I dagarna talas det en hel del om mobilförbud i skolan. Det är inte svårt att förstå tanken bakom. Det finns dock en del att fundera över. Om ett sådant förbud ska ske i form av en lag, hur ska den i så fall se ut? I dag finns redan möjlighet att se till att mobiler stängs av och stoppas undan under skoldagen.

Så gammal man nu har hunnit bli, minns man ändå olika sorters förbud under sin skoltid. Godisförbud var ett sådant. Vilket givetvis gjorde att det blev något av en sport att kringgå det. Skolgården fick man inte lämna förrän det var dags att gå hem, vilket givetvis resulterade i att en del gjorde vad de kunde för att överträda förbudet utan att åka fast.

Förbud ska nog användas med viss varsamhet och eftertanke och inte som ett led i något slags allmänt disciplinerande som ingen förstår avsikten med. Minns att när det var dags för äldsta dottern att börja skolan, fick vi veta att man inte tillät eleverna att cykla till skolan första året.

När jag påpekade att det – faktiskt – inte var skolans utan föräldrarnas sak att avgöra, fick jag till svar att man ju bara ville undvika att barnen råkade ut för olyckor i trafiken. Jag svarade att jag insåg det, men att skolan faktiskt inte hade någon som helst befogenhet att bestämma över hur barnen tog sig till skolan. Det syntes att det hade man överhuvudtaget inte reflekterat över. Det kan vara bra att tänka efter före, som Tage Danielsson en gång påpekade i en liten dikt.