Mats Nilsson, L

Historiskt misstag

Av , , Bli först att kommentera 0
Ser att antikens historia inte längre är något som ska läras ut på högstadiet.
Man ska vara medveten om att det alltid är lätt att hävda att just det och det MÅSTE vara med i vad det nu kan vara frågan om. Men i det här fallet, jo det kan man faktiskt hävda att det måste.
Det brukar heta att om man inte vet var man kommer ifrån vet man inte heller vart man är på väg. Det gäller både i ”På spåret” och i vardagen. Och just när det gäller antiken står det klart att om man inte känner till den saken, blir inte senare tiders historia begriplig.
Jag är förvisso inte historiker av facket, men har alltid tyckt att det var intressant, till omgivningens förundran. Minns vid ett tillfälle när dottern tittade in i sovrummet för att meddela sin hemkomst. Hon kastade en blick på den nattlektyr jag just fördjupade mig i och anmärkte att det nog bara var jag som läste saker som ”Slagfältet under antiken”.
Just det kan tyckas vara en något överflödig kunskap, men historiska fakta har varit mig behjälplig i många sammanhang. Både privat och yrkesmässigt.
Den 26 september 1758 segrade preussarna över svenskarna i slaget vid Tarnow. En av de alltför många träffningar som ägt rum i vår krigshärjade kontinent. Allt sådant uppkom förstås inte av sig självt, utan det fanns en historisk bakgrund. Och det är något alla bör vara medvetna om.
Bli först att kommentera

Frikoppling

Av , , Bli först att kommentera 0

Olyckorna verkar hopa sig för såväl Johnson som Trump. Båda anklagas nu för rena olagligheter. Hur det går är dock osäkert. Det verkar som om allt sådant, som borde sänka andra makthavare är som att slå vatten på en gås när det gäller sådana här figurer.

Vad kan detta nu bero på?Återigen tror jag att det är frågan om exempel på fenomenet politisk frikoppling. Låt vara i en delvis ny skepnad.

Företeelsen som sådan är inte ny. Politikens ytterkanter, i synnerhet vänstern, har genom åren flitigt tillämpat den i sin (enkla) agitation. Det är bara att höja pensionerna, bygga ut äldreomsorgen, satsa miljarder på sjukvården, samtidigt som alla ska jobba sextimmarsdag. Kopplingen mellan resurser och löften har varit – och är – obefintlig.

Till höger har löftena varit mindre storvulna men inte så mycket mer verklighetsförankrade för den sakens skull. Svaret på sociala problem har i allmänhet begränsat sig till hårdare tag, längre straff och fler poliser. Och det alldeles oavsett hur det har sett ut i samhället.

Just här har det skett en förändring. Högern har radikaliserats och nu handlar inte budskapet om vad som ska göras utan mer om vad som INTE ska göras.

Vi ska absolut INTE släppa in några invandrare. Det är, i korthet, vad såväl Trump som Johnson och Åkesson predikar. EU har ingen av dem något till övers för. Vidare ska vi INTE höja bensinskatterna. Strunt samma om haven stiger och glaciärerna smälter. Vilket en rapport som publicerades just i dag, pekar på.

På ett sätt har liberaler och andra som den nya högern ser som fiender sig själva att skylla. Om man oavbrutet hävdar att allt är på väg att gå åt helvete, drar folk till sist slutsatsen att då har ni ju orakat det, eftersom utvecklingen tycks ha gått åt det hållet oavsett om det är S eller en borgerlig koalition som styr. Då kan man väl lika gärna rösta på någon som säger att det bästa för oss är att dra oss tillbaka in i oss själva och försöka stänga den otäcka omvärlden ute.

Den modellen har prövats, undantagslöst med nedslående resultat. På 30 – talet försökte länderna skydda sin industri genom höga tullar. Något som banade väg för aggressiva nationalister i Tyskland, Italien och Japan. Den 27 september 1940 ingick de en tremaktspakt som skulle kräva fem års krig och två kärnvapenbomber att betvinga.

Bli först att kommentera

Hur vågar jag?

