Hör om en intressant bok om järnvägar. En historisk genomgång av järnvägsutbyggnaden och hur det ser ut i dag. Författaren, tidigare skribent på och grundare av tidningen Vagabond, tycker, inte helt överraskande, att folk borde ta tåget oftare än vad som är fallet i dag.

Det är, faktiskt, svårt att överskatta järnvägens betydelse för samhällsutvecklingen. Både i Sverige och i stort. Järnvägen band ihop landet och gav oss bland annat en gemensam tid. Innan järnvägen kom hade varje område sin egen. Både tid och kanske också otid.

Det kostade förstås. När utbyggnaden pågick som mest intensivt under andra halvan av 1800 – talet gick en tredjedel av statsbudgeten åt till järnvägsbyggen. Något för Magdalena Andersson att fundera på.

För egen del har jag varit en tämligen flitig tågresenär. Allt i form av tågluffande på 70 – talet till en hel del arbetspendling. Till det kan jag ju lägga att jag under min (något brokiga) yrkeskarriär också har jobbat med järnväg. Jag jobbade då som informatör på projekt Botniabanan. Jag kunde konstatera att jag i mitt anställningskontrakt titulerades ”Järnvägstjänsteman”.

Jag fick då erfara att det inte var alla som tyckte att järnvägen alls skulle byggas. Och om så skulle ske, absolut inte i deras närhet. De hade flytt staden för det lugna livet på landet i bästa gröna vågen – stil och ansåg att folk helst inte borde resa alls. Det var mitt jobb att försöka besvara dessa invändningar så gott det nu gick.

Just den sortens reaktioner var förstås inte nya. När utbyggnaden pågick på 1800 – talet restes invändningar från både hög och låg. En riksdagsledamot hävdade att skrivkunnigheten skulle ta skada eftersom folk inte längre behövde skriva så många brev, utan kunde ta tåget och hälsa på varandra.

Ja ja. Inget nytt under solen. Såg att KD på sitt riksting beslutat att säga nej till nya höghastighetsbanor. De är väl fortfarande inne på det där med Jesu järnväg till himmelen.

Men visst. Allt kan användas i onda syften. Så även järnvägar. Utan järnvägar hade knappast första världskrigets enorma förödelse varit möjlig. Inte heller hade nazisternas utrotning av Europas judar och romer kunnat ske som gjorde utan järnvägarna.

Den 14 november 1941 november sänktes det brittiska hangarfartyget Ark Royal av en tysk u-båt. Kriget hade blivit industriellt. Och det började med järnvägen.