Att tänka på
Vändpunkt
Så har en av årets vändpunkter ägt rum. I dag har physalisarna, eller kapkrusbär som de också kallas, i uterummet gjort sitt för året. Efter en del klippande och nedmontering, biomassan i de två krukorna hade, som de brukar, växt ända upp i taket, bar det i väg till återvinningen. De får bli jordförbättringsmedel av dem.
de två inledde sina karriärer som två mindre plantor i varsin liten kruka i ett av husets fönster förra året ungefär vid den här tiden förra året. Och redan nu spirar nästa generation, två avklippta stjälkar satta i jord, på motsvarande plats. Så på ett sätt har dessa växter ett evigt liv.
Platsen där de stod är traditionsenligt där julgranen står. Någon sådan är inte på plats än. Dock har vi fått upp julstjärnor/änglar och elljusstakar som lyser upp i mörkret. Till det har vi två små julkyrkor som också hjälper upp när dagsljuset knappast gör skäl för sitt namn.
Dessa kyrkor, ungefär 20 gånger 10 cm i omfång, är väl det närmaste vi kommer av religiösa inslag i vår knappast kyrksamma tillvaro under den jul som nu är en knapp månad borta. Men, som jag en gång sa till dottern, då väl en åtta år gammal, jul kan man fira ändå. Detta sedan hon hade kommit på det faktum att hon för sin del, precis som jag själv, inte trodde på något av det där med Jesus.
Den här julen förväntas man väl känna mer skam än vanligt på grund av det förvisso allvarliga läget med global uppvärmning. Men jag tänker för min del ändå njuta av julens goda. Däremot tror jag att jag med fredat samvete säga att det är bättre vad beträffar julklapparna. Mitt bekymmer är nämligen att jag inte brukar kunna klämma ur mig så många önskemål för egen del. Böcker finns ju alltid, men just nu finns det en så pass stor volym av olästa sådana att jag väljer att avstå den här gången.
Avstå fick också svenskarna göra sedan preussarna återtagit ön Wollin den 26 november 1757 under det europeiska sjuårskriget. Ett krig som framförallt handlade om rivalitet mellan Storbritannien och Frankrike. Någon större möjlighet att göra sig gällande hade inte svenskarna när de stora elefanterna började dansa.
Homogenitetsfobi
Jag har vistats en hel del i Örebro. Det har haft med olika jobb att göra. Därför känner jag staden hyggligt väl. Därför är jag på sätt och vis glad att den tiden är förbi. Det känns som om ett ställe jag lärde mig uppskatta under vistelserna där, inte minst de trevliga konditorerna, blivit besudlat av Åkessons gäng när de hemsökte staden genom att hålla partiets kongress därstädes i helgen som gick. Hade man varit där hade jag nog uppfattat det ungefär som om en avloppsledning sprungit läck.
På ett sätt var hela smörjan ändå klarläggande. Ett antal kanter slipades bort på det att partiet ska kunna attrahera väljare som inte tycker att man borde inskränka aborträtten. Både genom att minska aborträtten från 18 till 12 veckor in i graviditeten och genom att ge sjukvårdspersonal rätt att vägra utföra aborter.
Argumenten för detta är rakt igenom taktisk, inte principiell. Någon ändring beträffande hållningen till kvinnors rätt att själva bestämma är det inte frågan om.
Samtidigt som man är i full gång med bandslipen skärptes partiets redan vidriga syn på invandring och migration. Det r tydligt att man nu känner sig kaxiga nog och upplever sig ha stöd i opinionen. Men den opinionen kan mycket väl visa sig lika flyktig som partiets principer i stort.
Det skulle ta för lång tid att gå igenom allt, men en anmärkning från Åkesson själv kan tjäna som talande exempel. Åkesson hänvisade till sina studier i statsvetenskap och hävdade att länder som är mer ”homogena” har visat sig mer framgångsrika än andra.
Jaså?
Denna ”homofobi” som Åkesson här lägger i dagen, visar att han nog inte hängde med riktigt på föreläsningarna. Sverige är förvisso ett framgångsrikt land men idén om en tidigare homogenitet är en myt. Här har alltid funnit minoriteter som berikat oss. Och är ett land som USA homogent? Eller Schweiz?
Den 25 november 1936 under tecknade Tyskland och Japan antikominternpakten. De två var förvisso inne på homogenitet. Rentav en mördande sådan.
