I dag, den 8 mars, på den Internationella kvinnodagen, går Amnesty International ut med en aktion, Min kropp, mina rättigheter, för de miljontals flickor och kvinnor i världen som inte får bestämma över sin egen kropp.

Aktionen är ett brev till ledarna i de 179 länder som 1994 skrev under ett avtal i Kairo om att förbättra villkoren för världens kvinnor. Enligt Amnesty International har inget skett under dessa 20 år och nu ber man om stöd med underskrifter på detta brev.

Mera information kring aktionen, samt brevet finns på Amnestys hemsida http://www.amnesty.se/

Känner du att det är angeläget att stödja aktionen, skriv på!

Ha en trevlig kvinnodag <3

Höll på att glömma utmaningen jag fick av Birgitta J:n, att visa ett klädesplagg som är en sommarfavorit.
Min favorit alla tider är en svart poncho i bomullsgarn inköpt för flera år sedan på Hennes & Mauritz.

Den är ganska glest stickad med ett noppigt garn som ger den fin struktur. Jag har med mig den överallt, ihoprullad i min axelväska. Den passar till vardags och fest, inomhus och utomhus, i TV-soffan, på cykelturen och till och med på stranden över baddräkten. Jag är väldigt rädd om den och tvättar den i en stor tvättpåse, så att fransarna inte ska trassla in sig i varandra.

I dag har jag varit och klippt mig hos Anders. Som vanligt är jag riktigt nöjd med resultatet.
I parken på väg dit kunde jag se spåren efter nattens skyfall i form av tusen gnistrande vattendroppar på buskarna.

Ha en skön tisdagskväll <3

Utmaning bild 30. Valfri bild.

Nu har jag kommit till den allra sista bilden i den här utmaningen och det är en valfri bild.
Då ska jag passa på att lägga ut bilden av pappa, den som jag inte hittade förut.

Detta är det enda porträtt jag har av pappa. Jag har ingen aning om när kortet är taget, men pappa är väldigt ung och han har en militärskjorta på sig. Jag gillar de runda glasögonen, jag hade likadana en gång i tiden.

Var tror ni jag hittade kortet? En eftermiddag när jag hade varit ute på en lång cykeltur och lagt mig ner på sängen i arbetsrummet för att ta igen mig lite, ’såg’ jag att det låg i byrålådan i samma rum. När jag drog ut lådan låg det ju där i en ram, för jag hade haft det hängande på väggen för länge sedan.

Det tog ungefär en månad för min hjärna att klura ut det. Kanske dags att byta grafikkort?
Nu ska kortet snart upp på väggen igen. Jag håller nämligen på att göra en tavelvägg i hallen.

Vad ska jag göra nu när den här roliga utmaningen är slut?

Dagens ord i Vk:
“Jag kan inte ge något recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: försök att vara alla till lags.”
(Herbert Rayard Swope)

Ha en skön lördagskväll <3

Utmaning Bild 29. Nyaste bilden på mig själv.

Nu har jag kommit till näst sista bilden på den här utmaningen och för mig den största utmaningen. Jag kommer inte undan med att lägga in en mer ungdomlig bild på mig själv, utan nu kommer den… den senast tagna bilden.
 

Jag har tagit den själv ‘i förbifarten’, därav det spända leendet, inte helt olikt min profilbild.

För att förvilla er lite tänkte jag också visa självporträttet jag målat spegelvänt. Ännu stramare ansiktsdrag, men det är inte så lätt när man står framför en spegel i en liten toalett med ljuset rakt ovanifrån.
 

Jag hade självporträttet stående framme på mitt bordstativ en tid och frågade min kompis vad hon tyckte om det. Hon tittade länge på det, vände sig sen mot mig och frågade:

“Är det så du uppfattar dig själv?”

“Det är vad jag kunde åstadkomma”, svarade jag.

I morgon har vi tjejträff och jag ser fram emot det.

Ha en mysig fredagskväll <3

(Nu blundar jag och trycker på Spara-knappen.)

Utmaning bild 28. Väder.

Det blåser nu. I natt fick jag springa ut på gården och lyfta upp min stackars cykel som blåst omkull. Jag kommer inte alltid ihåg att parkera den mot vinden.
I dag fortsätter det att blåsa lika hårt som på den här bilden från förra sommaren.

Mera väder.
Ösregn

 

Morgondis

Åskväder.

Snöstorm

Vintersol

Sommarsol på balkongen.

Ha en skön torsdagskväll <3

Utmaning bild 27. Tema “två”.

Tema “två”, ja då tänker man väl automatiskt på ett par, så jag har plockat ut några bilder på par från mitt fotoalbum.

Herr och fru And på promenad.

Mina badankor från den tiden då det var Vattenfestival i Stockholm på somrarna. De sitter på min badkarskant med sina restylanläppar och tuffa solglasögon.

Ett par fina vantar som min mamma har stickat.

 

Ett par flärdfulla och lite ‘syndiga’ svandunstofflor. Tyvärr inte mina, utan Johannas.

Sist men inte minst, förra vinterns isskulptur, som jag blev så förälskad i och döpte till ‘omfamningen’.

Ha en skön måndagskväll <3

Utmaning bild 26. Detta skrattar jag alltid åt.

Här har jag ingen egen bild eller video, men det roligaste jag vet på TV är America’s Funniest Home Videos.

Jag är barnsligt förtjust i att se folk trilla eller göra misstag. Ibland får jag dåligt samvete när jag skrattar högt åt någon som faller väldigt dråpligt och kanske gör sig illa. De pålagda ljudeffekterna gör ju det extra dramatiskt. Men sen tänker jag att de här videosnuttarna är ju inskickade av dem som varit med och de skulle väl knappast skicka in en video där någon gjort sig riktigt illa eller rent av dött. Eller?

