Vi är redan inne i maj månad, men det kommer dröja länge innan odlingssäsongen börjar på allvar. Snön har precis tinat ur pallkragarna nere på gården och vinden blåser iskall. I dag dalade snöflingorna ner och trots att förnuftet säger att de hinner smälta innan de når marken, är känslan hopplöshet över att våren dröjer och dröjer.
Jag var på Trädgårdsmässan på Nolia förra helgen och lockades till att köpa kryddor till balkongen. Där står de nu framför balkongdörren och stampar lika ivrigt som jag att få komma ut, men det är inte läge ännu. Ett par dagar har de fått stå på balkongbordet i solen, men jag är så rädd att jag glömmer att ta in dem till natten, så det blir bara korta stunder de får vara ute och härdas. Få se om de överlever.

På Valborgsmässoafton var exet här och åt. Jag hade kokat älgköttsoppa och bakat en smulpaj på röda, svarta och vita vinbär. Jag sötade bären med dadelsirap och det blev knäckigt och gott. Exet hade med sig ett fotoalbum och vi tittade på de gamla bilderna tillsammans. Det gäller att träna minnet. Jag är glad så länge han klarar att ta bussen hit.

För övrigt har jag haft lite att göra med bostadsrättsföreningen. Vi skall ha årsstämma i slutet på maj och som sekreterare är jag ansvarig för att kallelsen och årsredovisningen kommer ut i tid till alla. Vi skall också anta nya stadgar och det är en viss procedur med det. Jag är i tur att avgå ur styrelsen, men har blivit ombedd att ställa upp för omval och har sagt att jag kan fortsätta ett par år till, men att de måste säga till om jag börjar visa tecken på allvarlig glömska eller förvirring. För mig är det stimulerande att ha lite ansvar utanför mig själv och det här är lagom.

Nästa vecka skall jag ta spruta nr 6 mot covid. Eftersom jag fyllt 80 år, så står jag bland de främsta som uppmanas ta sprutorna. Funderade på om det är så nödvändigt, men så hörde jag att flera bekanta hade fått covid nyligen, så då tänkte jag att det kanske är bra att ta sprutan innan sommaren för att kunna ex åka till Stockholm eller Finland och kanske ha ett litet skydd. Jag hade ju covid i augusti i fjol, så jag har kanske till och med antikroppar kvar. Vem vet.
Jag är ju fortfarande väldigt försiktig och förutom att jag åker buss, så är jag ogärna ute bland en massa människor. Nu har jag bestämt att jag måste bli lite modigare, så förutom att jag var på Trädgårdsmässan och trängdes, har jag varit på Väven och lyssnat på Tina Harnesk, som berättade om sin bok Folk som sår i snö.

Jag hade inte läst den, men blev intresserad och nu är den på väg till min brevlåda. Den har blivit nominerad till årets bok 2023. Tina berättade  livfullt om sig själv och handlingen i boken, samt läste ett par avsnitt. Hon har inspirerats av berättelser som traderats från generation till generation, sina hemtrakter (Arvidsjaur och Gällivare) och inte minst av samernas historia och situation. Hon ömmar särskilt för de äldres situation i det moderna teknologiska samhället. Det skall bli ett nöje att läsa boken. Hennes nästa bok, som snart kommer ut, är förlagd till gruvmiljön.

Sköt om er<3

Då var påsken över och det gick fort, tyckte jag. Jag har inte gjort något särskilt… exet kom hit på påskafton för att äta lite påskmat med mig. Jag gjorde en stor påsktallrik åt oss var och var sin skål med sallad bredvid. Vi tog förstås en snaps till sillen och så åt vi memma till efterrätt. Jag hade köpt en extra riva memma, som han fick med sig hem.
För övrigt gjorde jag inget särskilt. Försökte gå ut i slasket… snön smälter i rasande fart och man kan känna att det är vår i luften. Jag tror många har haft ett härligt påsklov.

