En helg i vilans tecken. Väldigt nödvändigt för nu har jag en väldigt tung vecka framför mig.Börjar med en kväll imorgon mån, och kliver av 15.30 nästkommande måndag.. Huvva.. men not to worry! Jag har faktiskt EN ledig dag… Återhämtningen ska väl rimligtvis ske då så efter att jag gjort bort möten, träning och andra måsten så är det väl bara att suga in återhämtningen och ladda inför helgarbete.

Men helgen då? Jo, en mysig fredag med FIRST AID KIT konsert! Det var väl kanske det häftigaste jag vart med om sen förlossningen, lite starstrucked är jag måste jag medge.

Sen blev det en lugn och mysig lördag. Tog oss en sväng ner på centrum där Arbetarpartiet hade mikrofonen och kollektkassor på torget. Det var dags att avveckla Region Västerbotten enligt deras mening. Jag har just börjat sätta mig in i det där R:V och jag ser väl inte heller poängen med så varför inte, bort med skiten!

Tänk om vi kunde ena våra landsting i Norrland, samma lika för alla. Det hade gjort oss starkare i den hårdare utvecklingen vi går till mötes. Tror ni inte det eller är jag bara ute och babblar i nattmössan?

Jag måste läsa på lite mer kring detta R.V projekt. Tanken lät ju god från början men det verkar som att det är dött och dyrt lopp nu för tiden så om det kan gynna vårdens personal, material och utveckling ifall det läggs ner, så är det väl ingen tvekan om det! Men som sagt.. Måste läsa på mig lite mer, vill inte behöva äta upp något jag satt i skrift.

Men nu är det nog med datortid. Måste aktivera oss igen! Jag och barnet har varit ute sen 11 imorse, landade en snabb sekund inomhus för lite mellis, toabesök och dumpa lite grejor men det är väl dags för sista rycket innan middagen. Veckans rester blir det på menyn, låter lockande va 😉

MIN lediga helg började när jag slog upp dom blå i morse!

Jag har en ganska bra helg framför mig. Har en liten 3 åring som är ledig från dagis idag när jag är ledig från jobbet, så vi har tagit sovmorgon, ätit gröt framför barnkanalen och nu avnjuter jag kaffe framför datorn medans den lilla smäälter maten i paltkoma på soffan. Det blir en dusch och sen på med finkläderna för idag är det ingen vanlig dag, det är faktiskt KONSERT DAG för mamman!

Jag har två biljetter till FIRST AID KIT och med mig har jag bjudit min allra bästa vän som fyllde år i söndags, så detta blir en kväll för två bästisar som vi sent ska glömma!

Men idag har vi en hel del ärenden att stå i innan det blir avkoppling. Vi ska försöka handla lite tacos för ikväll, moster ska komma och vara lekkamrat med pojken så då är det mysfredag med tacos och fruktsallad som betalning för det. Jag har köpt ett par skidor jag ska hämta och sen ska jag hinna handla lite småpyssel grejor till alla hjärtans dag! SEN blir det Busplaneten så lillplutten får springa av sig och jag med för den delen 🙂

Men nu är det som sagt dusch och sen finkläder för oss båda! Ha en trevlig helg!!!

Idag har det varit en sån där dag som man inte riktigt vet vad som har hänt på 8-9 timmar när man varit och jobbat. Oredan, stressen, människorna, lokalerna… ja.. allt har bara känts så rörigt och i mina ögon och öron, luddigt.

Ljudvolym på 3609 decibel, spring i korridorer, larmklockor som tjuter, telefoner som ringer och kaoset i ens egen skalle gör det inte precis lätt att arbeta. Jag hoppas att jag lyckats få bortgjort det som skulle göras, har inte slutat tänka på jobbet sen jag stämplade ut och det känns inge kul. Det som är glömt är glömt. Det jag inte hann göra är kvar att göra för em personal eller morgondagens personal. Det är väl den tankeställningen jag borde ha för att undvika magsår.

Bemanningsfrågan är ju en stående punkt som finns på problem och förbättringslistan. Vi har kört igång med lönesamtal, tror att det är lönesamtal iaf. Har inte haft något än men jag förväntar mig att det kommer snart för det ska ju bli utdelning av nya siffror på lönekuvertet snart!