Av , , Bli först att kommentera 0
Hur vågar jag??!!
Svårt att undvika att reflektera över Greta Thunbergs tal i FN en sådan här dag. Inte minst bör man som liberal fundera över sitt eget agerande. Eller, i förekommande fall, brist på sådant.
Uppvuxen i en liberalt engagerad familj hade jag det väl med sig mer eller mindre från början. Ändå var det inte just dessa omständigheter som föranledde engagemanget. Ett tidigt intresse för natur och miljö och det faktum att liberalerna, inte minst i ungdomsförbundet, på den tiden, det här var tidigt 70 – tal, drev miljöfrågorna hårt.
Genom åren har frågorna på området växlat, men hela tiden har det funnits med som en grundton dragkampen mellan de som är övertygade om att allt går åt skogen (om den nu finns kvar) och de som tror på framsteg. Sedan finns det förstås de som av olika skäl, främst kanske likgiltighet, struntar totalt i olika larmrapporter. Trump är ett bra exempel på den kategorin.
Liberaler är i stort sett per definition optimister. Det måste vi vara, eftersom det var så det hela en gång började. Liberaler förespråkade förändringar som skulle göra det bättre för alla. Detta i motsats till de som såg allt som ett nollsummespel där folket delades in i vinnare och förlorare. Ett exempel på det är den, i mitt tycke, löjliga debatten om värnskatten, där i stort sett alla boende ute i landet skulle vara förlorare därför att exempelvis läkare och sjuksköterskor i chefsställning får behålla mer av sin inkomst.
I dag är det utan tvekan pessimisterna som har övertaget beträffande samhällsutvecklingen i allmänhet och beträffande miljön/klimatet i synnerhet. I den miljön trivs liberaler inget vidare, men bakåtsträvare som Åkessons gäng desto bättre. Något som avspeglar sig med all önskvärd tydlighet i opinionssiffrorna.
För en miljöengagerad liberal måste svaret på Greta Thunbergs retoriska fråga bli: Jo, vi liberaler vidgår vår evidensbaserade hållning och säger förbehållslöst att analysen att det är bråttom med åtgärder mot utsläppen är riktig. För egen del vågar jag dessutom säga att jag har vågat driva dessa frågor under lång tid. Inte alltid med framgång, det är bara att medge.
För min del är det viktigt, ja avgörande, att inte göra det bästa till det godas fiende och därmed hävda att alla förändringar som inte ger omedelbara resultat redan igår, skulle vara uteslutna.
Låt oss ta ett exempel. På TV görs reklam för att ersätta nötkött med kyckling som ett sätt att minska klimatpåverkan. Det håller dock inte. Djurhållning, också av nöt och får, är nödvändigt för odling.
Det här är bara ett exempel. Och det får väl bli en del av svaret på den utmaning som Greta Thunberg och hennes följare nu ställer upp för makthavarna.
Vilket som, visst befann hon sig på rätt plats vid sitt tal, trots att hon ironiskt uttryckte något annat i talet. Men det betyder inte att man måste falla i farstun för allt i det ödesmättade pessimistiska budskapet.
Några som dock befann sig på fel plats var tyskarna som den 24 september 1944 inledde belägringen av Leningrad. Den skulle vara i 900 dagar och kosta hundratusentals människor livet. Men staden föll inte.
En av de kommendanter som ledde försvaret blev till följd av att det lyckades ryssarna att hålla tyskarna stången, så populär att Stalin lät mörda honom. Han befann sig inte på rätt plats, enligt diktatorn. Det gällde för övrigt Stalin också. Om han inte hade lyckats inta den position han hade mellan 1924 och 1953, hade nog Ryssland och världen varit en trevligare plats.
Bli först att kommentera