Veckan före påsk var jag på Hörcentralen och har bestämt att jag vill prova en hörapparat på ena örat. Jag har en lätt hörselnedsättning enligt testerna, som förvärras av att jag har olika ljud i båda öronen… pulsljud i höger och trumningar i vänster. Det gör att jag blir ofokuserad och får svårt att höra vad folk säger. En hörapparat skall då förstärka hörseln så att de störande ljuden inte dominerar. Ja, vi får se om det hjälper. Om en månad har jag tid för återbesök och då skall jag få apparaten.
Nu är det sex månader sedan jag gjorde ablationen och jag har inte haft några känningar av flimmer. Jag kan få lite hjärtklappning precis när jag skall lägga mig och sova, så jag har fortfarande nätter då jag sitter uppe och dricker kallt vatten. När jag tänker på hur de senaste två-tre åren varit med regelbundna taxiresor till akuten, sömnlösa nätter och inläggningar på olika avdelningar (där det fanns plats), fattar jag inte att jag orkade. Nu, när jag mår så mycket bättre, försöker jag njuta av de dagar jag mår bra och göra det jag tycker är roligt.

Vattengympan är det roligaste just nu. Jag njuter så otroligt mycket i det varma vattnet och känslan av att vara lätt och smidig i vattnet. Kvällarna börjar bli ljusa och det är inte längre becksvart när jag ska fara hem.

Änderna har kommit tillbaka till dammen nedanför terapibadet och de har det bra i det varma spillvattnet från bassängen.

I dag såg jag att odlingslådorna redan hade tinat fram i det andra huset. Lite avundsjuk blev jag, för våra pallkragar ligger under ett tjockt lager snö och jag kommer inte ens åt att skotta undan lite. Jag tror jag ska ta och peta ner lite blomfröer i toarullar, som jag senare kan sätta ut på balkongen. Det är bara så svårt att veta när man kan börja odla här uppe.

Ha det bra och sköt om er!

Den här trötta 80-åringen har varit i Stockholm och firat. Jag brukar inte fira mina födelsedagar, men vart tionde år gör jag det rejält. När jag fyllde 70 var jag i Barcelona i 10 dagar och roade mig. Nu blev det lite lugnare, men alldeles lagom för mig. Ronja kom från Karlstad och Johanna hängde med varje dag trots att hon egentligen var sjukskriven. Jag fick önska vad jag ville göra och jag ville gå på grekisk restaurang. Vi åt moussaka och grekisk sallad och drack retsina och ouzo. Det var verkligen mysigt. Dagen därpå ville jag gå till Nationalmuseet, men vi gick vilse i regnet, blev trötta och hamnade på Scenkonstens museum, som ligger alldeles bakom Dramaten i stället. Ett jättefint litet museum, som jag verkligen rekommenderar. En annan dag såg vi en fin utställning med David Bowie på Kulturhuset.

Stockholm är ju världens vackraste stad på sommaren, men på vintern är den som vilken annan grå storstad som helst. Dessutom regnade det nästan varje dag och var allmänt rått och kallt. Men jag njöt av att få vara med flickorna varje dag.

Sen var det skönt att komma hem till lugnet och skogen. Vintern är fortfarande vacker, men nu får det sluta snöa. Det känns nästan som att man blir uppslukad av maränglandskapet.

.

Direkt när jag kom hem blev jag utlarmad till exet som var ovanligt förvirrad. Hans TV fungerade inte. Någon i huset hade varit där men inte fått till det… Tror ni jag fixade det? Med hjälp av en trevlig man på Telia kundtjänst gjorde jag faktiskt det. Jag är inte särskilt teknisk, men logisk och bestämde att vi skulle kolla att alla sladdar satt rätt och var inkopplade, samt att exet hade rätt fjärrkontroll i handen. Sen behövdes ingen större felsökning. Som belöning fick jag titta på dagens avsnitt av Beverly Hills fruarna och blev serverad en tallrik fil och flingor i mellanmål.

I dag har jag varit och köpt en ny skrivare. Jag blev less på att bråka med min gamla och att alla bilder blev randiga. Jag vill gärna kunna kopiera bilder när jag pysslar och även skriva ut foton av hygglig kvalitet. Sen skriver jag ju ut och kopierar protokoll och andra dokument också och vill gärna ha snygga kopior.

I morgon är det vattengympa och jag längtar. Har ju missat ett par gånger.

Sköt om er och ta det lugnt<3

Vi har haft en vacker vinter med så mycket snö. Lite besvärligt har det emellanåt varit för mig att ta mig fram med rollatorn, men jag har valt plogade vägar. Kommer mig alltid till affären och busshållplatsen är alldeles bakom knuten, Det händer att jag åker ner på stan bara för att få gå på snöfria gator. Bakom vårt hus ligger ett 5-6 m högt snöberg med grannens snö. Undrar om de tänker köra bort det. eller om det får smälta ner till en sjö på vår gräsmatta.
Februari månad gick väldigt fort. Jag har gått på vattengympan, jobbat lite med bostadsrättsföreningen och för övrigt koncentrerat mig på att må bra. Jag är fortfarande trött, vilket beror på dåliga blodvärden. Har varit på ögonmottagningen och det konstaterades att jag har grå starr i båda ögonen, som skall opereras. De har 5 månaders väntetid och tar ett öga i taget, så det blir ett långt projekt innan jag får nya glasögon och kan se ordentligt. Nu läser jag tidningen och löser korsord med förstoringsglas. Är nästan blind på vänsterögat.

