Mats Nilsson, L

Dubbelmoral

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är nu ganska länge sedan jag hämtade barn på dagis/förskolan. Men om det hade varit aktuellt och jag fått höra att man på stället utifrån något vrickat kvasifilosofiskt resonemang, bestämt sig för att från och med nu ska alla barn vara salladsätare åtminstone fyra dagar i veckan och att kött överhuvudtaget inte ska förekomma, hade personalen på stället riskerat följder som jag helst inte vill tänka på.
Men nu är det precis det som har hänt på den felstämda enheten Gitarren. Man hävdar att detta är en insats för klimatet. Och det utan att det har hörts så mycket som ett pip från ansvarigt (?) håll.
Det här är något som absolut måste stoppas. Det är, minst sagt, oansvarigt att på det här sättet utsätta förskolebarn för den här sortens experiment. Vuxna må själva besluta om hur de ska göra, även i de fall där det visar sig att det nog inte var så bra ens för den egna hälsan. Något som framgår om man läser dagens tidning. Men inte när det gäller barn. Dessutom kan man undra vilken rätt en förskola har att föreskriva vad barnen ska äta. Det finns möjlighet att välja en vegetariskt för den som så vill.
Det är på tiden att avliva ett antal myter som gjort att vanföreställningar om dessa ting har fått så starkt gensvar här i Umeå. Något som vi har ledsamma erfarenheter av. Inte minst i form av militanta veganers framfart i en rad olika sammanhang.
För det första: Den som tror att minskad djurhållning i sig och därmed köttproduktion skulle vara positivt för klimatet, misstar sig grundligt. Jodå, djurhållning, och speciellt då idisslare som kor och får, medför utsläpp av metan. En mycket potent växthusgas. Men om vi skulle avstå från att låta djuren beta och tjänstgöra som omvandlare av vegetabilier vi människor inte kan äta, går vi miste om en livsviktig näringskälla. Dessutom måste den gödsel som djuren ger ersättas med något annat. Då får det bli konstgödsel, något som kräver stora mängder energi och ger enorma utsläpp av växthusgaser. Till det kan man ju lägga att den så omhuldade ”ekologiska” livsmedelsproduktionen utesluter användningen av konstgödsel.
För det andra: Det existerar inget sådant som några specifikt ”ekologiskt” producerade livsmedel. Allt vad jordbruk heter är ekosystem som ställts om, eller manipulerade om man så vill, till att producera överskott. Ekosystem i balans gör inte det. Att man sedan både kan och bör producera livsmedel så att det sker så skonsamt som möjligt för miljön, är en helt annan sak. Men den här användningen av begreppet ”ekologiskt” på det sätt som är alltför vanligt, visar enbart att man inte har förstått sambanden.
För det tredje: Den som nu har beslutat sig för att inte äta kött av etiska skäl, överlåter på så sätt den påstådda skuldbördan på andra. Eftersom sambandet mellan djurhållning och jordbruk är ovedersägligt, innebär det att andra mer råa sällar (som undertecknad) är de som ska hålla hela apparaten, som föraktfullt benämns” köttindustrin”, igång på det att odling kan ske till de ädla salladsätarnas fromma.
Är detta moral? Visst är det så. Riktigt präktig dubbelmoral till och med. Men, som Jan Björklund brukade uttrycka det: Dubbelmoral är inte dubbelt så bra som vanlig moral.

Bli först att kommentera

Ett litet hopp

Av , , Bli först att kommentera 0
Noterar i dag att det finns ett litet, med betoningen på litet, hopp om att kriget som Ryssland för mot Ukraina kan få ett slut. Det ska i varje fall bli samtal mellan tsar Putin och komikern som skämtat sig till presidentposten i Ukraina.
Ukrainarna borde ha tänkt sig för när de gick till valurnorna senast. Att välja amatörer vars främsta meriter är att ha gjort sig poppis på TV kan visa sig vara bekymmersamt. Det kan vi se i USA för närvarande. I alla händelser får man hoppas att inte Ukrainas president är eller kommer att bli köpt av ryssarna på samma sätt som Trump. Kanske kan just Trumps kontakter med Ukraina för övrigt bli det som får honom på fall.
Den 30 oktober 1941 inledde tyskarna sin belägring av Sevastopol på Krim. Staden föll i juli 1942, men 100 000 tyskar hade stupat i striderna. Den tyska pyrrhussegern kan ha varit det som fällde avgörandet för hela det ryska fälttåget. Ukraina och Krim var omstritt redan då, och hade varit det också tidigare. Vi får se om Krim och Ukraina kan bli det som orsakar orsakar bakslag för både Trump och Putin. Det vore väl något att glädjas åt.
Bli först att kommentera

