Mats Nilsson, L

Liberal nationalism

Av , , Bli först att kommentera 0

En fridfull söndag. En skogspromenad i sensommaren (det känns fortfarande så), kombinerades med en liten skörd av blåbär. Det är faktiskt min favorit, sedan må de mer prestigefyllda bären som jordgubbar eller hjortron vara hur goda som helst. Blåbär kan man äta som de är, perfekta att göra sylt, paj eller soppa av, för att inte tala om vin. Det är helt enkelt ett både läckert och mångsidigt bär.

Tänker på det när jag läser en text som framhåller betydelsen av något han benämner ”liberal nationalism”. Det långa talets korta mening, som jag förstår det, är att mångfald inte är något problem, men att det behövs ett slags både liberal och nationell grundton i ett samhälle om det ska kunna reproducera sig kulturellt och socialt.

Det ligger, i mitt tycke, en del i det. Problemet blir väl när man ska försöka avgöra vilken omfattning invandringen ska ha för att klara av den saken och hur man ska kunna bestämma det när det avgörs av förhållandena i vår omvärld. Kan man klara av att vara mångsidig som blåbäret utan att tappa sin identitet? Det är jag för min del fullständigt övertygad om.

Sverige har för övrigt aldrig varit så ensidigt homogent som en del vill tro. Allra minst under så kallade ”fornstora dagar”. Den 8 september 1655 ockuperade svenskarna Warszawa. Stormaktstidens Sverige inrymde svenskar, danskar (efter erövringen av Östdanmark), finnar, balter och tyskar.

Polen, där den tyskättade svenske (?) kungen alltså befann sig just detta datum, är ett land som bokstavligen raderats från kartan inte mindre än tre gånger för att sedan återuppstå. Det verkar dock inte som om det hindrat polackerna från att vara – just det – polacker.

Bli först att kommentera

Den goda handeln

Av , , Bli först att kommentera 0

Ännu en fin septemberdag, men regnet är på väg, så det är dags att göra litet i trädgården som går mot slutet av säsongen, om man nu säger så.

Trots att ett antal liter röda vinbär är skördade och infrysta och ett antal flaskor saft producerade, är det fortfarande mycket kvar på busken som envisas med att slå sitt eget rekord varje år. För att ställa till det ytterligare, bestämde sig buskarna med svarta vinbär för att ta upp konkurrensen i år. Har sällan sett så mycket av dessa. Körsbär blev det också en del och rabarberna tycks ha bestämt sig för att visa hur mycket de kan växa ju mer man tar av dem.

Någon odlare är undertecknad inte, men när det gäller vissa ting är vi tveklöst självförsörjande. Övriga saker får man allt vackert inhandla. Och det är, som jag ser det, inget problem med det.

Tyvärr finns det en övertro på värdet av att allt som ska ätas ska produceras så nära som möjligt. Finns det att få till konkurrenskraftiga priser, är det givetvis bra. Men att tro att det automatiskt skulle vara en klimatet behaglig gärning att enbart köpa lokala produkter, ja då riskerar man att lura sig själv. Och det ordentligt ändå.

Handel som sådan, också långväga sådan, är i sig något positivt som bidrar till att knyta ihop länder och folk. Det är i tider när fredlig och fri handel skett som vi har tagit de stora stegen framåt i mänsklig utveckling. Något för Trump och Brexitdårarna att tänka på.

Att handel är viktigt har man nog alltid insett. Förr ledde viljan att behärska handelsvägar ofta nog till konflikter och krig. När det gällde Östersjön var det en ständig dragkamp mellan Ryssland, Polen, Sverige och Danmark om just den saken.

Den 6 september 1581 erövrade Sverige Narva. Senare skulle Narva, liksom hela Baltikum, dock hamna under ryskt styre. Sverige fick ge upp anspråken på att inneha stormaktsrollen.

Det betydde ju inte att vi fick det sämre för den sakens skull. Man behöver inte nödvändigtvis behärska ett område med vapenmakt för att kunna ha utbyte med de som bor där.

Bli först att kommentera

Brödrastrid

Av , , Bli först att kommentera 0

Ytterligare en företrädare för Johnsons brittiska högerparti lämnar sin post. Den här gången handlar det om Boris Johnsons egen bror, som hittills varit biträdande minister i något departement och ledamot av underhuset. Det officiella skälet är familjeskäl, vilket få verkar vara beredda att tro på.