Jag gillar speciellt roliga videosnuttar med små barn och djur. Där handlar det inte så mycket om att de eventuellt skulle göra sig illa, utan mer om roliga miner och situationer.

På Youtube och AFV’s hemsida finns hur många roliga klipp som helst och jag har valt ett par på måfå.

Ett med små barn.

Och ett med katter.

Ha en rolig fredagskväll <3

Utmaning bild 25. I alla hast.

Hej… och hej då! Trevligt att ses så här i förbifarten!

Det här kortet gör mig förbryllad. Det kan vara jag , min syster Leena eller min kära dotter Johanna. Vad tror ni?

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 24. Detta gör mig lugn.

Egentligen är formuleringen: Detta gör mig glad, men det har ju redan varit en gång, så jag tar mig friheten att formulera om bild 24.

Naturen gör mig lugn, i synnerhet havet. Jag har aldrig bott vid havet, så det är kanske därför jag fascineras av det . När jag är mitt ute på vida havet, kan jag känna mig lite rädd för djupet, men då tittar jag på horisonten där hav och himmel möts. Det är ett magiskt möte.

Utanför Kalix kan det se ut så här. Vi blickar mot Seskarö.

En mulen, blåsig dag.

Strax utanför Umeå finns det fina klippor.

På väg från Umeå till Vasa.

Solnedgång på väg från Tallinn till Stockholm.

I kväll ska jag nog se melodifestivalen.

Ha en trevlig lördagskväll vad ni än gör <3

Utmaning bild 23. En sommarbild.

Som vanligt kunde jag inte välja ut bara en bild, utan det får bli två favoriter. Det är gamla foton, så kvaliten är inte den bästa, men jag hoppas att de kan förmedla den känsla de ger mig.

Den första bilden är tagen 1977 någonstans i den österbottniska skärgården. Vi är ute i en liten stuga och har helt enkelt burit ner köksbordet och stolarna till vattenbrynet för att äta middag och njuta av kvällssolen. Bättre än så kan det inte bli. Det är jag som sitter hopsjunken med ryggen mot.

En till bild med vatten. Johanna, 11 år, sitter med metspöet, djupt koncentrerad och med katten som sällskap. Också denna bild är från Finland. Jag ska försöka fixa till den och kopiera för en scrapplayout.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 22. Mitt beroende.

Mitt största beroende sedan 20 år tillbaka är en liten nackkudde som jag sytt själv.

Den stöder min nacke när jag sover och jag reser ingenstans utan den i handbagaget. Den har till och med varit med på två operationer, då inlindad i grönt sterilt tyg.

Jag har problem med ett par kotor i nacken och det hela började med att jag behövde extra stöd då jag reste med flyg och buss. De uppblåsbara resekragarna var för höga och varma, så jag beslöt att skräddarsy en kudde efter min nacke. På en resa upptäckte jag att den även var bekväm som komplement till den främmande kudden på natten och efter det har jag sovit med den varje natt. Jag har provat alla sorters anatomiska kuddar, men aldrig varit nöjd, innan jag kom på att en liten separat kudde inpulad under örat är den bästa lösningen.

Under alla dessa år har jag haft samma mönster på kuddöverdragen. Tyget är kanten från ett gammalt överkast från Indiska. Jag vet inte hur många överdrag jag har tvättat sönder och sytt nya av samma tyg. Nu börjar jag bli less på samma tyg och letar efter något annat lika fint.

Själva kudden har jag också bytt ut ett antal gånger. Vadden som jag stoppar den med ‘försvinner’ med varje tvätt och jag måste stoppa in mer, eller sy en helt ny kudde.

Jag får många avundsjuka blickar när jag plockar fram min kudde ex. på flyget och stoppar in den bakom nacken. På begäran har jag sytt en likadan kudde till ett par av mina kompisar också. En populär present. Det vore kanske en affärsidé.

Det skulle kanske inte vara en total katastrof om jag glömde ta med mig kudden nån gång, för jag kan ju ex. rulla ihop en handduk i stället, men lite ångest skulle jag nog få. Så man kan gott säga att min lilla nackkudde är mitt beroende.

Dagens ord i dagens Vk:
“Det är först då fågeln kastar sig ut i den fria rymden, som han känner att han har vingar.”
(C Wagner)

I morgon blir det scrap hela dagen. Jag har skrivit ut foton och funderat lite på layouter.

Ha en mysig fredagskväll <3

Utmaning bild 21. När jag var liten.

Den största delen av min barndom har jag ju redan berättat om i ‘Min långa resa’. Vad som hände före den perioden minns jag inget om och det som hände när jag kom hem, är ännu inte nedskrivet.

Jag tänkte visa den finaste bilden jag har på mig och min mamma.

Fotot är taget hos fotografen A. Hagner i Björneborg och jag är ungefär 1 år. Jag gillar mammas frisyr och min stickade klänning. Det känns också bra att få sitta på mammas arm.

Psykologerna säger att de tre första åren är de viktigaste i ens liv. Det är då ens personlighet och grundtrygghet danas. Jag fick vara mina första tre år med min mamma, innan vi skildes åt för nästan sju år och det tror jag har gjort att jag klarat mig bra. Vilken tur jag har haft!

Ha en fin torsdag <3

Utmaning bild 20. Tema “olika”.

Jag har gjort två likadana små fågelholkar till påskkycklingarna, fast i själva verket är de olika.

