Turerna kring Brexit upphör inte att förvåna. Nu blir det ingen omröstning i dag, eftersom den omröstningen har redan hållits, utan att man för den sakens skull kom fram till något beslut. Ungefär så kan man sammanfatta det hela.

Visst är många, inklusive jag själv, vid det här laget så innerligt trötta på britterna så att man är färdig att ryta åt dem att dra iväg ut i Nordsjön och borra hela skutan i sank, om det nu är vad de vill. Men det vore naturligtvis ett misstag. Då beter man sig ju lika dumt som alla som gick på lögnerna från krypen Farage och Johnson.

Det finns en tendens, tråkig sådan, sedan gammalt i brittisk politik, att man inte ska blanda sig i vad som sker på kontinenten. Vi kan hålla oss till vårt, är den undermedvetna föreställningen.

Det är just där som det avgörande misstaget skedde. Den 21 oktober 1805 besegrade britterna den franska flottan i slaget vid Trafalgar. Den gången hade man insett att det där med att inte blanda sig i, kunde man helt enkelt inte kosta på sig. Den insikten har man tyvärr lyckats glömma nu.