MatFrisk på VK

Bli frisk av din mat

Insulin göder Cancer: Radiointervju

Av , , 2 kommentarer 2

Höga insulinnivåer är en stor riskfaktor när det gäller att utveckla prostatacancer. Det är den viktigaste slutsatsen som läkaren Jan Hammarsten kommit fram till efter 20 års forskning på prostatacancer. Hans rön har nyligen publicerats i den ansedda tidskriften "Nature". Han liknar insulin vid "gödning för cancer".

Källa: Intervju i Sveriges Radio

Urologen Jan Hammarsten började intressera sig för cancer i prostatan när hans fru avled i en cancersjukdom redan i 40-årsåldern. 

Via länken ovan når du tre korta avsnitt samt den oredigerade intervjun i sin helhet. Han presenterar övertygande sina rön med enkla termer och ett lätt förståeligt språk och gör reservationslösa kopplingar till att LCHF är till fördel för att dämpa eller förhindra de elakartade tumörernas tillväxt. Han informerar sina patienter och ger dem matförslag som, vad jag kan förstå, är helt inom LCHF-tänket.

…jag gillar ju när människor mår bra

Av , , Bli först att kommentera 2

"På mejerihyllor sitter A4-lappar om råvarubrist upptejpade. Smörkrisen är både ett faktum och ett drama med fler än en bov. Mejeriernas produktion av varor med högre mervärde och den ständigt minskande skaran av mjölkbönder nämns tillsammans med ett underhållande wild card; den ständigt ökande skaran av konsumenter på kolhydratsnål och fettrik diet. Så kallad LCHF."

Idag hörs visserligen några tysta motståndare men de flesta av oss, med en kosthållning enligt devisen lagom av allt, debatterar inte alls. Har knappt ens en åsikt.

Om det innebär att man undviker att stå upp för gamla konventionella tankar som uppenbarligen får ordentligt på skallen eller om det beror på ignorans är väl en individuell fråga. Av någon anledning är den närmast berörda yrkeskåren, dietisterna, väldigt frånvarande i mediadebatter där läsarna kan ge svar på tal. 

Att LCHF gått hela vägen från en företeelse för några få till något för många är uppenbart.

Så är det, mer än 5% av Sveriges befolkning "äter LCHF" och i runda tal 1/4 (eller mer) är förtrogna med vad det innebär och tillämpar det i viss utsträckning. Båda andelarna är antagligen betydligt större än de som följer de med rätta kritiserade kostråden från Livsmedelsverket (SLV). Minns också att SLV sorterar under Jordbruksdepartementet Lantbruksdepartementet och på så sätt influeras av jordbruksnäringens behov. Det bör byta "mamma" till Socialdepartementet istället, där man kan förvänta sig en bättre integration med hälsovårdande myndigheter.

Min vilda teori är att det är kändisarna som är framgångssagans nyckel. Lättillgängliga bloggkändisar med rapporter om sitt ätande. Att Camilla Läckberg och Katrin Zytomierska, bland många andra, bekände sig LCHF spelar roll. De är ju onekligen snygga, framgångsrika och nu ännu smalare.

Jo, ja, fel är det väl inte, men äldre bryr sig föga om gaphalsen Katrin Zytomierska (som främst sköter sitt varumärke) och män tar knappast bestående intryck damtidningsreportagen med Camilla Läckberg. Men, det är ju klart, många bäckar smala…

Och jag gillar ju när människor mår bra.

Där kom analysens kärna, det som allt handlar om, "…när människor mår bra.

”Hellre fettstund än fruktstund” / SvD

Av , , 2 kommentarer 4

Dessa föreställningar om barn som lågenergilampor, frukt som hälsosam eftermiddagsdoping och fett som fasansfullt i alla former, leder till att våra barn kastar sig som svultna pirayor in i kylskåpet så snart de kommer hem. Brödpåsarna och saftsopporna attackeras först, varpå det hela börjar om från början.

Texten handlar om den debatt som emanerar ur föreskrifterna att skolor inte har rätt att be barnens föräldrar att sända med frukt till skolan för den så kallade "fruktstunden". Skälet till debatten var ursprungligen att skolan skall vara avgiftsfri, men detta pedanteri med regler har hamnat i bakgrunden, nu ifrågasätts något betydligt viktigare, nämligen om den heliga fruktstunden ens är grundad på vettiga skäl.