Tja, släkten är värst, heter det. Det påminner om en anmärkning som jag en gång hörde under en resa till Finland där guiden sa, när hon presenterade ett monument som var rest till minne av broderskapet mellan de två länderna, Sovjetunionen/Ryssland och Finland, ”Ja ni vet ju hur det är med sådant. Släkten den får man, men vännerna väljer man själv!”

Den 5 september 1944 ingick vapenvila mellan de nämnda bröderna under fortsättningskriget. Senare skulle det slutas fred. Stalin gick mer än gärna med på det, eftersom alla krafter behövdes för att hinna fram till Berlin innan västmakterna kom dit. Bröder eller inte, det var ändå dags att sluta kriga, därom var de båda överens. Och det mer än man kan säga om bröderna Johnson.

Bli först att kommentera

Frågan bakom allt

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är i det närmaste förbluffande att se hur Boris Johnson med sömngångaraktig säkerhet sliter både landet och sitt parti i bitar. Allting på grund av det som är den egentliga orsaken till i stort sett allt populistiskt elände vi har sett under en följd av år, alltså invandringen. I Storbritannien var det polska rörmokare som fick tjänstgöra som symbol, medan det i vårt land snarare är kvinnor och flickor i sjal som ses som något främmande och därmed ont.

Läser i dag att Åkesson inte tror att det går att komma överens om migrationspolitiken i den kommitté som man, märkligt nog, anses kvalificerad för att delta i. Och det är nog en riktig bedömning. Men det kan ändå ha sitt värde att ha SD där. Om inte annat borde partiet redogöra för hur målet om noll invandring går ihop med de förpliktelser som Sverige ändå har internationellt. Sanningen är givetvis att det inte går ihop alls.

Den 4 september 1565 intog svenskarna Ronneby i det då danska länet Blekinge. Det som följde blev en massaker som kallats Ronneby blodbad. Blekinge råkade riktigt illa ut under de här åren då det nordiska sjuårskriget pågick. Kanske inte så konstigt att invånarna här och i övriga Östdanmark sannerligen inte ville hamna under svenskt styre efter freden i Roskilde drygt 100 år senare. Om Åkesson varit med då, hade han säkert enrollerat sig i friskyttarna, eller snapphanarna som svenskarna kallade rebellerna.

Bli först att kommentera

Höger och vänster

Av , , Bli först att kommentera 0

En vacker septemberdag. Om jag inte minns fel, var det också en fin dag den 3 september 1967 då högertrafiken infördes. Startade cykelfärden till skolan på fel sida, fick då syn på en skylt med ett stort H, och körde över på höger sida. Sedan dess har jag hållit mig där.

Att det var så pass kontroversiellt med högertrafik, förstod jag nog inte då. Minns informationskampanjerna, som även omfattade sidor i en del av de serietidningar vi flitigt läste. Där fanns en gubbe som egentligen hette Patrik, men kallade sig Hötrik sedan han axlat rollen som PR – gubbe för högertrafiken.

Hans insatser behövdes nog. 12 år tidigare hade svenskarna med förkrossande majoritet avvisat förslaget till högersväng i en folkomröstning. Men till sist gick det ändå igenom. Ett ”argument” som då lär ha använts i debatten var att det var ”svenskt” att köra på vänster sida. Kan just undra om inte Åkesson med emfas hade propagerat mot det utländska tilltag, om han hade varit verksam då.

Den 3 september 1939 förklarade Frankrike och Storbritannien Tyskland krig. Frågan är väl om någon då kunde föreställa sig det som komma skulle. Men särskilt britterna var ihärdiga. Inte överraskande kör de – just det – fortfarande på vänster sida.

Bli först att kommentera

En slant med historia

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det september. Men en ovanligt varm sådan. Åtminstone så här i början. Hett, åtminstone om öronen, kändes det nog också för de som var inblandade den 2 september 1854 när britter och fransmän sprängde Bomarsunds fästning på Åland.

Detta var under Krimkriget (Krim var omstritt redan då), vilket kan tyckas egendomligt, då Krim ju inte ligger i Östersjön. Men britter och fransmän försökte komma åt ryssarna genom att blockera importen som skedde genom Östersjön. Förutom Bomarsund förstördes en rad andra fästningar i Finland, som på den tiden var ett ryskt furstendöme.