Frikoppling

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser ett inlägg av vår tids Kristian Tyrann, alltså högermannen Christian Sonesson som nu sitter som högsta höns i Skånekommunen Staffanstorp. Gråtmilt jämrar han sig över ”brunsmetningen” av alla de som inte gillar allt från decemberöverenskommelsen till invandringen eller överhuvudtaget allt som ”etablissemanget” och ”makteliten” pådyvlar ”folket”.
Det här påminner bara alltför mycket om agitationen från – just det – brunsvart håll. Samtidigt som man bestämt hävdar att man egentligen utgör en majoritet, vill man se sig som en illa behandlad minoritet som förtrycks av en centralmakt.
Måltavlan för den gruppering som Sonesson tillhör, man kan kalla den för sverigekristmoderaterna, har en tydlig ambition. Och den är att ta makten och införa det som deras motsvarighet i Ungern kallat ”illiberal demokrati”. Det gäller att få bort allt vad liberal humanism heter. I synnerhet när det gäller migration och integration.
Vad ska vi som liberaler göra åt detta? Det viktigaste, tror åtminstone jag, är att visa på att extremhögern, precis som deras kollegor på vänsterkanten, ägnar sig åt politisk frikoppling.
I dessa två läger vägrar man konsekvent att medge att om politiken de förespråkar genomförs får det konsekvenser som alls inte är försumbara för – just det – vanligt folk. Kommunisternas tjat om att om värnskattens avskaffande innebär att man subventionerar cocktailpartyn i Djursholm bortser från att marginalskatter saknar betydelse för samhällsekonomin. Vilket förstås är fel. Beräkningar visar på att vi har förlorat 280 miljarder kronor till följd av att det blivit färre arbetande timmar.
På högerkanten handlar det om att vi skulle göra oss omöjliga i det internationella samarbetet. Inte minst inom EU. Påståenden om att det ”bara” är att vi ska göra som Danmark, Norge eller Finland är helt enkelt falska. Man vill gå mycket längre än så.
Just nu tycks förtroendet öka överlag för Åkessons gäng. Det kan tyckas obegripligt. Vad har väl man från det hållet gjort för att folk ska känna tilltro till partiets klimat- och miljöpolitik? Inget annat än att vilja sänka bensinskatten.
Troligen handlar det mer om att det känns trivsamt att heja på ett lag som det går bra för än något som hotas av att åka ur högsta serien, än något slags genuint förtroende. För oss liberaler återstår det emellertid inget annat än hårt arbete för att återta förlorat terräng i det avseendet.
Åkesson kan ju betänka, fast det ska vi förstås hoppas att han inte gör, den gamla iakttagelsen att segraren blir dum i krig. Det gäller också inom, politiken. Man tror att allt redan är vunnet.
Den 23 september 1870 inledde tyskarna belägringen av Paris under fransk-tyska kriget. Det kriget vann man. De två följande krigen gick betydligt sämre. Man trodde att allt var vunnet och den egna överlägsenheten ordnad i och med segern 1871.