"En mer intressant fråga är dock varför fruktstunden alls behövs, och svaret återfinns ofta i skolans matsal. Minimjölk eller lättmjölk till dryck. Vaselinliknande smörsurrogat av Lätt & Lagom-typ på mackorna. Maträtter fullproppade med snabba kolhydrater, såsom gorbypiroger, ugnspannkakor (med sylt, givetvis) och pulvermos."

I nästan alla konventionella kostråd ingår fika och/eller mellanmål som en självklar del. Jag förstår så väl att dom behövs för att man skall stå ut med hungerkänslorna i den vanliga SLV-dieten, särskilt efter att en del kostchefer med kadaverdisciplin kräver att barnen skall få lättmjölk och -margarin.

SLV står för Livsmedelsverket och i deras rekommendationer ingår att man bör äta 55-60E% sockerkedjor (kolhydrater), högst 30E% fett samt resten i form av protein.
 
I bilden ingår att kolhydraterna i sin helhet (nu bortser jag från de icke nedbrytbara som kallas fibrer) förr eller senare bryts ned i sina beståndsdelar som är olika sockerarter. Dessa bidrar uteslutande med energi som används direkt, lagras i rätt små glykogenlager eller långtidslagras i form av fett.
 
En hög halt av socker i kroppen skadar vävnaderna allvarligt. Hos en frisk person är det hormonet insulin som tar hand om blodsockret och transporterar det till celler som kan använda det. Förutom muskelceller inkluderas även fettcellerna. När blodsockret kommer in i en cell krävs att det förbrukas för att mer skall få plats. I klarspråk, om då inte ungarna aktiveras med något förnuftigt börjar de spendera sin energi på diverse oönskade aktiviteter, de klättrar på väggarna, är sockerspeedade.
 
Nu är insulinet nog så effektivt att lotsa undan blodsockret vilket innebär att blodsockerhalten lätt sjunker för lågt, något som leder till hungerkänslor och rop att "…jag är huuungrig…"
 
Frukt anses vara ett nyttigt mellanmålsalternativ, men eftersom de i allmänhet är söta och dessutom till större delen består av kolhydrater så förbereder man nästa hungerkänsla som kanske hamnar i höjd med en ordinarie måltid. Då är risken påtaglig att man överäter.
 
Detta är några skäl till varför en måltidsordning som innefattar eller resulterar i mellanmål har förbättringspotential. Det är ett lite mer sofistikerat sätt att säga att de är ett tecken på en misslyckad mat.
 
Hallå, kostchefer som jag avser här ovan, förstår ni sambandet?
 
Med vänliga hälsningar / Erik Edlund / MatFrisk Blogg

SLV försöker ta åt sig äran

Av , , Bli först att kommentera 1

  Nästan inget transfett kvar i margariner

 Halten transfett i margariner har minskat och är i dag mindre än en procent. Det visar en analys som Livsmedelsverket har gjort av tio margariner och en matfettsblandning.

–  Det är mycket positivt att tillverkarna lyssnat på konsumenterna och Livsmedelsverket och sänkt halterna av transfett i sina produkter, säger Anna Karin Lindroos på Livsmedelsverket.

Källa: Nyhetsutskick från Livsmedelsverket. (SLV)

Sure, "tillverkarna (har) lyssnat på Livsmedelsverket"

Under många år brydde sig SLV föga, till och med förnekade man aktivt transfetternas negativa inverkan under tiden som den adjungerade*) professorn Bengt Vessby fortfarande hade inflytande över verkets fettpolicy. I själva verket användes transfetterna indirekt i SLV:s kamp mot naturliga animaliska fetter genom att de nästan alltid hänvisade till de negativa hälsoutfallen för de som konsumerade förhöjda mängder av "mättade fetter och transfetter".

Transfetter är inte, läser och skriver inte, ett mättat fett. Det är onaturliga "stelopererade" enkel- eller fleromättade fetter (egentligen fettsyror). Varför gör man då på detta viset?

Naturliga animaliska fetter i form av t.ex. smör har mängder av goda egenskaper för matlagning, men lämnar inte så stor ekonomisk avkastning och produktionen har många flaskhalsar. Det passar därför dåligt in i storindustriella sammanhang.