I samband med en resa genom Finland, återvände vi till Sverige via Åland. Vi skulle ta färjan från Eckerö till Grisslehamn. I samband med det hittade vi en servering i den tidigare ryska tull- och poststationen, en ståtlig byggnad i nyklassisk stil. Det var det ryska imperiets västligaste punkt.

Tänkte på detta när jag i samband med att vi i helgen gick igenom skåp och lådor i samband med att en anförvant gått bort. Det föll på in lott att gå igenom en del mynt som hittats i ett skrin. Det mesta var svenska kopparmynt, men bland dem fanns ett ryskt mynt, 2 kopek från 1850.

Hur det kunde ha hamnat där, i en by i Västerbottens inland, ja det får vi nog aldrig veta. Det var i cirkulation när den nämnda krigshändelsen inträffade så vem vet vilka öden och äventyr som låg bakom att det till sist hamnade i skrinet tillsammans med de svenska småslantarna.

Bli först att kommentera

Sensommartankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Sommaren lider vid den här tiden på året mot sitt slut, men den 29 augusti 1986 kom att innebära något nytt. Åtminstone för mig och familjen. Då kom äldsta dottern Julia till världen. Grattis på födelsedagen, Julia. Att bli pappa för första gången innebar utan tvekan en milstolpe på livsresan. Åtminstone för mig.

Sedan kom en dotter till, och det innebar ett antal år med tre viljestarka kvinnor i vårt hem. Det innebar dock inte att det alltid uttrycktes samma vilja från de tre här nämnda. Utom vid de tillfällen då enigheten var stor över pappas/makes tillkortakommanden.

Skämt åsido, min filosofi har väl hela tiden varit att göra så gott man kan och sedan hantera resultatet. Och ska man vara trogen sina liberala jämställdhetsideal, innebär det inte bara att ta sin del av allt det praktiska utan också att inte gå i tankefällan att behandla tjejer annorlunda än killar.

Om det har lyckats? Tja, det ska inte jag bedöma, men jag tycker ändå inte att jag har så där förfärligt mycket att skämmas över.

Det finns utan tvekan de som nog har det värre i det avseendet. Jag tänker närmast på de som i namn och något slags förvriden hederskänsla vill begränsa tjejers och kvinnors möjligheter att forma sin egen tillvaro. Det blir inte heller bättre av att det finns de som vill förringa problematiken med hänvisning till något slags missriktad förståelse av olika folks ”kulturer”

Tongångar av det slaget hörs, märkligt nog, ofta från den socialistiska vänstern. Läser att kommunisterna, det vill säga vänsterpartiet, vill utesluta en riksdagsledamot som gjort sig ett namn i kampen mot hedersförtryck. En känslig fråga för partiet, tydligen. Märkligt nog anklagas hon för att sprida ”fake news”. Och det ska man alltså få höra från ett parti som ägnat sina drygt 100 år av existens åt just den saken.

Ett lika förfärande som tydligt exempel på det är när C H Hermansson, som ledde partiet 1964 – 75, vid Stalins död hyllade massmördaren som varande ”…en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”

Liknande saker har sagts av företrädare för detta parti genom alla år. Förnekande av de brott som kommunister världen över gjort sig skyldiga till, parad med svärmeri för alla som viftar med en AK 47 och vrålar ”Död åt USA”. Det är de meriter man kan visa upp.

Den 29 augusti 1941 återtog Finland landets andra stad, Viborg, under fortsättningskriget. ett krig som hade sitt ursprung i Stalins angrepp på Finland 1939. Finlands kamp för sin frihet och sitt oberoende avhånades i rentav övertydliga ordalag av kommunisterna i Sverige, både under och efter kriget. Så när de beskyller andra för att ägna sig åt att sprida felaktigheter innebär det sannerligen att de kastar sten i glashus.

Bli först att kommentera

Åkessons vridna kultursyn

Av , , Bli först att kommentera 0

Det enda positiva med debatten i Aktuellt på tisdagskvällen var att man nu från redaktionens sida tycks ha förstått att det är L som är kontrasten till Åkessons parti. I övrigt var det inte mycket i den som kan anses ha gjort väljarna så mycket klokare.

Hela tiden ligger det under ytan i Åkessons retorik att den hemska invandringen är ett mer eller mindre dödligt hot. Han undviker begrepp som ”ras” och talar om ”kultur”. Att det är främmande kulturer som hotar allt som han anser att Sverige har nått fram till, som jämställdhet. Precis som om Åkessons gäng någonsin lagt så mycket som två strån i kors för att främja jämställdhet.