Den ena är prickig med grönt tak, den andra är av grönt papper och har prickigt tak.
Mallen har jag tagit ut den nya pysseltidningen 101 idéer.

Den prickiga holken är blingad med en fjäril och blommor med små glasblommor.

Mera blommor på andra sidan och en tag med Glad Påsk.


Den andra holken har mer punkiga dekorationer, med blommor och metallknappar.

Det prickiga taket behöver inget mer bling.

Taket är löst och när man lyfter på det, hittar man något inne i holken, ex goda praliner.

Holkarna ska ingå i dukningen på påskafton, då min kompis kommer och äter påskmiddag.

Vilken holk tror ni är till henne och vilken är min?

GLAD PÅSK till er alla <3

Utmaning bild 19. Här bor jag.

“Mitt hem är min borg”, säger engelsmännen. Ibland känns det så för mig med. Visserligen har jag ingen vallgrav med vindbrygga att forcera, men jag har en ganska brant trappa man måste gå uppför för att komma hem till mig.

I hörnet i kröken brukar jag ibland ha en vas med konstgjorda kvistar, eller tända värmeljus när jag får gäster.

14 trappsteg är det och de sista är ganska branta.

Det är förstås en fördel att bo en trappa upp, men ändå ha en egen ingång i markhöjd. Min lägenhet är ljus, jag har knappast någon insyn och utsikten mot Ersboda är fin, i synnerhet på kvällen.
Jag har bott i den här lägenheten i 30 år nu och trivs jättebra. Ändå funderar jag på att byta till en lägenhet i markplan, just för trappans skull. Varken jag eller mina vänner blir yngre med åren och många har klagat på den branta trappan. Själv är jag ju van vid den och tycker att den ger lite vardagsmotion.

När jag inte sitter vid köksbordet och scrappar, eller i arbetsrummet vid datorn, häckar jag på min soffa i vardagsrummet. Den är väl insutten, min älskade soffa från IKEA (Klippan).

Den fina ranan på väggen är från Tornedalen och den fick jag av en grupp elever som jag undervisade i finska i Luleå.
 
Underbara färger, inte sant? Det blå fjällsjövattnet, höstfärgerna på land och den klara, friska luften.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Utmaning bild 18. Känslor.

Det här tycker jag är det svåraste temat. På de flesta fotografier skrattar folk och man kan ju undra om alla var så där glada eller om man tagit till ord som ’omelett’ eller ’cheese’. När folk gråter eller är arga är det ju inte så värst finkänsligt att ta fram kameran. Det är bara att konstatera att som amatörfotograf tar man inte de mest dramatiska bilderna.

Däremot kan ju fotografier framkalla känslor när man ser på dem. Känslor av kärlek, längtan, sorg, glädje, nostalgi, nyfikenhet m.m. Jag har ett par väldigt starka bilder, som jag inte kan lägga ut på bloggen. Jag kan inte ens sätta in dem i något album, för de är alldeles för privata. Det ena är det sista kortet jag tog på Leena, där man tydligt ser hur sjuk hon är och det andra är mitt sista kort på mamma, när hon sitter i sjukhussängen med ett milt, halv frånvarande leende.

Jag har i alla fall hittat ett kort som visar en stark känsla som inte är äkta, utan agerad.
En decembermorgon för ett par år sedan satt Ronja och jag vid frukostbordet och jag lekte med min kamera och tog några bilder, som jag faktiskt har glömt att scrappa.

Sömnig… eller bara less på att bli fotograferad?

Ge mig lite mer attityd!

Men hallå, försök visa en stark känsla!

Hoppsan, jag fick Munchs Skriet. Ronja sa att hon aldrig hade sett den tavlan, men när vi googlade fram den kände hon igen den. Den synen hade nog legat någonstans i hennes undermedvetna.

Ha en mysig fredagskväll <3

Utmaning bild 17. Ett ögonblick.

Egentligen är väl vartenda foto ett ögonblick man fångar med just det ‘klicket’. I synnerhet när motivet är levande varelser. Man är aldrig likadan som sekunden innan. Även ‘döda’ ting förändras, ljuset faller lite annorlunda… ett dammkorn blåser bort.

Ett ögonblick man är lycklig över att kunna fånga är ex. en fjäril som sitter stilla så pass länge att man kan krypa nära och föreviga den.

Eller en skock yra gäss som snabbt springer ut ur bilden.

Sa jag att de här skulle slå ut till påsk?

Jag köpte en minivariant också.

Jag hänger inte med. I förgår var de bara små knoppar. Här gäller det att inte bara "fånga dagen", man måste fånga ögonblicket också.
Jag har glömt att de doftar så starkt, så eventuellt blir de förvisade till balkongen.

Ha en lugn måndagskväll <3

Utmaning bild 16. Självporträtt i svartvitt.

Marja med attityd.

Det här kortet är från 1979 och är skannat ur veckobladet LuHsläsning, dåvarande personaltidning för LuH, Högskolan i Luleå.

Jag jobbade där som lärare i finska och hade skrivit en rapport från Finska lingvisterföreningens föreläsningsdagar i Tammerfors.
Det är ganska roligt att så här i efterhand läsa vad man skrivit, bl.a. skriver jag om en föreläsare så här: “Han imponerade inte bara genom sina kunskaper i finskans olika släktspråk, utan även för att han behärskade konsten att använda overheadapparaten. Det var inte alla som gjorde det, tyvärr.”
Jag avslutar med att skriva att resan från Luleå till Tammerfors var både lång och krånglig: “Jag fick åka tåg i 14 timmar och byta fyra gånger. Men jag kom ju fram, något som umeborna tyvärr inte gjorde. Deras färja fastnade i packisen mellan Umeå och Vasa och de fick vända tillbaka.” Verkar bekant på något sätt, eller hur?