Detta har lett industrins kemister till att skapa processer där man utgår från billiga vegetabiliska oljor från tropikerna och ur dessa skapar fasta "hitte-på-fetter", margariner. Detta sker genom att man "mättar" fettsyrorna med vätgas under mycket högt tryck och hetta i kombination med en katalysator i form av nickelspån. Detta gör att antalet så kallade dubbelbindningar i kolkedjan (de som benämns omättnader) minskar i antal. Om processen körs fullt ut blir slutprodukten fullhärdad och identisk med ett naturligt mättat fett med samma fettsyralängd. Så när som på att slutprodukten alldeles säkert innehåller föroreningar från alla de kemikalier som direkt eller indirekt berör oljan från skörd via transporter och lagring fram till och med härdningen.

Då de lättflytande oljorna till stor del byggs av långkedjiga enkel- och fleromättade fettsyror så förblir de lika långkedjiga även när de härdats. Låt oss som exempel ta den fleromättade linolsyran och den mättade stearinsyran. Båda har 18 kolatomer i sina kedjor och är alltså lika "långa". Förutom sina övriga skillnader har de väldigt olika smältpunkter, linolsyran smälter redan vid temperaturer under – 5C, medan man måste höja temperaturen till nära 70C innan stearinsyran smälter.

De praktiska konsekvenserna av detta är att ett fullhärdat vegetabiliskt fett blir (närapå) osäljbart. Ingen skulle bre en rostad macka med en sådan produkt. Man måste alltså avbryta härdningen när fettblandningen är lagom fast. Men då har det hänt något annat med fettsyrorna, det som gör att de kallas "trans", och med egenskaper som gör dem farliga för människan.

Den absoluta majoriteten av naturliga enkel- och fleromättade fettsyror är mjukt böjda beroende på att de väteatomer som finns på vardera sidan av dubbelbindningen finns som nära grannar. Då de är lika elektriskt laddade stöter de bort varandra vilket böjer kedjan. Den formen kallas "cis". 

Vid de mycket höga temperaturer som råder under härdningsprocessen når man en energinivå där dubbelbindningarna just börjar tappa taget med varandra och kolkedjans olika beståndsdelar kan börja rotera inbördes. När temperaturen sedan sjunker är det slumpen som avgör hur kedjans beståndsdelar åter hakar samman i en dubbelbindning. Om det sker i cis-läge är det oproblematiskt, men så är inte fallet om det sker i trans-läget.

Det som kännetecknar en trans-bindning är att kedjan just där blir nästan rak, den närsynte kan notera att den fått en liten "knick" och dessutom blivit lite kortare. Detta beror på att de sammanhållande krafterna i en dubbelbindning är något högre än enkelbindningen i en enkelbindning (mättad-).

Till det yttre förefaller fettsyran vara en god kopia av en mättad fettsyra, men minst två saker skiljer dem åt: 

  • Transfettsyran är stelare än motsvarande mättade fett. (därav stelopererad)
  • Transfettsyran är kortare än motsvarande mättade fett. (den blir låghalt där den tvingas in) 

Dessa två egenskaper gör att ett transfett inte passar in i kroppen och där de ändå tvingas in kommer att ställa till med bevisade skador. 

Om man nu i studier kombinerar förbrukning av en del i naturliga animaliska fetter (de mättade) och direkt hälsoskadliga transfetter får man självklart ett negativt hälsoutfall i den gruppen. Det visste man alldeles säkert inom SLV men utnyttjade det i sina egna syften, nämligen kampen mot naturliga animaliska fetter.

Det hela är djupt tragiskt då det med all säkerhet skadat hälsan hos många tiotusen människor och sannolikt tagit livet av flera tusen. Siffrorna kan mycket väl vara underdrivna med en eller ett par tiopotenser.

Att då SLV försöker ta åt sig äran av att ha påverkat industrin till denna självsanering är bara för mycket. Orsaken till förbättringen ligger i en massiv folklig protestreaktion där man dels hackade på tillverkarna och dels röstade med plånboken genom att förkasta produkter med transfetter.

Nu är transfetter nästan historia i svensk kost, men för den som läser studier där "mättade och transfetter" ingår som parameter är de fortfarande viktiga att känna till. I praktiken i alla studier som påbörjats före 2011, även där begreppet inte längre redovisas. 

