Debatten inför valet om precis en månad har kommit igång så smått. Det behövs, eftersom det finns ganska många som inte ens vet att det är val till EU – parlamentet. Och det blir kanske inte heller lättare av att de frågor som det talas mycket om som, kärnkraft och euro som svensk valuta, inte avgörs i parlamentet. Det gör däremot frågor kring miljön, ekonomi, säkerhet och Europas roll i världen.

En sak är dock säker. Stödet för medlemskapet i EU är i dag kompakt. Mycket få är anhängare av något slags ”Swexit”. Jag tänker på hur psalmerna gick första gången det begav sig 1995 då det för första gången i Sverige hölls val till parlamentet Vi hade just blivit medlemmar, och bitterheten var stor bland förlorarna som försökte, och i viss mån lyckades, göra valet till ett slags andra rond av folkomröstningen som hållits hösten 1994.

Jag minns att jag då i en debatt hade fräckheten att förutspå att vi inte bara skulle bli kvar i EU utan att vi i sinom tid skulle undra över varför så många hade varit emot medlemskapet. Något som framkallade viss bestörtning bland åhörarna.

Och där är vi nu. De som då var emot, främst inom grönvänstern, och de som kommit till, som Åkessons gäng, vill tydligen i dagsläget inte riktigt låtsas om sin historia i sammanhanget.

Det är så sant som det är sagt: fördelen med att vara liberal är att man inte behöver ompröva så mycket över tid.