Det här kortet är väldigt mycket jag. Så här såg jag ut under en lång period i mitt liv.Jag hade pagefrisyr med eller utan lugg, som med tiden färgades rödbrun med Henna. Jag känner igen mig i ögonen och attityden. Det är jag.

Ha en skön söndagskväll <3

Utmaning bild 15. Kärlek.

“Kärlek är det enda som växer, när vi slösar med den.”
(Ricarda Huch)

Små tecken på kärlek kan vara ett hjärta i imman på spegeln efter den som duschat före,

eller ett hjärta i rimfrosten på fönstret,

eller den stigande solens starka strålar på min sovrumsdörr.

Jag, som på grund av min bakgrund ibland kan känna mig övergiven och oälskad, behöver små tecken som påminner mig om att jag faktiskt har nära och kära som tänker på mig med kärlek.

Dagens ord i Vk:
“När man förlåter oförrätter, ska man också glömma dem.”
(Drottning Kristina)

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 14. En vinterbild.

En vinterbild är väl inte det man vill se just nu, men för utmaningens skull lägger jag ut en vinterbild jag inte lagt ut förut.

Den är faktiskt tagen ganska nyligen, precis innan den vita snön hann börja smälta och missfärgas. Traktorn hade kört upp en stor snöhög bredvid busshållplatsen och den stora björken lutar sig rart mot den. Jag gillar bilden för det blå ljuset vid horisonten.

I dag har solen inte varit framme, men ändå kändes det som vår i luften. Jag for iväg till Vårdcentralen med ett urinprov och trodde att jag bara kunde sticka in påsen med provet och remissen på labbet, men fick en liten utskällning. Jag skulle ju först anmäla mig i receptionen, sedan ta en gul kölapp och sitta ner i väntrummet  tills jag blev uppropad. Jag blev så paff att jag gick raka vägen till receptionen UTAN att först ta kölapp dit. Snacka om att vara förvirrad. Jag gick alltså helt fräckt före en man som hade varit lydig och tagit en lapp.
Sen fick jag sitta och vänta i 15 minuter på att få lämna över min påse. Var så god! Tack!

Jag for ner på stan och på hemvägen kördes bussen av en kvinna som var väldigt nybörjare. Hon hade en lärare med sig och körde femmans buss för första gången. Vid första hållplatsen tvärbromsade hon så att alla flög framåt i bussen och jag tänkte “Hur ska det här gå?” Hennes lärare var jätteduktig och lugn. Han satt och läste tidningen och medan han läste sa han lite förstrött: “Sväng till höger där framme och sedan kommer hållplatsen vid Löjtnantsgatan… av med blinkelsen…på med blinkers nu…”
På Östra Kyrkogatan finns det åtta stycken fartgupp och är busschauffören ovan, kan det kännas ganska gropigt för passagerarna. Jag fattar inte varför man har bestämt om alla dessa fartgupp, bussarna skakar ju sönder och passagerarna får ont i både rygg och nacke, för det finns inte en busschaufför som klarar av att ta dem mjukt. Dessutom finns det ett antal hållplatser h*n ska stanna vid, så färden längs Ök blir väldigt hackig.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en pastellfärgad mössa. Eller det kanske är en sjal, knuten som mössa.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Utmaning bild 13. Tema “ljus”.

Under den mörka tiden på året är jag en storkonsument av värmeljus. Jag har många olika sorters värmeljuskupor och små lyktor. När jag får gäster, ställer jag några i trappan upp till lägenheten och några i toaletten. Då känner de sig välkomna.

Den här har jag alltid på bordet i vardagsrummet och den är min favorit. En enkel isboll. Jag skulle vilja ha fler likadana, så jag går ofta på Myrorna och Kupan och kikar.

På tema “ljus” kan man ju spinna vidare och ex. presentera en av de två betongbänkarna utanför Norrlandsoperan. De lyser upp i mörkret med sina ‘glorior’.

Eller påskhälsningen jag fick i fjol, då solens strålar bröts genom en plastlinjal.

Eller höstsolen i de gula lönnlöven som låg i drivor på marken.

Häromdagen upptäckte jag att det lyste inne i mina tulpaner.

Och så det största ljuset av allt: solen. Här har den hunnit gå upp innan jag hunnit i säng. Ännu en vacker vy från mitt ‘vardagsfönster’.

På akvarellen i går målade vi vårt första självporträtt och jag blev riktigt nöjd. Visserligen har jag målat mitt ansikte spegelvänt, och visserligen har jag målat en yngre upplaga av mig själv och knappast tror jag att någon skulle känna igen mig utifrån målningen, men ändå… En vacker dag samlar jag kanske mod och lägger ut den på bloggen. Vi ska förstås måla flera och jag ska försöka att inte blunda för dubbelhakorna och bekymmersrynkorna.

I dag har jag köpt en ny cykelkorg att hänga bak på pakethållaren. Min gamla blev ju stulen. Snart, snart kan jag ta fram cykeln.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Utmaning bild 12. Min vardag.

Varje dag sitter jag en stund framför datorn vid skrivbordet i arbetsrummet. Utsikten genom fönstret framför mig har blivit en del av min vardag. Medan jag funderar över hur jag ska formulera mig, brukar jag ofta luta hakan mot handen och titta ut genom fönstret. Det är inte så mycket att titta på. Gatan trafikeras av lokalbussen och de som bor i området. Cykelvägen trafikeras av enstaka cyklister och gående, mest barn till och från skolan, eller föräldrar med barn till och från förskolan.