Framtid och dåtid

Av , , Bli först att kommentera 0
Säg ”69″ och fråga folk vad de tänker på. En del, som inte tänker på annat, skulle kanske svara att det är beteckningen på en speciell ställning, men annars skulle det nog i de flesta fall bli litet blanka blickar till svar.
Efter en del tankemöda erinrar sig kanske de som var med då, att det var året för den första månlandningen, vilket stämmer. Men samma år hände också något annat. En händelse som i efterhand ter sig lika eller rentav mer omvälvande inträffade just för 50 år sedan, den 29 oktober. Då kopplade några forskare för första gången ihop två datorer via telefonnätet. Embryot till internet hade sett dagens ljus.
Samma månad, närmare bestämt den 4, valde Socialdemokraterna en ny partiledare. Palme efterträdde Erlander som vid det laget hunnit med 23 år på posten. Palme hade alltså bara precis hunnit med att inta statsministerrummet när det vi kallar digitaliseringen tog sin början.
Två att de tre händelserna pekar framåt. Den tredje på sätt och vis bakåt. Månlandningen var förstås kulmen på en längre tid av rymdfärder, men bebådade också fortsättningen av utforskningen av universum. Uppkopplingen var också det förstås en milstolpe och den markerade en utveckling som bara skulle gå allt snabbare.
Valet av Palme, som sågs som en framtidsman, blev däremot snarare ett slags steg bakåt efter det att den process som Socialdemokraterna såg framför sig mer eller mindre tvärnitat.
I socialismen som ideologi ligger föreställningen om det färdiga samhället. Något som Palme & Co såg framför sig just i vårt land. Det stora reformarbetet var gjort, sades det. det återstod bara litet finputsning.
Det kunde förstås inte varit mer fel. Något som inte minst digitaliseringen av samhället har visat. Men föreställningen om det slutgiltigt eviga och därmed harmoniska samhället där alla både får och vet sin plats överlevde. Det är den nostalgin som Åkessons gäng i dag exploaterar och suger sin näring ur, som ett slags politikens vägglöss.
Som liberaler har vi ingen sådan färdig modell. Om det finns en vision som ska motsvara den så är det det vi brukar kalla ett öppet samhälle. Där man öppnar både hjärtan och sinnen mot framtiden.
En som ville se en bättre och mer human framtid var Henri Dunant som den 29 oktober grundade Röda korset. Och det har det, allt elände till trots, faktiskt också blivit om allt räknas med. Och där har inte minst liberaler alla skäl att sträcka på sig.
Bli först att kommentera

