Dagen efter maratondebatten i kommunfullmäktige här i Umeå om att ta bort valfriheten i hemtjänsten. S och V vill istället att tjänsten ifråga ska upphandlas. Motiveringen var att det ska vara ”jämställt”.

Nu blev det ju inget av med den saken. Det fanns ingen majoritet i fullmäktige för detta. Tur var väl det, men det är en del saker som fortfarande förbryllar när det gäller själva argumentationen.

De privata företagen har ökat sin andel av hemtjänstkakan till över 50 procent under senare år. Det oroar givetvis den traditionella vänstern som helst ser att allt sådant sker i kommunal regi. Därför hittar man på olika skäl till varför detta är ett problem som att alla utförare inte är verksamma överallt och att kommunen ändå har det yttersta ansvaret.

Då inställer sig frågan: hur ska då dessa ting ordnas med upphandling? Om det verkligen sker en upphandling på rättvisa villkor, hur vet man då att kommunens egen verksamhet vinner några uppdrag alls? Det kan man ju omöjligen veta.

Vad det handlar om är givetvis att man försöka begränsa och helst minska de privata företagens möjligheter att göra sig gällande. Något som ter sig fåfängt om man utgår ifrån att verkligen sköter processen på ett rättvist sätt. Alltså kan man misstänka att det hela kommer att riggas till den egna verksamhetens fördel.

Tiden borde vara förbi då offentligt drivna verksamheter alltid ansågs överlägsna allt vad privata alternativ hette. På samma sätt som när tyskarna den 29 januari 1916 bombade Paris från zeppelinare. Både tekniken och föreställningen om att segern i kriget var given, visade sig vara överspelade.