Så var det september. Men en ovanligt varm sådan. Åtminstone så här i början. Hett, åtminstone om öronen, kändes det nog också för de som var inblandade den 2 september 1854 när britter och fransmän sprängde Bomarsunds fästning på Åland.

Detta var under Krimkriget (Krim var omstritt redan då), vilket kan tyckas egendomligt, då Krim ju inte ligger i Östersjön. Men britter och fransmän försökte komma åt ryssarna genom att blockera importen som skedde genom Östersjön. Förutom Bomarsund förstördes en rad andra fästningar i Finland, som på den tiden var ett ryskt furstendöme.

I samband med en resa genom Finland, återvände vi till Sverige via Åland. Vi skulle ta färjan från Eckerö till Grisslehamn. I samband med det hittade vi en servering i den tidigare ryska tull- och poststationen, en ståtlig byggnad i nyklassisk stil. Det var det ryska imperiets västligaste punkt.

Tänkte på detta när jag i samband med att vi i helgen gick igenom skåp och lådor i samband med att en anförvant gått bort. Det föll på in lott att gå igenom en del mynt som hittats i ett skrin. Det mesta var svenska kopparmynt, men bland dem fanns ett ryskt mynt, 2 kopek från 1850.

Hur det kunde ha hamnat där, i en by i Västerbottens inland, ja det får vi nog aldrig veta. Det var i cirkulation när den nämnda krigshändelsen inträffade så vem vet vilka öden och äventyr som låg bakom att det till sist hamnade i skrinet tillsammans med de svenska småslantarna.