Jag hoppas att ALLA CHEFER verkligen tänker till innan det bestäms något. På alla avdelningar finns det avgångar, nytillkomna, rutinerade och mindre rutinerade anställda så om man nu vill att ens avdelning ska fungera så är det nog smartast att tänka lite längre än näsan räcker. En investering i personalen är på sin plats! Jag tänker att det borde bli lite mer tydligt att budgeten för personalekonomin borde höjas rejält om alla får en ordentlig löneökning, eller blir det fel? Om man nu sätter en ordentlig summa på sina VÄRDEFULLA arbetstagare så är det en morot för dom att vilja stanna kvar, ett tecken på att man faktiskt synd och att cheferna tycker att man gör ett bra jobb och att det är värdefullt för dom, och en signal från dom till högre höjder att vi ska ha mer pengar till våra anställda! Det borde kanske sätta lite sprätt på snåljåparna? Om en klinik börjar med detta så kanske det får ringar på vattnet och andra följer efter? Min förhoppning är att det ska dra iväg så mycket att det inte går att snåla in på budgeten inom vården längre. Det blir väl kanske inte gjort på en grisblink men det kanske kan sätta igång nånting som kan bli stort.

Eller jag vet inte.. Mitt huvud är så dimmigt efter dessa jobbiga dagar så nu tror jag att det ska pausas upp lite och ta en break från vårdtänket. Måste få vara ledig och faktiskt få känna mig ledig. Nästa vecka är det en jobbig vecka.. Börjar måndag och slutar måndag veckan efter med endast en dag ledighet. Tack för att den veckan inte är barnveckan, gissa vem som hade fått pris för världens tråkigaste morsa  isf?

Mot bättre tider!

Att all energi, ork och lust till att tänka/göra något annat efter en dag på NUS är som bortblåst, är för mig ofattbart! Ska det verkligen vara såhär? Är det så att mitt liv är mitt jobb? Ska jag inte kunna ha en mer aktiv fritid än vad jag har nu pga att orken är bortblåst efter en dag på jobbet? Ska mitt barn behöva lida med en tråkig, trött och dåsig morsa för att hennes jobb är så ansträngande? Ska det verkligen vara mer jobbigt att jobba än att va mamma till en trotsig treåring? Kanske beror lite på jobbet  iofs, men utmattningen i både kropp och knopp är ju obeskrivlig när man kommer hem efter ett pass! Det finns inget som är så jobbigt som att ha avslutat ett arbetspass. Det är nog kanske det värsta. Att faktiskt hinna stanna upp, landa och ta tillbaka andan…gå och kissa…det är då verkligen kommer ikapp och allt bara smäller till. Som Big Bang i skallen.

Så känns det för mig. Kan bara tala för mig själv men jag vet att det är fler som känner igen delar av hur det är när man har det jobb vi har.

Idag har det varit en intensiv dag på min avdelning. Vi har, likt så många andra avdelningar, mycket patienter som behöver akut/vård, kort om personal som kan ta hand om dessa och ostrukturerad planering för att få saker och ting gjorda. Jag upplever iaf att det är ostrukturerat. Men det är väl en bieffekt av brister på rätt folk på rätt ställe, nytt folk och folk helt enkelt. Det är bara så att det alltid behövs mer/nytt folk.

Jag hoppas att morgondagen blir så mycket bättre än vad den här dagen varit! Jag vill vara piggare, starkare, gladare och mer skärpt i skallen för jag har en klump i magen som säger att det kommer att behövas..

Vore inte en arbetsdag på 6 timmar en fröjd att få införa? SÄRSKILT inom vården! Förstå hur härligt mkt mer energi man, förmodligen, skulle ha? Jag känner redan nu att man hade säkerligen varit en bra mycket roligare morsa efter ett 6 timmars arbetspass än ett på 9 timmar drygt.

Den här artikeln -> MER ORK , LÄS och tänk efter. 6 timmar, gör mycket med humör, mående, ork, privatliv och ja.. U name it!

Tänk om våra fina politiker här uppe i Norrland kunde klämma in lite nytta i det dom kastar pengar på om dagarna. Ett testprojekt som detta vore väl att önska? Testa något går man då inte back på. Värre kan det då inte bli så varför inte testa något nytt och fräscht som kanske faktiskt lockar folk till vården eller lockar dom som redan är inom branschen, att stanna kvar?

Imorgon är det en härlig arbetsdag jag har framför mig. Har fått den stora äran att faktiskt vara ledig i hela tre dagar! Nästan så att jag känner mig lite mer energisk än vad jag vanligen känner mig efter en ledighet.

6.45 ska jag stämpla in imorgon, det kommer inte att hända. Har en promenad upp till dagis för att lämna sonen 6.30, helst så snabbt som möjligt med lämningen då jag måste hinna med nästa buss till NUS, den går 6.33 från bussplatsen nedanför dagiset. Tajt med tid! Avslutningsvis måste jag knata nästan 1 km igenom hela sjukhuset för att till slut komma till min fina avdelning som alltid är längst bort från allt. Med lite tur, om jag hinner med bussen 6.33, så är jag inte senare än 07.00 på jobbet. Blir nog bra det. Jag har ju bara nya patienter att läsa in mig på och en ny dag att försöka planera utan att veta hur läget på jobbet egentligen är så det blir spännande!