Konsekvenserna av den adjungerade margarinprofessorn Bengt Vessbys inflytande kommer att hänga över oss under många år ännu, i vart fall till dess att hans lärjungar tappat inflytande eller avgått av naturliga skäl.


*) I klartext innebär adjungerad att någon (i detta fall fettindustrin) helt eller delt bekostar en "hitte-på-professor". H*n behöver inte ha utmärkt sig akademiskt på något forskningsområde, det räcker långt att finansiären är nöjd.

 

Varför fungerar det med LCHF?

Av , , Bli först att kommentera 2

 "… jag är oerhört nyfiken på VARFÖR vissa saker fungerar som de gör…"

Frågeställaren undrar hur LCHF (LowCarb HighFat) kan göra att man går ner i vikt trots att man äter mer än man "borde". 

Jag tror att en delförklaring är att man traditionellt gärna tänker sig energiförbrukningen som summa av BMR (den basala energiförbrukningen) + "motion" i mer eller mindre uttalade former. Dessutom tänker sig nog de flesta att den mat man just äter är den som används som "drivkälla" under den närmast följande tiden. Att det inte är någon absolut likhet mellan konsumtion och förbrukning (under ett visst tidsintervall) visas av det enkla faktum att man både kan öka (=lagra) och gå ner i vikt (=förbruka från lager) även om några hävdar att det är olika "lätt".
 
Till denna überförenklade "energibalans" anser jag att man skall addera differenser i förluster beroende på metabola vägar etc. De olika makronutrienterna måste genomgå många olika omvandlingssteg innan alla till slut ändar som användbart ATP *). En del tillbringar t.ex. sekunder eller månader som en del av fettväven innan de till slut förbrukas.
 
Varje enskild omvandling, hur liten den än är, innebär en energiförlust som alltid uttrycks som värme.
 
"Men då måste man ju känna sig varmare om förlusterna ökar!"
 
Låt mig börja i andra änden först, när energitillförseln över längre tid är låg, t.ex. tangerar eller understiger BMR. Jag och säkert många andra som provat energireducerad viktnedgång ("svältbantning") känner att jag "hurves", är småfrusen. Kroppen reagerar genom att dra in på en del mindre nödvändiga utgifter och dit hör bland annat den ytliga blodcirkulationen, den som bland annat utgör vårt kylsystem. Följden blir att hudtemperaturen sjunker och man upplever sig kall.
 
normalfallet, med dagens energitillförsel och varma bostäder etc. ligger man i ett betydligt högre "läge" och kroppen aktiverar sin kylmekanism. Det är nu som vattnets unika egenskaper gör sig gällande. För att avdunsta 1 milliliter vatten åtgår 0.539 kcal och avdunstning kan ske vid vilken som helst temperatur som kroppen hos en levande människa kan anta.
 
Man kan även beskriva det som att varje milliliter vatten som vi avdunstar via hud eller andetag tar med sig 0.539 kcal och den fina regleringen av kroppstemperaturen gör att vi under ett mycket brett aktivitetsintervall från och med BMR och uppåt har en tämligen konstant hudtemperatur. Detta innebär att vi inte märker så mycket av om metabolismen stiger (eller sjunker) när vi inte gör något påtagligt ansträngande.
 
När vi ökar vår aktivitet i form av fysiskt arbete eller "motion" så når vi en nivå där inte avdunstning och andning klarar att avge värmeförlusterna, vi börjar svettas mer eller mindre ymnigt. Tyvärr sjunker då den pärlande svettens verkningsgrad som kylmedel från avdunstningens 0.539 kcal/ml till under 0.04 kcal/ml, ett maxvärde som förutsätter att vi dricker isvatten för att återvätska oss. Jag skulle tro att frenetiska motionärer överskattar sin ansträngning ungefär i proportion till svettmängden.
 
Värmeavgivningen via avdunstning från hud och andning är inte konstant utan t.ex. beroende av luftens fuktighet. När den är hög avges mindre mängd värme och vi blir tidigt tvungna att svettas för att bli kvitt värmen, men om luften är torr kan omgivningstemperaturen vara över 100 grader under lång tid utan att det skadar oss. De som badar bastu kan detta mycket väl. De som arbetar i fuktiga miljöer vet att där krävs inte mycket ansträngning för att svetten skall flöda. Å andra sidan är blåsig och fuktig kyla, t.ex. en vinter i Göteborg, väldigt kall.
 