Hastigheter

Av , , Bli först att kommentera 1
Hörde att Motormännen, inte helt överraskande, anser att hastighetssänkningarna som nu genomförs på en del vägar hotar transporterna och sänker tillväxten i ekonomin. Bättre att göra vägarna säkrare, heter det.
Jojo. Minns att det under min, efterhand sorgligt avlägsna, ungdomstid användes ett talesätt: ”Om inte om hade varit, hade min mormor åkt på en järnstång över Atlanten”. Tänk bara. Hon hade inte ens behövt använda segelbåt som Greta Thunberg fick göra.
Det här gnället verkar aningen överdrivet. Trafikverket skulle säkerligen använda alla de pengar de fick till vägbyggen, men nu har man ju inte fått anslag till allt som kanske borde göras. Så io avvaktan på det verkar det dumt att inte göra transporterna säkrare genom att anpassa hastigheten till vägarnas faktisk standard istället för att önskedrömma. Hellre komma fram några minuter senare än inte alls.
Med detta sagt bör man göra allt för att underlätta transportarbetet så att det kan ske på ett säker och så litet miljöskadligt sätt som möjligt. Ty i det fallet har kritikerna givetvis rätt. Transporter är livsviktiga för ekonomin.
En gång i tiden, det är inte sådär vanvettigt länge sedan, var transporternas hastighet avhängiga av en hästs förmåga till lands och segelfartygens till sjöss. Fortare än så gick det inte.
Mongolernas välde under Djingis Khan och hans efterkommande, hölls ihop av en organisation där meddelanden vidarebefordrades med ett slags ponnyexpress. Stationer med utvilade hästar och dito ryttare fanns med jämna mellanrum i hela det väldiga riket. Och om inte mongolerna hade utvecklat det kavalleri de nu hade gjort, hade väldet givetvis aldrig kommit till stånd.
Så även svenskarna har krigat till häst. Karl XII och hans karoliner var ena hejare på att rida och slåss från hästryggen. I slaget vid Punitz den 28 oktober spöade Kalle dussin sachsarna. Vid den tiden gick allt som på räls för svenskarna. Trots att de bara hade hästar och ingen järnväg. Men med 3000 ryttare förföljde och slog svenskarna en betydligt större sachsisk styrka. Med tiden räckte det förstås inte till, men det är en annan historia.
Bli först att kommentera

Underskattat

Av , , Bli först att kommentera 0
Så var det fredag och snart dags att göra helg. Tänker på hur vi har det i vårt lilla och fredliga hörn av världen jämfört med exempelvis de kurder som nu – återigen – mals ner mellan stormaktsblocken.
Det har sagts, vilket stämmer, att kurderna är det största folket som finns utan ett eget land. Det är likaså riktigt att ingen i dagsläget, inte heller FN, är beredda att stå upp för att ge dem en sådan möjlighet. De har helt enkelt haft oturen att befinna sig i skärningspunkten mellan mäktiga imperier, det turkiska, persiska och det ryska. Och det getingboet vill ingen riskera att sticka in handen i.
Annars har också västmakterna från tid till annan blandat sig i regionens göranden och låtanden. Ett exempel på det är det som inträffade under Krimkriget den 25 oktober 1854 när den brittiska Lätta brigaden anföll det de trodde var en retirerande rysk styrka.
Det var det inte. Britterna förlorade över 500 man. Det hindrade dock inte att ryssarna till sist stod som förlorare och var utestängda från Svarta havet. Precis som britternas kavalleri hade underskattat den ryska ställningen, hade Ryssland helt missbedömt beslutsamheten i alliansen mellan osmaner, britter och fransmän. Något att tänka på den dag som i dag är.
Trevlig helg.
Bli först att kommentera

Principlöst

Av , , Bli först att kommentera 0
Det grubblas friskt inom såväl som utom L hur Åkessons gäng ska hanteras, nu när de, enligt en del bedömare, ser ut att vara på väg att bli största parti. Åtminstone i opinionsmätningarna.
Först och främst är det bara att medge att både vi liberaler och andra gravt har underskattat både företrädarna för partiet och de underliggande strömningar de har förmått att väcka till liv. Det påminner litet om den gamla iakttagelsen att om en lögn, i det här fallet att vårt stora problem är invandringen, upprepas tillräckligt många gånger så börjar folk att tro på den.
Men det räcker förstås inte med det. Det handlar kanske än mer om den klockartro som fått bre ut sig alltför länge att i stort sett allt är på väg åt fel håll, ja kanske till och med rakt ner i avgrunden. En tro är det och inget vetande. Men det hindrar inte folk från att känna att domedagen närmar sig.
Det här är en av Åkesson förorenad atmosfär som är rent gift för liberaler. Därför bör vi, utan att ett ögonblick förringa några problem , slå an en optimistisk ton i det politiska samtalet.
Samtidigt bör vi varje gång som SD ägnar sig åt sin ohöljda opportunism direkt vara där och påpeka att det här är inget parti som går att lita på. Ett bra exempel är att man precis i dagarna gjorde helt om och inte längre står bakom åsikten att abortgränsen ska gå vid 12 veckor utan ansluter sig till det som gäller i dag, alltså 18 veckor.
Skälet till det är förstås inte att man egentligen har ändrat åsikt, utan att det ligger partiet i fatet när det gäller att värva unga kvinnor som väljare. Principlösheten är total. Det blir som Marx uttryckte saken. Inte Karl utan Groucho. Han sa: ”Detta är mina principer. Om ni inte gillar dem, har jag några andra.”
Felbedömningar görs ibland. I såväl stort som i smått. Den 24 oktober 1915 inleddes slaget vid Caporetto mellan Italien och Österrike-Ungern. Italien trodde sig kunna vinna lätta segrar genom att gå in i kriget på ententens sida, men felbedömde å det grövsta. I detta slag fick de grundligt med stryk. Att sedan Österrike, som det skulle visa sig, gjort en ännu större felbedömning när de drog igång kriget 1914 var nog en klen tröst.
Bli först att kommentera

