Så har en av årets vändpunkter ägt rum. I dag har physalisarna, eller kapkrusbär som de också kallas, i uterummet gjort sitt för året. Efter en del klippande och nedmontering, biomassan i de två krukorna hade, som de brukar, växt ända upp i taket, bar det i väg till återvinningen. De får bli jordförbättringsmedel av dem.

de två inledde sina karriärer som två mindre plantor i varsin liten kruka i ett av husets fönster förra året ungefär vid den här tiden förra året. Och redan nu spirar nästa generation, två avklippta stjälkar satta i jord, på motsvarande plats. Så på ett sätt har dessa växter ett evigt liv.

Platsen där de stod är traditionsenligt där julgranen står. Någon sådan är inte på plats än. Dock har vi fått upp julstjärnor/änglar och elljusstakar som lyser upp i mörkret. Till det har vi två små julkyrkor som också hjälper upp när dagsljuset knappast gör skäl för sitt namn.

Dessa kyrkor, ungefär 20 gånger 10 cm i omfång, är väl det närmaste vi kommer av religiösa inslag i vår knappast kyrksamma tillvaro under den jul som nu är en knapp månad borta. Men, som jag en gång sa till dottern, då väl en åtta år gammal, jul kan man fira ändå. Detta sedan hon hade kommit på det faktum att hon för sin del, precis som jag själv, inte trodde på något av det där med Jesus.

Den här julen förväntas man väl känna mer skam än vanligt på grund av det förvisso allvarliga läget med global uppvärmning. Men jag tänker för min del ändå njuta av julens goda. Däremot tror jag att jag med fredat samvete säga att det är bättre vad beträffar julklapparna. Mitt bekymmer är nämligen att jag inte brukar kunna klämma ur mig så många önskemål för egen del. Böcker finns ju alltid, men just nu finns det en så pass stor volym av olästa sådana att jag väljer att avstå den här gången.

Avstå fick också svenskarna göra sedan preussarna återtagit ön Wollin den 26 november 1757 under det europeiska sjuårskriget. Ett krig som framförallt handlade om rivalitet mellan Storbritannien och Frankrike. Någon större möjlighet att göra sig gällande hade inte svenskarna när de stora elefanterna började dansa.