Antag att vi "överäter" mat som kroppen bearbetar för att det skall bli användbart ATP. Om vi då dricker och avdunstar så lite som 1 extra deciliter vatten, kanske en tjugondedel av dygnsförbrukningen, så tar det med sig 54 kcal förlustenergi vilket, om det sker dagligen, motsvarar drygt 2.5 kg fettväv per år.
 
Jag tillåter mig betvivla att särskilt många, även bland de mest entusiastiska kostregistrerarna, ger sig till att notera sitt vattenintag (som vätska + bundet i maten) samt utgifter i urin och feces.
 
Där har du åtminstone en energiförlust som bokstavligen "går upp i luften".
 
Till detta kan läggas fler faktorer, t.ex. sådant som göder bakteriestammen i tjocktarmen. Deras aktivitet är ibland mycket livlig och resulterar ibland i genanta händelser, flatulens.

Människans avföring består till hälften av bakterier som härstammar från tjocktarmen (i vilken det hos en vuxen människa finns ca 1,5 kg bakterier). (Wikipedia)

 

*) ATP (adenosintrifosfat) är en energiform som kroppens celler utnyttjar. Metabolism som resulterar i användbar energi ändar som endera  ATP, ADP eller AMP (-difosfat eller -monofosfat). Det är ämnen som hela tiden byggs upp och bryts ner i snabb takt. Var och en sådan molekyl är oerhört energifattig, men blotta den omsatta mängden (typ halva kroppsvikten per dygn) räcker för kroppens behov. Vi har, i varje givet ögonblick, bara några enstaka kilokalorier av dessa ämnen i kroppen men omsättningen är blixtsnabb. Alla övriga energibärare, typ fetter och kolhydrater, är bara råmaterial att raffinera till AMP, ADP och ATP.  

 

Mandlar bra för diabetiker?

Av , , Bli först att kommentera 1

 Two new studies into the potential health benefits of eating almonds have supported evidence that they can help people with type 2 diabetes to maintain their blood glucose and cholesterol levels….

 
 
Karen Lapsley, chief science officer for the Almond Board of California, commented "Those with diabetes are faced with many challenges with their disease management, which is why we are always energized when new research is published that supports our understanding of almonds’ role in helping alleviate some of the difficulties."
 
Det finns alltså ekonomiska motiv bakom att framställa mandlar som ett fördelaktigt tillskott till diabetiker typ 2. Det betyder för den skull inte att vare sig studien eller dess resultat är manipulerade, men att frågeställningarna är anpassade till de önskade svaren.
 
I en av de rapporterade studierna fick deltagarna äta knappt 30 gram mandlar som inledning till ett stärkelserikt mål. Detta resulterade i en 30% sänkning av blodsockervärdet hos diabetiker typ 2 men endast 7% hos icke-diabetiker. 
 
Även en daglig konsumtion av samma mängd mandlar under 12 veckor resulterade i en 4% sänkning av HbA1c (glykerat hemoglobin, försockrat blodprotein även kallat "långtidsblodsocker") samt en motsvarande minskning av BMI, alltså en viktnedgång.
 
Det korta referat jag läst lämnar inga uppgifter om de bakomliggande mekanismerna. De kan naturligtvis vara okända eller inte unika för just mandeln och därför inte önskvärda att rapportera.
 
Om vi tar en titt på mandelns sammansättning, härhär och här, finner vi att de är ytterst fettrika. bortåt 4/5 av energin kommer därifrån medan kolhydraterna står för under 10E%.
 
Dessa enkla fakta kan ligga bakom stora delar av de observerade effekterna. 
 
  • Dels vet vi att fetter skapar långtidsnöjdhet, man äter totalt sett mindre. Ju mindre vi äter desto sannolikare att blodsockret håller sig inom önskvärda ramar.
  • Dels styrs magsäckstömningen till tunntarmen av energitätheten i maginnehållet. Äter vi energitätt (fett) blir det mindre "klattar" som töms åt gången och användningen av maginnehållet sprids ut över tiden. Detta kommer att dämpa det akuta upptaget av glukos till blodet och därmed även sänka blodsockerbelastningen.