Bli först att kommentera

Fredagstankar

Av , , Bli först att kommentera 1
Fredag. Dags att försöka få litet ordning och se till att det blir något till middag så här inför helgen. Läser om att det i dag kommer att hållas ett stort antal manifestationer med anledning av det hot som den globala uppvärmningen utgör. Allt inspirerat av den Heliga Greta, vår tids motsvarighet till tidigare seklers helgon.
Det här ska inte missförstås.Jag har inget alls emot Greta Thunbergs aktiviteter för att uppmärksamma det som håller på att ske. Tvärtom är det utmärkt att det här hamnar högt upp på dagordningen. Vad som däremot finns skäl att varna för är att det finns de som har en annan agenda och som använder klimatdebatten som ett slags förevändning för att lyfta fram sina egna käpphästar.
Vilka är det då? En sådan grupp är de som någon generaliserat kan benämnas romantiska civilisationskritiker. En strömning som låg till grund för miljöpartiets tillkomst. De ser helst att mycket av det som präglar vårt samhälle i dag borde försvinna. Framförallt vill man inte ha några transporter, utan allt, i synnerhet livsmedel, ska produceras så nära som möjligt. Något som anses vara gynnsamt för miljön och klimatet. Jag kallar detta för ”miljömerkantilism”.
En annan grupp, som till stor del sammanfaller med den första, är veganerna. Här i Umeå har vi haft en hel del problem med militanta sådana som inte har dragit sig för saker som kan betecknas som rena terrordåd. Deras utgångspunkt är att köttätande är förkastligt och har nu funnit ett argument i att särskilt produktion av nötkött leder till utsläpp av växthusgaser.
En del av detta kan, ytligt betraktat, te sig förnuftigt, men det är det inte. Transporter står bara för en liten del av miljöpåverkan. Det viktigaste är produktionen som sådan. Och där finns det inget som säger att det per automatik är bättre att producera vad det nu kan vara just på plats A hellre än plats B.
Vidare, odling utan djurhållning med den produktion av gödsel som den ger är ohållbar. Att använda konstgödsel är energikrävande i sig och utarmar dessutom matjorden. Idisslare kan äta sådant vi inte kan och omvandla det till kött, mjölk och annat vi kan utnyttja.
Till sist, handel i sig är en bra sak. Det är handel som har lett till den utveckling som gjort Sverige till ett av världens rikaste länder. Tidigare århundradens krig handlade ofta nog om att ta kontroll över handeln och berika sig på den.
För svenskt vidkommande var det på 1600 – talet som vi innehade rollen som stormakt i Östersjöområdet med de fördelar det gav just när det gällde att behärska handelsvägarna. Den 20 september 1655 segrade svenskarna över polackerna i slaget vid Nowy Drór. Några år senare skulle Karl X Gustav vara nära att förverkliga drömmen om att göra sig själv till Sveriges, Danmarks, Norges, Vendes och Götes konung.
Det lyckades inte. Istället kan man säga att han åt och drack ihjäl sig. Han skulle kanske ha gillat den kycklingrätt jag planerar att göra med rabarberpaj till efterrätt. Om det nu gläder någon miljömerkantilist, är rabarbern närproducerad.
Och därmed : Trevlig helg.
Bli först att kommentera

Sant och falskt

Av , , Bli först att kommentera 0
Det heter ju att om man upprepar en lögn tillräckligt många gånger, blir den sann. Inte , förstås, i den meningen att den faktiskt ÄR sann, men i det avseendet att folk tror på den.
Ett bra exempel på det är den så kallade ”pensionärsskatten”. Innebörden är att pensionärer betalar mer skatt än förvärvsarbetande. Detta anses orättvist eftersom pension är ”uppskjuten lön”.
Inget av det här är riktigt. Pension är inte någon lön som har ackumulerats utan en del av socialförsäkringssystemet. Vad det handlar om är en fördelning över livscykeln, eller ett generationskontrakt om man så vill.
Men skatten då? Det måste väl ändå vara så att pensionärer betalar mer? Det ”vet ju alla”.
Nej, här är det snarare vad folk tror, eller möjligen tror sig veta. Men det är faktiskt inte sant. En nyligen publicerad rapport från Pensionsmyndigheten säger något annat än det ofta framförda påståendet.
Pensionärer som har passerat 65 år betalar cirka 0,9 miljarder kronor mindre i skatt jämfört med om de skulle omfattas av samma skatteregler som de förvärvsaktiva. Och inte nog med det. Genom utformningen av det förhöjda grundavdraget ger låga pensioner högre avdrag än högre pensioner. Alltså i stort sett tvärtom jämfört med vad som brukar påstås.
Det är alltid bra om man faktiskt tar reda på hur saker och ting förhåller sig innan man beslutar sig för att tro på något. Ett exempel på det var att Stalin valde att tro på vad Finlands motsvarighet till Norges Quisling, Otto Ville Kuusinen, hade inbillat honom, att en stor del av finnarna skulle välkomna en sovjetisk invasion, något som visade sig vara ”fake news”. Trots att det hade visat sig vara så, fick Kuusinen behålla både livet och sin position inom Sovjetstaten.
Den 19 september 1944 slöts det fred mellan Finland och Sovjetunionen i fortsättningskriget. Finland hade förlorat, men behöll sin självständighet. Kuusinen hade förlorat det han trodde att han skulle få, men slapp att möta samma öde som Quisling. Ett bättre öde än han förtjänade.
Bli först att kommentera

Sant och rätt

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det dags för budgeten. statsbudgeten, alltså. En del har vi hört tidigare, annat är förändrat till följd av januariöverenskommelsen. Enligt en del kommentarer är det S som framstår som de som har förlorat mest på samarbetet. Om man nu utelämnat det faktum att partiet innehar statsministerposten, förstås.