Uppgörelser är farliga
Sjöstedt är igång med ett chickenrace med regeringen i allmänhet och Stefan Löfven i synnerhet. Föremålet för vem-som-först-fegar-ur-loppet, Eva Nordmark är, inte överraskande, förvånad. V hade ju accepterat januariavtalet.
Jodå, men det kan ju ändras. Det är precis som dåvarande energiministern Birgitta Dahls (om nu någon minns det) besked om att oåterkalleliga beslut bara är oåterkalleliga när man fattar dem.
Många undrar nu om stalinisten Sjöstedt, han gick med i partiet 1978 då partiet var troget Sovjetunionen, verkligen ska löpa linan ut och – i praktiken – göra upp med Åkesson som leder ett parti som grundades av Hitlers hejdukar, om att fälla en av Löfvens ministrar.
Tja, varför inte? Stalin och Hitler gjorde ju upp i augusti 1939 om att dela Polen mellan sig. Och sedan vet vi vad som hände.
Hur uppgörelser av det slaget slutar, vet man aldrig. Den 22 november 1357 gjorde kungen Magnus Eriksson upp med sin egen son Erik, som på det sättet utökade det territorium där han i praktiken härskade suveränt. Uppgörelsen hjälpte dock inte kungen, utan han blev i princip av med allt. Men Erik hade inte mycket för det han hade vunnit. Två år senare avled han i pesten.
Propagandakrig
Här är litet citat som jag inte kan undanhålla menigheten:
”Folken i det socialistiska lägret bedriver ett fredligt samarbete på grundval av likaberättigande och respekt för den nationella suveräniteten. De har i sina länder undanröjt krigets orsaker genom att avskaffa kapitalismen”.
Citatet är hämtar ur det kommunistiska partiets program, alltså det som i dag är Sjöstedts parti, från 1964. Tänker på det när jag läser om en bok som nyligen kommit ut om massmördaren Maos populism. Hur en kallhamrad imperialism maskerades till något som för alltför många, inte minst i västvärlden, framstod som en folklig revolution. På det sättet stod hans propagandaapparat modell för det som det agerande vi nu kan se på sina håll. Som exempelvis det som tillämpas av Åkessons gäng som nu inleder sin kongress i dagarna.
Som om det inte räckte med det stod också kommunistregimen i Kina, direkt och indirekt, bakom terrorrörelser som Pol Pots i Kambodja, Den lysande stigen i Peru, Baader- Meinhof i Tyskland, Röda brigaderna i Italien, för att nu nämna några av dess proselyter.
Den 21 november 1995 undertecknades Daytonavtalet som gjorde slut på kriget i Bosnien. Också den konflikten ett sorgligt bevis på att kommunistiska diktaturer alltid bär frön till krig inom sig.
Hotande moln
Det verkar som om hotfulla moln tornar upp sig för partitoppen i S. Löfvens ”insats” i TV – programmet Agenda sågas jäms med fotknölarna av både vänner och fiender. Samma kritik får partisekreteraren vidkännas. Åtminstone efter vad som stod att läsa i dag.
Det som tidigare var ett slags garant och en metod för sammanhållning, alltså regeringsmakten, verkar inte vara tillräckligt längre. Ett grundskott var antagligen koalitionen med de gröna. Och när sedan januariavtalet bekräftade att partiet inte längre har makt att själv sätta någon dagordning, rågades tydligen måttet på en del håll.
Fortsätter det så här tyder mycket på att några huvuden kommer att rulla. Kanske till och med Löfvens eget. Något som lär påverka hela politiken.
Det är lätt att få folk att följa en så länge man verkar vara framgångsrik. Som när Karl XII den 20 november 1700 slog ryssarna vid Narva. Då var det idel framgångar, men det skulle, som bekant, inte vara Kalle dussins tid ut.
Omvänd ordning
En grå och litet trist dag. Flera plusgrader gör det blött och fläckvis också halt. Till min förtret har återvinningsstationen vid den butik vi brukar handla mat bommat igen. Tyvärr har jag inte vant mig vid det än, så i dag var jag framme vid affären med bagaget fullt av förpackningar av alla de slag när jag kom på att jag skulle ha lämpat av skräpet först. Nå, det blev att ta det i omvänd ordning.
Omvänd ordning blev det också den 19 november 1942 när ryssarna gick på offensiven vid Stalingrad. Operationen Uranus, som den hette, blev en framgång och efter det befann sig tyskarna på oavbruten reträtt.
Senaste kommentarerna