 

Min hypotes är att mandeln i sig inte har några unika fördelar för diabetiker utan kan ersättas av andra (naturliga) fetter. Inled måltiden med t.ex. en klick smör eller kokosfett.

Undvik i vilket fall "hitte-på-fetter" med vegetabiliska oljor som råvara (margariner och annat tjafs), de har manipulerats industriellt för att bli fasta trots att light-varianter dessutom spätts med (lättflytande) vatten.

Fleromättade fetter ökar hälsorisker

Av , , 3 kommentarer 3

Incitamentet till denna blogg kommer via diabetes.doc och utgörs av studien Corn Oil in Treatment of Ischaemic Heart Disease av RoseThomson och Williams som publicerades i British Medical Journal den 12 juni 1965. 

 
Det som rundhänt kallas "kolesterol" hade vid denna tid börjat ta plats på dagordningen och intresserade en del forskare. De ovan nämnda tre konstaterade att en allmän minskning av fettinnehållet inte hade visat sig resultera i några fördelar. ("A simple reduction of fat intake has failed to show any benefits…") Med detta som bakgrund väljer man att testa ett par kostmodeller med reducerat fettinnehåll där en stor del av fettet kommer från vegetabiliska enkel– och fleromättade källor i form av oliv– och majsolja. Mitt intresse är däremot inte fokuserat på effekterna på kolesterol utan istället på mer konkreta hälsoparametrar som död och mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd.
 
Vetenskapliga undersökningar av detta slag är nästan undantagslöst multifaktoriella, det är alltså inte bara en enda faktor som ändras utan i praktiken flera. Målet må ha varit att testa effekterna av enkel- och fleromättade fetter, men för att begränsa det totala energi- och fettinnehållet så måste man oundvikligen utesluta en del av försöksdeltagarnas ordinarie mat. I detta fall var instruktionerna att undvika friterade produkter, fett köttkorvarbakelser och liknande (pastry), glassostbakverk (except plain sponge*) osv. Även mjölkägg och smör begränsades. I praktiken kom man alltså att kraftigt förskjuta balansen mellan vegetabiliska och animaliska fettkällor. 
 
Ursprungsplanen var att försöket skulle pågå i tre år, men på grund av diverse faktorer fanns inte tillräckligt antal återstående deltagare efter två år och då avslutades försöket. I en krasst utformad mening skriver försöksledarna:
 
"…but by the end of two years only one-half of the patients remained in the trial, the rest being dead, removed for reinfarction or lost to follow-up"
 
Min tolkning: …efter två år återstod endast hälften av patienterna, resten hade dött, fått förnyade hjärtattacker eller ej återvänt för uppföljning. **
 
Urvalet till kontroll-, olivolje- och majsoljegrupperna skedde via slumpning och tillhörigheten till de två senare grupperna hemlighölls så gott det gick. Ingångsvärdena framgår av studiens Tabell 1. Totalt deltog 80 patienter varav 31 hade haft en infarkt under månaden före försökets inledning, hos de övriga ansågs sjukdomen vara stabilare. Statistiskt sett anses de olika grupperna vara jämnbördiga vad gäller de redovisade utgångsvärdena.
 
Avsikten var att patienterna i oljegrupperna skulle konsumera 80 gram per dag, något som visade sig svårt av olika skäl. I genomsnitt lyckades olivoljegruppen konsumera 58 gram och majsoljegruppen 64 gram. Mot slutet av tvåårsperioden var båda nere på 51 gram av de förväntade 80 grammen.
 
Eftersom detta är ett försök på "kolesterol" så följer ett resonemang om just detta som jag finner mindre givande, men läs gärna själv.
 
Tabell 5 i studien återger utfallen under 4 konsekutiva 6-månadersperioder fram till det förtida avslutet efter 2 år. Under den tiden minskade andelen levande och infarktfria patienter i kontrollgruppen från 88% till 75%, varav 1 avgått med döden ("sudden death"). I olivoljegruppen (enkelomättade fetter) återstod 57% och i majsoljegruppen (fleromättade fetter) 52%. Intressant nog var den sista 6-månadersperioden den sjukdomsfriaste med endast 2 incidenter, varav ingen dödlig (i olivoljegruppen)
 
"The patients receiving the key treatment (corn oil) fared worse than those in the other two groups: two years from the start of treatment infarction or death had occurred in one-quarter more of the corn-oil than of the control group."
 
