De vackra vinterdagarna har efterträtts av stora sjok av tung blötsnö. Passar ju i och för sig bra en dag som denna när det ska vara en omfattande skolstrejk för klimatet.

Jag har varit engagerad i miljöfrågor längre än jag egentligen helst vill tänka på (man blir ju inte yngre). Det var det som en gång var skälet till att jag tog steget och blev aktiv i politiken. Jag finner det lätt att instämma i kritiken att det har gjorts alltför litet och försent, både när det gäller det som det nu handlar om likväl på andra områden när det gäller att skydda natur och miljö.

Det betyder dock inte att man okritiskt ska hoppa på det ”skolktåg” som nu drar fram. Tyvärr har man kunnat iaktta hur miljödebatten bara alltför lätt halkar ner i diken fyllda av diverse symboler och aktiviteter. Ungefär som om man med blotta besvärjelser kunna betvinga en utveckling man inte gillar.

Att man har agerat senfärdigt betyder nämligen inte att det inte har gjorts något alls. Eller att man inte gör något i dagsläget. Tvärtom har det nog aldrig gjorts mer än nu.Ett antal förlorade skoltimmar, krav på att skämmas för att man tar flyget eller transformera sig själv till salladsätare ger i själva verket just ingenting alls. Det är det tålmodiga gnetandet och teknikutvecklingen som gör verkan.

Den 15 mars 1743 gick en svensk styrka från Stockholm mot Åland som då var besatt av ryssarna. Hattarnas ryska krig hade utvecklat sig till en katastrof. Man hade ignorerat det faktum att Sverige inte längre var en stormakt. Men är man besatt av symboler, så är man.