Stabilt

Av , , Bli först att kommentera 0
Den 23 oktober 1956 inleddes revolten i Ungern. Folket hade fått nog av förtryck och fattigdom och reste sig mot det kommunistiska styret. Det varade några veckor, sedan var revolten krossad med hjälp av sovjetiska trupper. Omvärlden fördömde våldet, men gjorde inget för att ingripa. Den stabilitet som terrorbalansen inneburit fick inte äventyras.
Stabilitet, eller kravet på en sådan, är ett nyckelord för att förstå mycket av det som hände då, men också mycket av det som händer i dag. Folk vill helt enkelt ha en förutsägbarhet i tillvaron.
Det är inte mycket att säga om. Om man ska se till mänsklighetens samlade historia har tillvaron sannerligen inte alltid präglats av vare sig trygghet eller förutsägbarhet. Men efter krigsslutet 1945 verkade det ändå som om man funnit en modell för fredlig samexistens. Läget tedde sig stabilt.
I mycket var det förstås en illusion. Något som revolten i Ungern visade. Men kraven på stabilitet och balans förblev desamma.
I dagsläget är det mycket som ter sig osäkert. Läser i dag att LO: s medlemmar väljer Åkessons gäng i lika hög grad som de väljer S. Något som sannolikt ter sig som ett rent existentiellt hot för Löfvens parti. Det var ju LO som startade partiet och ser det nog i grunden lika mycket som sin egendom som än en partner i samverkan.
Många kanske är överraskade av detta. Till dem hör inte jag. Många LO: s medlemmar tillhör i mina ögon knappast de mer radikala i samhället. Tvärtom är det ofta nog där man har stått på mer av mörkblå attityder än inom Kristerssons parti. Men med tiden kommer det troligen ändå att visa sig att om man tillskriver Åkesson någon politik som ska leda till ordning och stabilitet, misstar man sig. Grundligt.
Bli först att kommentera

Självmotsägelser

Av , , Bli först att kommentera 0
Självmotsägelser är inget helt ovanligt inslag i politiken. Exemplen på det är många, men här ska bara nämnas ett. Dock ett aktuellt sådant.
Om man ska nämna två frågor som befinner sig högt upp på agendan, är det klimatet och pensionärernas villkor. Och då kan man konstatera att samma personer som anser att vi befinner oss i ett så akut läge inför risken av en skenande temperaturökning, att i stort sett vilka omvälvningar som helst nästan välkomnas i ett slags politiskt självplågeri, i nästa andetag vill både höja pensioner och sänka skatterna för pensionärerna. Detta med hänvisning till att de (pensionärerna, alltså) har ”byggt upp det här landet”.
Jaså minsann.
Med tanke på hur debattörerna ifråga mer eller mindre dömer ut samhället som det ser ut, verkar det litet märkligt att man då vill belöna de som ligger bakom att det då ser ut som det gör.
Det var i vilket fall som helst inte bättre förr. Den 22 oktober 1962 beordrade Kennedy en flottblockad för att hindra transporterna av kärnvapen till Kuba. Risken för en konfrontation mellan USA och Sovjetunionen, kanske med kärnvapen, verkade överhängande.
Som väl var, blev det inte så. Om något sådant hade inträffat, hade vi inte bara fått uppleva en förödelse som knappast går att förstå samtidigt som en temperaturökning av det slag vi nu riskerar att få, aldrig hade blivit av. Ett kärnvapenkrig hade med största säkerhet inneburit så omfattande bränder att vi fått se en kärnvapenvinter istället. Men det hade inte varit att föredra.
Bli först att kommentera

