Forestil dig en chokolade, der både mætter, smager godt og som øger kroppens forbrænding. Det lyder for godt til at være sandt, men det er ikke desto mindre netop sådan en chokolade, som et hold danske forskere fra Københavns Universitet har i støbeskeen.

Källa: Berlingske.dk 27/12 2011

Dansken Arne Astrup har under många år samverkat med dansk sockerindustri genom att stödja den med diverse obskyra studier som förringar sockrets skadeverkningar. Hans aktiviteter i detta sammanhang har emellertid minskat avsevärt under senare tid då ett antal betydande forskare med nyare studier har börjat argumentera för diametralt motsatta åsikter. Nu är ju godisbranschen ekonomiskt väldigt lockande, särskilt om den kan kopplas till bantning, vilket uppenbarligen tilltalar Astrup.

»Det kunne være interessant, hvis helt almindelige mennesker kunne bruge chokoladen som et indslag i deres kost og på den måde kunne komme til at spise mindre,« siger professor dr. med. Arne Astrup, der leder Institut for Human Ernæring ved Life på Københavns Universitet. Han er primus motor i udviklingen af chokoladen.

Det är väldigt roande att läsa artiklar som denna som försöker göra dygd av sådant som bara för kort tid sedan var svart som synden.

Forskergruppen har i den forbindelse (forskning om bantning, min anm.) længe haft et godt øje til mørk chokolade, der indeholder det mættende fedtstof stearinsyre…

Lägg märke till slutet av meningen: "…den mättande fettsyran stearinsyra…" Jodå, den är fullt ätbar och en förstklassig beståndsdel i fett trots att åtminstone jag får negativa associationer av namnet. Men låt oss ta reda på vad det egentligen är.

Stearinsyra (oktadekansyra) är en fettsyra med 18 kolatomer, dess namn kommer från det grekiska ordet stéatos vilket betyder talg. Smältpunkten ligger vid 70 grader och är därför en starkt bidragande orsak till att choklad är stabilt och inte gärna smälter förrän den hamnar i munnens värme.

Stearinsyra är vanligen sparsamt representerat i vegetabiliska fetter (typiskt <5%) medan det utgör upp till 30% i naturliga animaliska fetter (kom ihåg dess namn som betyder talg!). Till yttermera visso är det en mättad fettsyra. 

Märk ironin i att godisforskaren Astrup försöker slå mynt av en förment vegetabilisk produkt (choklad) vars huvudsakliga fettkomponent är en av de vanligaste i naturliga animaliska fetter!

Man gör även stor sak av att ett ämne i chokladen, theobromin, aktiverar kroppens produktion av stresshormonet adrenalin vilket i sin tur "ökar förbränningen". 

Theobromin stimulerer centralnervesystemet ved at frigøre adrenalin. Dette stof har længe været kendt for sin fortræffelige evne til at øge kroppens forbrænding, især hvis det blandes sammen med chili og grøn te.

Visst, egenskapen är känd sedan länge, men vad innebär det egentligen? I en stressig situation, om det så beror på att man jagas av vargar, chefen eller egna prestationskrav, så frigör adrenalinet kroppens energiresurser och ökar förutsättningarna att klara påfrestningarna. Men ökar "förbränningen" särskilt mycket för den skull? Jo, om du jagas av vargar eller måste genomföra krävande prestationer, då sitter det bra med snabbt tillgänglig energi. Men om stimulit kommer när du sitter avslappnat i en länstol med halvslutna ögon och lyssnar till god musik och njuter "bantarchoklad" med inslag av theobromin?

Man kan mäta att andningen ökar (bra med ökad syretillförsel när man skall "förbränna") samt att hjärtfrekvensen stiger (bra med ökad blodcirkulation även om den minskar till huden). Vad adrenalinet faktiskt gör är att öka förutsättningarna för att göra ansträngande saker, inte att passivt "öka förbränningen" utöver att andas djupare och få ett dunkande hjärta.

»For at få chokoladen til at mætte ekstra godt, putter vi nogle hørfrøfibre i. Fordelen ved disse fibre er, at de ud over at mætte også binder noget af fedtet fra maden i tarmen.

Här krockar inbillningen med verkligheten. Astrup argumenterar för att tillsatsen av linfrön dels skall mätta, dels skall hindra en del av chokladens fett att absorberas ur tarmen. Det första antas vanligen ske genom att fibrer absorberar vätska i magen och sväller till större volym vilket skall bidra till mättnadskänsla. Testa själv med lite linfrön i maten och se hur pass effektivt det är.

Det andra, att hindra fettupptag, är rent slöseri med jordens resurser. Det som på sin höjd händer är att man skiter ut oanvänd energi och kompenserar med att fortare bli hungrig, äta tidigare och/eller mera. 

Studier tyder på, at stearinsyrefedt i maden kun optages med 90 procent så måske 10 procent af stearinfedtet ryger ud med afføringen, og hvis vi kunne øge dette kalorietab til 30 procent ved at tilsætte kalcium og hørfrøfibre, så begynder det virkelig at ligne noget.

Låter detta som spetsforskning i nutrition eller marknadsföring för en godisindustri? 

Arne Astrup understreger, at han og hans forskergruppe ikke har opfundet chokoladerne for at tjene penge – de håber blot på, at industrien vil lade sig inspirere af deres forskning, eventuelt indgå i et samarbejde, således at så mange mennesker som muligt kan sætte tænderne i chokolade, der mætter og slanker i stedet for at fede. 

Sure.