Så är man skyddad för den här säsongen. Åtminstone för influensan. Gick fort och bra. Känner en viss tacksamhet mot Edward Jenner, engelsmannen som utvecklade vaccinationen i slutet av 1700 – talet. Då gällde det smittkoppor. En farsot som skördade tusentals liv på Jenners tid.

Att man var immun mot smittkoppor om man en gång hade haft sjukdomen, kände man till. Ett sätt att framkalla immunitet var att rispa upp ett sår, exempelvis på armen, och ympa in litet vätska från en koppa och på så sätt framkalla en lindrigare variant av sjukdomen. Tyvärr dog mellan en och fyra procent av behandlingen.

Jenner upptäckte att om man haft det som kallades kokoppor var man även immun mot smittkoppor. Kor kan också smittas av smittkoppor, men blir inte sjuka. De blåsor som bildas vätskar sig och på så sätt kunde mjölkerskor och andra som hade kontakt med djuren smittas i sin tur. Jenner visade genom ett experiment där en åttaårig pojke fick tjänstgöra som försökskanin att pojken blivit immun. Vaccinationen var, till skillnad från den inokulation som använts tidigare, helt ofarlig.

Vaccinationen, som fick sitt namn av det latinska ordet för ko, vacca, slog igenom med förvånande snabbhet. Motstånd fanns förstås. Det hette att man inte ska blanda sig med djuren på det sättet och att det stred mot guds vilja, etc, etc.

Britterna var på den tiden i full färd med att erövra och forma sitt imperium. De fick god (eller ond) hjälp av sjukdomar som smittkoppor och mässling. Folken i de länder britterna gav sig på, hade ingen motståndskraft mot dessa. Frågan är om det alls hade lyckats så bra som det gjorde utan vaccinationen mot smittkoppor.

Frågan är också om britterna hade kunnat stå emot så bra som de gjorde under 1900 – talets krig utan sina utomeuropeiska besittningar. Den 28 november 1941 anföll brittiskt flyg Neapel i Italien och åstadkom svåra skador. Mussolini ville återupprätta ett annat imperium, det romerska. Men det gick, som bekant inget vidare. Han var möjligen vaccinerad mot smittkoppor men inte mot storhetsvansinne.