Johanna har varit här några dagar under sportlovet. Hon ville komma och se till sin pappa som blir allt sämre i sin Altzheimer. Det var så underbart att ha henne här. På söndag råkade det bli en perfekt vinterdag med strålande sol och vi tog en skön promenad och njöt i fulla drag, Vi lagade god mat och pratade mycket. Sen var Johanna med sin pappa en hel dag och fixade… vi var också på stan alla tre och åt ute,
Snart åker ju jag till Stockholm och firar min födelsedag och i slutet på maj tar Ronja sin examen i Karlstad. Få se om jag orkar fara dit då. Johanna och jag pratade också om att åka till Finland tillsammans i sommar. Man får passa på så länge man orkar.

Vi pysslade också. Johanna gjorde en ficka av en tepåse och en tag att stoppa in i den… och jag gjorde en sida i min junk journal kring den. Jag deltar i ett projekt på 100 dagar på Instagram. Man får bestämma själv vad man vill göra, men meningen är att man skall vara kreativ i åtminstone 10 minuter varje dag. Jag har kallat mitt projekt för #PaperPaintPics, vilket betyder att jag målar, gör något i min junk journal eller fotograferar/ trycker bilder, som jag lägger upp på den gemensamma sidan. Det räcker om jag bara viker ett kuvert eller målar en liten blomma… huvudsaken att jag håller kreativiteten uppe. Tror ni jag klarar 100 dagar? Jag har gett mig hela året, men det får ju inte bli för långa pauser och det får inte heller bli någon prestige i det. Meningen är att man gör något som får en att må bra,

Ha det bra och sköt om er!

Så mycket snö. På väg till Coop går jag förbi en rad snöpyramider, vita som sockertoppar. Det har varit svårt för snöröjarna att hitta platser att lägga upp snön och det har inte funnits tid att köra undan snöhögarna. Gatorna måste plogas först. Jag åker ju mycket buss och det har varit ett äventyr varje gång bussen slirat fram på de hala gatorna. Somliga busschaufförer har svårt att pricka rondellerna och sitter man i den bakre delen av en ledad buss, känns det som man åker karusell. Varje gång vi skall åka uppför lasarettsbacken sitter jag med hjärtat i halsen. Bussen får ibland pumpa sig uppför och jag funderar vad som skulle hända om den tappade greppet och glider bakåt över staketet ner på spåret…

Vi är redan några dagar inne i februari och livet går vidare. Jag börjar känna ett visst hopp om livet efter en eländig början på det här året. Kirurgen som opererade mig ringde och meddelade att fulingarna som han tagit ut var godartade. Ingen dysplasi, ingen metaplasi. Däremot var han lite bekymrad över mitt dåliga blodvärde och ville göra en koloskopi. Jag har haft stabilt dåligt blodvärde i flera år, som inte har blivit bättre med järntabletter. Det gör ju att jag är trött och inte orkar så mycket.

Jag har varit på vattengympan ett par gånger och det är ju som vanligt toppen. Vattnet i terapibassängen är lite kallare nu… jag antar att man sparar på elkostnaderna där med. För övrigt är jag mest hemma.
Ett par väninnor kom på eftermiddagste och det var mycket trevligt. Exet har varit här och ätit och fikat och fått matlådor med sig hem.

I januari satt jag med dagliga utmaningar i min junk journal och det var skönt att ha något att göra när jag inte mådde så bra. Här är en utmaning som hette ’texture’, ungefär strukturer.

Sköt om er<3

.

Det har snöat dag och natt i flera veckor. Allt är bara bländande vitt när jag tittat ut på morgonen. Bussarna har haft svårt att hålla tidtabellen och vissa dagar har de stått stilla flera timmar. Att röra sig ute med rollator har varit en utmaning…det är knaggligt och spårigt och ibland höga plogvallar att ta sig över. Jag har mest gått ut med soporna och till affären, eller tagit bussen till stan för att handla.