Som sagt, en del är nytt men mycket är sådant vi hört tidigare. Och då slår det en att när de olika företrädarna försvarar sina framgångar sker det oftast i form av någon nyttokalkyl. Exempelvis att slopandet av värnskatten innebär fördelar för näringslivet som får det lättare att rekrytera toppkrafter utomlands och att det lönar sig bättre att utbilda sig och göra karriär.

Det här är givetvis sant, men det skulle vara befriande att någon gång få höra att det faktiskt är rimligt att alla, oavsett inkomst, faktiskt borde få behålla åtminstone hälften av en inkomstökning. Sedan kvittar det om det är frågan om en man, boende i storstad och med en inkomst över miljonen per år.

Värnskatten är för övrigt ett praktexempel på fake news. Den lanserades 1994 som ett ”värn mot arbetslösheten”. Hur bra det har fungerat vet vi nu när S släppt också den sista illusionen om sin förmåga att ”skapa sysselsättning”. Det där med EU: s lägsta arbetslöshet var aldrig annat än en bluff.

Ibland måste man helt enkelt stå upp för vad som är rätt, även om det kommer en del gnäll från höger eller vänster. Eller båda samtidigt.

En som försökte med att göra det som var rätt var Dag Hammarskjöld, FN: s generalsekreterare. Den 18 september 1961 omkom han när det flygplan han färdades med störtade. Olycka eller nedskjutning? Svaret har vi fortfarande inte, men att Hammarskjöld mer än en gång visade prov på civilkurage, vet vi.

Bli först att kommentera

Kungstankar

Av , , Bli först att kommentera 0
Läser i dagens tidning en insändare om att det är dags att sparka kungen. Ja, nu uttrycktes det inte riktigt så, men det var ändå innebörden.
I Sverige har det sparkats kungar tidigare. På medeltiden var det mer regel än undantag att kungen satt kvar och dog av naturliga orsaker. Sist (eller kanske senast) i raden var Gustav IV Adolf som avsattes genom en statskupp i maj 1809. Kungens avsky gentemot Frankrike under Napoleon, som han, i och för sig korrekt, tydligen ansåg vara en uppkomling, hade medfört att Sverige stod inför ett totalt nederlag i kriget mot Ryssland. Ryssarna var då i förbund med Napoleon.
Den 17 september samma år, bekräftades nederlaget. För precis 310 år sedan gick alltså Finland förlorat. Den östra halvan av riket hade då tillhört Sverige i 600 år.
Givetvis hoppades man att kunna återfå det som gått förlorat. Och den som skulle göra det jobbet var en av Napoleons marskalkar, Jean Baptiste Bernadotte. Denne utsågs till svensk tronföljare efter Karl XIII, Gustav III: s bror, som hade fått träda in som ett slags övergång efter statskuppen där hans brorson kickades.
Nu blev det, som bekant, inte så. Istället tog sig den nye härskaren sig för att erövra Norge från Danmark. Och så, simsalabim, hade den nordiska kartan ritats om helt.
I dag sitter ätten Bernadotte fortfarande på tronen, men några äventyr av det slag som hans förfader ägnade sig åt, lär inte kungen få någon möjlighet till, som väl är. Men det hindrar förstås inte att det finns de, däribland jag själv, som vill avskaffa kungadömet även om det kanske inte blir nödvändigt att skeppa iväg den kungliga familjen som skedde för 310 år sedan.
Bli först att kommentera

Yrvakna insikter

Av , , Bli först att kommentera 0

Läser om den, i mitt tycke, något yrvakna insikten som nu verkar ha nått mer allmän spridning, att det inte finns någon verklig mångkultur i vårt land, utan olika förhållanden på olika platser. Det här har inte minst liberaler varnat för i en lång följd av år. Minns inte minst ungdomsförbundets kampanjer på 70 – talet i ämnet.

