat av Ronja, slog jag mig ner ett par minuter i väntan på flygbussen och råkade ta tag i handen. Den var slät och len och just då väldigt skön att hålla i.

God natt mina vänner!

 Att flyga med svart väska kan ibland bli ett problem när man står vid bandet i ankomsthallen och snabbt ska bestämma om just den väskan är den som tillhör mig. Den mellanstora svarta väskan på hjul verkar vara allas favorit.

Okej, man kan märka sin väska på något sätt, så man känner igen den. Plötsligt hade alla kommit på det och vips hade alla svarta väskor en röd rosett. Ja, rött syns ju bra. Synd bara att alla kom på det. Så nu gällde det att avgöra vilken av de röda rosetterna som är min.

Jag märkte min väska med ett orange sammetsband. Det funkade bra bland alla röda rosetter. Sen gav jag det till exet, som förstås hade märkt sin väska med röd rosett.

Nu när jag for iväg satte jag en adresslapp på väskan, som jag dekorerade med en fjäril (jag är ju scrappare).

Det fungerade bra, tills det jag befarade hände på hemresan. Adresslappen var av skitkvalitet och bandet hade n ä s t a n slitits av. Jag har en inbyggd adresslapp i väskan, så nästa gång klistrar jag fjärilen direkt på väskan. Jag tycker det är lite fånigt med klistermärken på väskor, men nu får det bli så.

Ha en bra dag!

 I notiserna från Kustlandet i dagens Vk kunde man läsa om Konst i det vita i Hörnefors. Konstföreningen Hörneforsgruppen har skapat olika konstnärliga ting av is och snö. På dagtid får solen skina genom iskonsten och på kvällen tänds eldar och ljus.

"Iskonst i mörker"

“Utställningen pågår tills det tinar”. Visst låter det underbart? Ingen deadline, inget bäst-före-datum, utan vi låter naturen bestämma. På ett positivt sätt.
Inte som tågbolagen, som uppmanar folk att jobba hemifrån när det snöar. Hur tänkte de där?
Hur långa armar tror de kirurgerna har… ett dropp hit eller dit…lite svinn får man alltid räkna med, eller hur?

Såg i dag att snöblocken för årets snöskulpturtävling var på plats i Rådhusparken. Något för Ronja och mig att fotografera nästa vecka. Inte första gången hon poserar framför en snöskulptur eller ett iskonstverk i Umeå. Har faktiskt glömt vad årets tema är.

Min kompis på Rådhustorget hade SNÖ i örat. Vågade inte peta bort det, för jag började misstänka att det var något slags spionhörsnäckor. Ja, titta själva…kablar upp under baskern och epåletter på axlarna.

Huu, vem är han egentligen?

Fick vänta länge på bussen i dag och hade tid att se mig omkring.

Hållplatsskylten, som sitter på busskuren, hade vikts ner.

Hur kan det ha hänt?

Taket inne i kuren såg ut så här.

Tror ni snöskopan har trasslat in sig i kuren? Det hade varit kul att se i så fall.

I USA och även här i Sverige kan man se skor dinglande i telefontrådarna. Det sägs att gängen markerar sina revir pådet sättet.
Vad markerar man genom att slänga upp ett spirallås, med nyckeln i, i en björk?

Hade bara tråkiga ärenden att uträtta i dag. Gick förbi Stadium, som hade 75% rökskaderea, och folk köade i snålblåsten utanför.Träffade en vän som hade fyndat. Överallt på stan gick folk omkring med Stadiums oranga plastkassar.

Jag gick in på Kronans droghandel,hi,hi. (De har knallgula plastpåsar) Där kan man samla poäng med sitt medmera-kort. Även på läkemedel. Det ni! 

På Konsum köpte jag bl.a. en färdig lunch. I kassan stod jag och letade i min plånbok efter ett rabattkort som ger mig en gratis lunch efter tio markeringar. Försökte skoja med den unge killen i kassan och sa: "Ja, nu står jag här och letar som den där mannen i reklamen som letar efter sitt rabattkort på kaffe. Ö-ö-ö-öööö." Killen fattade inte vad jag menade och inte de som köade bakom mig heller. Ja, så kan det gå ibland. Antingen ser de inte på TV, eller så ha de ingen humor.