Det mest fascinerade är årstidernas växlingar. Snön på vintern, grönskan på våren, den mer neutrala sommaren och den färgsprakande hösten. Vinterkvällarna är allra vackrast, då gatlyktorna lyser på snön som ligger i drivor och det bildas ett mycket vackert skuggmönster. Då kan jag sitta länge och titta ut och drömmande beundra den vackra tavla jag har framför mig.

Jag har mest fotat vintervyer genom fönstret. Här är en vy jag har lagt upp tidigare. Det var förra vintern.

I vintras kunde det se ut så här.

Just i dag har jag detta framför ögonen. Traktorn har kört upp en jättehög med snö, som barnen har haft mycket kul med i flera veckor, men nu när snön börjar smälta, är den inte så fin.

Ha en skön tisdagskväll <3

Utmaning bild 11. Tokigt.

Ibland när man tror man tar en fin och konstnärlig bild, kan resultatet bli alldeles tokigt. Förra vintern tog jag några bilder på ljusinstallationerna som hängde på staketet till fotbollsplanen vid Mimerskolan. Fina, röda hjärtan, som speglade sig i vattenpölarna.

Oops, det måste vara blixten som ville vara med och hamnade riktigt lämpligt.

Dessa hjärtan har hängt på samma plats i flera vintrar. Få se om denna vinter var den sista, för nu ska man börja bygga ett badhus på fotbollsplanen och höga bostadshus bredvid. Mimerskolan ska bli hotell. Centrum kommer att vara en stor byggarbetsplats en lång tid framöver.

Jessica vann Let’s Dance i går och det var inte alls tokigt. Hon dansade med stark utstrålning och stor glädje, trots en bruten tå. Frank dansade också bra, men jag tyckte man kunde ana att han började bli lite sliten. Båda två hade en showdans som passade just deras karaktärer.

Ha en trevlig och lugn lördag <3

Utmaning bild 10. Detta gör mig glad.

Jag är glad när mina älsklingar mår bra och är glada.

Speciellt glad blir jag när den lilla älsklingen kommer så nära att jag kan få en kram.

Det kommer inte att dröja så länge till. Flygbiljetterna är bokade och snart bär det av till Stockholm. Längtar en hel del, för det var länge sen sist. Hoppas att våren är på väg där nere. Jag tänker då packa ner vårjackan.

I dag blåser det så det viner i knutarna. Fast det är inte så farligt, för solen skiner och blåst + sol = mindre snödrivor. Man kan riktigt se hur de sackar ihop.

I kväll är det vattengympa. Tra-la-la!

“Sorgen kan ta vara på sig själv, men för att riktigt känna glädje måste man ha någon att dela den med.”
(Mark Twain)

Ha en trevlig torsdag <3

Utmaning bild 9. Dagens.

Dagens lunch blev finsk spenatsoppa.

Ibland kokar jag spenatsoppa själv, men den blir aldrig lika god som Saarioinens. Ett hårdkokt ägg och en macka till soppan och dagen är räddad.

Jag kommer ihåg de första reklamsnuttarna i finsk TV. Förutom Fairy diskmedel och Spick’n Span rengöringsmedel, var det Ahti sill och Saarioinens kallskuret. Jag kan fortfarande höra jingeln som slutade med Saa-ri-oi-nen med ton uppåt i slutet.

Jag tycker reklamen var mycket enklare och gladare förr. Det fanns inga svarta får eller gröna slemhostetroll, eller den värsta av alla “lilla hungern”. VEM sitter på allvar och hittar på något sådant? Tycker ni att det är lustigt?

En annan god finsk maträtt jag brukar köpa på Coop är Atrias leverlåda, men den tar vi en annan gång.

I eftermiddag blir det tandläkaren igen. Jag har äntligen fått en krona på min tandhalva (som jag tappade på nyårsafton) och nu tycker jag att jag sprungit nog många gånger där. I dag är det slutbesiktning. Vi håller tummarna att jag blir godkänd.

Ha en bra tisdag <3

Utmaning bild 8. En favoritbild.

Förra årets isskulptur av kärleksparet, som jag döpte till ’omfamningen’ gav mig många fina bilder och en av dem utnämnde jag faktiskt till min favoritbild år 2009. Den här bilden.

Årets isskulptur var spännande och gav upphov till många funderingar, medan ‘omfamningen’ var enkel och omedelbar. Bara kärlek. Här kommer fler vinklar av statyn.

Det här ser ju ut som en kyss.

Nu ska jag iväg och klippa mig.

Ha en skön måndag <3

Utmaning bild 7: En bild som jag aldrig lagt upp.

Jag har aldrig lagt upp en bild på min pappa. Jag har inte så många bilder på honom. Ett litet porträtt av honom i militäruniform brukar jag ha framme ibland. Nu har jag förlagt det kortet, men det kommer nog fram så småningom och då kan jag visa det.

Jag har i stället skannat in ett gammalt foto på mamma och pappa när de var och hälsade på i Haparanda. Det måste vara hösten 1968 och vi har åkt längs Torne älv till Övertorneå och sedan över på finska sidan. Vi har tagit oss upp på Aavasaksa till den ryske tsarens vackra jaktstuga, byggd 1882. Jag antar att höstfärgerna var som vackrast.

Detta var den enda gången pappa var på besök i Haparanda. Han dog redan 1971.

