Ser att det på dagens datum, den 15 oktober 1552, som Ivan den förskräcklige erövrade det Tatariska Kazan Khanatet. Den tid då mongoliska folk hade expanderat och erövrat allt från Kina och Indien till delar av Mellanöstern och Ryssland, var på väg att ta slut.

Det som följde var antagligen inte så värst mycket trevligare. Ivan har gått till historien som en av de värsta ryska härskarna, vilket inte säger så litet.

Det finns skäl att erinra sig att ryssarna, oavsett om härskarna hetat Ivan, Stalin eller Putin, alltid har strävat efter att nå ut till kusterna. Det har gällt Stilla havet, Svarta havet, Medelhavet och Östersjön. Det är ljuset av det vi ska se hur Putin nu försöker manövrera för att flytta fram sina positioner i Syrien och övriga Mellanöstern.

Att det förorsakar lidande och död, också på hemmaplan, är sannolikt helt ointressant för den ryska ledningen. Som det har sagts om Stalin: ”Människor betydde ingenting för honom. De var som råttor”.

Vart det här leder i den nämnda regionen återstår förstås att se. För svenskt och europeiskt vidkommande kan det vara både för- och nackdelar. Om Putin är upptagen med att kriga i Syrien, finns knappast tid eller resurser att agera mot exempelvis Baltikum. Å andra sidan, kan det här medföra nya flyktingströmmar som orsakar nya slitningar inom EU. Något som passar den nye tsaren precis.

Palme brukade på sin tid anklaga oppositionen, när den tyckte att han var väl eftergiven mot sovjetmakten, anklaga inte minst liberaler för att syssla med ”antisovjetism”. Något som borde föranlett (vilket dock sällan skedde) att man hade kontrat med att, ja, det var precis vad det var frågan om. Inte minst av historiska skäl var det givet att misstro stormakten i öster. Något som gäller också i dag.