Dock önskar jag väldigt mycket att jobbet skulle börja en kvart senare, det hade fungerat för min del bättre i allt man behöver göra på morgonen. Redan nu är jag stressad över imorgon. Vill inte vara sen, särskilt inte när jag som sagt har nya patienter. Oroar mig för läget på kliniken. Är det överbelagt? Är vi drabbade av flertalet sjuka i personalgruppen? Måste man jobba extra mycket för att det är sjukfrånvaro eller är det en inskolning/student som ska följa med hela passet? Är det fullt med ”tunga” patienter som kräver extra mycket från både usk och ssk att det blir svårt att hinna med dom andra 4-5 patienterna man har ansvar om? Stress, oro, ångest och utmattning redan nu. INTE OKEJ!

Det här är tankar jag inte vill ha innan jag ska försöka sova men likt förbaskat så kryper dom fram ändå! Det är hemskt att det ska snurra sånt här i skallen på ens lediga tid! Jag hatar det! Min mage gör ont och min sömn är obefintlig när dom här tankarna börja spinna. Ensam om det är jag definitivt inte, det vet jag med säkerhet. Önskar bara att det fanns någon typ av quickfix som kunde lätta på den här oron och stressen för alla. Det ÄR ingen quickfix, det vet jag, men hoppet för att det ska bli bättre är väldigt svagt just nu. Riktiga handlingskraftiga handtag behövs och det är illa kvickt! Jag har redan varit sjukskriven p.ga denna ofantliga stress och oro över hur det är på min arbetsplats, vägrar bli det en gång till! Mitt jobb ska INTE få styra mitt liv. Jag vägrar gå sönder pga mitt yrke! Vägrar låta fler gå sönder pga detta yrke!

Sköterskorna är i uppror, undersköterskorna är snart även dom i uppror, läkarna får mer press och mindre tid på sig med patienter och lönerna till, åtminstone dom förstnämnda professionerna då jag har mest koll och kunskap om dem, är under all kritik för låga för det slitiga arbetet som utförs. Löneutvecklingen är hånfull och den s k återhämtningstiden är ett rent skämt. Man får aldrig återhämtning. När det är ständigt kaos och brist överallt så blir det aldrig återhämtning. Hur kan det ens vara möjligt när telefonerna ringer, sms massutskick och jakt på ny personal är på högvarv hela tiden? Hur ska man som arbetstagare, och som arbetsgivare för den delen, någonsin få slappna av och hämta andan när verkligheten kräver att man gör så mycket mer än allt man kan, för att få skift efter skift att gå ihop?

Jag skulle verkligen inte vilja vara chef. Det kan inte vara lätt att försöka pyssla ihop 3 skift per dygn utan hjälp och stöd från dom högsta cheferna. Våra ”kära” politiker är inräknade i dessa högsta chefer. Det är ju trots allt dom som har tagit besluten över hur vår fina sjukvård och kvalitén på den ska vara. Så till er missnöjda olyckliga själar, gnäll på dom som faktisk har makt att bestämma om nånting och inte på dom/oss stackare som går på golvet och försöker göra allt vi kan med dom få medlen vi har!

Vi har i princip gratis sjukvård i Sverige men dom som är anställda inom vård och omsorg är inte gratis. Fast med det skulle man kunna tro med det system och dessa löner som finns för de anställda så kan man nästan säga att det är gratis även där!?

Bortprioriterad och ständigt jagad av kravet att kosta mindre, gör att man blir ganska så less på detta miserabla yrke. För det är just vad det har blivit; miserabelt. Väldigt tråkigt tycker jag att det är, för att själva vårdyrket är det mest viktiga yrket som finns! Det ska vi alla vara stolta över egentligen, att vi besitter de kunskaper och den makt som som vårdyrket innebär!

Av egna erfarenheter så brukar det komma en himla massa frågor när det kommer fram att man jobbar på sjukhus och på den avdelning där jag är anställd. Jag kan ju givetvis inte svara på allt men det är ändå alltid lika kul att vara den som ”kan” svaren på de frågorna som annat folk undrar över. Detsamma när man har barn och dom blir sjuka, jag känner mig så säker på hur jag ska hantera situationer just tack vare att jag är inom den bransch jag är inom. Mina kompisar ringer ofta och ber om råd och mer än gärna hjälper jag till med den kunskap jag besitter. Utan mitt underbara jobb så hade jag aldrig kunna dela med mig av den kunskapen. Ju mer folk vet ju säkrare blir det för alla att själva hantera sjukdomar med en trygg inställning på att antingen så klarar man det själv eller att vården klarar det.

Så till er stjärnor inom vård och omsorg,sträck på er och va stolt över er. Ni gör ett förjävla bra jobb!!

Så med ett premiär inlägg på denna nya blogg så kan jag äntligen stänga ner skärmen. There is more to come, just not now.