I kväll är det akvarellmålning. Jag ska promenera hem, trots att jag har ont i höften. Jag var ute utan broddar häromdagen, hittade en liten isfläck, halkade till och sträckte ett muskelfäste. Ibland är det kanske bättre att dratta på ändan i stället för att parera ett fall.

Ha en trevlig onsdag <3

Utmaning bild 6: Tema “grön”.

Jag väljer finsk musik och Eino Grön, en finsk tangomästare som numera bor i Florida.

Först en tango, “Kyyneleet”, ‘Tårar’.

Och sen en gammal goding, “Kenties, kenties, kenties”, ’Quizas, quizas, quizas’ eller ’Vem vet, vem vet, vem vet’.
Nyt laulamme!

Ha en skön söndagskväll <3

Utmaning bild 5: En gammal bild.

I en annan version av den här utmaningen står det ‘En gammal bild på dig själv’. Jag har ju visat en hel del gamla bilder i samband med ’Den långa resan’, både på mig själv och på andra personer. Nu tänkte jag leta reda på den äldsta bilden på mig själv och hittade ett foto i min syster Leenas album som var taget i april 1943. Det är vår mamma och jag, 3-4 veckor gammal.

Fotot är väldigt dåligt, så jag har försökt fixa till det så gott jag kunnat. Mamma har en scarf knuten med ’skurgummeknut’ på huvudet. Jag är så hårt lindad i filtar att armarna står rakt ut. Bakgrunden är en rå husvägg. En ovärderlig dokumentation.

Ha en skön lördagskväll <3

Utmaning bild 4: Min hobby

Få se nu… hmm… vad är min hobby?

Skoja bara, det har väl inte undgått någon att min stora hobby just nu är scrapbooking. Av en slump halkade jag in på detta stora område. Jag började med att göra små kort till Ronja och Johanna, fick sedan en värdefull mentor i min scrapkompis och på den vägen är det. Att sitta och pyssla är väldigt rofyllt och bra för själen och nu när jag inte jobbar på dagarna känns det som ett privilegium att ha tid att sitta och skapa. Det blir ett behov till slut.

Förutom papper och foton, använder man ju en hel del dekorationer och det gäller att hålla reda på dem, så man hittar det man behöver. Jag har lyckats organisera mitt material ganska bra i olika lådor och burkar. Jag har en bokhylla i köket vid balkongdörren, där jag förvarar allt hobbymaterial.

Här finns kokböcker, trädgårdsböcker, sy- och stickböcker, scraptidningar och lådor med fotografier m.m.

Scrapmaterialet upptar de två nedersta hyllorna. Alla de här plastlådorna, och lite till, packar jag ner i min ’dra-maten’ när jag far på scrapträff.

Här är verktygen jag använder.

Längst till vänster ligger den mest oumbärliga prylen, en speciellt utformad pincett, som är bra att använda till små saker och precisionsarbete. Förutom pappersskäraren, som jag visat förut, måste man ha bra saxar och gärna en böjd nagelsax, lim av olika slag, limpluttar och 3D-kuddar. Det som ser ut som ett par byxor är en ’edge-scraper’ som man ruggar upp papperskanter med och den röda klumpen är en apparat som gör runda hörn på foton.

Här är en del av det som jag använder för att piffa upp layouten med.

 
Det är stämplar som man färgar in olika stämpelmotiv med, eller gör kanter på pappret eller bokstäver med o.s.v. Det är små flaskor med glitterlim i olika färger, helt oumbärliga. Längst fram ligger en liten pensel med en vattenreservoar i skaftet. Man kan ta färg från en stämpel eller en akvarellkopp och förstärka stämplade motiv eller helt enkelt måla något eget. Det lilla röret är en ‘Mini mister’ som man kan blanda färg i och sedan spraya på pappret. Det som ser ut som medicinflaskor innehåller stämpelfärg, som man kan droppa på sin stämpel och färga in den, eller måla med som den är. Längst till vänster står en flaska grön ‘Alcohol ink’ som man kan färga metalldelar med. De två små pluttarna framför kan man trä på fingret och dutta på stämpeln och sedan på pappret.

Som ni märker handlar det inte bara om att ‘klippa och klistra’, utan man kan bearbeta både papper och dekorationer så man får dem som man vill. Ofta är det den lilla ‘finishen’, som kanske inte alltid märks, som gör helhetsintrycket.

I kväll är det vattengympa.

Ha en bra torsdag <3

Utmaning bild 3: En familjemedlem.

Jag väljer en bild på min älskade dotter. Den är tagen hemma i mitt vardagsrum senast hon var i Umeå. Jag har fångat henne mitt i ett samtal. Jag ser mig själv som ung och jag ser min syster i hennes uttrycksfulla ansikte.


(I bokhyllan syns bl.a. ett foto på min syster Leena och mig.)

I morgon ska Häxorna scrappa hela dagen igen. Jag har som vanligt många idéer om vad jag vill göra. Nu ska jag baka Chocolate Chip Cookies, så min scrapkompis och jag har något gott att mumsa på.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det jag gillar med utmaningar på bloggen är att man får en orsak att tänka till, rota bland (gamla) foton och skriva om saker som det annars inte kanske finns någon anledning att skriva.

Jag berättade ju att jag sytt kostymer till en teaterföreställning. Året var 1964 och jag studerade vid Åbo Akademi. Vår engelske lektor McCormick var mycket teaterintresserad och samlade ihop några hugade studenter för att uppföra en 1700-talspjäs: “She Stoops to Conquer” skriven av O. Goldsmith. Det är en komedi om jag inte minns helt fel. Jag ville inte ha en roll, men jag ville vara med. Det bestämdes att lektorns fru och jag skulle sy kläderna. Vi hade inga pengar, så vi tiggde billiga bomullstyger på en stuvbutik och använde vår fantasi. Vi satt hemma hos lektorn och turades om att sy på symaskinen. Parets lilla son fick stå i lekhagen mitt på golvet och titta på, eller så lyfte vi in bordet med symaskinen i hagen när han ville vara utanför.

