I dag står att läsa i VK att Åkessons lokal hejdukar här i Umeå drar tillbaka sin motion om tiggeriförbud för att istället backa upp moderaternas likalydande motion. Gissar att det är ”stöd” som Ågren & Co nog helst velat vara utan. Men, men. Så går det när man vadar omkring för nära det svartbruna träsket.

Motsvarande motion har tydligen gått igenom, M och KD drev igenom den, i metropolen Katrineholm. En ort som tidigare beskrevs som ”Folkrepubliken Katrineholm” i och med att S dominerade så eftertryckligt. En viss Göran Persson, också kallad ”HSB”, Han Som Bestämmer, var mycket riktigt kommunalråd därstädes.

Mycket vatten har runnit under broarna i Sörmlands åar och bäckar sedan dess. Minns att när jag en tid arbetade i grannkommunen Flen, fanns ingen bankomat på orten (det här är länge sedan) utan man var hänvisad till Katrineholm för att nyttja sådana faciliteter.

Kanske är det som så att Katrineholm står till tjänst med kontanter även i dag, vilket får tiggarna att flockas. Enligt vad som uppges finns det hela tre stycken.

Rollerna kan, som bekant, växla över tid. En gång var Sverige fattigt och folk drog under nödåren runt och tiggde. På den tiden kunde folk fängslas för lösdriveri. Kanske något som högern vill driva på för att återinföra. Många fattiga drog hur som helst härifrån till det stora landet i väster.

Den 17 april 1961 försökte sig ett gäng exilkubaner med stöd av USA: s underrättelsetjänst CIA på en invasion av Kuba vid Grisbukten. Det gick inget vidare, men som det ser ut i dag är det kubanerna som drar från ön i stora skaror för att söka en fristad i USA.