Sommaren lider vid den här tiden på året mot sitt slut, men den 29 augusti 1986 kom att innebära något nytt. Åtminstone för mig och familjen. Då kom äldsta dottern Julia till världen. Grattis på födelsedagen, Julia. Att bli pappa för första gången innebar utan tvekan en milstolpe på livsresan. Åtminstone för mig.

Sedan kom en dotter till, och det innebar ett antal år med tre viljestarka kvinnor i vårt hem. Det innebar dock inte att det alltid uttrycktes samma vilja från de tre här nämnda. Utom vid de tillfällen då enigheten var stor över pappas/makes tillkortakommanden.

Skämt åsido, min filosofi har väl hela tiden varit att göra så gott man kan och sedan hantera resultatet. Och ska man vara trogen sina liberala jämställdhetsideal, innebär det inte bara att ta sin del av allt det praktiska utan också att inte gå i tankefällan att behandla tjejer annorlunda än killar.

Om det har lyckats? Tja, det ska inte jag bedöma, men jag tycker ändå inte att jag har så där förfärligt mycket att skämmas över.

Det finns utan tvekan de som nog har det värre i det avseendet. Jag tänker närmast på de som i namn och något slags förvriden hederskänsla vill begränsa tjejers och kvinnors möjligheter att forma sin egen tillvaro. Det blir inte heller bättre av att det finns de som vill förringa problematiken med hänvisning till något slags missriktad förståelse av olika folks ”kulturer”

Tongångar av det slaget hörs, märkligt nog, ofta från den socialistiska vänstern. Läser att kommunisterna, det vill säga vänsterpartiet, vill utesluta en riksdagsledamot som gjort sig ett namn i kampen mot hedersförtryck. En känslig fråga för partiet, tydligen. Märkligt nog anklagas hon för att sprida ”fake news”. Och det ska man alltså få höra från ett parti som ägnat sina drygt 100 år av existens åt just den saken.

Ett lika förfärande som tydligt exempel på det är när C H Hermansson, som ledde partiet 1964 – 75, vid Stalins död hyllade massmördaren som varande ”…en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Liknande saker har sagts av företrädare för detta parti genom alla år. Förnekande av de brott som kommunister världen över gjort sig skyldiga till, parad med svärmeri för alla som viftar med en AK 47 och vrålar ”Död åt USA”. Det är de meriter man kan visa upp.

Den 29 augusti 1941 återtog Finland landets andra stad, Viborg, under fortsättningskriget. ett krig som hade sitt ursprung i Stalins angrepp på Finland 1939. Finlands kamp för sin frihet och sitt oberoende avhånades i rentav övertydliga ordalag av kommunisterna i Sverige, både under och efter kriget. Så när de beskyller andra för att ägna sig åt att sprida felaktigheter innebär det sannerligen att de kastar sten i glashus.