Sukros, vanligt socker, är en disackarid av en glukos– och en fruktosmolekyl. Sukrosen bearbetas av enzymet amylas till sina beståndsdelar i tunntarmen. Därefter tas de upp via två skilda mekanismer.

Glukos har större värde för kroppen som därför lägger energi på den processen via en Na+-pump. Fruktosen står längre ner på värdeskalan och diffunderar passivt in till blodet. 

• Det finns för övrigt bara en process i kroppen som direkt kan använda fruktos som energikälla och det bara hos män. Ytterst små mängder, om än livsnödvändigt. Men den fruktosen produceras med glukos som utgångsmaterial. Undrar just hur många som vet vilken användningsområdet är? Gör du det?

Tunntarminnehållet töms alltså aktivt på glukos medan en del av fruktosen, beroende på mängd, sköljs ner i tjocktarmen.

Där uppkommer en "lösande" situation. Fruktosen är hygroskopisk, vattensugande, vilket gör tjocktarmens innehåll vattnigare. När sedans tjocktarmens bakterier börjar producera gaser genom att jäsa fruktos så blir situationen snabbt "explosiv" (diarré).

Därför är t.ex. plommon effektivt mot "långsam tarmaktivitet". Eller, ja, de ger helt enkelt rännskita vid överkonsumtion.