Glömd insikt

Av , , Bli först att kommentera 0
Turerna kring Brexit upphör inte att förvåna. Nu blir det ingen omröstning i dag, eftersom den omröstningen har redan hållits, utan att man för den sakens skull kom fram till något beslut. Ungefär så kan man sammanfatta det hela.
Visst är många, inklusive jag själv, vid det här laget så innerligt trötta på britterna så att man är färdig att ryta åt dem att dra iväg ut i Nordsjön och borra hela skutan i sank, om det nu är vad de vill. Men det vore naturligtvis ett misstag. Då beter man sig ju lika dumt som alla som gick på lögnerna från krypen Farage och Johnson.
Det finns en tendens, tråkig sådan, sedan gammalt i brittisk politik, att man inte ska blanda sig i vad som sker på kontinenten. Vi kan hålla oss till vårt, är den undermedvetna föreställningen.
Det är just där som det avgörande misstaget skedde. Den 21 oktober 1805 besegrade britterna den franska flottan i slaget vid Trafalgar. Den gången hade man insett att det där med att inte blanda sig i, kunde man helt enkelt inte kosta på sig. Den insikten har man tyvärr lyckats glömma nu.
Bli först att kommentera

Vad vilja högern?

Av , , Bli först att kommentera 1
Vad hvilja socialdemokraterna? Det var titeln på en skrift av agitatorn August Palm där han presenterade programmet för det som omsider skulle bli partiet som dominerade svensk politik under en lång följd av år. För lång, i mitt tycke.
Hur det nu än var med den saken, i dag kan man undra över: Vad vilja högerpartiet? Den som följt deras stämma som just nu pågår för fullt har nog haft litet svårt att utröna den saken. Partiet har sedan slutet av 80 – talet varit det största partiet på den borgerliga sidan. Samtidigt har man inte haft något annat val än att bejaka samarbete med L, C och, efter 1991, även KD. Någon annan väg till makt och inflytande finns inte.
Problemet är man i dag har hamnat i ett limbo. Någon som helst realistisk möjlighet att få till en majoritet av den tidigare alliansen är inte i sikte. Därför har man vacklat mellan att försöka bevara kontakterna med mittenpartierna samtidigt som man strävar efter att undersöka möjligheterna att på något mirakulöst vis inkludera Åkessons gäng i underlaget utan att de ändå ska märkas.
Det här går förstås inte alls ihop. En hel del talar för att M är på glid mot att ansluta sig till det blåbruna läger där KD redan befinner sig. Något som framgick inte minst av den senaste partiledardebatten där EBT ljög lika friskt som Åkesson när invandring och kriminalitet var uppe till diskussion.
Enligt Kristersson måste invandringen minska. Våra nordiska grannar kan fungera som riktmärken, menar högerledaren.
Jaså?
Man undrar över hur Kristersson har tänkt att åstadkomma det han säger sig vilja ha. Strama åt i allmänna termer kan man förstås göra, men ska man få ner antalet flyktingar på något avgörande sätt, måste man frångå de internationella avtal Sverige har skrivit på. Och det har vi inte hört att M anser vara lämpligt. Vilket betyder att det här bara är munväder.
Här i Umeå leds högern av Anders Ågren. På partistämman yttrade han att de kriminella gängen måste krossas. Sannerligen ett kraftfullt yttrande. Men med tanke på att denne högerman tycker att polisen här i staden ska ägna sig åt att jaga tiggare, blir åtminstone inte jag imponerad.
Som om det inte räckte med det, har Ågren genom att felaktigt beskylla en skola för att ”tvinga” eleverna att klimatstrejka, i praktiken sprungit Putins och andra högerpopulistiska demokratifienders ärenden. VK: s granskning visar att Ågren sannerligen åstadkom en julafton för nättrollen.
Högern bytte namn till Moderata samlingspartiet i början av 70 – talet. Namnet antyder ett sobert och måttfullt parti. Det är, som jag ser, det falsk marknadsföring. Det framgår numera tydligt.
Bli först att kommentera