Alla har vi väl tagit del av nyheterna om virusepidemin i Kina. En epidemi som kan bli global. De, alltså de kinesiska ledningen, tycks dock ha lärt sig från sarsepidemin att det inte tjänar något till att försöka dölja det som sker. Då blir det bara värre. Återstår att se hur det här ska utvecklas.

Om det vill sig illa kan viruset mutera och bli mer elakartat. Det har hänt förr. Det som gått till historien som spanska sjukan var mindre virulent i början för att sedan utvecklas till en verklig farsot med mellan 50 och 100 miljoner döda.

Spanska sjukan fick sitt namn av att det rapporterades om den i spansk press. Spanien deltog inte i första världskriget, så det rådde ingen censur där. Detta till skillnad från de krigförande länderna. Något som sannolikt förvärrade det hela sig. Lägg därtill alla umbäranden som följde i krigets spår och alla trupprörelser och det står klart att viruset fick fritt spelrum.

Farsoter och epidemier har följt människan i all den tid vi har funnits som art. Mer än en gång har krigsherrars planer korsats av mikrober, de minsta av organismer.

Säkraste sättet att bekämpa de här plågorna som drabbar mänskligheten då och då är öppenhet och åtgärder av det slag som nu genomförs både i Kina och på andra håll för att förhindra att smittan sprids till fler.

Den 24 januari 1915 besegrade britterna tyskarna i sjöslaget vid Doggers bank. Kriget hade då inte pågått mer än ett halvår. Om sans och förnuft hade fått en chans vid den tidpunkten hade kanske det hela kunnat avslutas utan allt det som komma skulle.