Min tolkning: Patienterna som fick majsolja fick ett sämre utfall än de två andra grupperna: två år efter behandlingsstarten hade infarkt eller död drabbat en fjärdedel fler än i kontrollgruppen.
 
"It is concluded that under the circumstances of this trial corn oil cannot be recommended as a treatment of ischaemic heart disease. It is most unlikely to be beneficial, and is possibly harmful."
 
Min tolkning: Vi sluter oss till att under studiens förutsättningar kan inte majsolja rekommenderas som en behandling för hjärtsjukdom. Det är ytterst osannolikt till fördel, kanske skadligt. 

Jag vill påminna om att kontrollgruppens animaliska fetter är rika på mättade fettsyror medan olivoljan domineras av enkelomättade och majsoljan av fleromättade fettsyror varav nästan allt är den inflammationfrämjande omega-6-fettsyran linolsyra (C18:2 n-6).

Studien ger ett utomordentligt dåligt stöd till dagens entusiastiska rekommendationer av enkel- och fleromättade fetter som ersättare till animaliska fettkällor.  

————————————————————————————————–

Sponge cake brukar beteckna bakverk baserade på mjöl, socker och ägg plus ev. bakpulver. På mig låter det som basreceptet till en sockerkaka.

** Att man inte återvände för uppföljning i oljegrupperna kan naturligtvis bero på utomordentlig leda av sin mat, en slags smitning. Frånfället i kontrollgruppen var betydligt mindre. 

Rännskita

Av , , 1 kommentar 1

Sukros, vanligt socker, är en disackarid av en glukos– och en fruktosmolekyl. Sukrosen bearbetas av enzymet amylas till sina beståndsdelar i tunntarmen. Därefter tas de upp via två skilda mekanismer.

Glukos har större värde för kroppen som därför lägger energi på den processen via en Na+-pump. Fruktosen står längre ner på värdeskalan och diffunderar passivt in till blodet. 

  • Det finns för övrigt bara en process i kroppen som direkt kan använda fruktos som energikälla och det bara hos män. Ytterst små mängder, om än livsnödvändigt. Men den fruktosen produceras med glukos som utgångsmaterial. Undrar just hur många som vet vilken användningsområdet är? Gör du det?

Tunntarminnehållet töms alltså aktivt på glukos medan en del av fruktosen, beroende på mängd, sköljs ner i tjocktarmen.

Där uppkommer en "lösande" situation. Fruktosen är hygroskopisk, vattensugande, vilket gör tjocktarmens innehåll vattnigare. När sedans tjocktarmens bakterier börjar producera gaser genom att jäsa fruktos så blir situationen snabbt "explosiv" (diarré).

Därför är t.ex. plommon effektivt mot "långsam tarmaktivitet". Eller, ja, de ger helt enkelt rännskita vid överkonsumtion.

Magsyra och syra/basbalans

Av , , 1 kommentar 1

Ett av de mest välreglerade systemen i kroppen är blodets pH-värde. Det ligger hos friska i ett snävt område med cirka 0.1 pH-enheters variation. pH är "negativa tio-logaritmen av hydroniumjonkoncentrationen i en lösning", neutralt när pH = 7, surt därunder och basisk/alkaliskt däröver. I vardagliga sammanhang räcker skalan från 0 – 14 för att beteckna de flesta förekommande värden. 

Blodets pH ligger i trakten av 7.3 – 7.4, vilket innebär att koncentrationen av de surgörande vätejonerna är cirka hälften jämfört med en neutral lösning. 

Det mest extrema pH hos människan finns i de organ, parietalceller (1), som producerar magsäckens saltsyra. Med hjälp av en energikrävande protonpump höjs den syrabildande jonkoncentrationen från blodets nära neutrala nivå till pH = 0.8, i storleksordningen 3.000.000 (3 miljoner) gånger! Råmaterial för denna process är salt (NaCl), vatten (H2O) och koldioxid (CO2). För att balansera den processen kommer samtidigt  alkaliskt bikarbonat att utsöndras i blodomloppet och höjer dess pH, på engelska kallas det "alkaline tide"(2), en "alkalisk/basisk våg". Detta bikarbonat är lätt alkaliskt, men ur kemisk synvinkel så motbalanserar det syrabildningen. 