Ha en skön måndagskväll!  

Hål kan vara riktigt spännande. Egentligen är de ju ingenting, bara luft liksom. De existerar inte utan sin omgivning.

“Endimensionella” hål, som i ett par jeans eller i en strumpa, är ju bara trista. Men så finns det “flerdimensionella” hål som fångar ens nyfikenhet och fantasi. De kan leda in någonstans, eller ut ur något. De kan locka eller skrämma. Barn stoppar ju fingrarna eller huvudet i alla hål, medan vi vuxna är lite mer reserverade.

Det här trädet har jag gått förbi tusentals gånger. En dag ser jag ett hål i stammen redan på långt håll.

Vart leder det månne?

Tog ytterligare en närbild, som hamnade i min “Naughty file”.:=)

Och där borta i snökanten är något som ser ut som ett svart hål.

Vad i all sin dar är detta? Det ser ut att vara hur djupt som helst.

Någon som kan förklara?

Nu har jag ställt in ögonen på hål… så det kommer säkert flera.

Ha en skön söndag!

 I går fick jag ett bisarrt telefonsamtal.

Det var en tjej som sa: “Hej jag heter XX och jag ringer från Kalle Anka”.

Sure, tänkte jag, nu har de tråkigt på jobbet och ringer och skojar med mig.

“Jo, du har ju anmält dig till en tävling om en kryssning med Kalle Anka", fortsatte hon.

“Näe du, det har jag inte gjort”, sa jag och min hjärna gick på högvarv, för jag kunde inte känna igen rösten.

“Jo, det har du”, envisades hon.

“Driver du med mig”, frågade jag irriterat och kunde fortfarande inte känna igen rösten.

“Nej, det gör jag inte", sa hon.

”Vet du, jag tror att du har ringt fel”.

”Nej det har jag inte”.

”Men jag har inte anmält mig till någon Kalle Anka-kryssning.”

”Nej, men det har R gjort”, och hon nämner exets namn, “och han har angett det här telefonnumret“.

”Jaha, så hyggligt av honom då, ( ok han behövde tydligen ett svenskt telefonnummer) men vill HAN åka på Kalle Anka-kryssning. Ofattbart för mig, men ok då.”

“Ni kanske har barn?”

”Javisst, men inga Kalle Anka-barn. Flickorna är vuxna.”

”Men ni kanske har barnbarn?”

“Javisst, det har vi”. Nu föll poletten ner för mig.

Nu var det så att den här tjejen ringde för att hon ville sälja en prenumeration på några nummer av Kalle Anka. Jag tackade nej, för jag har aldrig sett Ronja läsa Kalle Anka. Jag tackade nej och sa att hon fick prata med R i så fall, eftersom det var han som visat intresse.

“Ja, får jag prata med honom då kanske”, frågade hon.

“Nej, han är inte här. Han bor inte här. Han är förresten i Mexiko just nu."

“Så han bor inte där?” Nu hörde jag att hon också verkade förbryllad.

Vi avslutade samtalet och jag gick hela kvällen och småskrattade för mig själv.
Till slut kunde jag se mig sittande i en däckstol utklädd till Mimmi, med stor rosett i håret, vita handskar, tre nummer för stora skor och en paraplydrink i handen.
Att visualisera exet som Kalle Anka var mycket svårare, inte för att Kalle Anka aldrig bär några byxor, utan för att exet är så långt från Kalle Anka-världen man kan komma.

Så min vän, om du mot förmodan läser detta, vill jag bara säga: Tack, men nej tack. Och snälla, skicka ett sms eller ett mail nästa gång du lämnar ut mitt telefonnummer, så att jag är förberedd. Jag tror nämligen att jag sabbat alla ev. chanser till en Kalle Anka-kryssning nu.:)

Och om det var någon/några som drev med oss båda, vill jag bara säga: Det var ganska kul. Not! Skämmes!