Här kommer bevis på vad vi åstadkom.

Lektorns fru designade och sydde klänningarna och jag klädde upp de manliga skådespelarna. Det här är huvudrollsinnehavarna. Den fina klänningen var grönt bomullstyg och mansrocken var vinrött lite tjockare tyg. Västarna är ‘fusksydda’ som förkläden och knapparna målade jag med svart tuschpenna. Det vita kråset är sytt av babyns glesvävda tygblöjor. Peruker och fina möbler lånade vi från Åbo SvenskaTeater.

Här är två av de intrigerande birollsinnehavarna.

Här ser man de målade knapparna. Det skulle vara många tättsittande knappar och det hade vi inte tid med. Skorna fick silverspännen av pappbitar överklädda med aluminiumfolie.

Här tackar vi för applåderna. Jag är med (i rutig väst) och har också fått en blomma. Lektor Mcormick (längst tillhöger) har fått en hel bukett.
 

Vi spelade nog bara två föreställningar. Förutom att jag sydde kläder, skrev jag program och hjälpte till bakom scen. Jag gillar att fixa och trixa och hålla koll i bakgrunden. Den idealiska assistenten, med andra ord. Vi hade väldigt roligt hela tiden och det var roligt att få tänka tillbaka och berätta om det.

Ha en skön torsdagskväll <3

Utmaning bild 2: En favoritpryl.

Jag har många favoritprylar. Det är saker som jag använder varje dag och som jag helst inte vill vara utan.

Om jag tänker vilka saker jag skulle plocka med mig om det började brinna, så är det utan tvivel mina fotoalbum och denna tavla.

Den köpte min man och jag till vårt första gemensamma hem i Haparanda och den har följt med mig sedan dess. Den är målad av en kollega, en bildlärare, som inte längre finns med oss. Ni ser en ljusare fläck på huvudet, ursprungligen fanns det ett hål där, som sedan målades över.

Jag tycker väldigt mycket om den här tavlan. Jag ser en människa utan kön, ålder, hudfärg, nationalitet eller status. Jag tänker att det är så vi alla är, när allt det yttre är avskalat och bara människan finns kvar.

För mig andas bilden lugn och ro, men många har tyckt att den är obehaglig och därför har jag hängt den på ett ställe i vardagsrummet, där ingen riskerar att hamna precis framför den.

Ha en fin onsdag <3

Mikael Persbrandt fick en Oscar i natt, men jag fick minsann en Award av Babs, som bloggar på Amelia.

I stället för att få en statyett, ställs det vissa krav på mig i samband med den här utmärkelsen.

Jag ska berätta 5 saker om mig själv, som ni inte redan vet. Sedan ska jag skicka samma Award vidare till 8 andra bloggar, länka till dem och presentera dem.

OK, 5 saker ni inte vet om mig:

1. Jag har under en period arbetat intensivt inom Amnesty International. Exet och jag bildade en grupp i Haparanda. Vår grupp arbetade bl.a. med Robert Mugabe, som i början på 70-talet satt fängslad för sitt engagemang i frihetskampen i dåvarande Rhodesia. I dag skäms jag lite när jag berättar det, men vem kunde ana hur han skulle utvecklas.

2. Under min studietid i Åbo var jag medlem i Students’ English Society och vi satte upp en 1700-tals komedi “She Stoops to Conquer”. Vår engelske lektors fru och jag sydde alla scenkläderna. Jag ska leta upp ett kort som bevis.

3. Som tonåring missbrukade jag laxermedel under en kort period. Inte för att bli smal, utan som ångestdämpande.

4. Jag tycker om att peta mig i näsan (när ingen ser).

5. Jag löser alltid korsord på toaletten.

Nu tänker jag skicka denna Award vidare till 6 personer:

Maria för din humor och dina kluriga funderingar

Helena för att du är rättfram och har så mycket ‘jävlar anamma’.

Lotta för att du är en krigare som aldrig ger upp

Anne-Marie för din klokhet och för att jag gillar SpanskaVillan

Lina för din otroligt mångsidiga kreativitet

Kicki & Ritva för att ni är så positiva och kreativa

Jag hoppas att ni tar emot denna Award, berättar något om er som vi inte vet och sedan eventuellt skickar den vidare till några andra bloggare ni läser.

Ha en skön måndagskväll <3

Utmaning bild 1: Självporträtt.

Oj då, det här blev genast knepigt, för jag tycker inte om att visa kort på mig själv. Synd att vi inte hunnit så långt i akvarellkursen att vi målat självporträtt. Det kommer väl så småningom.

Jag har inga bra aktuella kort på mig själv, så ni får titta upp till vänster på min profilbild, som verkligen är ett självporträtt, för jag har tagit den själv. Så ser jag ut, kanske lite mindre spänd i kinderna i verkligheten.

Mitt favoritkort på mig själv är taget på min 50-årsdag. Jag är så himla glad.

