Jan Björklunds aviserade avgång har satt fart på hans kritiker. Nu ska det till en frälsare som ska lyfta partiet till nya höjder. Ett antal favoriter lyfts fram.

Jag har inte hört till JB: s kritiker. Min syn på dessa ting är att man helt enkelt får jobba utifrån det man har och inte ägna sig åt önsketänkande som alltför ofta präglas av tal i stil med att om inte om hade varit…etc, etc.

Istället för att ägna sig åt sådant eller att ägna sig åt att kora en ny kung eller drottning, tycker jag att det vore av större intresse att fundera över hur L kunde hamna i den situation vi är i nu, och hur man ska agera framöver.

Situationen är prekär. Det råder det ingen som helst tvekan om. Läget i opinionen bär syn för sägen. Men det vore fel att tro att det i grunden är något som orsakats av det som hänt under de senaste månaderna.

För att hitta grundorsaken får vi gå drygt 60 år tillbaka i tiden. Folkpartiet, som det hette då, åkte på ett historiskt nederlag i samband med striden om det som skulle bli ATP. Det har skrivits avhandlingar om detta, så det behöver man inte gå in på, men för FP innebar det att man faktiskt tappade fotfästet och blev av med en stor del av den väljarbas man haft bland tjänstemännen.

Sedan dess har man egentligen aldrig hämtat sig riktigt. Istället har det, ibland långsamt ibland snabbt, gått utför. Något som i sin tur måste härledas till att liberalerna inordnade sig i en blockpolitik man egentligen aldrig trivts riktigt med. Ivern att ta revansch på Erlander och S, överflyglade allt annat.

Men, undrar väl någon, nu när blockpolitiken brutits upp, borde väl Liberalernas siffror i så fall vara i stigande? Svaret på den frågan är sannolikt att partiets väljare, åtminstone en stor del av dem, fortfarande är kvar i det tänkande som en gång ledde till formandet av blockpolitiken. Och sådant tar tid att bryta.

Vad ska man då göra? Det går inte att ge ett uttömmande svar i dagsläget. Men en sak vet vi. Det kommande valet till EU – parlamentet blir enormt viktigt för Liberalerna. Det är ett område där man har en tydlig profil och det ger alla möjligheter. Det gäller bara att ta dem.

Det brukar sägas att första steget när det gäller att bota sjukdomar är sjukdomsinsikt, att veta vad som fattas en. Och där finns det lärdomar att hämta i historien för L. Kris är inte bara elände utan innebär ofta nog också nya möjligheter.