Ni har väl också varit med om en situation när hjärnan säger en sak och man gör tvärtemot? Nu menar jag inte när man är berusad eller förälskad, inte heller den så vanliga konflikten mellan hjärna och hjärta, utan när man handlar mot allt förnuft i en stressituation.

Ungefär som när man köpt ett nytt plagg och det sticker upp en trådända i den fabrikssydda knappen. Då vet ju alla att man ska skynda sig att klippa av det som sticker upp, inte börja dra i tråden. I nio fall av tio drar man ändå i tråden och hela knappen lossnar. Ofta är man i en stressituation och hinner inte sy i knappen, utan får fara iväg utan knapp eller byta till något annat plagg.

I fredags morse skulle jag fara iväg ganska tidigt med bussen. Det var svinkallt och precis när jag fått på mig täckbyxor, halsduk, mössa och täckkappa, kom jag på att jag hade glömt gå på toaletten innan jag klätt på mig ytterkläderna.
Okej, tänkte jag, jag hinner, det tar ju bara några sekunder. Så jag drog upp täckjackan över magen och allt gick som planerat tills en liten tråd från troslinningens resår fastnade i en nagel. Vad händer då? Jo, tråden börjar repas upp i all oändlighet om man inte genast kapar av den.

Vad gjorde jag? Jag drog i tråden, tänkte att om jag knycker till så går den av. Men det var en seg, elastisk tråd som inte gick av så lätt. Den var mycket tunn och fastnade lite lätt i fingrarna och där stod jag superstressad och drog och drog, fast min hjärna sa stopp… bussen, bussen!

Jag såg inte vad jag gjorde, för jag hade ju täckkappan upp i näsan. Jag blev tvungen att byta hand, för tråden gick ju runt min kropp. Där stod jag och vevade och vevade tills min hjärna ropade IDIOT, STOPP, STOPP, BUSSEN…Då äntligen använde jag båda händerna ,slet av tråden och såg att jag hade en trådtuss stor som ett ägg i handen.

Ja, jag hann med bussen. Nej, jag tappade inte trosorna under dagen.

Nu är det skönt att veta, att när det verkligen gäller, när den riktiga olyckan är framme, blir adrenalinpåslaget så stort att jag bli fokuserad och gör det som är rätt. Det har jag visat ett par gånger.

Men heej, sa jag glatt.
Nåå... hej, sa han.

Sen blev det inte mycket mer.

Dessa kärva finnar! :)

God natt mina vänner!

Tog en sväng på stan i går.

Den fina isstatyn i Rådhusparken hade fått en elegant ishatt. 

Min kompis på Rådhustorget hade blivit av med den varma halsduken och hade snö innanför kragen. Huuu! Den petade jag försiktigt bort. 

När jag hade tagit kortet frågade min kamera: Blundade någon? :)

Tittade just på Svenska Idrottsgalan 2010.

1. Jag kanske har taskig humor, men Magnus Ugglas sång om Norge var INTE ROLIG, utan pinsamt plump.

2. Tyckte synd om Peter Harryson. Finns det inget annat för honom numera än att skämta om sin egen kroppshydda? Det räcker väl att vi som lyssnar sitter med hjärtat i halsgropen för att han flåsar så ansträngt…

3. Peter Settman var helt utan energi. Ledde programmet som en sömngångare.

4. Sara Sjöström levererade det suveränt bästa tacktalet. “Tack så mycket… har inte skrivit något tal…men får väl säga något…ja, tack så hemskt mycket.” Mer behöver man väl inte säga?

5. Martin Stenmark klär till och med i neonrosa topp.

6. Zlatan hade krympt, blivit skallig (eller hade han peruk), gjort en genomgripande ansiktsoperation och fått humor.

7. Asha Ali sjöng vackert.

Jag själv hann stryka undan tvätthögen och lösa ett tvåsidigt korsord.

God Natt mina vänner!