Den 2 januari var jag på gastroskopin och det blev mycket jobbigare än jag tänkt. Narkosen gick bra den här gången, men kirurgen fick plocka ut 11 fulingar ur min magsäck. Det är polyper som vuxit sig större än 2 cm…de måste tas bort eftersom det är stor risk att det blir cancer i dem. Sommaren 2021 plockade man ut 3 st som blödde och som patologen bedömde som ’minimal dysplasi’, alltså på gränsen till maligna. Jag är glad att jag fått ordning på mitt hjärtflimmer innan jag nu får ta tag i detta. Nu inväntar jag ett telefonsamtal där jag får veta vad patologen säger om dessa fulingar och så får vi ta det därifrån.
Efter operationen har jag haft ont och varit trött. Jag fick leva på flytande föda i fem dagar och sen äta mosad mat och försöka komma underfund med vad jag kan äta och inte äta. Nu lever jag mest på wokade grönsaker och nudlar eller mosad kokt potatis och kalvsylta.

Har tänkt försöka orka hoppa in på vattengympan igen. Min kropp behöver få sträcka ut sig i det varma vattnet i terapibassängen. Däremot har har bestämt att ta en paus från akvarellmålningen denna termin. Kände en vag stress när den skulle börja i onsdags och gick på magkänslan att jag måste bli frisk innan jag kastar mig ut i olika aktiviteter. Jag måste invänta min själ…

Längtar till mars, då jag fyller 80 år! Jag skall åka till Stockholm och vara med Johanna och Ronja, som kommer från Karlstad det veckoslutet. Inget särskilt firande förutom mitt önskemål om att gå på grekisk restaurang. Senare i vår kommer Ronja att ta sin psykologexamen och hon vill så gärna att jag och Johanna kommer till Karlstad då.

I morgon kommer exet hit och äter med mig. Jag skall laga lax med citronsås i ugnen och koka ris. Hans Alzheimer har slagit sig på talet och det är ett helt äventyr att sitta och prata med honom eftersom han använder fel ord hela tiden. Min systers man led av afasi, så jag är ganska bra på att gissa vad som sägs och dessutom har ju exet och jag ett gemensamt förflutet som vi kan prata om och det gör det lite roligare för honom. Men det är en hemsk sjukdom.

Sköt om er och håll er friska!

Kommer in med lite kvardröjande juldofter och önskar Gott Nytt År!

Det var länge sedan jag skrev något här. Jag har mått bra, men har ändå haft någon slags konvalescenstid efter ablationen. Jag har varit trött och okoncentrerad, lite håglös och oföretagsam. Tog mig i kragen och städade och fixade julmat tills Johanna och Ronja kom och firade jul med mig. På julafton var exet här med oss och åt finsk julmat + svenska köttbullar och små korvar, som Ronja har infört. Jag bytte ut prinskorvarna mot finska knackkorvar dock.
Har inte berättat tidigare att exet diagnosticerats med Alzheimers, men nu börjar det bli så tydligt att det är läge att berätta. Det är så tråkigt att se en människa förändras på det sättet. Hans andra dotter, som bor här i Umeå hjälper honom och jag stöttar så gott jag kan. Han kommer gärna hit med bussen och äter med mig och pratar en stund.

Vintern har kommit och vi har fått mycket snö. Vi har haft några perfekta vinterdagar med sol och bara några grader kallt. Johanna och Ronja älskar att komma till Umeå på vintern, för luften är mycket torrare och skönare att andas än i Stockholm. I Stockholm är det rått och det känns mycket kallare än det egentligen är. De tog sköna promenader ner till sjön och njöt i fulla drag.

Nu har de åkt hem för att fira nyår i Stockholm. Mitt nyårsfirande kommer att bli extra lugnt. På måndag ska jag göra en gastroskopi under narkos och det kan bli något kirurgiskt ingrepp vid behov. Därför måste jag sätta ut både blodförtunnande medicin och min diabetesmedicin. Jag äter Metformin och måste göra uppehåll i 48 timmar innan ett sådant ingrepp. Det betyder att jag måste hålla blodsockret nere endast med diet… inga kolhydrater alltså, utan proteiner och fett. Det blir fisk och sallad på ovanjordväxande, helst gröna grönsaker. Till frukost kan jag köra med äggröra och skinka… det kommer inte gå någon nöd på mig, men något festande har jag inte utrymme för.

