Det spekuleras flitigt om Ardalan Shekarabi är på väg att kandidera som partiledare för S. Oavsett hur det är med just den saken står det klart att han inte har för avsikt att pensionera sig på sin nuvarande post. Han siktar uppenbarligen högre än så. Det framgick inte minst i en intervju i radio nyligen där han förde fram tankar om en – mycket – stram invandringspolitik kombinerad med en vänstersväng på områden som skatter och välfärd..
En sak som han dristade till att säga vid det tillfället har på sitt sätt att göra med det som hände för precis 29 år sedan, den 3 oktober 1990. Då återförenades Tyskland efter att ha varit delat sedan krigsslutet 1945.
Vad var det då Shekarabi nämnde? Han sa apropå pensionerna att systemet vi har är bra, men att nivåerna är otillräckliga. Systemets intäkter måste öka, fick vi veta.
Vad har då detta med Tysklands återförening att göra? Jo i båda fallen har det med den socialdemokratiska självbilden att göra. Partiet har – framgångsrikt – sålt in bilden av sig själva som balanserande mellan öst och väst och att man (oklart exakt hur) lyckats hitta den perfekta mellanvägen i form av en reglerad marknadsekonomi som använts för att skapa världens tryggaste samhälle.
Sedan visade det sig att bilden av det trygga invanda och i viss mån oföränderliga samhället krackelerade. Flaggskeppet ATP gick i graven bara några år efter det att uppdelningen av Europa i öst och väst inträffade. Systemet var inte hållbart. Lika litet som kommunismen i Östeuropa. Den socialdemokratiska självbilden fick sig ett rejält grundskott.
För oss liberaler är detta och vad det har lett till, något vi bör ha med oss när vi försöker orientera oss i det nuvarande politiska landskapet. Huvudmotståndaren är inte den klassiska socialdemokratin utan en fullt möjlig informell koalition i synen på invandring och integration, där S gör en sväng åt höger och lierar sig med M, KD och SD.
I dagsläget ser det förstås inte ut så, men saker och ting kan svänga fortare än vi anar. Det fick vi uppleva för 30 år sedan.