Det hela är en totalt felaktig utgångspunkt. Som vore det ett naturligt tillstånd att folk alltid stannar där de är och att olika kulturer aldrig kan mötas.

Så har det aldrig varit och så kommer det heller aldrig att bli. Vi har rört oss över det här klotet sedan vi formades som art. Det som somliga tycks tro är oföränderliga nationella kulturer är i själva verket resultatet av impulser från alla möjliga håll. En process som pågår oavbrutet den dag som i dag är. Åkessons förvridna kultursyn ändrar inget av det.

Folkens relationer ändras också. En gång i tiden rådde ett veritabelt hat mellan svenskar och danskar. Detta som ett resultat av båda sidors härjningar under alla krig som utkämpades. Den 28 augusti 1565 intog svenskarna det då danska Varberg under nordiska sjuårskriget. Ett krig som bidrog till det nämnda folkhatet.

Få trodde väl att det så småningom skulle te sig fullständigt otänkbart att kriga med Danmark att folken skulle se varandra som vänner och grannar. Ändå var det precis så det blev.

Om Blekingebon Åkesson hade levt i mitten av 1500 – talet hade han säkert talat om svenskarnas vidrigheter i de mest hårresande ordalag. På ett sätt är det synd att Blekinge kom att bli svenskt. Då hade vi åtminstone sluppit Åkesson.

Bli först att kommentera

Kort och långt

Av , , Bli först att kommentera 0

Alla grips väl av avsky inför det fega dådet i Malmö. Men det innebär inte att det är dags att ropa att domedagen är här. Eller något liknande. Som när Kristersson i vanlig moderatstil ropar på hårdare straff för gängkriminalitet. Och det innan vi ens vet om det var något gängrelaterat bakom detta eller inte. Även om det ska sägas att det ju ändå verkar sannolikt.
Är det som hänt då ett tecken på något allmänt förfall, som det brukar heta när sådant här inträffar? Svaret på är nej. Det går inte att hävda något sådant med trovärdigheten i behåll.
Det brukar sägas att brottsligheten ökar lavinartad och att den aldrig har varit så stor som nu. Det går inte heller att hävda. Brottsligheten ändrar däremot karaktär över tid. Så hade exempelvis forna tiders bedragare inte tillgång till nätet utan fick förlita sig på sina charmiga leenden och förfalskade papper.
Det allvarligaste av brott är utan tvekan dödligt våld. Och i det avseendet visar det sig att antalet sådana fall inte har ökat utan är ganska så konstant.Varje sådant fall är allvarligt nog. Vi behöver inte överdriva.
Det som utan tvekan behöver göras är att stärka rättssystemet, men också att se till att det finns andra möjligheter än en kriminell ”karriär” för de som ä’r i farozonen att lockas med i gängens värld.
Det var inte bättre förr. Varken i Sverige eller någon annanstans. Mellan 1800 och 1865 avrättades 600 personer i vårt land. Efter 1910 ingen. Om man hade trott på att frånvaron av detta ultimativa straff skulle ha fått kriminaliteten att explodera, är det bara att konstatera att det inte är sant.
Krig, död och elände har kantat mänsklighetens väg sedan vi formades som art. Krigen kunde vara långa , som hundraårskriget där ett slag utkämpades den 26 augusti 1346, eller det krig mellan britterna och Zanzibar den 27 augusti där det tog britterna 38 minuter att segra. Men bättre var det inte.

Bli först att kommentera

Fredstankar

Av , , Bli först att kommentera 0

Hörde i dag att Macron har tagit på sig en medlarroll mellan framförallt USA och Iran. Lättare uppgift kan man ju tänka sig. Men då fransmännen har en rätt lång historia av krig, inbördes och utomlands, kan man kanske hoppas att Macron har framgång.

Det gäller förstås att ha tålamod, men också där finns det traditioner att falla tillbaka på. Den 26 augusti 1346 fick Frankrike stryk i slaget vid Crécy av England. Detta var i början av det som kommit att gå till historien som hundraårskriget. Först 1453 tog det slut. Men någon fred slöts aldrig, endast en vapenvila. Så kanske är det dags för ett fredsavtal nu. När Macron ändå är igång kanske det går av bara farten.

Bli först att kommentera