Det är en historisk sanning att allt vad integration heter börjar (och slutar) med jobb. Och det är ju inte minst där det har brustit. Det gäller för övrigt inte bara immigranter utan också de som befolkade och befolkar vår motsvarighet till rostbältet. Det vill säga mindre orter, som stationsorter i omgivningen av Kristianstad, som nämndes i en artikel nyligen. Där har Åkessons gäng sina starkare fästen, trots att partiet ifråga inte har någon som helst politik som skulle hjälpa upp deras situation.

Det här är helt enkelt något som måste åtgärdas. Hur det går när man envisas med att problemen inte går att lösa och försöker stänga problemen ute visade sig i fallet med apartheid i Sydafrika. Den 16 september 1795 tog engelsmännen Kapstaden från Nederländerna. Trots det blev det i förlängningen holländare som kom att sätta sin prägel på landet. Deras vanvettighet apartheid skulle ta lång tid att bryta.

Bli först att kommentera

Otur och något annat

Av , , Bli först att kommentera 1

Otursdagen. Kan tyckas vara en dålig dag att genomgå en koll på sjukhuset. Det handlar om aortan, en undersökning som erbjuds om man uppnått min aktningsvärda ålder. Vilken ålder? Det behöver vi inte gå in på just nu.

Alltnog, undersökningen, utförd med ultraljud, visade inte på något anmärkningsvärt. Det ser bra ut, fick jag veta, och allting var bra ordnat och gick som planerat. Skönt, tänkte jag. Finns alltså inget behov av att använda sig av någon visselblåsarfunktion just i dag. Lika bra det, eftersom den saknas här i regionen.

Moderaterna har tydligen motionerat om en sådan 2013. Den styrande majoriteten av S, V och MP är inte entusiastiska inför tanken. Med tanke på hur deras fögderi ter sig, är det kanske inte så konstigt.

Otur för M, alltså. Om det också är otur eller något annat som föranleder partiet att med en druckens envishet motsätta sig tanken på en hastighetssänkning på en del vägsträckor, samtidigt som man förstås (!) tycker att straffen borde vara hårdare för trafikförseelser som orsakar allvarliga olyckor med personskador eller rentav dödsfall som följd. För att sedan sätta kronan på verket föreslår partiet dessutom att Systembolaget ska få ha söndagsöppet.

Om man vill vara ironisk, och det vill man ju ibland, kan man sammanfatta partiets budskap så här:

”Du ska ha all rätt att köra 90, trots att vägen inte är riktigt byggd för det, och spara in de sex sekunder som du kanske behöver för att hinna till Systemet. Men om det är så att du kör på någon, till exempel efter att ha njutit litet väl mycket av dryckerna du inköpte på söndagen, ska du sannerligen få sitta inne länge”.

Kanske borde då en del moderater också få sitta där, eftersom de med sin politik indirekt orsakat trafikolyckor? Tja, det vore väl inte mer än rätt. Då kunde man ju säga till dem: ”Vilken otur!”

Otur hade också fransmännen den 13 september 1759 då de förlorade slaget vid Quebeck mot engelsmännen. I och med det förlorade man hela Canada, som blev en brittisk koloni.

Frankrike och England har genom århundradena ofta nog varit i luven på varandra. Under Napoleontiden var England lierat med Preussen. En episod från den tiden som jag läste om var att den preussiske befälhavaren vid ett tillfälle anförtrodde sin brittiska motsvarighet att han var gravid med en elefant och att fadern var en fransk soldat.

Inte undra på att den tidens krigföring ofta nog ter sig tämligen sinnessjuk. En koll med ultraljud, som den jag fick genomgå i dag, hade nog kunnat avgöra om den biologiska sensationen var ett faktum eller inte.

Bli först att kommentera