En gång i tiden var socialdemokraterna en politisk monolit. Ett maktblock som det verkade snudd på omöjligt att rå på. Första grundskottet kom 1976, men det skulle dröja ända tills ganska nyligen innan S blev ett parti bland andra, även om de inte har fattat det själva riktigt än.
I dag är partiet, som jag ser det, på väg i en riktigt obehaglig riktning. Något som nästan är värre än den självtillräcklighet som präglade partiet under Palmes tid.
Det drag som väl alltid funnits där, viljan att stänga omvärldens obehagligheter ute, manifesteras i dag i ett ängsligt pipande om en sådan sak som Turkiets angrepp på kurderna i Syrien, samtidigt som man med något som mest liknar hysteri kategoriskt vägrar att göra något alls för att rädda de svenska barn i Syrien (jodå, de ÄR svenska) som nu riskerar ett än värre öde än det de hittills råkat ut för.
Varför nu detta? Självklart därför att S i dagsläget är hysteriskt rädda för att förlora ännu mer till Åkessons gäng än det de redan har gjort. Och när nu vi liberaler har att samarbete i budgetfrågor med S riskerar vi givetvis att dras in i den nedåtgående spiral som vi som nation är inne i när det gäller att stå upp för humanitet och solidaritet.
Vi får aldrig acceptera de falsklarm om ”massinvandring” som en del krafter ständigt tutar ut. Någon sådan har vi aldrig haft och i den mån vi riskerar få något som ens liknar det, skulle det vara tänkbart om Putin finner det lämpligt att försöka erövra åtminstone delar av Baltikum på samma sätt som Ryssland redan har gjort i Georgien och Ukraina. Då kan vi få se balter som i tiotusental försöker sätta sig i säkerhet på andra sidan Östersjön.
En gång i tiden fanns det skäl att oroa sig för en muslimsk expansion mot Europa. Den 10 oktober 732 sattes det stopp för en sådan expansion i och med frankernas seger över muslimska styrkor i slaget vid Poitiers. Ett annat tillfälle var när turkarna stoppades utanför Wien på 1500 – talet.
Men det var då det. I dag råder fullt inbördeskrig i den muslimska världen. Visst påverkar det oss, och där ska vi göra allt vi kan för att bistå de krafter som vill ha fred och demokrati, men någon oro för att turkar eller araber skulle vara på väg att ta över Europa behöver vi inte hysa.