I januari skall jag delta i en utmaning i junk journal igen. Längtar verkligen att få dra fram mina pysselgrejer.

Men nu ska vi ta emot det nya året. Tror inte att det blir så mycket bättre än det gamla… influensorna grasserar och priserna håller sig lika höga. Vi får kämpa på!

GOTT NYTT ÅR

HYVÄÄ UUTTA VUOTTA!

Vintern låter vänta på sig. Vi hade ett tunt lager snö på marken under ett dygn. Men så brukar det ju vara.

I dag var den spegelblanka sjön så vacker i den bleka vintersolen. Jag traskade genom skogen till Finska klubbens stuga för halmkronekursen. Det går inte så värst bra för mig. Halmen spricker och de små oktaederna blir vinda och fula. Jag har så fumliga fingrar. Men jag har köpt boken som den finska himmelikonstnären Eija Koski har skrivit och envis som jag är skall jag väl få ihop något enkelt till slut.

Nu är det snart sex veckor sedan ablationen och jag börjar känna mig allt starkare. Har inte varit på vattengympan än och jag är konstant trött, men för övrigt försöker jag leva som vanligt. Blev kallad till återbesök på Hjärtcentrum förra veckan … tog ett EKG och hade ett bra samtal med en trevlig doktor. Han var väldigt nöjd och svarade på alla mina frågor. Nu skall jag inte bli kallad förrän om ett år!!

Tog min 5:e covidspruta i veckan och om en vecka skall jag vaccinera mig mot säsongsinfluensan. Hjärtdoktorn tyckte inte att jag skulle ta båda samtidigt, utan låta kroppen vila några dagar emellan. Efter covid-sprutan fick jag ont i hela kroppen/alla leder och sen fick jag ryggskott när jag bökade med överdraget till min trehjuling. Ett dygn var det riktigt illa, men sen gick det över.

Jag längtar till advent och jul… vill pynta och tända ljus. Har precis bokat tågbiljetter till Johanna och Ronja. Fanns bara dyra biljetter i första klass kvar. Längtar så vansinnigt efter dem.

I pallkragarna blommade jordgubbarna en andra omgång och det hann till och med bli några halvrodnande bär. Jag tog in några vita och la på en tallrik och efter ett par dygn hade de mognat. För ett par veckor sedan hittade jag en liten penseknopp i gräsmattan utanför en pallkrage. Det är två år sedan vi hade penseer i den. Jag tog in knoppen och den slog ut och var så vacker länge. Naturen är förunderlig.

Sköt om er och håll er friska<3

Den allra sista vallmon ur pallkragen. Jag tog in en knopp och den slog ut under natten.

Nu är det tre veckor sedan ablationen och jag börjar äntligen känna mig lite piggare. Själva ablationen gick bra, enligt doktorn, men tiden innan och efter blev jobbigare än jag förväntat mig. Dagarna innan for jag in och ut ur sjukhuset med flimmer och illamående. Jag hade ju fått sluta med den rytmreglerande medicinen inför ingreppet och det förorsakade förstås flimret. Ett tag trodde jag att jag inte skulle kunna göra ablationen, för jag var en natt hemma och en natt på sjukhuset och man försökte elkonvertera utan resultat. Men det gick bra till slut. Efter ingreppet fick jag ligga kvar över natten och sen var jag ett par nätter hemma innan det var dags att fara in igen. Jag hade hjärtrusningar och flimmer hela tiden. Låg inne ett par nätter och fick sen fara hem med ökad dos betablockare. Nu har det lugnat ner sig, men det har varit tuffa veckor med ångest och trötthet. Jag har boat in mig på soffan och till och med sovit där. Tryggast så, i den lilla världen. All energi har gått åt till att hålla mig lugn och försöka se positivt på framtiden. Min snälla granne har skickat sms varje dag och frågat hur jag mår och om jag behöver hjälp. Alla grannar kollar att jag tar in tidningen. Första veckan kom ICA Maxi med mat jag beställde på nätet, men sen har jag orkat gå till Coop och handla det jag behövt. Har förstås försökt gå ut en sväng varje dag, men vattengympa och akvarellmålningen har fått vänta.

I dag har jag gått genom skogen till Finska Klubbens stuga för kursen i halmkronor (himmeli). Har missat en gång och inte kommit så långt, men det var så trevligt att träffa mina finska vänner och vara lite social. I morgon skall exet komma och äta Nikkaluoktasoppa (köttfärssoppa med bl.a.spetskål), så nu verkar det som livet återvänder.