Vi var flera på bilden, men jag har skurit ut mig själv och satt in i en pytteliten ram på byrån där jag gör mig i ordning varje morgon. Jag börjar dagen med att le mot mig själv och säga ‘HEJ’. Sen lyfter jag blicken mot spegeln på väggen och säger ‘ nå hej’. Sådär lite finskt och kärvt.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Jag har varit lite ur balans sen fadäsen med den missade bussen i förgår. I morse var jag allmänt olustig och såsade på tills jag kom på att jag måste gå till brevlådan med mina räkningar, som jag egentligen skulle ha lagt på lådan på väg till operan. Brevlådan töms kl 13.00, så jag klädde på mig ordentligt, men sen hittade jag inte kuvertet med räkningarna. Kom omsider på att jag ju var i stan i går och la kuvertet på lådan där. Så tokigt då.
Jag gick ut med soporna i alla fall, stod en stund och småpratade med en granne, började frysa och gick in igen.

Jag känner mig inte alls pigg, så hör och häpna, jag for inte till vattengympan i kväll. I morgon känns det säkert bättre.

Jag har antagit en bildutmaning, som går ut på att presentera 30 st bilder (eller bildmontage) med olika teman.

Dag 1: Självporträtt
Dag 2: Favoritpryl
Dag 3: En familjemedlem
Dag 4: Min hobby
Dag 5: En gammal bild
Dag 6: Tema ”grön”
Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
Dag 8: En favoritbild
Dag 9: Dagens
Dag 10: Detta gör mig glad
Dag 11: Tokigt
Dag 12: Min vardag
Dag 13: Tema ”ljus”
Dag 14: En vinterbild
Dag 15: Kärlek
Dag 16: Självporträtt i svartvitt
Dag 17: Ett ögonblick
Dag 18: Känslor
Dag 19: Här bor jag
Dag 20: Tema ”olika”
Dag 21: När jag var liten
Dag 22: Mitt beroende
Dag 23: En sommarbild
Dag 24: Detta gör mig glad
Dag 25: I all hast
Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
Dag 27: Tema ”två”
Dag 28: Väder
Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
Dag 30: Valfri bild

Det står ‘dag’, men jag antar man kan byta ut det mot ‘bild’. En eller två bilder i veckan blir det nog för min del. Meningen är väl också att man skriver lite kring varje bild, så till slut blir det en presentation av en själv.

Denna gång utmanar jag inte några speciella personer, utan ALLA som känner för denna utmaning.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Jag fick en utmaning i form av en frågestund från Babs, http://blogg.amelia.se/babsblogg/

1)VAD JOBBAR DU MED?
Jag är pensionär. Under mina yrkesverksamma år har jag varit lärare och även arbetat med administration och information för Umeå kommun. 

 2) HAR DU BARN?
Jag har en vuxen dotter och ett barnbarn.

3) FAVORITMAT?
Jag äter gärna fisk och skaldjur.

4) VILKA KÄNDISAR HAR DU TRÄFFAT ?
Jag har dansat med Hans Klinga och Janne Loffe Carlsson på Haparanda Stadshotell när de var där och spelade in ”Någonstans i Sverige”.
Martin Stenmark har legat på knä framför mig och barnbarnet Ronja och sjungit på Centralstationen i Stockholm.
Peter Siepen hjälpte mig med bandet på axelväskan som trasslat in sig i min huva, framför bagagebandet på Bromma flygplats. Sen har jag hejat på en massa kändisar som jag trott jag känt. 

5) HAR DU NÅGRA EGENNHETER (som folk kan höja på ögonbrynet åt )
Jag tror inte det. Tyvärr.

6) HAR DU NÅGRA FOBIER?
Jag är löjligt mycket klaustrofobisk. Gäller små utrymmen, när jag absolut inte får röra mig och när jag blir fasthållen. Jag blev tvungen att knäa en man i skrevet en gång när han kramade mig hårt och inte ville släppa trots att jag sa till. Sorry! Vanligtvis gillar jag att kramas.

7) HAR DU NÅGOT SMULTRONTÄLLE DU GÄRNA ÅKER TILL ?
Det finns ett blått hus i Norrbotten som jag gärna besöker.

8)HAR DU GJORT BORT DIG REJÄLT NÅGON GÅNG?
Inte vad jag kan minnas. Däremot ångrar jag att jag inte genomförde en grej bara för att jag var rädd att göra bort mig.

9) HAR DU HUSDJUR?
Jag har haft undulater och försökt med katt, men är tyvärr allergisk mot pälsdjur.

10) FAVORIT PROGRAM PÅ TV
Projekt Runway. I min ungdom sydde jag kläder både till mig själv och min dotter.

11) FAVORIT FILM
En kvinnas doft och Döda poeters sällskap.

12) FAVORITLÅT
Albionis Adagio med Lara Fabian. 

Jag skickar frågorna vidare till Maria Lundmark Hällsten, Helena Nilsson Springare, Lisbet Olofsson och Anne-Marie Mäkelä.

Ha en mysig fredagskväll <3 

Marja A - Ö

Akvarellmålare  Bloggare  Chokladälskare  Danslysten  Egensinnig

Finska  Glasögonberoende  Humanist  Ifrågasättande  Jordnära

Klaustrofobisk  Lättjefull  Mormor  Nattuggla  Oberoende  Pedagog

Quinna  Reflekterande  Scrappare  Toka  Umebo   Vetgirig 

X-tra snäll  Yr  Zoo-besökare  Åskrädd  Ärlig  Överlevare.

Voilà, här har ni mig.

Nu UTMANAR jag Suss, Babs, Helena e-lack, Grandma och  Lotta Engman att göra samma sak på sin blogg. Det är tillåtet att använda samma ord om man vill (inte alla förstås). Sen får ni i er tur utmana några fler bloggare.

Hiss eller diss?

Ha en bra tisdagskväll <3