Så var det dags för budgeten. statsbudgeten, alltså. En del har vi hört tidigare, annat är förändrat till följd av januariöverenskommelsen. Enligt en del kommentarer är det S som framstår som de som har förlorat mest på samarbetet. Om man nu utelämnat det faktum att partiet innehar statsministerposten, förstås.

Som sagt, en del är nytt men mycket är sådant vi hört tidigare. Och då slår det en att när de olika företrädarna försvarar sina framgångar sker det oftast i form av någon nyttokalkyl. Exempelvis att slopandet av värnskatten innebär fördelar för näringslivet som får det lättare att rekrytera toppkrafter utomlands och att det lönar sig bättre att utbilda sig och göra karriär.

Det här är givetvis sant, men det skulle vara befriande att någon gång få höra att det faktiskt är rimligt att alla, oavsett inkomst, faktiskt borde få behålla åtminstone hälften av en inkomstökning. Sedan kvittar det om det är frågan om en man, boende i storstad och med en inkomst över miljonen per år.

Värnskatten är för övrigt ett praktexempel på fake news. Den lanserades 1994 som ett ”värn mot arbetslösheten”. Hur bra det har fungerat vet vi nu när S släppt också den sista illusionen om sin förmåga att ”skapa sysselsättning”. Det där med EU: s lägsta arbetslöshet var aldrig annat än en bluff.

Ibland måste man helt enkelt stå upp för vad som är rätt, även om det kommer en del gnäll från höger eller vänster. Eller båda samtidigt.

En som försökte med att göra det som var rätt var Dag Hammarskjöld, FN: s generalsekreterare. Den 18 september 1961 omkom han när det flygplan han färdades med störtade. Olycka eller nedskjutning? Svaret har vi fortfarande inte, men att Hammarskjöld mer än en gång visade prov på civilkurage, vet vi.