Snart är vi inne i november och alla vackra höstfärger är ett minne blott.

Bussgatan vid sjukhuset kantades av mycket röda färger och björkarna på vår gata har varit gyllengula,.

Nu får vi vänta på snön och adventljusen  och julen. Pratade med både Johanna och Ronja i går och de kommer som vanligt till Umeå till jul. Som jag längtar!

Ha det så bra<3

Min gata i förgår. Hösten har kommit och det har varit en lång period med regn och rusk. Ett par dagar i veckan var solen framme och luften var så där höstklar och hög. Vi har till och med haft en frostnatt.

Jag har äntligen fått tid för ablation för flimret. Efter ett helt års väntan. Om en dryg vecka skall det ske och jag går omkring med ständig ångest över det. Jag vill göra det, jag måste göra det för att få ett drägligt liv. På torsdag skall jag in för inskrivning och hjärtultraljud. Jag har fått byta medicinering och känner att kroppen inte riktigt har ställt in sig än, därav ångesten och rädslan för flimmer.

I går var jag på min årliga kontroll hos diabetessköterskan. Det var ett mycket bra möte. Vi gick igenom hela min hälsostatus, proverna som tagits var bra och jag måste ju, trots allt, vara nöjd. Jag har haft diabetes typ 2 i 11 år nu och mina värden blir bara bättre med tiden. Jag tror jag gick länge innan den upptäcktes, men med tabletter och diet är mitt långtidssocker nu inom normala ramar.

Den här veckan har jag också varit på synundersökning. Jag ser fruktansvärt dåligt och läser tidningen med förstoringsglas. Jag visste att jag hade begynnande gråstarr och det visade sig att mitt vänstra öga är så dåligt att optikern inte kunde räkna ut ny styrka på glasögonen eftersom jag dessutom skelar, så hon skrev en remiss till ögonkliniken.för ev operation.

Akvarellmålningen har börjat och det var roligt att träffas igen. Vi är en ganska stor grupp nu. Sen har vi börjat kursen i att bygga halmkronor i Finska klubbens stuga. Det är så himla roligt att träffa den gruppen också. Första gången tränade vi med halmen från en gammal julkärve. Återbruk flera gånger om. Vi måste blötlägga halmen och skala den innan vi kunde klippa bitar att arbeta med. Det är lite trixigt att få till en oktaed, men med lite träning skall det nog gå.

Bostadsrättsföreningen har haft sitt första möte för hösten och vi fick direkt sätta i gång med budget för 2023. Lite knepigt eftersom vi har så många nya i styrelsen, men vi får hjälp av en bra ekonom på HSB. Våra hus är nu 10 år gamla, så vi får börja tänka på underhållet av dem.

I morgon ska jag hälsa på exet. Han ville ha hjälp att rensa ut i skafferiet… påsar med gammalt mjöl m.m. Hoppas vi inte hittar någon ohyra.

Jag lovade ju visa lite ur min Art journal, som jag satt med under augusti när jag hade covid. Jag deltog i en utmaning på Instagram där man fick ett tema varje dag. Det nya var att jag målade ganska mycket… med akvarell, gouache och stämpelbläck och sen klistrade bilder, använde stämplar och stenciler.. Mixed media kallas det. Jag köpte en fin liten dragspelsbok med tjockt akvarellpapper i Finland och den blev så fin när jag fyllde båda sidorna på varje blad.

Temat är lyster och jag har bl.a. använt metallic akvarellfärger jag också köpte i Finland.

Temat är nummer.. Ja, jag är 79 år.

Temat är bläck.. Jag använde mina flytande stämpelfärger. De uppför sig ungefär som akvarellfärger.

Temat är stänk och jag målade en galax och stänkte med guldfärg.

Temat är abstrakt’ och jag rev pappersremsor och målade med mina favoritfärger. Texten är en stämpel jag har.

Temat är form och jag har målat, klippt och klistrat och decoupageat.motiv från servetter,

Temat är porträtt… jag hade en fin tecknad bild av Coco Chanel.

Temat är vintage och bilden är från ett gammalt vykort.

Det var den roligaste utmaningen jag deltagit i hittills. Nu skall jag lära mig en ny teknik jag kan blanda med… att överföra bilder från tidningar med hjälp av akrylfärg och en geleplatta. Måste köpa en Vogue tidning med lite galna modebilder.

Sköt om er >3