När den oerhört koncentrerade saltsyran hamnar i magsäcken så späds den ut till ett pH som ligger i intervallet pH 2 till pH 3, vilket innebär att koncentrationen minskar till cirka 1/50.

En av magsyrans uppgifter är att döda oönskade bakterier och andra organismer som vi äter. Den viktigaste är emellertid att bearbeta födans innehåll av proteiner. Dessa är stora, sammansatta av minst 50 och upp till 27000 aminosyror, sammanrullade som nystan. I den ytterst sura miljön kommer de att rätas ut och utsätter sig då för enzymet pepsin. Pepsinet bryter upp peptidbindningarna så att de olika aminosyrorna frigörs från varandra. 

Hos alla djur är magsyrans koncentration väl anpassat till foderstaten. En animalieätare med snabb maggenomströmning som ex. hunden har ett pH i paritet med människan medan idisslare med flera och stora magar klarar sig med en betydligt vekare blandning.

Faktorer som påverkar syraproduktionen är t.ex. hur mycket, främst protein, vi äter och hur mycket vätska vi dricker. Däremot har dryckens pH tämligen begränsad inverkan, spädningseffekten dominerar. Ju mer vi äter, dricker och späder ut magsyran desto mer måste protonpumpen arbeta för att återställa magsyran, samtidigt bildas bikarbonaterna som hamnar i blodet för vidare transport samtidigt som dess pH stiger.

När magsäcken portionerar ut sitt innehåll via nedre magmunnen till tolvfingertarmen så neutraliseras blandningen med den tidigare insamlade bikarbonaten och producerar återigen vanligt salt, vatten och koldioxid som transporteras vidare via blodet, samt utsöndras via urinen och lungorna. När vi andas ut koldioxid löser sig en mindre del i munnens vätska och bildar lätt sur kolsyra. Med lämpliga reagenspapper kan man då upptäcka att kraftig ansträngning och motsvarande förhöjda ämnesomsättning sänker salivens pH.

Det är alltså helt logiskt och normalt att både urinens och salivens pH varierar något för att kompensera för de miljonfaldiga skillnaderna inne i kroppen!

(1) Parietalceller är kroppens mest energikrävande. Deras innehåll av mitokondrier (cellens "kraftverk") är inte mindre än 35%, högre än för någon annan celltyp.

(2) En ännu kraftigare form av "alkaline tide" som leder till plötslig pH-höjning i blodet uppkommer vid kräkning. Då minskar magsäckens innehåll av magsyra mycket dramatiskt och måste ersättas omgående vilket ger en kraftig produktion av bikarbonat som höjer blodets pH, i svårare fall till direkt farliga nivåer.

Smörbristen har nått Umeå

Av , , Bli först att kommentera 1

 

För två år sedan fanns det ett smörberg i Europa sedan EU köpt in 30 000 ton för att undvika prisdumpning. I dag har berget krympt ihop till en liten kulle. Nu är det akut brist, åtminstone i Sverige. I många livsmedelsaffärer i Umeå har det varit helt tomt i hyllorna periodvis.

Källa: Västerbottens-Kuriren 

Smörbristen har flera förklaringar.

En är ökad efterfrågan, bland annat på grund av ändrade matvanor.

Lightprodukter har blivit mindre populära och fler väljer i stället mejerivaror med högre fethalt. 

De nya matvanorna sprider sig snabbt. Redan på senvintern fick vi läsa statistik som sade att 5-6% av svenskarna åt LCHF-mat och bortåt fjärdedelen åt LCHF-inspirerat och dessa andelar har sannolikt ökat ytterligare fram till nu. LCHF i alla dess schatteringar har nått den kritiska användarmassan när kunskaperna sprider sig på ett naturligt sätt, genom goda erfarenheter.

  • Redan efter första riktiga LCHF-måltiden upptäcker en diabetiker typ 2 att blodsockret beter sig mycket fördelaktigare.
  • Den som har en "orolig mage" (IBS) och byter ut fiberrik mat mot LCHF kommer att märka skillnaden så snart hela tarmkanalen bytt innehåll en gång. Det kan ta lite olika tid beroende på individuella variationer, men kräver sällan mer än tre dagar.
  • Redan efter några dagar minskar hungersuget, man äter spontant mindre och ev. övervikt börjar minska. 

Vi mår helt enkelt bättre på LCHF-mat.